manon

Oj, döden som tema? Av vilken anledning för så små barn? Att man någon gång pratar om det, OK, men obligatorisk besök på kyrkogård? Vad i kursplanerna är det som de tar upp med detta? Hmmm... verkar underligt!
Jag tror som du - det beror på hur krävande barnen är. Det vet man aldrig i förväg heller. Sen beror det på hur man kommer "överens" inom familjen. En del familjer utstrålar harmoni även när de kämpar på något sätt.

Glömde kommentera det där med krävande och mindre krävande barn. Jag tror bara det är delvis sant, jag tror det sitter mer i de vuxna. Jag har vänner som knäcktes vid andra barnet, det blev så stort och tungt med barnen att äktenskapet inte heller gick att rädda - och det var inte några krävande barn, långt ifrån. Har nog även en del gamla bekanta för vilka ett barn har varit allra yttersta gränsen, det har inte ingått i deras föreställningsvärld att få rum med fler.

Alltså, nu får hon ta igen sig den här läraren! Man kan inte ha tema döden i en skola i någon ålder egentligen!! Det funkar inte. Det skulle i så fall förutsätta att det satt en terapeut bredvid varje barn beredd att ta hand om det barnets funderingar / erfarenheter av ämnet. Det här är bara för mycket! Det går inte att börja röra upp i barns liv på det sättet om man inte har en förberedelse för att hantera det som kommer upp. Och vi som lärare är bara proffs i barnens liv och ska inte in i deras privatliv på det sättet. Vi har inte med att göra hur vart och ett barn har det med döden, det är alldeles för privat. Där har enbart föräldrar och andra närstående rätt att klampa in. Nu börjar jag snart luta åt att det här med att byta skola nog inte är fel i alla fall för hos den här läraren verkar omdömet vara minst sagt grumligt! Slå klackarn i backen och säg ifrån! Det är så allvarligt att man kan undra om inte rektor tillsammans med skolpsykologen borde ta ett allvarligt samtal med damen i fråga!

hur har ni gjort nu då?
jag håller med övriga, jag tycker det verkar skumt med dödstema överhuvudtaget och jag tror man sk ata verklig ångest på allvar.

Hej alla! Har tänkt så mycket på det där att särbehandla och allt!!!
jag vet inte vad som är rätt eller fel men vi låter henne slippa just det momentet. Tänkte nu att vi kanske kan gå med henne själva istället...med tanke på att hon inte litar på denna lärare heller (hur dte än det är med den saken så, läraren är säkert bra, menvår dotter har åsikter) så känns det - alltså dottern kommer inte säga nåt! Det finns ett krematorium där också, tror inte den används men...
Usch, allt känns fel...
Och med kräavdne/mindre krävande barn - ja dte handlar om föräldrars personlighet med...