Ofavorit i repris
Är inne på min tredje vecka med sömnstörningar. Är så trött nu. Jag fattar inte hur det är fysiskt möjligt att vara vaken så mycket.
Tjatigt värre det där - vem stal sömnen!?
Kidsen leker. Jag sorterar tvätt. Planerar att sortera ut allt för smått. Antar att jag får släng kläderna sedan för jag har ingen att ge dem vidare till. Gör lite nytta i alla fall. Sagt åt dem att inte bråka och retas.
En natt sov jag ordentligt och det kändes som om hjärnan blev vattnad. Men nu har den torkat in ordentligt igen. Som fnöske.
För att hålla mig någorlunda trevlig under dagarna dricker jag coca-cola vilket egentligen är korkat - det gör mig piggare något under dagen men främjar antagligen inte sömnen. Fast det borde inte spela så stor roll....
Nu hör jag bråk från källaren. Tillbaka till tvätten och barnen.
//manon
(lustigt, kommentarer gjorda i dag syns "inne" men inte ute på bloggen!! Nåja, det fixar sig när bytet är helt klart)
Tjatigt värre det där - vem stal sömnen!?
Kidsen leker. Jag sorterar tvätt. Planerar att sortera ut allt för smått. Antar att jag får släng kläderna sedan för jag har ingen att ge dem vidare till. Gör lite nytta i alla fall. Sagt åt dem att inte bråka och retas.
En natt sov jag ordentligt och det kändes som om hjärnan blev vattnad. Men nu har den torkat in ordentligt igen. Som fnöske.
För att hålla mig någorlunda trevlig under dagarna dricker jag coca-cola vilket egentligen är korkat - det gör mig piggare något under dagen men främjar antagligen inte sömnen. Fast det borde inte spela så stor roll....
Nu hör jag bråk från källaren. Tillbaka till tvätten och barnen.
//manon
(lustigt, kommentarer gjorda i dag syns "inne" men inte ute på bloggen!! Nåja, det fixar sig när bytet är helt klart)
Lovet
Barnen var äntligen inte ivriga efter att gå ut i dag direkt på morgonen. De frågade inte efter det förrän 15 på eftermiddagen.
Fick jag mycket gjort inne - nääää!!!
Nu har värsta cykelyran lagt sig. Nu kan Storebror utan stödhjul och småsyskonen med stödhjul. Projektet avslutat denna gång för dem? Nu gungar de istället en del. Matat kaniner- Det är pojktvillingen på 3 år som är mest intresserad av att mata. Med morot. Min äldsta är hemma detta lov. Inte träffat så mycket kompisar. Telefonen har ringt men hon väljer attt vara med familjen detta lov. Känns bra. Hon väljer själv och det är trevligt att se så mycket av henne.
Jag har källargolvet full med tvätt som ska sorteras. Kanske får jag det gjort i morgon.
//manon
Harmony
Det är som om sten efter sten faller från mina axlar, oron bara spricker de sista dagarna. Jag känner mig allt tryggare i min roll som förälder också. I början läste jag mycket pga bristen på "ryggradsuppfostran" pga bakgrunden. Jag argumenterade, prövade tankarna, sökte efter bekräftelse...i många år. Nu, när jag skriver om uppfostran, känner jag mig trygg. Jag har landat efter snart 10 år som förälder och 3 år som storfamilj. Nu när jag skriver om hur jag gör med barnen är det inte en indirekt fråga om bekräftelse - gör jag rätt? Utan, jag känner att jag är OK som förälder! Jag har landat, vet hur det funkar med barnen.
Jag har insett att jag/vi har bara regler som är meningsfulla i vår familj. Att det utåt sett ser rätt regellöst ut då de sopar på gatan, springer i strumlästen i trädgården (ja min envisa tvillingtjej gör det på pin kiv), att vi har de regler som krävs för att familjen ska funka som grupp. Jag vet att de lyssnar när det gäller även om vi låter dem rasa.
Bara det att jag får så mycket beröm för dem!! Senast i går då jag var och handlade med twinsen - 2 äldre tanter berömde dem (trots en surmulen tvillingpojke som INTE ville dela med sig av shoppingvagnen men gjorde det ändå) och som grädde på moset så var det en ung tjej i kassan som tyckte min jacka var så fin:)))! Som parentes det sista då:).
På utvecklingssamtalet vi hade i dag angående twinsen så sa de att de är så duktiga, lyssnar bra, turas om, är drivande i lek, men kan kompromissa och släpper in andra barn i leken. Visst kivas de med men överlag - rara barn!
Med andra ord så ofta vi får beröm för dem så kan vi inte göra mer fel än rätt utan tvärtom! Vi detaljstyr inte, jag vet att de kommer att lära sig saker bara man inte pressar dem, det gäller bara att vänta in rätt ögonblick. Att man ibland måste backa...att man inte får vara för envis, speciellt då man har envisa barn för då förlorar man i trovärdighet...när det verkligen gäller...
Jag vågar knappt skriva det här, rädd att det försvinner...Familjen funkar...
//manon
Jag har insett att jag/vi har bara regler som är meningsfulla i vår familj. Att det utåt sett ser rätt regellöst ut då de sopar på gatan, springer i strumlästen i trädgården (ja min envisa tvillingtjej gör det på pin kiv), att vi har de regler som krävs för att familjen ska funka som grupp. Jag vet att de lyssnar när det gäller även om vi låter dem rasa.
Bara det att jag får så mycket beröm för dem!! Senast i går då jag var och handlade med twinsen - 2 äldre tanter berömde dem (trots en surmulen tvillingpojke som INTE ville dela med sig av shoppingvagnen men gjorde det ändå) och som grädde på moset så var det en ung tjej i kassan som tyckte min jacka var så fin:)))! Som parentes det sista då:).
På utvecklingssamtalet vi hade i dag angående twinsen så sa de att de är så duktiga, lyssnar bra, turas om, är drivande i lek, men kan kompromissa och släpper in andra barn i leken. Visst kivas de med men överlag - rara barn!
Med andra ord så ofta vi får beröm för dem så kan vi inte göra mer fel än rätt utan tvärtom! Vi detaljstyr inte, jag vet att de kommer att lära sig saker bara man inte pressar dem, det gäller bara att vänta in rätt ögonblick. Att man ibland måste backa...att man inte får vara för envis, speciellt då man har envisa barn för då förlorar man i trovärdighet...när det verkligen gäller...
Jag vågar knappt skriva det här, rädd att det försvinner...Familjen funkar...
//manon
Könsroller
Jag funderar just på det där med könsroller mycket. Det jag mest vänder mig emot är att "alla" tycker att det är en viktig fråga men att "alla" samtidigt säger att "pojkar är/gör si och flickor är/gör så" det är som att "alla" är överens om att det är en viktig fråga men "ingen" gör nåt åt det.
"Pojkar är mer rörliga än flickor" sägs det tex. Är det så? Det jag har sett är att det finns inga könsliga skillnader men väl individuella. På gården vi bodde förut så raceade både flickor och pojkar till lika stor del runt området och nerför vår stora backe med cykel, bobbycar och sparkcykel. Eller snarare allt som hade hjul. Minst ett hjul, eller nåt som liknar. De klättrade upp på den stora gungställning och satt där, högst upp och dinglade med benen.
Tänker på mina tre små - alla tre kan cykla numera och har var sin 12-tummare. 4,5-åringen har just lärt sig utan stödhjul, (tvillingflickan 3 år) blev sugen på att testa cykling och lärde sig snabbt, tvillingbrorsan kunde inte då men kände av gruptrycket och blev dessutom sporrad av att se de andra kunna så han lärde sig väldigt snabbt. annars skulle han ju inte kunnat vara med och leka!! De cyklar runt runt och mycket och jag låter dem hållas inspirerad av vår förra gård. Fast där behövde man inte stå och passa hela tiden, här behöver man pga de är på gatan!
Nu är det så att tvillingflickan tycker faktiskt inte att det är lika kul att cykla bara för cyklandets skull, hon känner att hon kan nu, so what? Det repetitiva det är hon inte road av. Det är killarna däremot desto mer intresserade av!
Då kan man ställa sig frågan - är detta genetiskt? För att de är killar och hon är tjej? Handlar det om intresse? varför just tjejen mindre intresserad? Är killar mer fysiska än tjejer? Handlar det om personligheter?
Genast tänker jag på vårt allra första "experiment" då jag började på arkeologen. Vi gick ut på kyrkogården och försökte se på den utan att veta nåt om dess historia, tänka bort den och spåna själv - varför är gravstenarna större här och mindre där? Handlar det om fattiga/rika eller nåt som hänt under årtiondenas gång? Har de ändrat tro, religion osv. Men vi hade facit. Om man tänker efter har man inte facit med könsroller med?
Samma gäller detta med könsroller alltså - varför tillskriver man det automatiskt att det handlar om kön då en flicka är mindre intresserad av cykling för dess egen skull än killarna? Skulle man tänkt lika då om det var tvärtom? Eller sagt att det var en pojkflicka?
Hänger ni med? Kön sitter mycket i våra hjärnor och föreställningar, det handlar om våra kulturella föreställningar som vi medvetet och omedvetet formar in dem i.
Jag väljer att inte se det som att det är typiskt flickigt att hon inte gillar tex att cykla för cyklandets skull. Jag ställer mig inte och säger ända från ryggmärgen - typiskt tjejer! Jag har sett det på andra barn att det inte finns ett så tydligt likamedstecken. Det handlar mer om hur mycket tillfälle till att rasa de får och oerhört mycket på individen hur pass mycket man kommer att gilla det. Jag väljer att se de som individer - inte som pojkar/flickor. Jag tror att man måste göra ett aktivt val - samtidigt är jag medveten om (även detta en lärdom från arkeologen) att man inte helt kan se bort och lyfta sig ur sin kultur, det finns där och färgar ens uppfattningar - men det viktiga är att man är medveten om detta! För fel gör man pga de kulturella glasögonen.
//manon
"Pojkar är mer rörliga än flickor" sägs det tex. Är det så? Det jag har sett är att det finns inga könsliga skillnader men väl individuella. På gården vi bodde förut så raceade både flickor och pojkar till lika stor del runt området och nerför vår stora backe med cykel, bobbycar och sparkcykel. Eller snarare allt som hade hjul. Minst ett hjul, eller nåt som liknar. De klättrade upp på den stora gungställning och satt där, högst upp och dinglade med benen.
Tänker på mina tre små - alla tre kan cykla numera och har var sin 12-tummare. 4,5-åringen har just lärt sig utan stödhjul, (tvillingflickan 3 år) blev sugen på att testa cykling och lärde sig snabbt, tvillingbrorsan kunde inte då men kände av gruptrycket och blev dessutom sporrad av att se de andra kunna så han lärde sig väldigt snabbt. annars skulle han ju inte kunnat vara med och leka!! De cyklar runt runt och mycket och jag låter dem hållas inspirerad av vår förra gård. Fast där behövde man inte stå och passa hela tiden, här behöver man pga de är på gatan!
Nu är det så att tvillingflickan tycker faktiskt inte att det är lika kul att cykla bara för cyklandets skull, hon känner att hon kan nu, so what? Det repetitiva det är hon inte road av. Det är killarna däremot desto mer intresserade av!
Då kan man ställa sig frågan - är detta genetiskt? För att de är killar och hon är tjej? Handlar det om intresse? varför just tjejen mindre intresserad? Är killar mer fysiska än tjejer? Handlar det om personligheter?
Genast tänker jag på vårt allra första "experiment" då jag började på arkeologen. Vi gick ut på kyrkogården och försökte se på den utan att veta nåt om dess historia, tänka bort den och spåna själv - varför är gravstenarna större här och mindre där? Handlar det om fattiga/rika eller nåt som hänt under årtiondenas gång? Har de ändrat tro, religion osv. Men vi hade facit. Om man tänker efter har man inte facit med könsroller med?
Samma gäller detta med könsroller alltså - varför tillskriver man det automatiskt att det handlar om kön då en flicka är mindre intresserad av cykling för dess egen skull än killarna? Skulle man tänkt lika då om det var tvärtom? Eller sagt att det var en pojkflicka?
Hänger ni med? Kön sitter mycket i våra hjärnor och föreställningar, det handlar om våra kulturella föreställningar som vi medvetet och omedvetet formar in dem i.
Jag väljer att inte se det som att det är typiskt flickigt att hon inte gillar tex att cykla för cyklandets skull. Jag ställer mig inte och säger ända från ryggmärgen - typiskt tjejer! Jag har sett det på andra barn att det inte finns ett så tydligt likamedstecken. Det handlar mer om hur mycket tillfälle till att rasa de får och oerhört mycket på individen hur pass mycket man kommer att gilla det. Jag väljer att se de som individer - inte som pojkar/flickor. Jag tror att man måste göra ett aktivt val - samtidigt är jag medveten om (även detta en lärdom från arkeologen) att man inte helt kan se bort och lyfta sig ur sin kultur, det finns där och färgar ens uppfattningar - men det viktiga är att man är medveten om detta! För fel gör man pga de kulturella glasögonen.
//manon
Solen
Nu är solen här i alla fall! Den som var på rymmen.
Fast vi går inte ut i alla fall. Det är skönt inne. Vi tar en slapparhelg. Jag städar inte alls. Kanske jag gör det lite. Annars njuter jag av solen inomhus. Det första loja. Går mot avslappnade tider. Funderade på bio men klockan är redan över 13 och vi hinner inte om alla ska kunna se samma film på en gång i alla fall! Bio en solig dag, älskar det...
Eller så borde jag städa eller snarare avhysa de puttis som gömt sig under trappan och uppviglar våra barn. Jodå, jag vet ju...jag ser nog spåren efter dem allt. Om inte annat i våra barn. Och på att glassen vi köpte av glassbilen redan nästan är slut efter bara en vecka. En påse är helt slut i alla fall, den med glassbåtar i. De kanske flydde på dem då jag kom med hinken med vatten och skurborsten sist jag försökte avhysa dem
Det kan ju varken vara jag eller barnen som smällt i oss all glassen. Så där två stora påsar...på en vecka...?Omöjligt. Vi är ordentliga och allt.
//manon
Fast vi går inte ut i alla fall. Det är skönt inne. Vi tar en slapparhelg. Jag städar inte alls. Kanske jag gör det lite. Annars njuter jag av solen inomhus. Det första loja. Går mot avslappnade tider. Funderade på bio men klockan är redan över 13 och vi hinner inte om alla ska kunna se samma film på en gång i alla fall! Bio en solig dag, älskar det...
Eller så borde jag städa eller snarare avhysa de puttis som gömt sig under trappan och uppviglar våra barn. Jodå, jag vet ju...jag ser nog spåren efter dem allt. Om inte annat i våra barn. Och på att glassen vi köpte av glassbilen redan nästan är slut efter bara en vecka. En påse är helt slut i alla fall, den med glassbåtar i. De kanske flydde på dem då jag kom med hinken med vatten och skurborsten sist jag försökte avhysa dem
Det kan ju varken vara jag eller barnen som smällt i oss all glassen. Så där två stora påsar...på en vecka...?Omöjligt. Vi är ordentliga och allt.
//manon
Vardagsliv
I veckan som nästan gått lyckades jag med min föresats att hämta på dagis kring 16. Idel PoP-kläder. En del Cross. Glöm tröjor med tryck. Jag har aldrig sett nåt barn där med en riktig blaffig superman på tröjan. Kanske diskret gömt som motiv på kalsongerna då så barnet blir nöjd och även föräldern. Så det inte syns men barnet är lyckligt ändå. Lyckligt lurat kanske? Men där brukar jag inte kolla av naturliga skäl. Det är mycket randigt och enfärgat eller flerfärgat. Möjligtvis rätt retrotryck från PoP om det nu ska vara tryck. Eller en diskret blomma på en enstaka Hm-tröja.
Ibland kan jag undra hur de kan se skillnad på sina barn, alla de som kommer kring präktiga tiden 15-16. Blir det som på barnhem förr i tiden då barnen ställdes upp på rader och de blivande rika adoptivföräldrarna fick välja? Alla små barn kanske står på rad där på dagis i sina gröna, röda, bruna och blå PoPjackor eller PoPwindstoppers mellan kl 15-16 och föräldrarna väljer efter den jacka de minns att de tog på barnet i morse. Eller kanske de bara sveper in på gården, med mobilen tätt tryckt mot örat ,och grabbar tag i nåt barn i de rätta PoP-kläderna för att snabbt skynda hem för att laga mat från grunden. Faktum är att dagis sagt åt oss föräldrar på sista föräldramötet att det är mobilförbud vid hämtning och lämning av barn. Att det är respektlöst mot barnen. Att hämtningen är barnens högtidsstund. Antar att det skett en del förväxlingar av barn med andra ord.
Jag kan säga att min son med sina spindelmangummistövlar är rätt ensam om att ha spindelmangummistövlar på dagis.
Ett rejält dagis för en rejäl medelklass. Ingen sticker ut. En ankdamm för blivande små konsumenter som ska fostras in i de rätta prylarna. Snälla välartade väl omhändertagna och överbeskyddade barn. Barn till ängsliga 70-talister, de flesta akademiker, som kanske tog till sig det där som står på på Universitet i Uppsala- "Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större". Eller hur det nu var...?
Träffar de nånsin nån utanför PoP-gänget? Ser hur andra lever? Har de sett en lägenhet inifrån nån gång?
//manon
"Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna"
Så var vi här på allvar, tiden när barnet jämför prylar big time. Kompisarna har mobiler med kamera och allehanda finesser som de leker med på rasterna (tredje klass). Min dotter har en alldeles vanlig hederlig mobil utan kamera och finesser så hon känner sig utanför som hon uttrycker det.
Tårarna rullade över det i går för de hade sagt att hon har en omodern mobil. Men så kommer det alltid vara att andra har nåt som man själv inte har. Ärligt, jag tänkte inte ens på att köpa en kameramobil till en 9-åring! Vet inte varför, men prylar har inte alltid varit min starkaste sida. Tänkte inte ett dugg på att det är det som "krävs" att det var så vanligt att även 9-åringar hade det. . Jag tänker i alla fall inte gå och köpa en ny mobil med kamera och allt när denna hon har bara är 3 månader gammal. Nästa mobil kan bli nåt flashigare. Men man ska inte hänga upp sitt liv på prylar och det senaste jämt!
Nåja, när tårarna torkat så kom hon på saker som hon har som inte de har. Som våra utekaniner. Att hennes bästis med sin kameramobil så gärna vill ha kanin men inte får för hennes mamma är allergisk.
Livet är orättvist. Nåt man måste lära sig.
//manon
Plus och minuspoäng
Sitter kvar på jobbet. Har tät kontakt med revisorn. Allt har förhalats, vi är så sent ute med årsredovisningen. Från början gott om tid, jag trodde inte att i ska sitta i sista minuten.
Barnen är hemma med vår barnvakt och ätit glass och mackor (det sista antar jag, glassen sa jag ja till).
Ringde paniksamtal till maken som varit på kurs 2 dagar och nu egentligen vill göra lite klart själv innan han går hem från jobbet.
Barnen därhemma lever som sagt på glass och kvällsmat - tja...kommer maken innan kan han ju svänga förbi McDonalds och ta Happy Meals eller köpa blodpudding på vägen...
Snacka om dåligt samvete! Men jag måste stanna tills de sista siffrorna är klara. En som ska skriva under ska vara bortrest utomlands nästa vecka.
Puh..svettigt...Hon var upptagen med andra saker i förmiddags så det blev så här...
Nåja, glass är ju -bra, kalcium, energi och allt. Och jag vet att det är helt OK. Jag stressar inte upp mig över den dåliga kvällsmaten. Ibland blir det så här!
Efterrätt fredagsmys...Nåja, de överlever detta, det vet jag. Man klarar att få glass till kvällsmat. Tror inte ens att de är särskilt ledsna för det. Jag tror knappast att de kommer att klaga.
Mammor kan inte alltid vara hemma vid grytorna.
//manon
Barnen är hemma med vår barnvakt och ätit glass och mackor (det sista antar jag, glassen sa jag ja till).
Ringde paniksamtal till maken som varit på kurs 2 dagar och nu egentligen vill göra lite klart själv innan han går hem från jobbet.
Barnen därhemma lever som sagt på glass och kvällsmat - tja...kommer maken innan kan han ju svänga förbi McDonalds och ta Happy Meals eller köpa blodpudding på vägen...
Snacka om dåligt samvete! Men jag måste stanna tills de sista siffrorna är klara. En som ska skriva under ska vara bortrest utomlands nästa vecka.
Puh..svettigt...Hon var upptagen med andra saker i förmiddags så det blev så här...
Nåja, glass är ju -bra, kalcium, energi och allt. Och jag vet att det är helt OK. Jag stressar inte upp mig över den dåliga kvällsmaten. Ibland blir det så här!
Efterrätt fredagsmys...Nåja, de överlever detta, det vet jag. Man klarar att få glass till kvällsmat. Tror inte ens att de är särskilt ledsna för det. Jag tror knappast att de kommer att klaga.
Mammor kan inte alltid vara hemma vid grytorna.
//manon
Byta skola
|
En kokbok
Har inte kunnat komma in på min blogg på några dagar. Är äntligen inne och allt ser så nytt och fräscht och uppdaterat ut.
Ny dator har vi också för vår gamla hängde inte i hop längre. Så nu kan min Storasyster i hushållet surfa på alla sidor hon vill (och får). Intressant att se nya tidens umgängesform. Ringa upp sin kompis och be den gå in på en viss sida. Telefonen går varm och likaså sidan där de möts. Datorn är väl synlig i kök/vardagsrum så jag har full koll på vad de gör vilket känns bra och skönt.
Äntligen har jag hittat en bra kokbok också som min Storasyster velat ha länge! Planen är att uppmuntra barnen att laga mat så att de kan ta en dag var under veckan när alla blivit stora nog. Än så länge är det bara Storasyster som experimenterar. Kokboken heter "Snabblagat" och funnen på rean. Med bilder och tydliga förklaringar hur man gör, numrerade till och med! Kokbok för vuxna visserligen men hon kan läsa och alla kokböcker jag hittat för barn var det få recept i och mest 17 olika recept på pannkakor och våfflor. Storasyster tyckte boken var riktigt fin och bläddrade och valde ut rätter hon ville testa att göra.
I går valde hon att laga kycklingrisotto, både med saffran och mycket parmesan samt hönsbuljong och lite lök. Hon var väldigt noga och samvetsgrann och rörde och rörde arbioririset hela tiden. Blev riktigt gott och krämigt! Jag tycker faktiskt det är bra att de gör så, lär sig laga mat. Faktum är att hon efterfrågat att börja laga mat då och då, gjort en falukorvsrätt för ett tag sedan så jag rider på vågen och uppmuntrar. Jag stod standby och hjälpte henne lite, som att riva parmesan medan hon kämpade med att röra om riset. Riktigt stolt över henne. Hon kan göra det hon föresatt sig att göra.
//manon
Rumpan bak?
Jag vet att jag ältar för mycket och funderar mycket över föräldraskap. I mitt fall beror det på osäkerhet och för att jag inte har nån normalitet i ryggen. Inget normalt föräldra-barn-förhållande att luta mig tillbaka på. Men förutöver det så har jag inga måsten i mitt föräldraskap, inga bör och ska och liknande. Inget färdiguttänkt koncept mer än min käpphäst att de måste känna sig älskade. Jag gör fel mot dem, det vet jag, men jag hoppas att jag kan ge dem känslan av att jag vill ha dem och älskar dem. Det kan jag också älta.
Men, där vi bor, i ett område med om inte alltigenom välbärgade föräldrar alltid, men väl välutbildade, så tycker jag mig märka här och var vid närmare kontakt att det verkar finnas nåt koncept. Och därigenom att inte ta dagen som det kommer.
Nu har jag svårt att förklara det men jag kände mig smått bortgjord i dag då jag ringde och frågade om en kompis till mellansonen kunde leka hemma hos oss. Istället för att kort säga "jag vet inte om han vågar än men vi kan pröva om han vill" blev det ett längre samtal om barnuppfostran och att de var så små egentligen och inte behövde kompisar på fritiden än etc etc. Hörde mig själv ursäkta mig med att säga att "det var bara för att det är lov och vi är hemma, annars skulle jag aldrig kommit på tanken". Kom även in på ämnet kalas och råkade nämna att jag tänker ha ett för min mellanson och då kom vi in på att de är alldeles för små än för kalas och att de bara kommer att leka planlöst med bjudarens leksaker och att när de är så här små (5-årsåldern) så måste man hitta på lekar åt dem för att de ska leka och inte bara irra omkring planlöst. Alltså, jag har haft både 4 och 5 årskalas och även varit på dylika och upplever inte detta planlöst irrande som ett problem. Visst, de leker inte alla med alla, men de har KUL! Utan färdiga lekar. Det enda arrangerade är fiskdamm eller skattjakt. Resten sköter de själva, Kan se planlöst ut för en vuxen, men de HAR kul! Det märks!
Jag blev ställd. Minns nu diskussionerna mellan föräldrana från inskolningen. Idel välutbildade med fädiga koncept för att spetsa till det.
Jag känner så här. Vi har 4 barn vara tre i väldigt nära ålder. Min mellanson, även om han inte alltid uttrycker det, så tycker han om att leka med andra än sina syskon. Jag tycker det är kul att han gör det, jag märker att han får nåt utav det. Jag uppmuntrar det. Jag har själv föreslagit att nån ska komma över då de tre små varit lite väl bångstyriga och leker lekar som lätt går överstyr. Då är det rätt bra att nån utifrån leker här eller nån av dem leker borta, det är ett av många sätt, och ett trevligare sätt, att bryta en spiral. Nej, han efterfrågar inte andra kompisar så mycket för han leker så bra med sina syskon MEN han tycker om då nån knackar på eller han får gå över och fråga om han får leka. Det ger honom nåt. Slutanalyserat. Han tycker det är kul och inte mer med det, oavsett ålder eller hur de leker. Allt kan inte en vuxen förstå vad de får utav varandra.
Jag funderar inte så mycket över det där som jag pratade om i dag. Att be om ursäkt för att man tänkte att två barn kanske kunde ha lite kul med varandra några timmar då det ändå är lov kändes lite konstigt.
Jag tror inte det är bra att tänka för mycket heller. Visst alla är oroliga över saker men, jag lovar, så mycket tänker jag inte på det. Jag tänkte bara på lite extra skoj under lovet med nån dagisfrände. Inget mera. Några timmar. Går det så går det. funkar det inte så funkar det inte, Och då menar jag både att få till det och hur de leker. Jag tor inte man ska peta och tänka för mycket på det. Jag tänkte bara att de kanske skulle tycka det var kul!
Jag är själv sk välutbildad på papperet (vad det nu är och ska betyda) men detta känner jag mig inte hemma i. Det känns mera som barn som projekt. Jag vet att det är välmening bakom det och kärlek och vilja att förstå och bekräfta sina barn, jag inser det, även om jag inte till fullo förstår varför det blev så mycket diskussion kring detta enkla. Hur det kom sig att jag i stort sett bad om ursäkt för att jag öht kom på iden. Osäkra fega jag känner bara att jag vill dra mig undan. Inte göra fel igen. Jag vet inombords att det inte finns några problem beträffande mellansonen, han trivs på dagis, leker med barn där och hemma har han fullt upp med sina syskon, han kommer att ha egna kompisar han går till så småningom självständigt och tvärtom (det önskar jag honom av hela mitt hjärta som alla andra föräldrar) men detta kändes - jag vet inte hur jag ska förklara....bortgjort? För jag tänkte bara helt oreflkterat på att de borde tycka det är skoj! ungefär som att få glassen man velat ha på söndagspromenaden, eller fredagsmys på en tisdag. Ja eller nej. Funkar eller funkar inte, Trial and error. Jag trodde inte att det fanns så många psykologiska aspekter att ta hänsyn till.
Men hon är trevlig och sa inte nej, Jag förstår bara inte allting. Samtalet kändes för djuplodande för mig.
//manon
Men, där vi bor, i ett område med om inte alltigenom välbärgade föräldrar alltid, men väl välutbildade, så tycker jag mig märka här och var vid närmare kontakt att det verkar finnas nåt koncept. Och därigenom att inte ta dagen som det kommer.
Nu har jag svårt att förklara det men jag kände mig smått bortgjord i dag då jag ringde och frågade om en kompis till mellansonen kunde leka hemma hos oss. Istället för att kort säga "jag vet inte om han vågar än men vi kan pröva om han vill" blev det ett längre samtal om barnuppfostran och att de var så små egentligen och inte behövde kompisar på fritiden än etc etc. Hörde mig själv ursäkta mig med att säga att "det var bara för att det är lov och vi är hemma, annars skulle jag aldrig kommit på tanken". Kom även in på ämnet kalas och råkade nämna att jag tänker ha ett för min mellanson och då kom vi in på att de är alldeles för små än för kalas och att de bara kommer att leka planlöst med bjudarens leksaker och att när de är så här små (5-årsåldern) så måste man hitta på lekar åt dem för att de ska leka och inte bara irra omkring planlöst. Alltså, jag har haft både 4 och 5 årskalas och även varit på dylika och upplever inte detta planlöst irrande som ett problem. Visst, de leker inte alla med alla, men de har KUL! Utan färdiga lekar. Det enda arrangerade är fiskdamm eller skattjakt. Resten sköter de själva, Kan se planlöst ut för en vuxen, men de HAR kul! Det märks!
Jag blev ställd. Minns nu diskussionerna mellan föräldrana från inskolningen. Idel välutbildade med fädiga koncept för att spetsa till det.
Jag känner så här. Vi har 4 barn vara tre i väldigt nära ålder. Min mellanson, även om han inte alltid uttrycker det, så tycker han om att leka med andra än sina syskon. Jag tycker det är kul att han gör det, jag märker att han får nåt utav det. Jag uppmuntrar det. Jag har själv föreslagit att nån ska komma över då de tre små varit lite väl bångstyriga och leker lekar som lätt går överstyr. Då är det rätt bra att nån utifrån leker här eller nån av dem leker borta, det är ett av många sätt, och ett trevligare sätt, att bryta en spiral. Nej, han efterfrågar inte andra kompisar så mycket för han leker så bra med sina syskon MEN han tycker om då nån knackar på eller han får gå över och fråga om han får leka. Det ger honom nåt. Slutanalyserat. Han tycker det är kul och inte mer med det, oavsett ålder eller hur de leker. Allt kan inte en vuxen förstå vad de får utav varandra.
Jag funderar inte så mycket över det där som jag pratade om i dag. Att be om ursäkt för att man tänkte att två barn kanske kunde ha lite kul med varandra några timmar då det ändå är lov kändes lite konstigt.
Jag tror inte det är bra att tänka för mycket heller. Visst alla är oroliga över saker men, jag lovar, så mycket tänker jag inte på det. Jag tänkte bara på lite extra skoj under lovet med nån dagisfrände. Inget mera. Några timmar. Går det så går det. funkar det inte så funkar det inte, Och då menar jag både att få till det och hur de leker. Jag tor inte man ska peta och tänka för mycket på det. Jag tänkte bara att de kanske skulle tycka det var kul!
Jag är själv sk välutbildad på papperet (vad det nu är och ska betyda) men detta känner jag mig inte hemma i. Det känns mera som barn som projekt. Jag vet att det är välmening bakom det och kärlek och vilja att förstå och bekräfta sina barn, jag inser det, även om jag inte till fullo förstår varför det blev så mycket diskussion kring detta enkla. Hur det kom sig att jag i stort sett bad om ursäkt för att jag öht kom på iden. Osäkra fega jag känner bara att jag vill dra mig undan. Inte göra fel igen. Jag vet inombords att det inte finns några problem beträffande mellansonen, han trivs på dagis, leker med barn där och hemma har han fullt upp med sina syskon, han kommer att ha egna kompisar han går till så småningom självständigt och tvärtom (det önskar jag honom av hela mitt hjärta som alla andra föräldrar) men detta kändes - jag vet inte hur jag ska förklara....bortgjort? För jag tänkte bara helt oreflkterat på att de borde tycka det är skoj! ungefär som att få glassen man velat ha på söndagspromenaden, eller fredagsmys på en tisdag. Ja eller nej. Funkar eller funkar inte, Trial and error. Jag trodde inte att det fanns så många psykologiska aspekter att ta hänsyn till.
Men hon är trevlig och sa inte nej, Jag förstår bara inte allting. Samtalet kändes för djuplodande för mig.
//manon
Varför köper man leksaker egentligen?
Visst tycker de om piratskeppet de fick i julklapp, visst leker de med briojärnvägen MEN det verkar bara vara saker som är roliga att äga mer än leka med.
Inget går upp mot de två tomma fruktlådorna från årstiderna och sätta sig i dem, lägga saker i dem som kuddar, dockor, sopbil och köra omkring med dem! Eller sitta i dem och köra omkring varandra...
Ibland undrar jag varför jag köper lekaker..ändå har vi inte många jämförelsevis...
//manon
Inget går upp mot de två tomma fruktlådorna från årstiderna och sätta sig i dem, lägga saker i dem som kuddar, dockor, sopbil och köra omkring med dem! Eller sitta i dem och köra omkring varandra...
Ibland undrar jag varför jag köper lekaker..ändå har vi inte många jämförelsevis...
//manon
Krock!!!
Mina två killar krockade när de sprang, slog ihop skallarna, tvillingpojken slog sig i skallen + föll bakåt. Han är nu jätteslö och vi ska åka in med honom! Dåligt tecken är att han ALDRIG grät!!! Inte nu heller....
SÅ orolig!!!!! Väntar på att maken ska komma hem och ta honom till akuten.
''''''''''''''''''''''''''''''''''
Min lilla pojktvilling är nu genomundersökt. Han är OK bara lite hjärnskakning så nu får vi ta det lugnt med honom och se till att han inte slår i huvet närmsta dagarna. Inte lekervilt alltså.
//manon
SÅ orolig!!!!! Väntar på att maken ska komma hem och ta honom till akuten.
''''''''''''''''''''''''''''''''''
Min lilla pojktvilling är nu genomundersökt. Han är OK bara lite hjärnskakning så nu får vi ta det lugnt med honom och se till att han inte slår i huvet närmsta dagarna. Inte lekervilt alltså.
//manon
Varande
Varje gång jag talar om på dagis att vi ska vara lediga, som nästa vecka pga sportlov så frågar de glatt vart vi ska åka nånstans. Ingenstans svarar jag då. Då ser jag osäkerheten i deras ögon.
Jag fortsätter med att säga att vi bara ska vara hemma, sova länge och ta det lugnt och njuta av lugn och ro och att slippa alla måsten och fläng!
Fortfarande lite undrande blick.
Jag antar att det är så. I dag ska man resa bort för att "inte känna alla krav hemma". Men jag tycker det är jätteskönt att bara vara hemma och VARA! Att få ta dagen som den kommer. Att få lite time-out ur ekorrhjulet. Inte göra nåt!
Maken tar sportlovet, jag tar påsklovet och även då ska vi bara vara hemma! Och njuta....
//manon
Jag fortsätter med att säga att vi bara ska vara hemma, sova länge och ta det lugnt och njuta av lugn och ro och att slippa alla måsten och fläng!
Fortfarande lite undrande blick.
Jag antar att det är så. I dag ska man resa bort för att "inte känna alla krav hemma". Men jag tycker det är jätteskönt att bara vara hemma och VARA! Att få ta dagen som den kommer. Att få lite time-out ur ekorrhjulet. Inte göra nåt!
Maken tar sportlovet, jag tar påsklovet och även då ska vi bara vara hemma! Och njuta....
//manon
Fastnat i VAB-träsket
Några snabba ord. Vår pojktvilling har varit sjuk i två veckor, först öroninflammation sedan blev han raskt frisk efter antibiotika för att strax bli sjuk igen. Så i dag går han på dagis MEN vår äldsta är sjuk i stället. Eller sjuk? Hon har ont i huvudet och känner sig yr och måt allmänt dåligt. Vad säger ni om de symptomen? Hon verkar må fysiskt dåligt...
Det känns bara, nej, inte det också...
Nu får hon vara på makens jobb på fm och så hämtar jag henne till mitt på em.
Suck...tyvärr...
Är det nån som kan dra upp oss ur detta träsk? Det är som segt gummi...
//manon
Det känns bara, nej, inte det också...
Nu får hon vara på makens jobb på fm och så hämtar jag henne till mitt på em.
Suck...tyvärr...
Är det nån som kan dra upp oss ur detta träsk? Det är som segt gummi...
//manon
Tid att gå hem
Ofta är jag trött för att jag vaknar så tidigt (03 i går och 04 i dag) så jag har inte så stor lust med små kompisar hemma hos oss ända till 20 då jag är bara sååå trött.
Alltså - på sista tiden när min stora tar hem kompisar har jag sagt att de får gå hem vid 18. Då får de leka några timmar och jag får tid att äta och umgås med 4 barn efter 18. Och förhöra läxor! Detta är en begränsning för det är så mycket JAG klarar av med besök. Tycker det blir liite jobbigt att behöva vara alert och allt då stora har besök så länge..och laga mat till 1-2 barn till...
Samtidigt vill jag inte förstöra för henne...är det så att en grannkompis ringer efter maten och vill leka få min stora göra det till 19-19.30 beroende av läxstatus. Grannkompisar har ju lättare dvs närmare hem eller så går min över...
Vad tycker ni om detta och vad har ni för regler vardagslag? Observera att detta inte är till för att begränsa min dotter utan för att JAG ska orka med allt. Och jag orkar inte med främmande vardagar så sent så ofta...helger är det annat!
Måste också säga att jag kände mig som en super förälder i går! Kände mig kass i helgen och hade gärna velat ha en eller två dagar till för att "reparera" det. Så jag tog med pulkor till dagis och vi åkte efteråt och de hade så kul! Trots att jag varit vaken sedan länge lyckades jag hålla humöret i schack tills tandborstningen 20.30 då jag fick liiten kris. Kände mig riktigt nöjd! De duschade med, en och en och jag fick tillfälle att tala med alla ensammen en och en med dem i famnen med badduk. Mysigt!
De bad om pannkakor till i dag och så blir det!
//manon
Alltså - på sista tiden när min stora tar hem kompisar har jag sagt att de får gå hem vid 18. Då får de leka några timmar och jag får tid att äta och umgås med 4 barn efter 18. Och förhöra läxor! Detta är en begränsning för det är så mycket JAG klarar av med besök. Tycker det blir liite jobbigt att behöva vara alert och allt då stora har besök så länge..och laga mat till 1-2 barn till...
Samtidigt vill jag inte förstöra för henne...är det så att en grannkompis ringer efter maten och vill leka få min stora göra det till 19-19.30 beroende av läxstatus. Grannkompisar har ju lättare dvs närmare hem eller så går min över...
Vad tycker ni om detta och vad har ni för regler vardagslag? Observera att detta inte är till för att begränsa min dotter utan för att JAG ska orka med allt. Och jag orkar inte med främmande vardagar så sent så ofta...helger är det annat!
Måste också säga att jag kände mig som en super förälder i går! Kände mig kass i helgen och hade gärna velat ha en eller två dagar till för att "reparera" det. Så jag tog med pulkor till dagis och vi åkte efteråt och de hade så kul! Trots att jag varit vaken sedan länge lyckades jag hålla humöret i schack tills tandborstningen 20.30 då jag fick liiten kris. Kände mig riktigt nöjd! De duschade med, en och en och jag fick tillfälle att tala med alla ensammen en och en med dem i famnen med badduk. Mysigt!
De bad om pannkakor till i dag och så blir det!
//manon
Cheap Monday del 2
Jodå, jag frågade henne om hon ville ha dylika jeans och svaret var väl delat...hon är orolig för att de ska vara randiga eller rutiga. Hon säger att en i klassen har dylika för 700 kr. Men var inte dessa billiga? Men det är inte så att hon suktar efter dem eller MÅSTE ha. Jag undrar om det inte var jag som "pressade" för hårt nu:). Av iver för att inte påverka henne. Äh. Klant, klant är jag!
Jag är inte rabiat vad gäller kläder. Jag gillar faktiskt kläder, absolut! Jag antar att jag reagerade först med nån mamma-ryggnerv--varning-barnet-talar-om-märken-för-första-gången. För jag tycker alldles ärligt om att köpa snygga kläder åt henne! Faktum är att jag köper det mesta utan henne och hon klagar inte utan tycker jag köper snygga kläder. Jag är förvånad och jag tror faktiskt att hon menar ärligt för hon är inte den som tar på sig det hon inte vill ha! Jag tycker själv att det är märkligt att det funkar. Men jag checkar av vad hon gillar och letar och lämnar tillbaka om det är nåt hon absolut INTE vill ha, Jag tycker i alla fall det är märkligt att det funkar. Ärligt så gillar jag att hon är fin och jag gillar om hon känner sig fin! Kansle det beror på att jag har ett klädintresse av nåt slag? Aldrig varit märkeshysterisk även om jag köpt dylikt. Bekänner att jag innan jag fick barn aldrig handlade på H&M eller Lindex...Men jag köpte INTE bara märken utan det jag tyckte var snygtgt...Vad vet jag varför det funkar att jag köper kläder utan dottern. Är, för att tjata, djupt förvånad...
Är lugnare nu. Jag gör som jag alltid gjort. Ger med mig på vissa punkter och på andra inte. Tyckte AnnaaM skrev bra om detta på sin blogg.
//manon
Jag är inte rabiat vad gäller kläder. Jag gillar faktiskt kläder, absolut! Jag antar att jag reagerade först med nån mamma-ryggnerv--varning-barnet-talar-om-märken-för-första-gången. För jag tycker alldles ärligt om att köpa snygga kläder åt henne! Faktum är att jag köper det mesta utan henne och hon klagar inte utan tycker jag köper snygga kläder. Jag är förvånad och jag tror faktiskt att hon menar ärligt för hon är inte den som tar på sig det hon inte vill ha! Jag tycker själv att det är märkligt att det funkar. Men jag checkar av vad hon gillar och letar och lämnar tillbaka om det är nåt hon absolut INTE vill ha, Jag tycker i alla fall det är märkligt att det funkar. Ärligt så gillar jag att hon är fin och jag gillar om hon känner sig fin! Kansle det beror på att jag har ett klädintresse av nåt slag? Aldrig varit märkeshysterisk även om jag köpt dylikt. Bekänner att jag innan jag fick barn aldrig handlade på H&M eller Lindex...Men jag köpte INTE bara märken utan det jag tyckte var snygtgt...Vad vet jag varför det funkar att jag köper kläder utan dottern. Är, för att tjata, djupt förvånad...
Är lugnare nu. Jag gör som jag alltid gjort. Ger med mig på vissa punkter och på andra inte. Tyckte AnnaaM skrev bra om detta på sin blogg.
//manon
Sportigt barn
Vår 4-åring gillar skridskor som han först testade på dagis. Nu har de testat skidor och han - ja INTRESSERAD!
Problemet är att varken jag elelr maken är det. maken växte upp i en skidintresserad familj och blev - ointresserad. Jag älskar att bada. Åka vattenrutchkana och leka i vattnet. Men jag är inte heller sportig!
Vad gör man? Intressena krockar definitivt, jag kan inte se mig frysa i skidspår....
Varför blir han så sportig? Ska man verkligen köpa allt dagis/skola testar? Alla är olika, jag vet det..men...jag är inte sportig...
//manon
Problemet är att varken jag elelr maken är det. maken växte upp i en skidintresserad familj och blev - ointresserad. Jag älskar att bada. Åka vattenrutchkana och leka i vattnet. Men jag är inte heller sportig!
Vad gör man? Intressena krockar definitivt, jag kan inte se mig frysa i skidspår....
Varför blir han så sportig? Ska man verkligen köpa allt dagis/skola testar? Alla är olika, jag vet det..men...jag är inte sportig...
//manon
Cheap Monday
Min stora berättade i går att flera tjejer i hennes klass har Cheap Monday-jeans och att det är poppis och modernt. Att de var fina för de var smala i modellen, snygg färg och ett snyggt märke på den. Hon visste också vad de kostade.
Hon förvånade mig med att säga att hon inte ville ha sådana, hon gillade sina för att hon ville inte se ut som andra.
Det JAG undrar över är hur så små som 9/10-åringar öht har ett hum om märken? Dte är väl knappast att de går hem till helt nollställda föräldrar och ber om Cheap Monday-jeans?
Jag ifrågasätter värdet av detta. OK, föräldrarna kanske har massor av pengar men jag ifrågasätter i alla fall värdet av att skola in dessa små barn i märkestänkande redan så tidigt!
Tänkte på AnnaaM som skrev om bloggprinsessor och de som skriver om stil och mode och allt...så här fostrar vi blivande dylika! Länge leve ytan!
//manon
Hon förvånade mig med att säga att hon inte ville ha sådana, hon gillade sina för att hon ville inte se ut som andra.
Det JAG undrar över är hur så små som 9/10-åringar öht har ett hum om märken? Dte är väl knappast att de går hem till helt nollställda föräldrar och ber om Cheap Monday-jeans?
Jag ifrågasätter värdet av detta. OK, föräldrarna kanske har massor av pengar men jag ifrågasätter i alla fall värdet av att skola in dessa små barn i märkestänkande redan så tidigt!
Tänkte på AnnaaM som skrev om bloggprinsessor och de som skriver om stil och mode och allt...så här fostrar vi blivande dylika! Länge leve ytan!
//manon
Drömföräldern
Läste i aftonbladet en önskelista från dagispersonal om sin drömförälder:
1. Visar uppskattning för personalens jobb.
Hoppas jag!
2. Är intresserad.
Hur menar dem. Klart jag är de går där 8 timmar om dagen (när de inte är sjuka)
3. Vågar säga till när något inte är bra – i en trevlig ton.
Hoppas jag!
4. Hjälper till vid julfesten och andra aktiviteter som ordnas för hela familjen.
Host - näää, här smiter jag undan! SÅ mycket att göra ändå med heltid och 4 barn varav ett skolbarn!
5. Kommer på föräldramöten och utvecklingssamtal.
Ja
6. Märker kläderna.
Nej!
7. Skickar med extrakläder.
När personalen säger till, inte på en gång då heller alltid...
8. Passar tiderna.
Oftast!
9. Meddelar när barnet inte kommer.
Ja
10. Gör avskedet till en bra stund.
Jorå, den enda gången i veckan...
11. Sätter barnet i centrum.
När jag hämtar, hoppas jag, men är personal där kan jag fråga om hur de har det på dagis. Träffar tex aldrig personalen på lilla avdelningen så hämtar jag tidigare av nån anledning (som VAB av sjuk 9-åring och jag hämtar småttisarna tidigare) så förhör jag mig om dagis och barnen. Händer en gång per termin, typ...
Så var jag!!
//manon
1. Visar uppskattning för personalens jobb.
Hoppas jag!
2. Är intresserad.
Hur menar dem. Klart jag är de går där 8 timmar om dagen (när de inte är sjuka)
3. Vågar säga till när något inte är bra – i en trevlig ton.
Hoppas jag!
4. Hjälper till vid julfesten och andra aktiviteter som ordnas för hela familjen.
Host - näää, här smiter jag undan! SÅ mycket att göra ändå med heltid och 4 barn varav ett skolbarn!
5. Kommer på föräldramöten och utvecklingssamtal.
Ja
6. Märker kläderna.
Nej!
7. Skickar med extrakläder.
När personalen säger till, inte på en gång då heller alltid...
8. Passar tiderna.
Oftast!
9. Meddelar när barnet inte kommer.
Ja
10. Gör avskedet till en bra stund.
Jorå, den enda gången i veckan...
11. Sätter barnet i centrum.
När jag hämtar, hoppas jag, men är personal där kan jag fråga om hur de har det på dagis. Träffar tex aldrig personalen på lilla avdelningen så hämtar jag tidigare av nån anledning (som VAB av sjuk 9-åring och jag hämtar småttisarna tidigare) så förhör jag mig om dagis och barnen. Händer en gång per termin, typ...
Så var jag!!
//manon