Byta skola
|
se mina svar på kanalen - eftersom jag vet att ni lever under ganksa mycket stress och slit skulle jag nog akta mig för ett föräldrkooperativ - om inte föräldrengagemanget i form av vara med i verksmhet, styrelser, städa, tvätta et c är minimalt....
Ifall du inte redan gjort den fast jag har missat det - så får du en utmaning av mig! :-) Läs på min blogg vad det går ut på.
Väldigt svårt ... Frågan är om man går från något eller till något. Och varför ... medtaget alla för-och nackdelar ... och att man inte alltid strävar efter ngt som KANSKE kan vara bättre. Det kan också bli stressigt ...
Precis - är det från något?? Nåt känner hon. Fröken ringde i dag och sa att nu vägrar hon göra matte öht och bad om vår hjälp. Fröken säger att min stora KAN men VILL INTE. Hon har inte lämnat in matteläxan på två veckor och gjorde inget på ett prov. Andra ämnen går bra, men detta har gått troll i...frågan är vad. Stora har klagat på att det går för långsamt ända sedan hon började på denna skola...
Nåt är skumt, och vi måste ta reda på just det där, fly från nåt...?
Svårt det här! Själva skolan verkar bra men frågan är..hon kan inte hoppa hit och dit heller...mellan olika skolor...
Du hade ett frågetecken för Freinet. Det är en pedagogisk inriktning där man vill att barnens läsning och skrivning ska ha förankring i verkligheten inte så mycket i läroböcker. Man har ofta skriftväxling och utbyte av olika slag med barn i andra skolor / andra länder. Man lär sig om samhället genom att besöka samhällsinstitutioner i närmiljön mer än att läsa om dem. Barnen lär sig att gå ut och intervjua sig till kunskap och söka den i vanliga kanaler istället för i reguljära läseböcker. Det är mycket eget skapande av affischer med bilder och text och egna böcker och egna brev till andra än att bara producera för skolpärmen.
Nu låter jag kanske väldigt positiv och det är jag. Har själv jobbat Freinetinstpirerat i 10 års tid (inte nu dock) och det passade mig. Men det mesta hänger ju på hur duktiga lärarna är på det de sysslar med och att de tror på det de gör. Och det kan fungera bra både i kommunala skolor och i andra, både i stora skolor och i små.
Du hade ett frågetecken för Freinet. Det är en pedagogisk inriktning där man vill att barnens läsning och skrivning ska ha förankring i verkligheten inte så mycket i läroböcker. Man har ofta skriftväxling och utbyte av olika slag med barn i andra skolor / andra länder. Man lär sig om samhället genom att besöka samhällsinstitutioner i närmiljön mer än att läsa om dem. Barnen lär sig att gå ut och intervjua sig till kunskap och söka den i vanliga kanaler istället för i reguljära läseböcker. Det är mycket eget skapande av affischer med bilder och text och egna böcker och egna brev till andra än att bara producera för skolpärmen.
Nu låter jag kanske väldigt positiv och det är jag. Har själv jobbat Freinetinstpirerat i 10 års tid (inte nu dock) och det passade mig. Men det mesta hänger ju på hur duktiga lärarna är på det de sysslar med och att de tror på det de gör. Och det kan fungera bra både i kommunala skolor och i andra, både i stora skolor och i små.
Instämmer i Zofy´s tvekan inför det kooperativa. Det kan säkert fungera jättebra, men jag har vänner med erfarenhet av den formen, här samlas lätt föräldrar som har en inbyggd motvilja mot allt som är kommunalt och som är övertygade om att i den kooperativa skolan ska de få bestämma ALLT, utan riktig tanke på att det finns flera föräldrar som också har idéer. Bäddat för mycket arbete, mycket konflikter och ältande även om små saker som i den vanliga skolan flyter på av sig självt.
Trean kan vara ett svårt år om man ligger långt framme, så var det för Äldsta som kroknade rätt rejält då. Man ska nog kolla ordentligt vad det är för problem innan man byter skola.
Min Mellan behövde däremot trean för att hämta upp allt hon inte lärt sig under sina första två år med en Freinetlärare som tog över klassen utan att vi fick veta att det var den pedagogiken hon tillämpade. Jag har tidigare sagt det, för henne var Freinetpedagogiken en katastrof. "Vägen är målet" innebar för hennes del att hon aldrig fick någon stimulans och hjälp att komma vidare, hon satt och krympte med sitt krafs till "böcker" som hon skulle göra själv men inte förmådde mer än påbörja, vilket fick till följd att hon bara ritade en utter till och blev ännu olyckligare.
Det öppnade en Freinetskola i grannskapet och många bekanta sökte sig dit - men många kom också tillbaka. Till slut var rektorn på vår skola rätt trött på att behöva ta emot de återvändande barnen. Återvändarna hade ungefär samma kritik; en hafsighet och oordnng i hela formen, uppgifter som aldrig behövde redovisas eftersom "vägen är målet", skapandet som också det blev alltför fritt för många barn. Goda vänner uppmärksammade att deras dotter i den vanliga skolan "skapade" betydligt mycket mer än sin bror i freinetskolan utan att på något sätt vara mer konstnärlig. Den allvarligaste kritiken var dock att man inte uppmärksammade läs- och skrivsvårigheter i tid utan "lät barnen vara".
Jag vet inte hur det är nu, kanske har skolan format sig, barnen måste ju rimligen lära sig nog för att klara de nationella proven, kanske tar föräldrarna mer reda på vad det är de skickar sina barn till så det blir rätt urval. Då var själva friskolan det som lockade (se ovan) mer än pedagogiken. I vilket fall tror jag man ska vara rätt säker på att det verkligen passar ens barn med allt detta egna kunskapssökande. Redan i den vanliga skolan ställs det ju rätt höga krav på barnen att söka egen kunskap och man måste nog vara rätt säker på att de vill ha ännu mer av den varan. Ingen av mina flickor är den nyfikna forskartypen så för Äldsta skulle det nog varit en ännu större katastrof än det blev för Mellan fast på annat sätt.
Mycket att tänka på! Nu är detta inte en renodlad Freinet - skola alls, jobbar enligt giraffmetoden.
Skolan verkar ytligt bra fortfarande! Fick bra kontakt med dem, personal och föräldrar. Vi måste tänka och åter tänka!
Är det bra för vår stora att byta skola? Vi och läraren blir inte kloka på henne, hon slingrar sig, bevekelsegrund okänd...
Alla som slutade 9-an nu (första kullen) har kommit in på de program de velat. 8-10 elever per årskurs och de går blandade. Lärarna även involverade i fritids.
De går 6 timmar om dagen och ger inga läxor - bara om de inte uppnått målen på två veckor. Då får de i läxa att komma så långt som krävs.
Alla känner alla så man får bra kontroll över barnen..
Är egentligen inte ute efter att påverka så mycket som att barnen ska trivas och att jag känner at jag har koll på deras whereabouts och kunna lätt ta kontakt med andra föräldrar vid ev frågor.
Bra med en skola där "alla känner alla"?
Ska även tala med min stora lärare om detta och vad hon tror om min stora och om det skulle tillföra nåt att byta skola.
Blir det en skyddad verkstad med så liten skola? Eller sårbart? Blir barnen mer sedda och hjälpta?
Och matten för min äldsta - varför gör hon så?? Oj, vad hon slingrar sig med alla svar både om detta och skolbytet!
Såg i kommentarerna att du redan blivit utmanad. Antar att det är samma utmaning, men här får du den en gång till. Den verkar ha gått runt bland bloggar ett tag.
Jag känner mig ganska skeptisk nu när jag har sovit på saken. (Jag är alltså Maken och besökte den där skolan på Öppet Hus igår kväll tillsammans med barnen och Manon.)
Visst är det trevligt med ett mindre format på skola och vi har ju goda erfarenheter av kooperativt dagis där vi bodde förut - som förälder fick man så mycket bättre kontakt med verksamheten. Och det är nog inget fel på den där skolan.
Men precis som Christina frågar jag mig om man går från något eller till något. När vi frågar Stora varför hon vill byta så säger hon att det är bråkigt och otrevligt och så exemplifierar hon med några episoder med tjafs mellan henne och andra flickor. Men - de hon klagar på är dem hon leker mest med annars. En av dem bor mycket nära oss och de leker mycket men ojämnt, för Stora och grannflickan är envisa och viljestarka och blir därför periodvis osams. Men det går alltid över efter ett tag.
Hon tog också upp att när det är genomgång under lektionerna är det alltid några som pratar och stör, "och då blir jag så stressad", säger hon. Ett typexempel på hennes sociala intelligens - hon har hört det här uttrycket från vuxna och uppfattat att det går att använda som argument i alla möjliga sammanhang. Ett barn av sin tid i högsta grad...
Hur som helst, lägg samman detta med hennes mattevägran, så tycker jag att det känns som att Stora har upptäckt att skolan inte bara är skoj och att även vänskap är komplicerat. Att det kan ta emot ibland, helt enkelt, och det är rätt typiskt för henne att tro att hon kan lösa det med att byta skola - att det ska vara så mycket enklare och bättre någon annan stans. Enkla lösningar, alltså, och hennes standardrecept på en snabbfix är att fly.
Jag tror att det vi behöver göra är att coola ner det hela - säga till henne att hon och vi inte ska bestämma oss fort utan ta tid på oss att fundera över det här. Och under tiden försöka samtala med henne om vardagsproblemen som hon vill fly från. Jag tror att hon behöver se att man inte alltid måste fly, att livet går upp och ner och att en del saker som känns jobbiga för stunden kanske inte känns lika stora veckan efter.
Det bör sägas att vad Stora än säger, så tror jag inte att man kan säga att hennes skola är speciellt bråkig. Flertalet elever kommer från akademikerfamiljer med ett eller två barn, jag tycker nästan att det känns för snällt och homogent ibland. Och skolan jobbar på med sin "Charlie" och sitt antimobbingprogram.
känner igen mycket i inlägget ovan....min dotter kan också berätta mycket om bråk o tjafs med kompisar och säga att de är så elaka - samtidigt är det dessa hon leker mest med och de som dragits till varandra är också ett gäng temperamentsfulla och viljestarka tjejer så det blir klart att det blir konfilkter....som du skriver kankse det är bättre att lära henne att hantera konfilkterna än att fly till ngt nytt....
Tänkte bara säga att Herr Manons synpunkter synes mig synnerligen kloka.
Såna tankar hade väl jag också, men barn skiljer ju lite i ålder, olika åldrar har olika skolor. Det funkar bra ändå, utan på skolavslutningar, när man ska vara på fyra ställen samtidigt...