Önskar alla en trevlig Valborg!
Det har varit en händelserik Valborgshelg men nu är det lugnare. Fyra liite småkrassliga men vädigt glada barn har jag hemma.
Såg på elden. N (8) stannade kvar lite extra med kompis, A (3,5) blev rädd för elden och gick hem tidigare med pappa, S-twinset (2 år) var eld och lågor själv över elden och M-twinset rätt likgiltig. Så olika det kan vara!
Elden var inte så stor och nu har den brunnit ut och med den alla spöken och jag känner mig lycklig och glad igen! Tänk om nyår vore på Valborg! Så dramatiskt...symboliskt...bränna allt det gamla och bara se fram emot det nya!
Jag tycker om Valborg...även stillsamma familjevalborgs!
I dag för 16 år var min allra första och allra bästa Valborg genom tiderna i Uppsala med champagnefrukost, sillunch, forsränning, champagnegalopp (+inplankning på en fest för bara nationsfunktionärer mha en kille) och gasque - kvällen avslutades med att jag och min blivande make satt i "gulan" alldeles ensamma och ja, sedan dess har vi varit ihop! Otroligt - 16 år i dag! Det var en av de allra varmaste Valborg jag har varit med om...och den som förändrat mitt liv mest! Jag hade varit hans "groupi" i ett år, han skrev spex och allt och jag kunde inget:))! Kommer i håg då han bad mig om skuren gurka till en föreställning och jag var mer än tjänstvillig:)! Åh! Vilka tider! Jag vill se honom i frack om igen och igen och igen!!!! Han är som född i frack, då ser han som allra charmigast ut! Kommer i håg då det tog eld i gardinerna på nationen och vi dansade till "I´m not in love" med 10CC...Hur vi möttes, drack och pratade och pratade så fort vi träffades...munhöggs, käftade, pratade, skojade...Hur jag alltid såg till att hamna bredvid honom på fester...har erkänt det efteråt och enligt honom så har han inte märkt att det var med berått mod:)! När jag tänker efter, jag ville detta verkligen...jag ville ha honom och jag jobbade för det....Valborg i dag 16 år sedan! Så gör vi än i dag så fort det finns tid till det. Pratar strunt och goja och käftar och "bråkar" på låtsas. De ytterst få stunderna vi har på det viset i dag påminner oss om det vi har i grunden - det som vi aldrig skulle få av någon annan alls! Det som får oss att hålla ihop trots att oddsen och påfrestningarna i förhållandet i dag med heltidsjobb och fyra barn är stora!
För övrigt skulle ingen avoss vilja vara ensamstående med fyra barn.... (skojar bara!!!)! Men ÅH, vad jag vill se honom i frack igen!!!!!!!!!
Hoppas ni alla har en trevlig (säger man så?) Valborg!
//manon
Såg på elden. N (8) stannade kvar lite extra med kompis, A (3,5) blev rädd för elden och gick hem tidigare med pappa, S-twinset (2 år) var eld och lågor själv över elden och M-twinset rätt likgiltig. Så olika det kan vara!
Elden var inte så stor och nu har den brunnit ut och med den alla spöken och jag känner mig lycklig och glad igen! Tänk om nyår vore på Valborg! Så dramatiskt...symboliskt...bränna allt det gamla och bara se fram emot det nya!
Jag tycker om Valborg...även stillsamma familjevalborgs!
I dag för 16 år var min allra första och allra bästa Valborg genom tiderna i Uppsala med champagnefrukost, sillunch, forsränning, champagnegalopp (+inplankning på en fest för bara nationsfunktionärer mha en kille) och gasque - kvällen avslutades med att jag och min blivande make satt i "gulan" alldeles ensamma och ja, sedan dess har vi varit ihop! Otroligt - 16 år i dag! Det var en av de allra varmaste Valborg jag har varit med om...och den som förändrat mitt liv mest! Jag hade varit hans "groupi" i ett år, han skrev spex och allt och jag kunde inget:))! Kommer i håg då han bad mig om skuren gurka till en föreställning och jag var mer än tjänstvillig:)! Åh! Vilka tider! Jag vill se honom i frack om igen och igen och igen!!!! Han är som född i frack, då ser han som allra charmigast ut! Kommer i håg då det tog eld i gardinerna på nationen och vi dansade till "I´m not in love" med 10CC...Hur vi möttes, drack och pratade och pratade så fort vi träffades...munhöggs, käftade, pratade, skojade...Hur jag alltid såg till att hamna bredvid honom på fester...har erkänt det efteråt och enligt honom så har han inte märkt att det var med berått mod:)! När jag tänker efter, jag ville detta verkligen...jag ville ha honom och jag jobbade för det....Valborg i dag 16 år sedan! Så gör vi än i dag så fort det finns tid till det. Pratar strunt och goja och käftar och "bråkar" på låtsas. De ytterst få stunderna vi har på det viset i dag påminner oss om det vi har i grunden - det som vi aldrig skulle få av någon annan alls! Det som får oss att hålla ihop trots att oddsen och påfrestningarna i förhållandet i dag med heltidsjobb och fyra barn är stora!
För övrigt skulle ingen avoss vilja vara ensamstående med fyra barn.... (skojar bara!!!)! Men ÅH, vad jag vill se honom i frack igen!!!!!!!!!
Hoppas ni alla har en trevlig (säger man så?) Valborg!
//manon
Huset fullt
Oj, vad många barn vi haft här i dag! Om vi räknar med alla besök (även en liten kortis) så är det fyra stycken sammanlagt. N (8) hade kompisar här (varav en sover över också) och även A (3,5) hade förmånen att få leka med små vänner och han var så glad!
Jag älskar sådana dagar! Jag njuter av att se dem leka och hur jag än tycker att N ska behålla sin integritet så vill jag även att hon ska klara av att leka med tjejer. Jag kan inte alls ge henne inblick i hur tjejer fungerar, den socialiseringen missade jag:))! Är glad ändå men anser det vara bra att hon kan lära sig att funka i olika grupper. Bli lite invigd i kvinnlighetens mysterier på ett sätt som jag aldrig kan hjälpa henne med...De koder jag missat lära mig tjejer emellan...
Det är så roligt med barn när de blir äldre och se hur de utvecklas och vilka de umgås med. Jag är nog uppoffrande på den punkten, att jag tycker det är viktigt att de får umgås och låter det faktiskt gå utöver mitt umgänge lite. Men jag njuter av det! För jag hade det inte så:)!
Fått svara på frågor om dumma gubbar kan komma in i huset av kompisen som ska sova över i natt och då fick jag svara iskallt och säkert och utan att röra en min- "nej, vi låser dörren". Minsta tvekan och kompisen blir rädd och åker hem:)). Man lär sig hantera barn med tiden. Ibland känner man sig duktig andra gånger funkar INGET!!! Ibland gäller det att svara självklart, som när A inte vågade riktigt gå in till grannen en gång så istället för att pusha bara självklart säga "men jag ska städa hemma" eller nåt i den stilen. Då "bråkar" de mindre...Eller att ALDRIG säg att "pappa kommer hem efter att du somnat i dag" för då kan man räkna med en timmes skrik utan jag säger bara "pappa kommer, vi kan vänta på honom" och så somnar han i famnen i soffan lugn och fin...man lär sig...och ibland skriker alla på en gång:)) och man undrar hur man ska göra. Det är skönt då det flyter på!
//manon
Jag älskar sådana dagar! Jag njuter av att se dem leka och hur jag än tycker att N ska behålla sin integritet så vill jag även att hon ska klara av att leka med tjejer. Jag kan inte alls ge henne inblick i hur tjejer fungerar, den socialiseringen missade jag:))! Är glad ändå men anser det vara bra att hon kan lära sig att funka i olika grupper. Bli lite invigd i kvinnlighetens mysterier på ett sätt som jag aldrig kan hjälpa henne med...De koder jag missat lära mig tjejer emellan...
Det är så roligt med barn när de blir äldre och se hur de utvecklas och vilka de umgås med. Jag är nog uppoffrande på den punkten, att jag tycker det är viktigt att de får umgås och låter det faktiskt gå utöver mitt umgänge lite. Men jag njuter av det! För jag hade det inte så:)!
Fått svara på frågor om dumma gubbar kan komma in i huset av kompisen som ska sova över i natt och då fick jag svara iskallt och säkert och utan att röra en min- "nej, vi låser dörren". Minsta tvekan och kompisen blir rädd och åker hem:)). Man lär sig hantera barn med tiden. Ibland känner man sig duktig andra gånger funkar INGET!!! Ibland gäller det att svara självklart, som när A inte vågade riktigt gå in till grannen en gång så istället för att pusha bara självklart säga "men jag ska städa hemma" eller nåt i den stilen. Då "bråkar" de mindre...Eller att ALDRIG säg att "pappa kommer hem efter att du somnat i dag" för då kan man räkna med en timmes skrik utan jag säger bara "pappa kommer, vi kan vänta på honom" och så somnar han i famnen i soffan lugn och fin...man lär sig...och ibland skriker alla på en gång:)) och man undrar hur man ska göra. Det är skönt då det flyter på!
//manon
Muslimska rådet förkastar särlagar...
...och riktar skarp kritik mot personen som la fram förslaget. Det muslimska rådet (en paraplyorganisation för flera muslimska organisationer) hade krismöte kring detta enmansförslag i fredags kväll. De säger också att en enda person kan inte göra sig till talesaman för alla muslimer. De menar också att de förslag som personen fört fram inte ens diskuteras inom rådet utan det är mer om friskolor och ledigheter i samband med religiösa högtider. Förslaget om särlagar var helt och hållet en enmansshow.
I Sverige råder religionsfrihet och med mina ögon så ser jag inget fel att det kan bli dispenser för ledigheter kring andra religiösa högtider och trosinriktningar än de kristna. Borde det inte betyda att de då arbetar på kristna högtider i så fall? Eller - på nåt sätt behöver det lösas. Stat och kyrka är äntligen åtskilda men mycket gammalt lever kvar. Vi är så pass sekulariserade att denna fråga borde inte vara kontroversiell, tycker jag.
Ett annat viktigt problem är även skilsmässa för många muslimer. Om någon från ett huvudsakligen muslimskt land skiljer sig enligt svenska lagar så är hon skild enligt lag här - men inte i sitt hemland vilket gör att hon/han inte kan gifta om sig så lätt. Antar att det blir ett problem då man besöker ursprungslandet ofta? Därför (om jag förstått det rätt) skulle muslimska rådet önska att imamer fick utfärda skilsmässopapper för att underlätta för individen. De vill även få vigslorätt för imamer (det trodde jag att de hade?) men rätt att kunna vägra viga samkönade par - har inte de kristna prästerna den rätten, eller vill ha, hur är det där? Eller har jag fel?
För mig låter särlagar absurda (men det är inget heller som drivs av någon mer än möjligtvis av enda en ensklid person) men ovan önskemål låter inte orealistiska.
Apropå skilsmässa - i den katolska kyrkan är äktenskap ett sakrament och enligt kyrkan är man gift för evigt även om man skiljer sig enligt sekulära lagar. Motståndet mot abort är stort. Ärligt - den katolska kyrkans konventionella familjesyn härrör från den förra påven som engagerade sig mycket i dylika frågor och satte sin egen prägel på detta. Han hade en lite lustig syn på familjelivet och hade makt att påverka. Den nya påven lär inte ändra policyn kring det hela men vi får hoppas på nästa!
Det finns länder i Europa som är annu mer sekulariserade än Sverige, länder där kyrka/stat är så åtskilda att ENBART ett kyrkbröllop inte är juridiskt bindade utan vill man gifta sig kyrkligt, så får man ha två bröllop - ett kyrkligt och ett borgerligt vilket ofta även sker på samma dag. Kyrkan för Guds välsignelse och enligt Guds lagar, det borgerliga för de sekulära lagarnas skull.
Så detta är en intressant fråga öht - hur pass stor "makt" ska kyrkan få ha?
Jag diskuterar gärna dessa frågor och det är nog lättast på min blogg!
Jag emotser debattörer . ej anonyma (även om ni inte har blogg så välj en identitet man kan följa typ alltid använda "lisa" eller "karl" så man inte blir förvirrad) och ej personpåhopp, dylika inlägg tas bort så fort det upptäcks. Diskutera ÄMNET:)! Detta är reglerna!
//manon
I Sverige råder religionsfrihet och med mina ögon så ser jag inget fel att det kan bli dispenser för ledigheter kring andra religiösa högtider och trosinriktningar än de kristna. Borde det inte betyda att de då arbetar på kristna högtider i så fall? Eller - på nåt sätt behöver det lösas. Stat och kyrka är äntligen åtskilda men mycket gammalt lever kvar. Vi är så pass sekulariserade att denna fråga borde inte vara kontroversiell, tycker jag.
Ett annat viktigt problem är även skilsmässa för många muslimer. Om någon från ett huvudsakligen muslimskt land skiljer sig enligt svenska lagar så är hon skild enligt lag här - men inte i sitt hemland vilket gör att hon/han inte kan gifta om sig så lätt. Antar att det blir ett problem då man besöker ursprungslandet ofta? Därför (om jag förstått det rätt) skulle muslimska rådet önska att imamer fick utfärda skilsmässopapper för att underlätta för individen. De vill även få vigslorätt för imamer (det trodde jag att de hade?) men rätt att kunna vägra viga samkönade par - har inte de kristna prästerna den rätten, eller vill ha, hur är det där? Eller har jag fel?
För mig låter särlagar absurda (men det är inget heller som drivs av någon mer än möjligtvis av enda en ensklid person) men ovan önskemål låter inte orealistiska.
Apropå skilsmässa - i den katolska kyrkan är äktenskap ett sakrament och enligt kyrkan är man gift för evigt även om man skiljer sig enligt sekulära lagar. Motståndet mot abort är stort. Ärligt - den katolska kyrkans konventionella familjesyn härrör från den förra påven som engagerade sig mycket i dylika frågor och satte sin egen prägel på detta. Han hade en lite lustig syn på familjelivet och hade makt att påverka. Den nya påven lär inte ändra policyn kring det hela men vi får hoppas på nästa!
Det finns länder i Europa som är annu mer sekulariserade än Sverige, länder där kyrka/stat är så åtskilda att ENBART ett kyrkbröllop inte är juridiskt bindade utan vill man gifta sig kyrkligt, så får man ha två bröllop - ett kyrkligt och ett borgerligt vilket ofta även sker på samma dag. Kyrkan för Guds välsignelse och enligt Guds lagar, det borgerliga för de sekulära lagarnas skull.
Så detta är en intressant fråga öht - hur pass stor "makt" ska kyrkan få ha?
Jag diskuterar gärna dessa frågor och det är nog lättast på min blogg!
Jag emotser debattörer . ej anonyma (även om ni inte har blogg så välj en identitet man kan följa typ alltid använda "lisa" eller "karl" så man inte blir förvirrad) och ej personpåhopp, dylika inlägg tas bort så fort det upptäcks. Diskutera ÄMNET:)! Detta är reglerna!
//manon
Integritet - samtal med fritids, forts utvecklingssamtal
Hämtade min stora på fritids i dag för hon ville så gärna ta med en kompis hem vars föräldrar tydligen svarar "dåligt" på telefon:). Passade på då att ta upp frågan om hennes sätt att dra sig undan med en från fritids och han såg detta inte alls som problem. Frågade om hon använder detta som makt, för att få som hon vill och han svarade nekande. Eller om hon kansle ser till att få vara ensam lite då och då vilket inte är konstigt iom alla syskonen hemma att hon känner för det! För hans del fanns inga problem och tyckte inte att vi skulle göra problem av det heller.
Jag börjar tro att det är läraren som är överambitiös och kanske har liiite svårt att acceptera vissa delar av N-s personlighet - den att inte alltid leka med alla och välja själv. Hon problematiserar det mera! Och jag tror att N inte passar in i hennes mall riktigt hur en flicka "ska" vara. Klassen består av 18 tjejer och 4 killar och N HAR integritet och är tydlig och är INTE uppoffrande om hon inte vill...
Jag är lättad...
Fast, tyvärr, så hörde N delar av samtalet och var JÄTTELEDSEN och sa att vi pratade dumt om henne och jag fick bedyra HELA TIDEN att NEJ, fritidskillen sa att det fanns INGA problem! Så känslig är hon...Nu tog vi hem kompisen så jag får tala lugnande med henne igen. Men - jag ville veta för att veta hur jag skulle tackla det hela...ledsen över att hon hörde...
//manon
Jag börjar tro att det är läraren som är överambitiös och kanske har liiite svårt att acceptera vissa delar av N-s personlighet - den att inte alltid leka med alla och välja själv. Hon problematiserar det mera! Och jag tror att N inte passar in i hennes mall riktigt hur en flicka "ska" vara. Klassen består av 18 tjejer och 4 killar och N HAR integritet och är tydlig och är INTE uppoffrande om hon inte vill...
Jag är lättad...
Fast, tyvärr, så hörde N delar av samtalet och var JÄTTELEDSEN och sa att vi pratade dumt om henne och jag fick bedyra HELA TIDEN att NEJ, fritidskillen sa att det fanns INGA problem! Så känslig är hon...Nu tog vi hem kompisen så jag får tala lugnande med henne igen. Men - jag ville veta för att veta hur jag skulle tackla det hela...ledsen över att hon hörde...
//manon
Utvecklingssamtal - integritet
I dag har jag haft utvecklingssamtal i skolan med min stora (andra klass). Själva skolarbetet går mycket bra och jag är inte förvånad - skolan är ett av hennes starka intressen jämte ridningen. Däremot hade läraren synpunkter på hennes kompisskap. Kort:
1) N (min stora) är nu inne i gruppen och det är bra, men tydligen inte så bra som läraren önskar. Läraren säger att N hellre är ensam än leker med de som inte passar. Att det vore bättre att hon lekte med dem "som inte passar" ändå än att välja att hellre vara för sig själv. Jag sa då att N har integritet och är stolt. N är ingen som tigger och ingen som är med folk "bara för att vara med någon" utan då är hon helt enkelt hellre för sig själv. Visst, hon är social till max MEN hon har integritet.
N frågade vad "integritet" var och då säger läraren i stilen att det är att "inte ge allt av sig själv, att dölja" (glömt hennes exakta ord). Jag reagerar med ryggmärgen att det känns som fel tolkning av ordet och säger att "integritet är att inte kompromissa med sig själv".
Så - är min tjej för lite tjejig? För jag KÄNNER att denna lärare vill ha en klass där alla leker med alla OAVSETT. Men min tjej HAR integritet - är det så fel!? Enligt läraren är detta ett problem. Visst, jag kan också se det ibland som en gång då min tjej såg två av sina grannkompisar (varav en även är klasskompis) leka utanför vårt hus och jag SÅG hur hon längtade efter att de skulle ringa på och även hon fick leka. Jag hade på tungan att be henne gå ut och fråga om hon fick vara med men jag vet hur stolt hon är så jag gjorde det inte- SÅDANA situationer är svåra! Och jag vet att en av tjejerna är hon inte störtförtjust i så därför frågar hon inte heller....
Alltså - hon har ett stort behov av trygghet som är svår att nå upp till men vi försöker MEN hon HAR integritet! Hon KAN säga vad hon tycker och, nej, hon är INTE tjejig i bemärkelsen att hon ska vara med till varje pris. INTEGRITET! Läraren ser det som fel... Men att hon har integritet betyder INTE att hon INTE ACCEPTERAR ALLA. Hon drar sig undan då hellre och live and let die.
2) Läraren påpekade att vi hämtar för sällan på fritids ändå HAR jag faktiskt ansträngt mig. Stärkt av (faktiskt) AnnaaM så sa jag rakt ut att vi gör vårt bästa av den situation vi har. Vi har dagis långt bort, bussar att passa, och TRE hungriga små barn under 3,9 år. Vi gör vårt bästa. Hon hm-ade lite och jag märkte att hon förstod att jag inte tänkte backa för hon kan inte tala om för oss hur det ska vara. Hur vi gör, vi måste faktiskt tänka på vad som är bäst för alla barn. Efter sommaren kommer vi ha bytt dagis och då blir det lättare för oss och det naturliga att hämta N först. Men som det är nu, vi är pressade.
Jag tog det lugnt på mötet, nickade och gjorde mitt bästa för att verka/vara resonlig men jag gillar inte att någon vill göra min tjej "tjejig". Jag tycker det är så bra att hon har integritet! Alldeles för många tjejer/kvinnor kan inte sätta gränser för sig själv och min äldsta har det naturligt! Varför ta det ifrån henne?
Jag skulle vilja diskutera detta med min tjej om "integritet" och att leka med folk fast man inte vill på ett bra sätt. Förklara min synvinkel kotra skolans men utan att alienera. Undrar hur, måste tänka...
Alltså - ÄR det SÅ fel att hellre hitta på nåt att göra själv än att leka med barn man inte vill leka med?
//manon
1) N (min stora) är nu inne i gruppen och det är bra, men tydligen inte så bra som läraren önskar. Läraren säger att N hellre är ensam än leker med de som inte passar. Att det vore bättre att hon lekte med dem "som inte passar" ändå än att välja att hellre vara för sig själv. Jag sa då att N har integritet och är stolt. N är ingen som tigger och ingen som är med folk "bara för att vara med någon" utan då är hon helt enkelt hellre för sig själv. Visst, hon är social till max MEN hon har integritet.
N frågade vad "integritet" var och då säger läraren i stilen att det är att "inte ge allt av sig själv, att dölja" (glömt hennes exakta ord). Jag reagerar med ryggmärgen att det känns som fel tolkning av ordet och säger att "integritet är att inte kompromissa med sig själv".
Så - är min tjej för lite tjejig? För jag KÄNNER att denna lärare vill ha en klass där alla leker med alla OAVSETT. Men min tjej HAR integritet - är det så fel!? Enligt läraren är detta ett problem. Visst, jag kan också se det ibland som en gång då min tjej såg två av sina grannkompisar (varav en även är klasskompis) leka utanför vårt hus och jag SÅG hur hon längtade efter att de skulle ringa på och även hon fick leka. Jag hade på tungan att be henne gå ut och fråga om hon fick vara med men jag vet hur stolt hon är så jag gjorde det inte- SÅDANA situationer är svåra! Och jag vet att en av tjejerna är hon inte störtförtjust i så därför frågar hon inte heller....
Alltså - hon har ett stort behov av trygghet som är svår att nå upp till men vi försöker MEN hon HAR integritet! Hon KAN säga vad hon tycker och, nej, hon är INTE tjejig i bemärkelsen att hon ska vara med till varje pris. INTEGRITET! Läraren ser det som fel... Men att hon har integritet betyder INTE att hon INTE ACCEPTERAR ALLA. Hon drar sig undan då hellre och live and let die.
2) Läraren påpekade att vi hämtar för sällan på fritids ändå HAR jag faktiskt ansträngt mig. Stärkt av (faktiskt) AnnaaM så sa jag rakt ut att vi gör vårt bästa av den situation vi har. Vi har dagis långt bort, bussar att passa, och TRE hungriga små barn under 3,9 år. Vi gör vårt bästa. Hon hm-ade lite och jag märkte att hon förstod att jag inte tänkte backa för hon kan inte tala om för oss hur det ska vara. Hur vi gör, vi måste faktiskt tänka på vad som är bäst för alla barn. Efter sommaren kommer vi ha bytt dagis och då blir det lättare för oss och det naturliga att hämta N först. Men som det är nu, vi är pressade.
Jag tog det lugnt på mötet, nickade och gjorde mitt bästa för att verka/vara resonlig men jag gillar inte att någon vill göra min tjej "tjejig". Jag tycker det är så bra att hon har integritet! Alldeles för många tjejer/kvinnor kan inte sätta gränser för sig själv och min äldsta har det naturligt! Varför ta det ifrån henne?
Jag skulle vilja diskutera detta med min tjej om "integritet" och att leka med folk fast man inte vill på ett bra sätt. Förklara min synvinkel kotra skolans men utan att alienera. Undrar hur, måste tänka...
Alltså - ÄR det SÅ fel att hellre hitta på nåt att göra själv än att leka med barn man inte vill leka med?
//manon
I vårsolen eller CocaCola-blues....
Åh, vad jag är TRÖTT de sista dagarna!! Jag somnar i soffan vid 20-21 ofrivilligt...Så vaknar jag till nån timme senare...uppe några minuter och sover igen...
Jag vill inte vara så här trött!! Tror att jag har en infektion igen för det börjar ALLTID så, med en oförklarlig enorm trötthet.
Blir matt bara jag hör talas om yogamammor och lattemammor och allt. För att vara det så måste man ha TIIID!!! Tiden är hårdvaluta och det är hur mycket tid du har att förfoga över som visar din plats i samhället i dag...att kunna köpa sig TID för att bry sig om andra saker.
Blir matt av all ofrivillig tävlan speciellt mödrar emellan och arg över att jag känner av det och tar åt mig. Tänker på allt AnnaaM skrev om i sin blogg om allt som ska göras under sommaren enligt vissa...blir helt matt. Det ska GÖRAS så mycket i dag! Man får inte bara vara utan det ska upplevas tills man storknar! En fullspäckad kalender. När jag är ledig vill jag bara ta det lugnt och njuta av att SLIPPA flänga runt!
AnnaaM har även skrivit om avslutningsfesten och hur föräldrar till 16-åringar ville engagera en TROLLKARL för att hålla kvar barnen...Läsvärt är det för det känns realistiskt och jag läser med intresse (om framtiden för min del) för rätt vad det är har jag en tonåring (och några till sedan). Allt verkar i dag gå ut på att överbeskydda och kontrollera - dessa yoga/lattemammor över 30 som tror att livet går att kontrollera i minsta detalj?
Önskar jag kunde ha mer tid att träna på, köpa snygga kläder, LETA upp snygga kläder, att gå i flera affärer för att leta...fixa upp mig, ta bort gravidkilona som sitter som sten på kroppen...Känner jag av våren, tro, och viljan till förnyelse:)? Känner mig bara grå och MOTVALLS.
Nåja, jag håller på att försöka sluta dricka coca-cola igen och från i går har jag bara druckit EN cola (mot 3-4 om dagen)! Ingen i dag än!! Måste vara därför jag känner så här...jag har abstinensbesvär och humörsvängningar pga för lite socker och koffein!
Detta var ett fullständigt bortskämt inlägg som dryper av I-landsproblem....Ge mig CocaCola så jag blir botad...Jag HAR abstinens!!
//manon
Jag vill inte vara så här trött!! Tror att jag har en infektion igen för det börjar ALLTID så, med en oförklarlig enorm trötthet.
Blir matt bara jag hör talas om yogamammor och lattemammor och allt. För att vara det så måste man ha TIIID!!! Tiden är hårdvaluta och det är hur mycket tid du har att förfoga över som visar din plats i samhället i dag...att kunna köpa sig TID för att bry sig om andra saker.
Blir matt av all ofrivillig tävlan speciellt mödrar emellan och arg över att jag känner av det och tar åt mig. Tänker på allt AnnaaM skrev om i sin blogg om allt som ska göras under sommaren enligt vissa...blir helt matt. Det ska GÖRAS så mycket i dag! Man får inte bara vara utan det ska upplevas tills man storknar! En fullspäckad kalender. När jag är ledig vill jag bara ta det lugnt och njuta av att SLIPPA flänga runt!
AnnaaM har även skrivit om avslutningsfesten och hur föräldrar till 16-åringar ville engagera en TROLLKARL för att hålla kvar barnen...Läsvärt är det för det känns realistiskt och jag läser med intresse (om framtiden för min del) för rätt vad det är har jag en tonåring (och några till sedan). Allt verkar i dag gå ut på att överbeskydda och kontrollera - dessa yoga/lattemammor över 30 som tror att livet går att kontrollera i minsta detalj?
Önskar jag kunde ha mer tid att träna på, köpa snygga kläder, LETA upp snygga kläder, att gå i flera affärer för att leta...fixa upp mig, ta bort gravidkilona som sitter som sten på kroppen...Känner jag av våren, tro, och viljan till förnyelse:)? Känner mig bara grå och MOTVALLS.
Nåja, jag håller på att försöka sluta dricka coca-cola igen och från i går har jag bara druckit EN cola (mot 3-4 om dagen)! Ingen i dag än!! Måste vara därför jag känner så här...jag har abstinensbesvär och humörsvängningar pga för lite socker och koffein!
Detta var ett fullständigt bortskämt inlägg som dryper av I-landsproblem....Ge mig CocaCola så jag blir botad...Jag HAR abstinens!!
//manon
Ett halmstrå!!!
Hörde på radion precis att rösträkningen för Melodifestivalen kan vara fel! Mängder av människor som inte röstat har registrerats och fått teleräkningar på röstning de inte gjort...
Alexander Bard och Andreas Jonsson kräver omräkning av rösterna - HOPPAS!
Eller är det Carolaröstare som hört Andreas Jonsson på radion så många gånger nu att de ångrat sig och inte vill kännas vid sina röster??
Apropå Carola - hörde med halvt öra en trist intervju med henne med en överrespektfull journalist som, som vanligt inte vågade ställa obekväma frågor...BLÄ! Varför vågar ingen ställa obekväma frågor till henne som till alla andra?
//manon
Alexander Bard och Andreas Jonsson kräver omräkning av rösterna - HOPPAS!
Eller är det Carolaröstare som hört Andreas Jonsson på radion så många gånger nu att de ångrat sig och inte vill kännas vid sina röster??
Apropå Carola - hörde med halvt öra en trist intervju med henne med en överrespektfull journalist som, som vanligt inte vågade ställa obekväma frågor...BLÄ! Varför vågar ingen ställa obekväma frågor till henne som till alla andra?
//manon
Gamla lagar om tvättmaskiners behörigheter/befogenheter
Jag har alltid undrat över udda strumpor i tvättmaskinen tills jag hittade denna paragraf från Magnus Erikssons landslag 1347:
§ I Tvättmaskin (ur Köpmålabalken)
Alla de, som nyttja tvättmaskin skola visa honom lydnad, rätta sig efter hans bud och vara honom till tjänst. Tvättmaskiner skola kräva strumpor för sin tjänst oavhängigt om bonde eller frälse nyttjar densamme.
Borde de inte uppdatera lagarna? Göra vissa obsoleta? Tycker tvättmaskiner har en alldeles för uppblåst syn på sig själva. Min har definitivt ätit för många strumpor. Stycket om tvättmaskin fortsätter:
§ III. Bonde är ej skyldig att offra strumpor till samma tvättmaskin i en och samma tvätt mer än till ett mål och ett dygns upprätthållande, ej till någon reskost eller till att föra bort, om icke bönderna själva vilja det, icke heller till flera på en gång än stadgat är och förut är sagt.
Verkar som om det där med antal strumpor en tvättmaskin får ta är reglerat i lag någonstans. Tyvärr är den lagen borta…paragraf 2, 4 är spårlöst och mystiskt försvunna. Borde hitta de 2 försvunna paragraferna snart för min tvättmaskin löper amok just nu…hungrig till max…Käftar emot ang antalet strumpor + ätit ett par barnjeans (vilket var droppen som fick min bägare att rinna över)...och jag har inget att sätta emot som lagen ser ut...Någon som känner till praxis?
//manon
Inte för att det är en tävling....
....men HUR GÖR FOLK???
Nu har vi fixat så att vi får 4 veckors sammanhängande semester, maken och jag som vi ska göra nåt utav. Jag skriver i det på skolan och - N (8 år, går i tvåan) hon går ändå MEST på fritids av alla i ettan/tvåan/trean!!
Alltså HUR GÖR FOLK? Går i omlott? Släkt??? Jag blir bara nedslagen, gör mitt bästa och ALLA ANDRA KAN SÅ MYCKET MER!!! Är det jul är det lika...
Blir ledsen av att tänka hur ensam hon blir de veckorna (sex st på sommarfritids, tre ömse sidor om vår semester). Suck. Nåja, en vecka ska hon gå på ridläger om vi hittar nån...Altså jag menar det, 9 av 10 är lediga HELA sommaren!!
Jag kan inte låta bli att känna mig nedslagen...
Från det ena till det andra - tänkte semestra på Öland med vår stora familj, charter känns jobbigt med alla saker som ska med, skönt att kunna åka bil med alla packning - nån som har tips om var det är bäst och barnvänligast och allt??? Stugor att hyra?
//manon
Nu har vi fixat så att vi får 4 veckors sammanhängande semester, maken och jag som vi ska göra nåt utav. Jag skriver i det på skolan och - N (8 år, går i tvåan) hon går ändå MEST på fritids av alla i ettan/tvåan/trean!!
Alltså HUR GÖR FOLK? Går i omlott? Släkt??? Jag blir bara nedslagen, gör mitt bästa och ALLA ANDRA KAN SÅ MYCKET MER!!! Är det jul är det lika...
Blir ledsen av att tänka hur ensam hon blir de veckorna (sex st på sommarfritids, tre ömse sidor om vår semester). Suck. Nåja, en vecka ska hon gå på ridläger om vi hittar nån...Altså jag menar det, 9 av 10 är lediga HELA sommaren!!
Jag kan inte låta bli att känna mig nedslagen...
Från det ena till det andra - tänkte semestra på Öland med vår stora familj, charter känns jobbigt med alla saker som ska med, skönt att kunna åka bil med alla packning - nån som har tips om var det är bäst och barnvänligast och allt??? Stugor att hyra?
//manon
Medusa
Min stora såg bilden av mig t.h. som Medusa med ormar i håret. Hon tyckte att det var jättefult och att jag GENAST skulle byta bild, till det jag hade förut, Vermeers "Flickan med pärlörhängena".
Hon tyckte inte alls om att tänka på mig med ormar i håret...
Men, nog kan jag ha ormar i håret! Som i lördags morse då jag åkte i taket för ingenting för att jag hade sovit så dåligt. Då krälade och väste ormarna och tom rymde så jag fick leta upp dem sedan när jag väl lugnat mig och det dåliga samvetet kom i kapp...Då tog jag varje orm och pussade på dem och la tillbaka dem i asken jag har under sängen och sa åt dem att sova! Så de blir lite snällare...
Ibland känner jag mig som Medusa och önskar att jag kunde förvandla folk och fä till sten med bara blicken. Farlig och jävlig och stark och arg. Sopa rent golvet framför mig! Inte vara en mesig Madonna!
Medusa och ormarna lurar i min själ men oftast kommer hon till sans då hon ser barnens blick...Då klickar det till i henne och Madonnan och den Ömma Modern kommer fram. Ångerfull. Förlåt, förlåt, förlåt...Jag är bara en människa med en liten släng av Medusa...Är det OK?
//manon
Hon tyckte inte alls om att tänka på mig med ormar i håret...
Men, nog kan jag ha ormar i håret! Som i lördags morse då jag åkte i taket för ingenting för att jag hade sovit så dåligt. Då krälade och väste ormarna och tom rymde så jag fick leta upp dem sedan när jag väl lugnat mig och det dåliga samvetet kom i kapp...Då tog jag varje orm och pussade på dem och la tillbaka dem i asken jag har under sängen och sa åt dem att sova! Så de blir lite snällare...
Ibland känner jag mig som Medusa och önskar att jag kunde förvandla folk och fä till sten med bara blicken. Farlig och jävlig och stark och arg. Sopa rent golvet framför mig! Inte vara en mesig Madonna!
Medusa och ormarna lurar i min själ men oftast kommer hon till sans då hon ser barnens blick...Då klickar det till i henne och Madonnan och den Ömma Modern kommer fram. Ångerfull. Förlåt, förlåt, förlåt...Jag är bara en människa med en liten släng av Medusa...Är det OK?
//manon
Säregna minnen
Vad som formar en människa kan vara väldigt olika saker. Korta och långa, tjocka och magra, kvadratiska och cirkulära saker. ALLT.
En del av mina erfarenheter delar jag med miljoner människor av min ålder och med andra miljoner inte…
Rörigt?
Jag har säregna minnen som etsat sig fast från en svunnen tid, från ett samhälle som inte finns längre. Ett samhälle som i dag bara består av souvenirer. Ska förklara.
När jag bodde hos min farmor i Storstaden i centraleuropa så skulle vi fira en sovjetisk helgdag – dvs den dagen då den ryska revolutionen bröt ut. Den dagen hängdes flaggor upp, varannan vårt lands och varannan den röda sovjetiska. Jag visste hur vår flagga såg ut, men hade INGEN aning om den röda flaggan. Så jag frågade min farmor som i det närmsta tystade mig och mina många frågor (jag kan ha varit mellan 3-5 år och väääldigt frågvis som barn är i den åldern). Så jag fortsatte att undra. Poletten föll inte ner förrän långt senare. Långt senare har jag också förstått att min farmor inte vågade prata med ett barn om dessa frågor pga alla följdfrågor och allt som kan komma och som det var då och enligt hennes erfarenheter – åsikter och felaktiga citat kan döda. Än i dag säger hon att man inte ska pyssla med politik för det kan leda till döden och vågar inte säga vad hon tycker i telefon. Hemmavid vågar hon – MEN, ja då sätter hon på radion, låser dörren noga och viskar.
Andra minnet är från skolan. Vi skulle bli pionjärer och det var en ceremoni i sig. Från början hade vi blåa scarfar och nu skulle dessa bytas ut till röda. Jag har båda scarfarna kvar som souvenir än i dag, fast en souvenir som jag faktiskt använt DAGLIGDAGS i skolan tillsammans med skoluniformen. När jag ser västerlänningar köpa dylikt så undrar jag alltid vad de ska ha det till – i dag tomma symboler…är detta en lek för dem? Detta som påverkat miljontals människors liv? Nyfiken är jag! Eller ett historiskt intresse?
Vi, som gick i ettan, skulle stå på led bakom en flagga. En i klassen valdes ut som fanbärare. Sedan skulle de som gick ca 2 klasser över en, efter tal och musik och pompa, gå nerför raderna och knyta dessa röda scarfar om halsen på alla små ettor. Den som knöt min, knöt för hårt för min smak så jag lösgjorde den. Men då kom hon igen och knöt hårdare igen och så bråkade vi en stund…
När jag hade gått ut första klass så fick jag äntligen utresetillstånd. Mina föräldrar hade dissiderat (hoppat av, flytt) till väst när jag var 18 månader (det var då jag hamnade på barnhem) och min framor hade kämpat sedan dess att även jag skulle få komma ut.
Jag är fascinerad av det där med ”de som stannar kvar” och ”de som flyr”. Varför stannar vissa och flyr vissa? Jag var tvungen att ge mig av för med dissiderade föräldrar hade jag ingen framtid i det kommunistiska samhället. Jag skulle inte ens ha fått tillstånd att gå på gymnasiet eftersom jag var politiskt opålitlig pga mina föräldrar. Jag skulle inte kunna bli ögontjänare inom partiet och därmed överlista systemet för sådana opålitliga människor som mig ville man inte ha där.
I dag är det annorlunda där i centraleuropa och trots att jag skulle ha varit en av de som skulle haft det svårast där – så är jag en av dem som undslapp och fått ett bra liv. Dubbelt, på nåt sätt…Jag är en del av det gamla systemet, det har påverkat mitt liv i högsta grad och ändå inte. För jag delar inte resten, Jag missade resten. Där är jag någon som – undslapp och hade tur. Trots att jag blev drabbad, mer än de flesta liksom….
Jag vet inte om jag hänger med mina egna tankegångar…Men detta har påverkat mitt liv i högsta grad, det kommunistiska systemet...och det finns (lyckligtvis) inte kvar! Samtidigt finns inte det samhälle som jag minns kvar och var tvungen att lämna utan ett nytt främmande jag INTE är en del av.
Går upp kl 05.00, 05.30 senast
Åker till jobbet senast 06.40
ca 07.00 Intager min första coca-cola för dagen. Dricker inte kaffe så detta är mitt koffeinintag (vad skulle de sluta sälja koffeintabletter för på apoteket!?)
Jobbar
Jobbar
Jobbar
Jobbar
Lunchar
Jobbar
Jobbar
jobbar
jobbar
...allt medan jag dricker coca-cola, min last...
SPRINGER FRÅN JOBBET ca 16.00!!!
"Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna.
Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?
Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat?
Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." Lukas 12:23-27, avdelning bra citat ur Bibeln...
Tunnelbana, ringer samtal.
Dagis - barnen blir så galda så de gråter ibland. Jag får tre i famnen och alla ska kläs på av MIG helst! Även om personalen hjälper till..vi klär på halva barn var liksom...
Ringer fritids - min stora (8 år)inte alltid på humör...Ber henne gå till busshållplatsen.
Jag går med min överlastade tunga tvillingvagn med tre barn i till bussen och hoppas att det är en BRA buss så jag slipper hjälp. Fick frågan en gång varför man skaffar så många barn tätt så man måste ha hjälp.
Vi kliver av och alla vill gå. Alltså twinsen på 2 år, men A (snart 4)är ofta slö och den enda kvar i vagnen!
Ofta vill de leka ute innan vi går in.
Lagar den förbaskade maten och alla äter ca 18.30.
Plockar undan (täänk att få äta utan att slita fram dammsugaren efteråt...)
Badar/duschar alla ca 19.30/20
Saga, frukt, vatten, saga, tandborstning...Maken kommer hem ca 20.
Ca 20.50 twinsen, 2 år, läggs. 21.00 A (snart 4) läggs, därefter storasyster på 8 år.
21.00 Slut
Mellan 16.30-21 lösa konflikter och ge kärlek så gott jag kan...Efter 21 ingen kärlek kvar till maken att ge. Försöker hålla mig vaken till 23 i alla fall...
05.00/05.30 ringer skrället igen...Fruktansvärd dålig uppfinning..vem f-n vill veta tiden så tidigt!?
//manon
Jahaja, jag gick upp tidigt i morse, hängde på mig min kamera och gömde mig i skogsbrynet. Kallt och rått var det och spökena och gastarna klagade för jag störde i deras pokergame för mina tänder skallrade (ska de klaga på förresten!!). Men utdelning fick jag!
Ytterligare en paparazzibild på puttisarnas liv och leverne. Inte nog med att de små j-klarna skjuter med pilar på en och ställer till det, nej kolla ovan!!! Inte undra på att jag vaknar...
Aldrig gillat puttisar i konsten....
//manon
Jag har haft lite tid att surfa runt bland allsköns sidor, jag har haft tid att bläddra i lite tidningar som jag råkat få. som Mama, Family Living och Mappie....
Jag blir bara förvirrad...alla livsstilstidningar...alla tidningar för de som VILL men inte har TID!
Jag undrar, vilka är det som slukar dessa tidningar med hull och hår? Vilka köper just konceptet "livsstil" och gärna vill framstå som tagen ur en viss "livsstil"? Att visa upp vem man är, att desperat vilja ha alla attribut en viss livsstil har - är inte det lite osjälvständigt? Visst, alla vill tillhöra någonstans, även jag, men att köpa en färdig kit eller flera, är det inte som en vis man sa "att köpa en massa mobiler man inte använder....". För det är ett språk, en kommunikation, hur hemmet och personen ser ut och säger oftast mer VAD man vill vara än ÄR.
Men, att jag dissar livsstilskonceptet visar mer vem JAG är än vad dessa som köper det är....Så, jag tänkte jag skulle pröva mig på ett collage över mig och mitt liv i dag. Så får vi se var vi hamnar...för jag funderar mycket på vem jag är och vill visa vem jag är, likt en tonåring, och jag byter åsikter och livssåskådningar (nästan) lika ofta som strumpor. Kanske en 40-årskris way ahead?
Så, hur ser Manon ut och hur tänker hon? Är hon en Mama och Family Living-konsument? Eller är reklamen för dessa helt bortkastade på henne....
Manon till det yttre
Manon vet inte alls vem hon är och har kjolar och jeans i garderoben. En del kjolar når ner till knäna men de somriga är korta, korta, korta....Jeans - bra eftersom Manon har 4 barn och hämtar från dagis. Köpte en ny vårjacka snabbt i veckan - från Kokaai - grön för hon tänkte att då syns inte smutsen av dagisnergeggade barn såååå mycket. Vill även ha en svart. Köpte DESPERAT en vårjacka när urvalet redan sinat en del (MYCKET) för hon kunde bara inte förmå sig att tänka på våren mitt i vintern. Måste känna vårvindar för att motiveras till köp av vårkläder till sig och barnen.
Älskar sina misssixty-jeans, såg ett par läckra skor på Din Sko i dag. Ibland stramar Manon upp sig och visar en dresscode värdig en ekonom (?) - men oftast gillar hon laidback och urbana kläder, typ den nya vårjackan till sommarn/våren. Har även inköpt en väska från Ordning och Reda som är toppen för den kan hängas över tvillingvagnen OCH har sittdyna!! Och fickor man kan lägga flaskor i....Eftersom Manon har 4 barn och dåligt minne så är denna väska den enda hon framrycker med - att ha olika väskor till olika tillfällen kan hon bara fetglömma för då skulle hon alltid glömma föra över nåt viktigt...Ibland glömmer hon även väskan utomhus med ALLT i men är övertygad om att skulle tjuven öppna väskan skulle den få hjärtslag av alla kvitton och smulor och gamla äpplen och mögligt bröd som hon inte hunnit ta ut pga - 4 barn...Manon byter gärna stil för hon är olika personer olika dagar...
Manons hem
Renovering behövs...Men strunt i det, nu tar vi detaljerna! Två stycken skinnsoffor som, om Manon berättade HUR många gånger barn har varit magsjuka i den - så skulle INGEN våga sätta sig där! Men sofforna är underbara, det syns inte och det hoppas och stojas i dem. Manon ryter till ibland om det men oftast - ja 4 barn tar ut sin rätt. Toppen med skinn! Manon har sedan studietiden en passion för temuggar. Gärna från Indiska. Nostalgi....Även gammalt skräp gillar hon, som ett fynd hon gjorde av 6 st fruktallrikar från 1920-talet för 50 kr (!) sammanlagt i en antikvitetsaffär - spontanköp - och barnen älskar dem! Används till dessert och kakor och bullar och tårtor...(obs färdigköpta). Manon puffar inte till några kuddar i sofforna. Hon lägger sig på dem och somnar sött. Det där med inredning - framtiden...när alla kräkts färdigt - efter tonåren alltså? Sängkläder....tja, inte på topplistan heller, har 10 år gamla sängkläder. Inhandlade i dag nya påslakan som hade nedsatt pris. Lyx i sovrummet är inte sängkläder utan snarare spets på ett personligt plan....Det kan Manon lägga pengar på....
Pyssel - urk....Manon kommer på sin höjd köpa påskris för hon gillar inte plotter och har INTE tålamod varken med att tillverka påskkycklingar eller leta efter Den /De Rätta Påskkycklingran att ha till påsk...
Manons mat
Tillåt mig småle, eller mera...När Manon fick sitt första barn insåg hon att grönsaker bör nog ätas...trots att hon inte gillade smaken....Så hon började med Wok åt bebisen. Tur för Manon var att bebben föredrog Nestle framför hemlagat. När Manon fick twinsen då gick hon helt över till färdiglagat och blev dess okrönte mästerkännare! Hade en annan tvillingmamma som hon bytte "recept" med och fick reda på att Ica-s färdiga kyckling var bättre än Stinas...Här kommer minsann husmorstips! Och att mandelfisk och fransk fiskgratäng från frysdiskarna är BRA! Alltså, det gick bara inte att laga mat ensam med bebistvillingar och två andra barn...Vad åt Manon i dag? Till lunch just mandelfisk/fransk fiskgratäng med frysärtor tinade i mikro och potatis. Till kvällsmat var hon mer ambitiös. Kokade ris och gjorde kycklingsspett med färdigburkjordnötssås (Blue Dragons är godast!). Manon uppskattar inte matlagning överlag (waste of time, boooring) och speciellt inte eftersom hennes yngste son är matlagningsfantast. I dag hade hon dragkamp (IGEN) om kniven hon skar salladen med....Jodå, han försöker rycka den ur händerna på Manon. Twinsen skulle även hjälpa till med spetten så Manon fick förflytta sig över hela köket för twinsen jagade henne med spetten....som de sedan bröt sönder och strödde över golvet...Då fick Manon äntligen vara ifred och lät dem hållas.
Manons lyx
Hur lyxar Manon till då? Hon har aldrig förstått sig på kvinnliga sätt att lyxa till, med diverse krämer á miljontals kronor och därtill skrubbtvålar och vete-gudarna-vad...mammalyx för Manon är att få sitta i fred och tänka, skriva eller läsa (lääänge sedan och INTE månadsmagasin) eller gå på krogen och träffa gammalt och nytt och löst folk. Och prata, prata, prata....och sova till 12,1,2 dagen efter...Manon förstår inte alls idén om lyx att gå på spa och få massage av diverse folk och äta kaninmat. Massage kan hon från annat håll som är betydligt roligare. Tycka spa trist - åker hellre till Storstäder och insuper folk på caféer, ety, Manon är infödd storstadsbo med asfalt i blodet.
Tja, vad säger detta om Manon? Ska hon börja prenumerera på Family Living och Mama? Har Manon gått på Livsstilskonceptsköpet? Huga....Oftast är hon som på bilden ovan, men hennes själ, hennes själ är nån heeelt annanstans än i skafferiet....Hennes själ är inte domesticerad och knappt rumsren. Och Manon vill äga "mobiler" som hon TALAR i...och kan stå för.
//manon
En del av mina erfarenheter delar jag med miljoner människor av min ålder och med andra miljoner inte…
Rörigt?
Jag har säregna minnen som etsat sig fast från en svunnen tid, från ett samhälle som inte finns längre. Ett samhälle som i dag bara består av souvenirer. Ska förklara.
När jag bodde hos min farmor i Storstaden i centraleuropa så skulle vi fira en sovjetisk helgdag – dvs den dagen då den ryska revolutionen bröt ut. Den dagen hängdes flaggor upp, varannan vårt lands och varannan den röda sovjetiska. Jag visste hur vår flagga såg ut, men hade INGEN aning om den röda flaggan. Så jag frågade min farmor som i det närmsta tystade mig och mina många frågor (jag kan ha varit mellan 3-5 år och väääldigt frågvis som barn är i den åldern). Så jag fortsatte att undra. Poletten föll inte ner förrän långt senare. Långt senare har jag också förstått att min farmor inte vågade prata med ett barn om dessa frågor pga alla följdfrågor och allt som kan komma och som det var då och enligt hennes erfarenheter – åsikter och felaktiga citat kan döda. Än i dag säger hon att man inte ska pyssla med politik för det kan leda till döden och vågar inte säga vad hon tycker i telefon. Hemmavid vågar hon – MEN, ja då sätter hon på radion, låser dörren noga och viskar.
Andra minnet är från skolan. Vi skulle bli pionjärer och det var en ceremoni i sig. Från början hade vi blåa scarfar och nu skulle dessa bytas ut till röda. Jag har båda scarfarna kvar som souvenir än i dag, fast en souvenir som jag faktiskt använt DAGLIGDAGS i skolan tillsammans med skoluniformen. När jag ser västerlänningar köpa dylikt så undrar jag alltid vad de ska ha det till – i dag tomma symboler…är detta en lek för dem? Detta som påverkat miljontals människors liv? Nyfiken är jag! Eller ett historiskt intresse?
Vi, som gick i ettan, skulle stå på led bakom en flagga. En i klassen valdes ut som fanbärare. Sedan skulle de som gick ca 2 klasser över en, efter tal och musik och pompa, gå nerför raderna och knyta dessa röda scarfar om halsen på alla små ettor. Den som knöt min, knöt för hårt för min smak så jag lösgjorde den. Men då kom hon igen och knöt hårdare igen och så bråkade vi en stund…
När jag hade gått ut första klass så fick jag äntligen utresetillstånd. Mina föräldrar hade dissiderat (hoppat av, flytt) till väst när jag var 18 månader (det var då jag hamnade på barnhem) och min framor hade kämpat sedan dess att även jag skulle få komma ut.
Jag är fascinerad av det där med ”de som stannar kvar” och ”de som flyr”. Varför stannar vissa och flyr vissa? Jag var tvungen att ge mig av för med dissiderade föräldrar hade jag ingen framtid i det kommunistiska samhället. Jag skulle inte ens ha fått tillstånd att gå på gymnasiet eftersom jag var politiskt opålitlig pga mina föräldrar. Jag skulle inte kunna bli ögontjänare inom partiet och därmed överlista systemet för sådana opålitliga människor som mig ville man inte ha där.
I dag är det annorlunda där i centraleuropa och trots att jag skulle ha varit en av de som skulle haft det svårast där – så är jag en av dem som undslapp och fått ett bra liv. Dubbelt, på nåt sätt…Jag är en del av det gamla systemet, det har påverkat mitt liv i högsta grad och ändå inte. För jag delar inte resten, Jag missade resten. Där är jag någon som – undslapp och hade tur. Trots att jag blev drabbad, mer än de flesta liksom….
Jag vet inte om jag hänger med mina egna tankegångar…Men detta har påverkat mitt liv i högsta grad, det kommunistiska systemet...och det finns (lyckligtvis) inte kvar! Samtidigt finns inte det samhälle som jag minns kvar och var tvungen att lämna utan ett nytt främmande jag INTE är en del av.
Eden
När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av.
Mitt i trädgården stod stor fin grön gunga och Herren Gud gav detta bud: ”Du får leka med allt i trädgården utom denna gunga, ty, den är min och ingen annans (ty Herren Gud älskade att gunga och plågades av tanken att dela med sig). Herren Gud var emellertid orolig för att Adam skulle inse hur trist han hade och börja bråka om Guds älskade gunga så han sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp. Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp och Adam fick återigen tråkigt och kastade återigen lystna blickar på den stora fina gröna gungställningen mitt i trädgården som Gud så ofta var på. Det såg så roligt ut. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta,av man är hon tagen, sa Adam.
Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får gunga på den stora fina gröna gungställningen mitt i trädgården?” Eva svarade”Vi får leka med allt, men om gungan mitt i trädgården har Gud sagt: Rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni gungar öppnas era ögon, och ni blir som gudar och lika saliga som herren Gud då han gungar med ett leende. Kvinnan såg att gungan var en fröjd för ögat och hade även sett hur roligt Gud hade med den och hur salig han såg ut då. Och hon gungade. Även Adam tog efter. Då öppnades deras ögon och de fann sig i sjätte himlen fyllda av obeskrivlig lycka och salighet.. Och de gungade och gungade tills de bägge mådde illa men inte ens det hindrade dem från att gunga. Saligheten var för stor.
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du? Jag hör minsann ert skratt och ert svingande! Adam svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag gungade och så gömde jag mig.”Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du får gunga? Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig gungan och jag gungade” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag gungade.” Då vredgades Gud på alla tre och han såg hur han skulle bli tvungen att dela gungan med folk och fä och ALDRIG få gunga så länge han ville och i ren ilska drev han därför ut människan ur Paradiset, och öster om Edens trädgård satte han keruberna (ett annat ord för de vidriga PUTTISARNA) och det ljungande svärdet att vakta vägen till Den Stora Gröna Gungan. Sedan satte han sig nöjd på gungan och gungade och gungade, salig och världsfrånvänd och än i dag är det svårt för honom att alltid höra människors rop och klagan och lidande eftersom Gud är helt såld på att gunga och kan hamna i trance av timtals gungande och därmed får Lucifer (djävulen) ibland härja fritt.
//manon, med ny gungställning och lyckliga samt bråkande barn. Lägger ut bild på dem i kväll under Manon familj (länk t.h.).
Mitt i trädgården stod stor fin grön gunga och Herren Gud gav detta bud: ”Du får leka med allt i trädgården utom denna gunga, ty, den är min och ingen annans (ty Herren Gud älskade att gunga och plågades av tanken att dela med sig). Herren Gud var emellertid orolig för att Adam skulle inse hur trist han hade och börja bråka om Guds älskade gunga så han sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp. Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp och Adam fick återigen tråkigt och kastade återigen lystna blickar på den stora fina gröna gungställningen mitt i trädgården som Gud så ofta var på. Det såg så roligt ut. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta,av man är hon tagen, sa Adam.
Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får gunga på den stora fina gröna gungställningen mitt i trädgården?” Eva svarade”Vi får leka med allt, men om gungan mitt i trädgården har Gud sagt: Rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni gungar öppnas era ögon, och ni blir som gudar och lika saliga som herren Gud då han gungar med ett leende. Kvinnan såg att gungan var en fröjd för ögat och hade även sett hur roligt Gud hade med den och hur salig han såg ut då. Och hon gungade. Även Adam tog efter. Då öppnades deras ögon och de fann sig i sjätte himlen fyllda av obeskrivlig lycka och salighet.. Och de gungade och gungade tills de bägge mådde illa men inte ens det hindrade dem från att gunga. Saligheten var för stor.
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du? Jag hör minsann ert skratt och ert svingande! Adam svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag gungade och så gömde jag mig.”Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du får gunga? Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig gungan och jag gungade” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag gungade.” Då vredgades Gud på alla tre och han såg hur han skulle bli tvungen att dela gungan med folk och fä och ALDRIG få gunga så länge han ville och i ren ilska drev han därför ut människan ur Paradiset, och öster om Edens trädgård satte han keruberna (ett annat ord för de vidriga PUTTISARNA) och det ljungande svärdet att vakta vägen till Den Stora Gröna Gungan. Sedan satte han sig nöjd på gungan och gungade och gungade, salig och världsfrånvänd och än i dag är det svårt för honom att alltid höra människors rop och klagan och lidande eftersom Gud är helt såld på att gunga och kan hamna i trance av timtals gungande och därmed får Lucifer (djävulen) ibland härja fritt.
//manon, med ny gungställning och lyckliga samt bråkande barn. Lägger ut bild på dem i kväll under Manon familj (länk t.h.).
Manon Vardagsliv
Går upp kl 05.00, 05.30 senast
Åker till jobbet senast 06.40
ca 07.00 Intager min första coca-cola för dagen. Dricker inte kaffe så detta är mitt koffeinintag (vad skulle de sluta sälja koffeintabletter för på apoteket!?)
Jobbar
Jobbar
Jobbar
Jobbar
Lunchar
Jobbar
Jobbar
jobbar
jobbar
...allt medan jag dricker coca-cola, min last...
SPRINGER FRÅN JOBBET ca 16.00!!!
"Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna.
Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?
Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat?
Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." Lukas 12:23-27, avdelning bra citat ur Bibeln...
Tunnelbana, ringer samtal.
Dagis - barnen blir så galda så de gråter ibland. Jag får tre i famnen och alla ska kläs på av MIG helst! Även om personalen hjälper till..vi klär på halva barn var liksom...
Ringer fritids - min stora (8 år)inte alltid på humör...Ber henne gå till busshållplatsen.
Jag går med min överlastade tunga tvillingvagn med tre barn i till bussen och hoppas att det är en BRA buss så jag slipper hjälp. Fick frågan en gång varför man skaffar så många barn tätt så man måste ha hjälp.
Vi kliver av och alla vill gå. Alltså twinsen på 2 år, men A (snart 4)är ofta slö och den enda kvar i vagnen!
Ofta vill de leka ute innan vi går in.
Lagar den förbaskade maten och alla äter ca 18.30.
Plockar undan (täänk att få äta utan att slita fram dammsugaren efteråt...)
Badar/duschar alla ca 19.30/20
Saga, frukt, vatten, saga, tandborstning...Maken kommer hem ca 20.
Ca 20.50 twinsen, 2 år, läggs. 21.00 A (snart 4) läggs, därefter storasyster på 8 år.
21.00 Slut
Mellan 16.30-21 lösa konflikter och ge kärlek så gott jag kan...Efter 21 ingen kärlek kvar till maken att ge. Försöker hålla mig vaken till 23 i alla fall...
05.00/05.30 ringer skrället igen...Fruktansvärd dålig uppfinning..vem f-n vill veta tiden så tidigt!?
//manon
Förhållandet
"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
Höga Visan 8:6-7
Jag glömmer inte trots två heltidsjobb och fyra barn...men det är svårt, så svårt! Vardagen är full av logistik med minimal mystik...Bacchus och älvorna och faunerna gömmer sig i skogen och kommer inte fram längre. Jag har skrämt bort dem!
Kanske skulle man smyga sig fram i förklädnad och delta i deras fest! Eller ge dem filtar i snöyran. De darrar av köld nu...
Svårt att älska naken med alla fel så synliga! Svårt att älska med minimal tid.
Hur tar man fram kärleken i vardagen? Hur ska man se varandra då man slåss om alla droppar av tid? Glaset är tomt...inget kvar till de vuxna. Hur fyller man den? Ge mig svar!
//manon
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
Höga Visan 8:6-7
Jag glömmer inte trots två heltidsjobb och fyra barn...men det är svårt, så svårt! Vardagen är full av logistik med minimal mystik...Bacchus och älvorna och faunerna gömmer sig i skogen och kommer inte fram längre. Jag har skrämt bort dem!
Kanske skulle man smyga sig fram i förklädnad och delta i deras fest! Eller ge dem filtar i snöyran. De darrar av köld nu...
Svårt att älska naken med alla fel så synliga! Svårt att älska med minimal tid.
Hur tar man fram kärleken i vardagen? Hur ska man se varandra då man slåss om alla droppar av tid? Glaset är tomt...inget kvar till de vuxna. Hur fyller man den? Ge mig svar!
//manon
Jäkt igen....
Första dagen på jobbet och nåt måste vara klart...Jag är en timme sen!! Mobilen laddar ur när jag ska ringa fritids och jag säger högt "djävlar djävlar" på stan.
M (2 år) gråter så fort hon får syn på mig en timme sen på dagis. Vi jäktar hem. får höra av N (8) att M hade varit så ledsen över att jag gick i morse att hon inte åt frukost utan bara grät.
Stressen och tröttheten ökar i kroppen nu fast jag är tacksam över jobb och allt! Men att ha varit hemma en vecka med dem var härligt. Jag visste inte ens att M och S (twinsen 2 år) var så bra på att prata och tom kan återberätta (på sitt sätt) saker som hänt. Allt blir en halvmesyr med kraven överalltifrån....
Det jag skulle gjort färdigt, det får jag fila på tidigt i morgon bitti trots att jag redan lämnat in det...Men jag la undan en del saker under årsredovisningen så jag blev efter..Och det vill jag inte säga heller. Måste bli mer meddelsam istället för att kämpa på. Lite slö är jag med:). Men jag är ofta trött:).
Jag är absolut INGEN bebismamma! Jag avskyr den tiden och alla jobbiga bebisar, krav, kånka- och skrikmaskinerna - men NU - när de minsta är 2 år. Det är ljuvligt....Jag längtar bara hem....
I helgen ska vi köpa gungor, en sådan där grön ställning med tre gungor i, och en sandlåda. Har någon tips på bra ställen att hitta sådana på är jag tacksam! Längtar till helgen, att få vara med dem....
Åh, vad jag önskar jag kunde bestämma över mitt liv!
Nåja, de ska byta dagis efter sommaren, då slipper vi stressen, logistiken på minuten med alla bussar för att få hem alla. Alla telefonsamtal varje dag för att organisera en hemgång...På minuten...Det blir säkert bättre...Och i det stora hela, att ha kommit sent en gång är ju ingenting egentligen. Jag vill bara vara med dem!
För övrigt kan jag säga att den amerikanska hamburgermixen var supergod:). Och sänder en tanke till alla som tycker det är patetiskt att inte hinna laga mat en timme en vardagskväll...Ha, man måste alltid handla så det finns för dagar alla bara skriker....man vet aldrig dagsformen...Släpper kraven...
//manon
M (2 år) gråter så fort hon får syn på mig en timme sen på dagis. Vi jäktar hem. får höra av N (8) att M hade varit så ledsen över att jag gick i morse att hon inte åt frukost utan bara grät.
Stressen och tröttheten ökar i kroppen nu fast jag är tacksam över jobb och allt! Men att ha varit hemma en vecka med dem var härligt. Jag visste inte ens att M och S (twinsen 2 år) var så bra på att prata och tom kan återberätta (på sitt sätt) saker som hänt. Allt blir en halvmesyr med kraven överalltifrån....
Det jag skulle gjort färdigt, det får jag fila på tidigt i morgon bitti trots att jag redan lämnat in det...Men jag la undan en del saker under årsredovisningen så jag blev efter..Och det vill jag inte säga heller. Måste bli mer meddelsam istället för att kämpa på. Lite slö är jag med:). Men jag är ofta trött:).
Jag är absolut INGEN bebismamma! Jag avskyr den tiden och alla jobbiga bebisar, krav, kånka- och skrikmaskinerna - men NU - när de minsta är 2 år. Det är ljuvligt....Jag längtar bara hem....
I helgen ska vi köpa gungor, en sådan där grön ställning med tre gungor i, och en sandlåda. Har någon tips på bra ställen att hitta sådana på är jag tacksam! Längtar till helgen, att få vara med dem....
Åh, vad jag önskar jag kunde bestämma över mitt liv!
Nåja, de ska byta dagis efter sommaren, då slipper vi stressen, logistiken på minuten med alla bussar för att få hem alla. Alla telefonsamtal varje dag för att organisera en hemgång...På minuten...Det blir säkert bättre...Och i det stora hela, att ha kommit sent en gång är ju ingenting egentligen. Jag vill bara vara med dem!
För övrigt kan jag säga att den amerikanska hamburgermixen var supergod:). Och sänder en tanke till alla som tycker det är patetiskt att inte hinna laga mat en timme en vardagskväll...Ha, man måste alltid handla så det finns för dagar alla bara skriker....man vet aldrig dagsformen...Släpper kraven...
//manon
Det inre barnet
Saknar jag en barndom? Saknar jag att inte kunna minnas tillbaka på barndomen med skimrande nostalgiskt ljus? Nej, jag gör det inte längre. Eller har jag gjort det någonsin? Jag vet ju inte ens vad det innebär fullt ut. Tror jag har en överdriven syn på "lycklig barndom"-konceptet i brist på erfarenhet. Men, jag bär barnet inom mig, minns fragment av barndomen men långt ifrån allt. Jag har ärligt talat väldigt dåligt minne av min barndom. Suddig. Fragmentarisk är verkligen rätta ordet.
Jag minns då jag bodde på barnhem och min farfar kom förbi då och då och skojade och skämtade med mig. Minns att jag spanade efter honom i fönstret och att när han gick förbi sprang jag ut, och sprang och sprang, sprang ut till grinden och kikade ut för att se honom, hoppades att han skulle komma in till mig och leka. Minns hur ledsen och besviken jag blev då han inte hälsade på mig?Jag minns att jag även sprang ut genom grinden då den var öppen och hamnade i en folkmassa och ropade och letade. Mer minns jag inte av den gången.
Jag minns min farmor som kom och tog mig på promenader, Hon var sträng och stram, tyckte jag. Ingen jag omedelbart knöt an till, ingen som skämtade eller skojade. Prosaisk, praktisk. Men det var till henne jag kom till när jag var 3 år. Minns än i dag flytten. Hur jag ser ut genom fönstret och ser hur bilen kommer med mina saker.
Jag minns min frihetslängtan som jag har kvar än i dag. Hur svår jag var att stänga in, hur många utflykter jag gjorde tidigt. Utforska, gå på nya okända vägar och gator och se vad som finns bortom hörnet. Än i dag älskar jag det! När jag kommer till en ny stad (gärna storstad) är det första jag vill göra att insupa staden, gå och gå och gå och se vart jag hamnar. Sätta mig på café och titta på folket, människorna som går förbi och hur de ser ut, vad de har på sig, vad de gör och vart de tar vägen.
När man växt upp med ett antal olika vårdare under hela sin barndom så får man till slut en känsla av att ingen ska lägga sig i vad man ska göra och ta sig till. Man får ett stort inre liv. Jag i alla fall. Jag menar inte att det är djupare eller bättre än andras ? utan det är ett inre liv att fly till. En helig plats dit ingen når och som jag bevakar med två stora Rottweilers. En guldnyckel har jag dit och jag släpper inte in nån där. Där sitter Den Oskyldiga Flickan och leker i en skir vit kort klänning (jag älskade klänningar som barn) i ett rum med fåglar, hundar, en skön divan, 2 älskande föräldrar och kärlek som sveper om henne likt en filt. Alltid sol och sommar och varmt.
Men mina barn har stulit nyckeln. Jag vet inte hur de fått tag i den, vet inte ens om de har stulit den eller fått den automatiskt?De tvingar mig att öppna alla mina dörrar och jag står framför dem oförmögen att ljuga eller förställa mig. Jag har som gåva faktiskt fått en nyckel av vart och ett av dem också ? en nyckel till deras barndom och en inbjudan att dela den med dem. Inte som ett barn själv utan att betrakta deras barndom. Älska dem. Läka. Lyssna. De finns där, pockar på uppmärksamheten och tvingar mig leva här och nu. De tvingar mig att se och att vara närvarande. Det är jobbigt ibland. Jag blir andfådd och behöver time-out då och då.
Den Oskyldiga Flickan bakom rottweilerhundarna och guldgrinden står och tittar på dessa barn. Håller i grinden och pressar huvudet mellan gallren och ler och skrattar och känner värme över att se dessa stojande barn. Jag tror att det är hon som gav dem en kopia av nyckeln och en invitation till sin värld?.Hon sträcker ut handen mot dem genom gallret?Hon ler, men leendet har en anstrykning av nåt vuxet, nåt vemod?Men inom sig samlar hon sig och bevakar de oskyldiga smulorna och drömmarna hon lyckats skrapa ihop och byggt till en skimrande känsla. Hon vet att det finns flera rum. Rum som inte är så skimrande, som hon aktar sig för.
//manon
Jag minns då jag bodde på barnhem och min farfar kom förbi då och då och skojade och skämtade med mig. Minns att jag spanade efter honom i fönstret och att när han gick förbi sprang jag ut, och sprang och sprang, sprang ut till grinden och kikade ut för att se honom, hoppades att han skulle komma in till mig och leka. Minns hur ledsen och besviken jag blev då han inte hälsade på mig?Jag minns att jag även sprang ut genom grinden då den var öppen och hamnade i en folkmassa och ropade och letade. Mer minns jag inte av den gången.
Jag minns min farmor som kom och tog mig på promenader, Hon var sträng och stram, tyckte jag. Ingen jag omedelbart knöt an till, ingen som skämtade eller skojade. Prosaisk, praktisk. Men det var till henne jag kom till när jag var 3 år. Minns än i dag flytten. Hur jag ser ut genom fönstret och ser hur bilen kommer med mina saker.
Jag minns min frihetslängtan som jag har kvar än i dag. Hur svår jag var att stänga in, hur många utflykter jag gjorde tidigt. Utforska, gå på nya okända vägar och gator och se vad som finns bortom hörnet. Än i dag älskar jag det! När jag kommer till en ny stad (gärna storstad) är det första jag vill göra att insupa staden, gå och gå och gå och se vart jag hamnar. Sätta mig på café och titta på folket, människorna som går förbi och hur de ser ut, vad de har på sig, vad de gör och vart de tar vägen.
När man växt upp med ett antal olika vårdare under hela sin barndom så får man till slut en känsla av att ingen ska lägga sig i vad man ska göra och ta sig till. Man får ett stort inre liv. Jag i alla fall. Jag menar inte att det är djupare eller bättre än andras ? utan det är ett inre liv att fly till. En helig plats dit ingen når och som jag bevakar med två stora Rottweilers. En guldnyckel har jag dit och jag släpper inte in nån där. Där sitter Den Oskyldiga Flickan och leker i en skir vit kort klänning (jag älskade klänningar som barn) i ett rum med fåglar, hundar, en skön divan, 2 älskande föräldrar och kärlek som sveper om henne likt en filt. Alltid sol och sommar och varmt.
Men mina barn har stulit nyckeln. Jag vet inte hur de fått tag i den, vet inte ens om de har stulit den eller fått den automatiskt?De tvingar mig att öppna alla mina dörrar och jag står framför dem oförmögen att ljuga eller förställa mig. Jag har som gåva faktiskt fått en nyckel av vart och ett av dem också ? en nyckel till deras barndom och en inbjudan att dela den med dem. Inte som ett barn själv utan att betrakta deras barndom. Älska dem. Läka. Lyssna. De finns där, pockar på uppmärksamheten och tvingar mig leva här och nu. De tvingar mig att se och att vara närvarande. Det är jobbigt ibland. Jag blir andfådd och behöver time-out då och då.
Den Oskyldiga Flickan bakom rottweilerhundarna och guldgrinden står och tittar på dessa barn. Håller i grinden och pressar huvudet mellan gallren och ler och skrattar och känner värme över att se dessa stojande barn. Jag tror att det är hon som gav dem en kopia av nyckeln och en invitation till sin värld?.Hon sträcker ut handen mot dem genom gallret?Hon ler, men leendet har en anstrykning av nåt vuxet, nåt vemod?Men inom sig samlar hon sig och bevakar de oskyldiga smulorna och drömmarna hon lyckats skrapa ihop och byggt till en skimrande känsla. Hon vet att det finns flera rum. Rum som inte är så skimrande, som hon aktar sig för.
//manon
Manon Husmor
...eller bloggtorkan del 2...OBS detta är det enda i husmorsväg ni någonsin kommer att få på denna sida...
Var och storhandlade nyss och såg då nåt rent förfärligt - mix för Gulaschsoppa...usch, inte ens rätt saker i:), så jag tänkte nu delge er ett alldeles äkta recept och lite fakta och historia kring Gulasch eller Gulyás som det egentligen heter (uttalas gujáássh).
Fakta och historia:
Soppan tillreddes av herdarna på pustan. Varje herde tog med nåt till denna soppa, olika grönsaker och olika sorters kött. Man tager vad man haver, liksom och rör i hop det. Gulasch blir mustigast med olika sorters kött, lamm, nöt, gris etc....OBS - detta är en SOPPA och inte en GRYTA som folk ofta verkar tro/göra.
Receptet:
500 gr kött, går bra med högrev, jag brukar använda det
200 gr soppgrönsaker
100 gr potatis
1 lök
Paprikapulver - OBS ta SantaMarias OCH INGET ANNAT för då är det fel sorts paprika, passar inte alls!!!!!!
Kummin
2 st lagerblad
Salt
2 msk olja
...och sedan i brist på en speciell sorts stark paprika använder jag några matskedar mild (för barnens skull) Ajvar Relish.
Så här gör du:
Skär köttet i bitar. Hacka löken och fräs den i olja. Lägg i köttet så det bryns lite. Salta och strö på sedan några matskedar paprikapulver och bara rör om jättejättesnabbt - LÅT INTE PAPRIKAPULVRET FRÄSA FÖR DÅ BLIR DET BESKT SOM ATTAN OBS FUNKAR INTE SOM CURRY ALLS! Snabbt röra om och hälla på vatten. Häll i mera paprikapulver, var inte rädda för att hälla i mycket, jag brukar ta ca 1/3 av en 80 gr burk (om inte mera). När köttet börjar blir mjukt häll i alla grönsaker och lägg i kummin, lagerblad, ajvar relish od efter smak.
Varsågoda! Gott och barnvänligt, har tom bjudit N-s (8) kompisar på detta och de har ätit med god aptit.
Jag hittade mixen där jag hittade OCH köpte mix för "äkta" amerikanska hamburgare...jaja, alla har vi våra hang-ups:).
Nu måste jag haffa M (2 år) som öppnar frysen i jakt efter en tredje glass...och för guds skull - TRO INTE JAG ÄR VÄRLDENS HUSMOR NU:))). Detta hör till ovanligheterna....
//manon
Var och storhandlade nyss och såg då nåt rent förfärligt - mix för Gulaschsoppa...usch, inte ens rätt saker i:), så jag tänkte nu delge er ett alldeles äkta recept och lite fakta och historia kring Gulasch eller Gulyás som det egentligen heter (uttalas gujáássh).
Fakta och historia:
Soppan tillreddes av herdarna på pustan. Varje herde tog med nåt till denna soppa, olika grönsaker och olika sorters kött. Man tager vad man haver, liksom och rör i hop det. Gulasch blir mustigast med olika sorters kött, lamm, nöt, gris etc....OBS - detta är en SOPPA och inte en GRYTA som folk ofta verkar tro/göra.
Receptet:
500 gr kött, går bra med högrev, jag brukar använda det
200 gr soppgrönsaker
100 gr potatis
1 lök
Paprikapulver - OBS ta SantaMarias OCH INGET ANNAT för då är det fel sorts paprika, passar inte alls!!!!!!
Kummin
2 st lagerblad
Salt
2 msk olja
...och sedan i brist på en speciell sorts stark paprika använder jag några matskedar mild (för barnens skull) Ajvar Relish.
Så här gör du:
Skär köttet i bitar. Hacka löken och fräs den i olja. Lägg i köttet så det bryns lite. Salta och strö på sedan några matskedar paprikapulver och bara rör om jättejättesnabbt - LÅT INTE PAPRIKAPULVRET FRÄSA FÖR DÅ BLIR DET BESKT SOM ATTAN OBS FUNKAR INTE SOM CURRY ALLS! Snabbt röra om och hälla på vatten. Häll i mera paprikapulver, var inte rädda för att hälla i mycket, jag brukar ta ca 1/3 av en 80 gr burk (om inte mera). När köttet börjar blir mjukt häll i alla grönsaker och lägg i kummin, lagerblad, ajvar relish od efter smak.
Varsågoda! Gott och barnvänligt, har tom bjudit N-s (8) kompisar på detta och de har ätit med god aptit.
Jag hittade mixen där jag hittade OCH köpte mix för "äkta" amerikanska hamburgare...jaja, alla har vi våra hang-ups:).
Nu måste jag haffa M (2 år) som öppnar frysen i jakt efter en tredje glass...och för guds skull - TRO INTE JAG ÄR VÄRLDENS HUSMOR NU:))). Detta hör till ovanligheterna....
//manon
Genesis
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.
Gud sade: ?Ljus, bli till!? Och ljuset blev till.
Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon.
På morgonen såg han att vatten och land flöt i hop och blev en enda gegga då han svepte ner för att inspektera. Han blev geggig och våt om fötterna och om kvällen tillbringade han åtskilliga timmar i badrummet.
Följande morgon sade Gud: ?Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.? Och det blev så.
Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var nästan gott ty geggan fanns där havet mötte landet ändå om än i mindre omfattning.
Gud sade: ?Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.?
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade: ?Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden med hjälp av dessa GUMMISTÖVLAR.? Ty Gud hade resignerat och insett att skapelsen inte var vattentät. Och han insåg att gummistövlar lär behövas i tusen och åter tusental och skapade dyiika med jordgubbar på, randiga, gröna, med prickar och blommor, ända tills hans fantasi tröt. Och Eva och Adam sågo förvirrat på sin hög med gummistövlar i olika storlekar och förstodo ingenting - tills de fick en tvååring. Och ännu flera tvååringar.
2-åringar är de visaste små människorna på jorden ty de är våra profeter vad gäller gummistövlar. Lätta att ta på och av, vattentäta, funkar till allt från blöjor till sommarklänningar och shorts och allt däremellan.
Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
//manon, nyfrälst och med nya gummistövlar
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.
Gud sade: ?Ljus, bli till!? Och ljuset blev till.
Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon.
På morgonen såg han att vatten och land flöt i hop och blev en enda gegga då han svepte ner för att inspektera. Han blev geggig och våt om fötterna och om kvällen tillbringade han åtskilliga timmar i badrummet.
Följande morgon sade Gud: ?Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.? Och det blev så.
Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var nästan gott ty geggan fanns där havet mötte landet ändå om än i mindre omfattning.
Gud sade: ?Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.?
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade: ?Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden med hjälp av dessa GUMMISTÖVLAR.? Ty Gud hade resignerat och insett att skapelsen inte var vattentät. Och han insåg att gummistövlar lär behövas i tusen och åter tusental och skapade dyiika med jordgubbar på, randiga, gröna, med prickar och blommor, ända tills hans fantasi tröt. Och Eva och Adam sågo förvirrat på sin hög med gummistövlar i olika storlekar och förstodo ingenting - tills de fick en tvååring. Och ännu flera tvååringar.
2-åringar är de visaste små människorna på jorden ty de är våra profeter vad gäller gummistövlar. Lätta att ta på och av, vattentäta, funkar till allt från blöjor till sommarklänningar och shorts och allt däremellan.
Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
//manon, nyfrälst och med nya gummistövlar
Födslovåndor
Var och shoppade loss i går och köpte bla GUMMISTÖVLAR åt mig! Hör och häpna, jag som är asfaltsråtta och inpyrd krog - och cafébesökare....Men trädgården är så geggig nu och barnen vill vara ute och ja, man får andra sätt att leva:).
I alla fall, där var vi i går, bland alla affärer, och shoppade, dvs jag, ensam med fyra barn (de var snälla med lite utslag av kaos på skoaffären där jag köpte vårskor åt alla men det ska jag inte berätta om nu:)) - men DÄR bland alla affärer och med alla fyra barn och alla kassor och påskpynt och godis och alla sena påskshoppare- DÄR kom jag på den första inledande raden för min bok/historia som jag grunnar halvt medvetet på i tanken....Jag önskade att jag kunde slänga in barnen i nåt barnrum á la IKEAS och sätta mig på ett café med nyinköpt penna och block eller tigga en penna och servett av en servitör och snabbt skriva ner raden och se om det kom nåt mer - men, nej, det gick ju inte...
I dag kommer jag inte ihåg raden helt, och det är egentligen kanske ointressant, för jag vet ju att den kommer att ändras, men den var i JAG-form! Hittills har jag varit skepisk till att skriva i jag-form för att historien är nåt jag har erfarenhet av och vill inte blandas med det på det sättet...För det är ju inte riktigt JAG heller utan jag använder mig av det jag känner till och upplevt och blandar till...Men idén som raden gav gillar jag. det är en början (som kommer att ändras ungefär enmiljontretusenfemtielva gånger...jag vet inte, måste betsämma mig, men födslovåndorna är stora nu. Den vill komma ut. De första pinvärkarna är här...
Så typiskt att första påminnelsen, den första rörelsen, kändes bland folk när jag verkligen INTE kunde göra nåt åt det!
Tänker...jag-form? Och suckar...jag har inte lugnet att skriva med mitt minidagia:). Men det kommer....Det kliar så i fingrarna...Bara att jag skriver om detta visar på hur historien vill ut. Annars är jag så vidskepig med sådana saker att jag hellre håller tyst. Men det är nog ingen som vill varken ge ut eller läsa storyn:).
Nu får jag sluta skriva innan de river huset...Nu är det kaos:).
//manon
I alla fall, där var vi i går, bland alla affärer, och shoppade, dvs jag, ensam med fyra barn (de var snälla med lite utslag av kaos på skoaffären där jag köpte vårskor åt alla men det ska jag inte berätta om nu:)) - men DÄR bland alla affärer och med alla fyra barn och alla kassor och påskpynt och godis och alla sena påskshoppare- DÄR kom jag på den första inledande raden för min bok/historia som jag grunnar halvt medvetet på i tanken....Jag önskade att jag kunde slänga in barnen i nåt barnrum á la IKEAS och sätta mig på ett café med nyinköpt penna och block eller tigga en penna och servett av en servitör och snabbt skriva ner raden och se om det kom nåt mer - men, nej, det gick ju inte...
I dag kommer jag inte ihåg raden helt, och det är egentligen kanske ointressant, för jag vet ju att den kommer att ändras, men den var i JAG-form! Hittills har jag varit skepisk till att skriva i jag-form för att historien är nåt jag har erfarenhet av och vill inte blandas med det på det sättet...För det är ju inte riktigt JAG heller utan jag använder mig av det jag känner till och upplevt och blandar till...Men idén som raden gav gillar jag. det är en början (som kommer att ändras ungefär enmiljontretusenfemtielva gånger...jag vet inte, måste betsämma mig, men födslovåndorna är stora nu. Den vill komma ut. De första pinvärkarna är här...
Så typiskt att första påminnelsen, den första rörelsen, kändes bland folk när jag verkligen INTE kunde göra nåt åt det!
Tänker...jag-form? Och suckar...jag har inte lugnet att skriva med mitt minidagia:). Men det kommer....Det kliar så i fingrarna...Bara att jag skriver om detta visar på hur historien vill ut. Annars är jag så vidskepig med sådana saker att jag hellre håller tyst. Men det är nog ingen som vill varken ge ut eller läsa storyn:).
Nu får jag sluta skriva innan de river huset...Nu är det kaos:).
//manon
Sömntjuven
Jahaja, jag gick upp tidigt i morse, hängde på mig min kamera och gömde mig i skogsbrynet. Kallt och rått var det och spökena och gastarna klagade för jag störde i deras pokergame för mina tänder skallrade (ska de klaga på förresten!!). Men utdelning fick jag!
Ytterligare en paparazzibild på puttisarnas liv och leverne. Inte nog med att de små j-klarna skjuter med pilar på en och ställer till det, nej kolla ovan!!! Inte undra på att jag vaknar...
Aldrig gillat puttisar i konsten....
//manon
Skrik
A snart 4 år kan vara oerhört gullig och är snäll men han har en sak som kan göra oss föräldrar galna - hans SKRIK.
Han hade kolik som bebis och då skrek och skrek och skrek han i timmar varje dag. När han var under 2 år kunde han ha en, eller flera, skrikattacker om dagen. Inte så kul då vi hade nyfödda tvillingbebbar som stämde in av ren förskräckelse. Även jag kunde till slut sitta och gråta i allt skrik. Det falnade med tiden allteftersom han blev större, men än i dag kan han bli hysterisk då han tex är mycket trött. Då kan han sätta i gång och skrika och han blir okontaktbar och det SYNS på honom att han inte har kontroll över detta och lider av det. Teorin är att det är en vana från koliken. Han har liksom inte lärt sig att kommunicera de sämre/ledsna känslorna på annat sätt. Att än i dag vilja bli buren vid tillfällen tex då han är ledsen är en kvarleva från koliken - det var ju så han fick närhet och tröst genom att vi gick och gick och gick med honom.
Nu har han inte skrikattacker så ofta längre men när han får det - ja det är så infekterat för man har ju i sig att han inte kommer sluta på ett långt tag. Vår äldsta säger att det tom hörs ut ur huset...Vår äldsta blir också förtvivlad och säger plågat åt honom att sluta skrika!
Jag kan inte säga att vi alltid hanterar det så bra. Speciellt då man själv är trött. Jag har själv satt öronproppar i öronen för att inte nerverna ska gå upp. Satt honom bakom grinden för att få en time-out. Inte för att han slutar skrika men då får man lite avstånd...Har tom skrikit tillbaka åt honom att sluta skrika och, nej, det funkar inte...Det enda som verkar funka verkar vara öroproppar och vänta ut. Men det känns inte bra.
I dag hade han skrikattack och vi lyckades hantera det i alla fall. Satt och åt medan han skrek bredvid...Till slut lugnade han sig. Att hålla fast honom har aldrig hjälpt, utan just att vara bredvid även om det är med öronproppar...Det syns att även han plågas av sina skrik...han kan inte hantera det.
Undrar när han lägger av helt och undrar hur det påverkar honom att hamna i det där och undrar hur det påverkar honom att vi inte alltid tagit det så bra...Som sagt, inte ofta längre men det händer...Hur lär man honom hantera dessa känslor utan skrik? Han mår inte bra av det själv...
//manon
Han hade kolik som bebis och då skrek och skrek och skrek han i timmar varje dag. När han var under 2 år kunde han ha en, eller flera, skrikattacker om dagen. Inte så kul då vi hade nyfödda tvillingbebbar som stämde in av ren förskräckelse. Även jag kunde till slut sitta och gråta i allt skrik. Det falnade med tiden allteftersom han blev större, men än i dag kan han bli hysterisk då han tex är mycket trött. Då kan han sätta i gång och skrika och han blir okontaktbar och det SYNS på honom att han inte har kontroll över detta och lider av det. Teorin är att det är en vana från koliken. Han har liksom inte lärt sig att kommunicera de sämre/ledsna känslorna på annat sätt. Att än i dag vilja bli buren vid tillfällen tex då han är ledsen är en kvarleva från koliken - det var ju så han fick närhet och tröst genom att vi gick och gick och gick med honom.
Nu har han inte skrikattacker så ofta längre men när han får det - ja det är så infekterat för man har ju i sig att han inte kommer sluta på ett långt tag. Vår äldsta säger att det tom hörs ut ur huset...Vår äldsta blir också förtvivlad och säger plågat åt honom att sluta skrika!
Jag kan inte säga att vi alltid hanterar det så bra. Speciellt då man själv är trött. Jag har själv satt öronproppar i öronen för att inte nerverna ska gå upp. Satt honom bakom grinden för att få en time-out. Inte för att han slutar skrika men då får man lite avstånd...Har tom skrikit tillbaka åt honom att sluta skrika och, nej, det funkar inte...Det enda som verkar funka verkar vara öroproppar och vänta ut. Men det känns inte bra.
I dag hade han skrikattack och vi lyckades hantera det i alla fall. Satt och åt medan han skrek bredvid...Till slut lugnade han sig. Att hålla fast honom har aldrig hjälpt, utan just att vara bredvid även om det är med öronproppar...Det syns att även han plågas av sina skrik...han kan inte hantera det.
Undrar när han lägger av helt och undrar hur det påverkar honom att hamna i det där och undrar hur det påverkar honom att vi inte alltid tagit det så bra...Som sagt, inte ofta längre men det händer...Hur lär man honom hantera dessa känslor utan skrik? Han mår inte bra av det själv...
//manon
04.23
Ett magiskt klockslag....Varje dag på sista tiden oavsett när jag lagt mig så vaknar jag - 04.23...
Jag vaknar, försöker somna om. Jag tittar ut genom fönstret och ser diset vid skogsbrynet - letar - är det Bacchus följe som väcker mig när de skrålande är på väg hem? Men jag ser ingen, jo, ett ragglande, snubblande tyst fnissande och "sh-ande" följe som och pekar och hötter åt mitt fönster för jag har skällt på dem förr....Denne okuvliga livsnjutande överliggare från den grekiska mytologin. Jag ska slunga tilbaka honom genom årtusendena tillbaka till de gamla grekerna nästa gång!!
Har ett UFO kraschat på på gräsplätten och förtvivlat hamrar och sågar för att laga felet ? Fast hamrar och sågar aliens? De kanske tjattrar och bråkar med högfrekventa ljud som går genom märg och ben och bråkar om vem som tryckte på vilken knapp eller om vem som tänkte fel och därigenom fick skeppet ur kurs med sin telepatiska förmåga? Kan inte vara lätt med hypermodern teknik och att hålla sina tankar i styr...
Är det älvorna som har råkat i slagsmål med faunerna om bästa platsen att dansa på? Eller har faunerna plankat in på deras party nu igen och försöker flörta med älvorna och använder sig av allehanda tråkiga raggningsrepliker så örfilarna yr i luften? Pang, smash, svisch - faunerna lär sig aldrig....
Eller - är det gastarna och spökena som grälar högt om vem som har störst, bäst och finast gravstenar? Eller vem som får flest lyktor och besök till sig?
Hur som helst - NÅT HÄNDER VID 04.23 OCH JAG VILL VETA VAD!! För jag vill sova längre än så....Det är skönt...jag har ju påsklov!!!
Jag kryper ner i sängen igen och får en liten 2-åringskropp bredvid mig. En liten snart 4-åring ligger upp och ner i sängen, likt Pippi, med fötterna på kudden och huvudet vid fötterna. Jag tar 2-åringens hand och håller den, den är sååå liten och näpen, och hör hur två små barn snusar i kapp. Känner hur jag får ett litet huvud på mina fötter. 2-åringen rör på sig och kryper intill och slänger ett ben över mig. Allt är så rofyllt. Oxytocinet rusar genom min kropp (fast rusar oxytocin!? Den ska ju lugna en...) och jag känner en sådan frid. Känner mig i kontakt med livet och förundras över barnens lugna sömn. De ser så små och bräckliga ut. Hur är den människa funtad som kan bryta ett så litet barns förtroende? Eller barns över huvudtaget. Jag svindlar av ansvaret för dessa liv och det förtroende de har för mamma och pappa. Beroendet. De är så rörande....Måtte jag aldrig bryta deras förtroende! måtte jag finnas där...Måtte jag behålla tålaomdet under dagen trots trötthet. Jag lägger detta tidiga morgonminne i mitt minnesskrin.
Men i morgon ska jag banne mig ta reda på vem f-n som väcker mig!!! Och tar fast sömntjuven...Jag blir inte nådig för arg kan jag bli, en furie, och det vet Bacchus, minsann...
Ser ni nåt misstänkt på morgonkvisten eller har misstankar om någon/något så säg till! För fast ska jag ta tjuven...
//manon
Jag vaknar, försöker somna om. Jag tittar ut genom fönstret och ser diset vid skogsbrynet - letar - är det Bacchus följe som väcker mig när de skrålande är på väg hem? Men jag ser ingen, jo, ett ragglande, snubblande tyst fnissande och "sh-ande" följe som och pekar och hötter åt mitt fönster för jag har skällt på dem förr....Denne okuvliga livsnjutande överliggare från den grekiska mytologin. Jag ska slunga tilbaka honom genom årtusendena tillbaka till de gamla grekerna nästa gång!!
Har ett UFO kraschat på på gräsplätten och förtvivlat hamrar och sågar för att laga felet ? Fast hamrar och sågar aliens? De kanske tjattrar och bråkar med högfrekventa ljud som går genom märg och ben och bråkar om vem som tryckte på vilken knapp eller om vem som tänkte fel och därigenom fick skeppet ur kurs med sin telepatiska förmåga? Kan inte vara lätt med hypermodern teknik och att hålla sina tankar i styr...
Är det älvorna som har råkat i slagsmål med faunerna om bästa platsen att dansa på? Eller har faunerna plankat in på deras party nu igen och försöker flörta med älvorna och använder sig av allehanda tråkiga raggningsrepliker så örfilarna yr i luften? Pang, smash, svisch - faunerna lär sig aldrig....
Eller - är det gastarna och spökena som grälar högt om vem som har störst, bäst och finast gravstenar? Eller vem som får flest lyktor och besök till sig?
Hur som helst - NÅT HÄNDER VID 04.23 OCH JAG VILL VETA VAD!! För jag vill sova längre än så....Det är skönt...jag har ju påsklov!!!
Jag kryper ner i sängen igen och får en liten 2-åringskropp bredvid mig. En liten snart 4-åring ligger upp och ner i sängen, likt Pippi, med fötterna på kudden och huvudet vid fötterna. Jag tar 2-åringens hand och håller den, den är sååå liten och näpen, och hör hur två små barn snusar i kapp. Känner hur jag får ett litet huvud på mina fötter. 2-åringen rör på sig och kryper intill och slänger ett ben över mig. Allt är så rofyllt. Oxytocinet rusar genom min kropp (fast rusar oxytocin!? Den ska ju lugna en...) och jag känner en sådan frid. Känner mig i kontakt med livet och förundras över barnens lugna sömn. De ser så små och bräckliga ut. Hur är den människa funtad som kan bryta ett så litet barns förtroende? Eller barns över huvudtaget. Jag svindlar av ansvaret för dessa liv och det förtroende de har för mamma och pappa. Beroendet. De är så rörande....Måtte jag aldrig bryta deras förtroende! måtte jag finnas där...Måtte jag behålla tålaomdet under dagen trots trötthet. Jag lägger detta tidiga morgonminne i mitt minnesskrin.
Men i morgon ska jag banne mig ta reda på vem f-n som väcker mig!!! Och tar fast sömntjuven...Jag blir inte nådig för arg kan jag bli, en furie, och det vet Bacchus, minsann...
Ser ni nåt misstänkt på morgonkvisten eller har misstankar om någon/något så säg till! För fast ska jag ta tjuven...
//manon
Manon Collage
Jag har haft lite tid att surfa runt bland allsköns sidor, jag har haft tid att bläddra i lite tidningar som jag råkat få. som Mama, Family Living och Mappie....
Jag blir bara förvirrad...alla livsstilstidningar...alla tidningar för de som VILL men inte har TID!
Jag undrar, vilka är det som slukar dessa tidningar med hull och hår? Vilka köper just konceptet "livsstil" och gärna vill framstå som tagen ur en viss "livsstil"? Att visa upp vem man är, att desperat vilja ha alla attribut en viss livsstil har - är inte det lite osjälvständigt? Visst, alla vill tillhöra någonstans, även jag, men att köpa en färdig kit eller flera, är det inte som en vis man sa "att köpa en massa mobiler man inte använder....". För det är ett språk, en kommunikation, hur hemmet och personen ser ut och säger oftast mer VAD man vill vara än ÄR.
Men, att jag dissar livsstilskonceptet visar mer vem JAG är än vad dessa som köper det är....Så, jag tänkte jag skulle pröva mig på ett collage över mig och mitt liv i dag. Så får vi se var vi hamnar...för jag funderar mycket på vem jag är och vill visa vem jag är, likt en tonåring, och jag byter åsikter och livssåskådningar (nästan) lika ofta som strumpor. Kanske en 40-årskris way ahead?
Så, hur ser Manon ut och hur tänker hon? Är hon en Mama och Family Living-konsument? Eller är reklamen för dessa helt bortkastade på henne....
Manon till det yttre
Manon vet inte alls vem hon är och har kjolar och jeans i garderoben. En del kjolar når ner till knäna men de somriga är korta, korta, korta....Jeans - bra eftersom Manon har 4 barn och hämtar från dagis. Köpte en ny vårjacka snabbt i veckan - från Kokaai - grön för hon tänkte att då syns inte smutsen av dagisnergeggade barn såååå mycket. Vill även ha en svart. Köpte DESPERAT en vårjacka när urvalet redan sinat en del (MYCKET) för hon kunde bara inte förmå sig att tänka på våren mitt i vintern. Måste känna vårvindar för att motiveras till köp av vårkläder till sig och barnen.
Älskar sina misssixty-jeans, såg ett par läckra skor på Din Sko i dag. Ibland stramar Manon upp sig och visar en dresscode värdig en ekonom (?) - men oftast gillar hon laidback och urbana kläder, typ den nya vårjackan till sommarn/våren. Har även inköpt en väska från Ordning och Reda som är toppen för den kan hängas över tvillingvagnen OCH har sittdyna!! Och fickor man kan lägga flaskor i....Eftersom Manon har 4 barn och dåligt minne så är denna väska den enda hon framrycker med - att ha olika väskor till olika tillfällen kan hon bara fetglömma för då skulle hon alltid glömma föra över nåt viktigt...Ibland glömmer hon även väskan utomhus med ALLT i men är övertygad om att skulle tjuven öppna väskan skulle den få hjärtslag av alla kvitton och smulor och gamla äpplen och mögligt bröd som hon inte hunnit ta ut pga - 4 barn...Manon byter gärna stil för hon är olika personer olika dagar...
Manons hem
Renovering behövs...Men strunt i det, nu tar vi detaljerna! Två stycken skinnsoffor som, om Manon berättade HUR många gånger barn har varit magsjuka i den - så skulle INGEN våga sätta sig där! Men sofforna är underbara, det syns inte och det hoppas och stojas i dem. Manon ryter till ibland om det men oftast - ja 4 barn tar ut sin rätt. Toppen med skinn! Manon har sedan studietiden en passion för temuggar. Gärna från Indiska. Nostalgi....Även gammalt skräp gillar hon, som ett fynd hon gjorde av 6 st fruktallrikar från 1920-talet för 50 kr (!) sammanlagt i en antikvitetsaffär - spontanköp - och barnen älskar dem! Används till dessert och kakor och bullar och tårtor...(obs färdigköpta). Manon puffar inte till några kuddar i sofforna. Hon lägger sig på dem och somnar sött. Det där med inredning - framtiden...när alla kräkts färdigt - efter tonåren alltså? Sängkläder....tja, inte på topplistan heller, har 10 år gamla sängkläder. Inhandlade i dag nya påslakan som hade nedsatt pris. Lyx i sovrummet är inte sängkläder utan snarare spets på ett personligt plan....Det kan Manon lägga pengar på....
Pyssel - urk....Manon kommer på sin höjd köpa påskris för hon gillar inte plotter och har INTE tålamod varken med att tillverka påskkycklingar eller leta efter Den /De Rätta Påskkycklingran att ha till påsk...
Manons mat
Tillåt mig småle, eller mera...När Manon fick sitt första barn insåg hon att grönsaker bör nog ätas...trots att hon inte gillade smaken....Så hon började med Wok åt bebisen. Tur för Manon var att bebben föredrog Nestle framför hemlagat. När Manon fick twinsen då gick hon helt över till färdiglagat och blev dess okrönte mästerkännare! Hade en annan tvillingmamma som hon bytte "recept" med och fick reda på att Ica-s färdiga kyckling var bättre än Stinas...Här kommer minsann husmorstips! Och att mandelfisk och fransk fiskgratäng från frysdiskarna är BRA! Alltså, det gick bara inte att laga mat ensam med bebistvillingar och två andra barn...Vad åt Manon i dag? Till lunch just mandelfisk/fransk fiskgratäng med frysärtor tinade i mikro och potatis. Till kvällsmat var hon mer ambitiös. Kokade ris och gjorde kycklingsspett med färdigburkjordnötssås (Blue Dragons är godast!). Manon uppskattar inte matlagning överlag (waste of time, boooring) och speciellt inte eftersom hennes yngste son är matlagningsfantast. I dag hade hon dragkamp (IGEN) om kniven hon skar salladen med....Jodå, han försöker rycka den ur händerna på Manon. Twinsen skulle även hjälpa till med spetten så Manon fick förflytta sig över hela köket för twinsen jagade henne med spetten....som de sedan bröt sönder och strödde över golvet...Då fick Manon äntligen vara ifred och lät dem hållas.
Manons lyx
Hur lyxar Manon till då? Hon har aldrig förstått sig på kvinnliga sätt att lyxa till, med diverse krämer á miljontals kronor och därtill skrubbtvålar och vete-gudarna-vad...mammalyx för Manon är att få sitta i fred och tänka, skriva eller läsa (lääänge sedan och INTE månadsmagasin) eller gå på krogen och träffa gammalt och nytt och löst folk. Och prata, prata, prata....och sova till 12,1,2 dagen efter...Manon förstår inte alls idén om lyx att gå på spa och få massage av diverse folk och äta kaninmat. Massage kan hon från annat håll som är betydligt roligare. Tycka spa trist - åker hellre till Storstäder och insuper folk på caféer, ety, Manon är infödd storstadsbo med asfalt i blodet.
Tja, vad säger detta om Manon? Ska hon börja prenumerera på Family Living och Mama? Har Manon gått på Livsstilskonceptsköpet? Huga....Oftast är hon som på bilden ovan, men hennes själ, hennes själ är nån heeelt annanstans än i skafferiet....Hennes själ är inte domesticerad och knappt rumsren. Och Manon vill äga "mobiler" som hon TALAR i...och kan stå för.
//manon
Kejsaren av Kina
Kejsaren av Kina satt i sitt rum sent om natten och tänkte...Det var under de krigande staternas tid, 7 stater, nämligen Qin, Wei, Han, Zhao, Yan, Qi och Chu krigade om att vara starkast och var allierade under olika konstellationer. Han blev matt bara av att tänka på det...Under Shangdynastin var Kejsaren en gudom och fick sin legitimitet via förfäderna, men under Zhou (som denne kejsare tillhörde) så uppkom tanken om Himlens Mandat, att den som var mest moralisk överlägsen och kunde styra fick makten av Himlen. Vem som helst...Detta bekymrade kejsaren. Vem som helst...Det kändes otryggt...Hur skulle han kunna legitimera Zhou och hur skulle han kunna hålla de sex övriga staterna i styr? Speciellt som det nyss varit översvämning, vilket var ett säkert tecken på att han skulle ha förlorat himlens mandat...
Han suckade. Han såg upp mot himlen och hoppades på ett tecken....Han hoppades på att fylla på förråden så att inte hungersnöd uppstod...Han hoppades även på hjälp från den litterära sidan, för förlorade han deras förtroende, ja, då var han förlorad....Då var hela dynastin förlorad....
Han tänkte på en man han mötte i dag och som gjorde ett starkt intryck på honom. Konfucius. Han hade sagt att "Det är omöjligt att försumma roten och likväl vårda grenarna. " Det är sant. Roten är folket. Konfucius ansåg att styrande var som att leda en familj. Att undersåtarna är som barn och de styrande som föräldrar. Han hade även sagt att man inte kan styra med straff och hot, för då kommer folket likt barn att försöka smita undan utan minsta dåligt samvete, utan man skulle styra med kärlek , omtanke och förståelse. Konfucius sa även till honom att "Den som förbryter sig mot himlen har ingen att bedja till." Och denne kejsare, han, han hade brutit mot himlen. Vem skulle han nu bedja till? Hans moraliska skuld var så svår att, ja, nu var översvämningen att faktum och, ja - var han förlorad och därmed hela hans släkt? Han kände sig obeskrivligt ensam.
Han suckade och tänkte på hur ENKELT det måste ha varit under Shangdynastin då det räckte med att födas in i en familj för att ha rätten att styra. Vilken otrolig utmaning det var att ha Himlens mandat och vara Himlens son. Himlen var krävande och skoningslös. Inte en kärleksfull fader som Konfucius ansåg ordningen skulle vara på jorden. Kejsaren hade ingen att vända sig till. Oron knöt sig i hans mage. Han tänkte på sin nyfödde son och undrade vad framtiden hade i sitt sköte för honom.
Kejsaren såg upp mot stjärnorna och tänkte på ytterligare en sak Konfucius hade sagt - "Den som inte ägnar en tanke åt vad samtiden bär i sitt sköte skall snart finna sorgen i sin närhet.". Han måste tänka, han måste lösa....Han borde åka ut till de drabbade områdena och prata med folket, eller åtminstone skicka några han litade på dit. Framtiden för honom och hans son låg i dessa enkla människors händer - och Himlens....han måste göra bot...Börja med roten, nerifrån upp...Roten är viktig, det är den som bär upp...
Han måste även se över byråkratin, centralisera mera för att kunna ha mer kontroll. Han måste tala med de lärde och teknikerna. Järnet hade varit överlägset och underbar för armén - men vad mera kunde göras, för folket, roten? Saltlager..monopol...lager...Måste centralisera mera för att kunna bistå snabbare under kriser då himlen var missnöjd med honom. Älska folket som sin egen son. Det snurrade nu runt i huvudet på kejsaren.
Trött och tyngd blåste kejsaren av Kina ut ljuset och la sig bredvid sin unga hustru....
//manon, ej helt historiskt korrekt...
Han suckade. Han såg upp mot himlen och hoppades på ett tecken....Han hoppades på att fylla på förråden så att inte hungersnöd uppstod...Han hoppades även på hjälp från den litterära sidan, för förlorade han deras förtroende, ja, då var han förlorad....Då var hela dynastin förlorad....
Han tänkte på en man han mötte i dag och som gjorde ett starkt intryck på honom. Konfucius. Han hade sagt att "Det är omöjligt att försumma roten och likväl vårda grenarna. " Det är sant. Roten är folket. Konfucius ansåg att styrande var som att leda en familj. Att undersåtarna är som barn och de styrande som föräldrar. Han hade även sagt att man inte kan styra med straff och hot, för då kommer folket likt barn att försöka smita undan utan minsta dåligt samvete, utan man skulle styra med kärlek , omtanke och förståelse. Konfucius sa även till honom att "Den som förbryter sig mot himlen har ingen att bedja till." Och denne kejsare, han, han hade brutit mot himlen. Vem skulle han nu bedja till? Hans moraliska skuld var så svår att, ja, nu var översvämningen att faktum och, ja - var han förlorad och därmed hela hans släkt? Han kände sig obeskrivligt ensam.
Han suckade och tänkte på hur ENKELT det måste ha varit under Shangdynastin då det räckte med att födas in i en familj för att ha rätten att styra. Vilken otrolig utmaning det var att ha Himlens mandat och vara Himlens son. Himlen var krävande och skoningslös. Inte en kärleksfull fader som Konfucius ansåg ordningen skulle vara på jorden. Kejsaren hade ingen att vända sig till. Oron knöt sig i hans mage. Han tänkte på sin nyfödde son och undrade vad framtiden hade i sitt sköte för honom.
Kejsaren såg upp mot stjärnorna och tänkte på ytterligare en sak Konfucius hade sagt - "Den som inte ägnar en tanke åt vad samtiden bär i sitt sköte skall snart finna sorgen i sin närhet.". Han måste tänka, han måste lösa....Han borde åka ut till de drabbade områdena och prata med folket, eller åtminstone skicka några han litade på dit. Framtiden för honom och hans son låg i dessa enkla människors händer - och Himlens....han måste göra bot...Börja med roten, nerifrån upp...Roten är viktig, det är den som bär upp...
Han måste även se över byråkratin, centralisera mera för att kunna ha mer kontroll. Han måste tala med de lärde och teknikerna. Järnet hade varit överlägset och underbar för armén - men vad mera kunde göras, för folket, roten? Saltlager..monopol...lager...Måste centralisera mera för att kunna bistå snabbare under kriser då himlen var missnöjd med honom. Älska folket som sin egen son. Det snurrade nu runt i huvudet på kejsaren.
Trött och tyngd blåste kejsaren av Kina ut ljuset och la sig bredvid sin unga hustru....
//manon, ej helt historiskt korrekt...
Skrivarcirkelämne
Jag tänker så det knakar om ämnet jag fick i skrivarcirkeln "Kejsaren av Kina". För tillfället har jag inte tid att sitta och skriva och få i hop något. Blir ständigt avbruten med vad jag än håller på med...lördagar kan vara väldigt - avbrutna - det är som att alla barn och vuxna är så trötta efter veckan så ingen har tålamod. Söndagar däremot är underbara! Och efter denna söndag så har vi påsklov och LEDIGT i 8 dagar! SKÖNT!
Men - jag återkommer i kväll/i natt för jag har en ungefärlig idé i alla fall....
//manon
Men - jag återkommer i kväll/i natt för jag har en ungefärlig idé i alla fall....
//manon
Studenten
Med anledning av gårdagens möte så väller osorterade minnen fram. Jag måste sortera och strukturera dem…
Jag hade vid tidpunkten för studenten redan rymt för andra gången (eg tredje, rymde från mor till far när jag var 9 år, ur askan i elden, men det kan jag berätta om senare) och bodde i andra hand i en studentkorridor. Från början bodde jag i andra hand på landet där jag hyrde en kompis storasyster lägenhet. Det var emellertid långt in till stan och skolan så jag flyttade till en studentkorridor efter ett tag.
Hur jag fick råd? Enkelt – min lärare (klassföreståndare) hjälpte mig till att ansöka om studielån. Varför ingen gjorde nåt? Jag hade precis fyllt 18 år. Men denna rymning tar jag senare också.
Så, alltså studentdagen...Jag klädde mig i min korridor, gick i väg tidigt för att gå till champagnefrukosten i parken. Därifrån gick vi alla till skolan för avslutning. Tal i aulan och sedan betygsutdelning i klassrummet. Där satt vi ett bra tag för avgångsklasserna släpptes ut klassvis ur skolan.
Så var det vår tur att sjunga om studentens lyckliga dagar på trappan till skolan, kasta mössorna och springa nerför trapporna till gården som var smockfull av föräldrar och syskon – dvs allas föräldrar och syskon utom mina. Min dåvarande pojkvän var där med en bukett och jag letade upp honom. Kommer ihåg att en annan klasskompis föräldrar hade av en outgrundlig anledning även tagit med en bukett till mig. Kommer ihåg än i dag känslan av att vara avslöjad, det blev så tydligt att jag inte hade föräldrar, och hur blyg och jag-vet-inte-vad jag blev. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände mig inte värd den buketten. Tyckte bara att jag hade ställt till besvär för dem för en gång hade jag hals över huvud kl 23 på kvällen flytt till dem. Det kan jag också berätta senare. Kanske. Kort kan jag säga att min styvmor och jag var ensamma hemma och hon hade löpt amok och situationen kändes hotfull.
Så satte vi oss i de lövbeklädda vagnarna och sjöng och åkte runt på stan. Först segerrundor i staden för att sedan skjutsas hem till de olika hemmen. På vissa blev vi bjudna på lite småtugg innan vi åkte vidare. Till slut var det bara ett hem kvar och där klev alla få som var kvar av och gick hem till den tjejen. Där dansade vi till depeche mode och så skulle vi vidare hem. Tre styckna var vi ungefär..
Jag gick till mitt studentrum och där hade studenterna köpt ballonger och serpentiner och ställt en flaska champagne utanför min dörr. De hade även skrivit en stor skylt där de grattade mig på studentdagen. Jag blev jätteglad när jag såg min dörr!! I den korridoren hade de för vana att sätta lappar på dörrar. En gång, i början, hade de satt en lapp på min dörr där det stod (utklippt från tidning) ”Min mamma tyckte aldrig om mig”. Jag blev stel då jag såg lappen. Trodde först att jag gått fel, men så var det inte. Dagen efter var lappen borta och en tjej där sa att de brukar skämta med varandra så där med lappar (det såg jag också) men de hade tydligen fått ågren för tänk om det var så, tänk om det var just därför gymnasisten var där…så de tog bort lappen och satte dit en bild på Bambi istället.
Jag tillbringade resten av dagen där (drack skumpa med korridorarna, de firade mig) tills jag skulle på restaurang på kvällen där jag skulle träffa min klass för sista gången.
Minnen – glädje och sorg. Ensamhet och ödslighet. Det var så fasansfullt TYDLIGT den dagen att jag hade ingen – ändå hade jag människor som tänkte på mig! Jag har aldrig känt mig så ensam som när jag såg alla dessa 19-åringar med sina föräldrar och syskon. Alla pussar, kramar, glädjetårar….all kärlek…Jag hade min pojkvän, en klasskompis föräldrar, mina korridorare – ändå – jag hade känslan av att vara ensam. Att vara i ett hav av föräldrar och plakat och inte ha några föräldrar där. Det var smärtsamt trots allt. Det låter säkert otacksamt och konstigt mot de som faktiskt tänkte på mig men...föräldrar är föräldrar...Jag ville inte ha nåt med dem att göra ändå kände jag sorg över att INTE ha dem där. Eller, jag ville egentligen inte ha just DE där, utan föräldrar….Jag saknar än i dag inte MINA föräldrar utan FÖRÄLDRAR. Men jag har vant mig…
Det lustiga är att jag hellre tänker på det goda. På alla som faktiskt FANNS runtomkring mig. Att få kraft av att ha varit lite sedd. Som klasskompisens föräldrar som även tog med en bukett till mig, min korridor…Det känns stort för mig! Jag minns det än i dag. Det gjorde mycket, de små små sakerna. Tanken. Det fick mig att kämpa vidare, det visade på att det fanns godhet i världen - framför allt att jag räknades! Min studentdag skulle bara ha varit en sorg utan dem. Mer ensam.
//Manon
Jag hade vid tidpunkten för studenten redan rymt för andra gången (eg tredje, rymde från mor till far när jag var 9 år, ur askan i elden, men det kan jag berätta om senare) och bodde i andra hand i en studentkorridor. Från början bodde jag i andra hand på landet där jag hyrde en kompis storasyster lägenhet. Det var emellertid långt in till stan och skolan så jag flyttade till en studentkorridor efter ett tag.
Hur jag fick råd? Enkelt – min lärare (klassföreståndare) hjälpte mig till att ansöka om studielån. Varför ingen gjorde nåt? Jag hade precis fyllt 18 år. Men denna rymning tar jag senare också.
Så, alltså studentdagen...Jag klädde mig i min korridor, gick i väg tidigt för att gå till champagnefrukosten i parken. Därifrån gick vi alla till skolan för avslutning. Tal i aulan och sedan betygsutdelning i klassrummet. Där satt vi ett bra tag för avgångsklasserna släpptes ut klassvis ur skolan.
Så var det vår tur att sjunga om studentens lyckliga dagar på trappan till skolan, kasta mössorna och springa nerför trapporna till gården som var smockfull av föräldrar och syskon – dvs allas föräldrar och syskon utom mina. Min dåvarande pojkvän var där med en bukett och jag letade upp honom. Kommer ihåg att en annan klasskompis föräldrar hade av en outgrundlig anledning även tagit med en bukett till mig. Kommer ihåg än i dag känslan av att vara avslöjad, det blev så tydligt att jag inte hade föräldrar, och hur blyg och jag-vet-inte-vad jag blev. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände mig inte värd den buketten. Tyckte bara att jag hade ställt till besvär för dem för en gång hade jag hals över huvud kl 23 på kvällen flytt till dem. Det kan jag också berätta senare. Kanske. Kort kan jag säga att min styvmor och jag var ensamma hemma och hon hade löpt amok och situationen kändes hotfull.
Så satte vi oss i de lövbeklädda vagnarna och sjöng och åkte runt på stan. Först segerrundor i staden för att sedan skjutsas hem till de olika hemmen. På vissa blev vi bjudna på lite småtugg innan vi åkte vidare. Till slut var det bara ett hem kvar och där klev alla få som var kvar av och gick hem till den tjejen. Där dansade vi till depeche mode och så skulle vi vidare hem. Tre styckna var vi ungefär..
Jag gick till mitt studentrum och där hade studenterna köpt ballonger och serpentiner och ställt en flaska champagne utanför min dörr. De hade även skrivit en stor skylt där de grattade mig på studentdagen. Jag blev jätteglad när jag såg min dörr!! I den korridoren hade de för vana att sätta lappar på dörrar. En gång, i början, hade de satt en lapp på min dörr där det stod (utklippt från tidning) ”Min mamma tyckte aldrig om mig”. Jag blev stel då jag såg lappen. Trodde först att jag gått fel, men så var det inte. Dagen efter var lappen borta och en tjej där sa att de brukar skämta med varandra så där med lappar (det såg jag också) men de hade tydligen fått ågren för tänk om det var så, tänk om det var just därför gymnasisten var där…så de tog bort lappen och satte dit en bild på Bambi istället.
Jag tillbringade resten av dagen där (drack skumpa med korridorarna, de firade mig) tills jag skulle på restaurang på kvällen där jag skulle träffa min klass för sista gången.
Minnen – glädje och sorg. Ensamhet och ödslighet. Det var så fasansfullt TYDLIGT den dagen att jag hade ingen – ändå hade jag människor som tänkte på mig! Jag har aldrig känt mig så ensam som när jag såg alla dessa 19-åringar med sina föräldrar och syskon. Alla pussar, kramar, glädjetårar….all kärlek…Jag hade min pojkvän, en klasskompis föräldrar, mina korridorare – ändå – jag hade känslan av att vara ensam. Att vara i ett hav av föräldrar och plakat och inte ha några föräldrar där. Det var smärtsamt trots allt. Det låter säkert otacksamt och konstigt mot de som faktiskt tänkte på mig men...föräldrar är föräldrar...Jag ville inte ha nåt med dem att göra ändå kände jag sorg över att INTE ha dem där. Eller, jag ville egentligen inte ha just DE där, utan föräldrar….Jag saknar än i dag inte MINA föräldrar utan FÖRÄLDRAR. Men jag har vant mig…
Det lustiga är att jag hellre tänker på det goda. På alla som faktiskt FANNS runtomkring mig. Att få kraft av att ha varit lite sedd. Som klasskompisens föräldrar som även tog med en bukett till mig, min korridor…Det känns stort för mig! Jag minns det än i dag. Det gjorde mycket, de små små sakerna. Tanken. Det fick mig att kämpa vidare, det visade på att det fanns godhet i världen - framför allt att jag räknades! Min studentdag skulle bara ha varit en sorg utan dem. Mer ensam.
//Manon
Omtumlande
Jag går i min egna tankar, råkar sätta mig på fel tunnelbana, kliver av några stationer senare för att byta. Så ser jag hur en kvinna/tjej ler mot mig och hälsar. Jag ler tillbaka och hälsar och min hjärna pågår storsökning i gamla filer för att matcha henne mot nåt namn. Jag hittar inget men det är något välbekant med henne, Tänker att det är säkert från någon föräldraledighetsperiod.
Så till min lycka säger hon:" Vi gick på gymnasiet tillsammans!" Och jag svarar, "Ja, just det!". Därför är hon bekant men jag minns inte hennes namn. Hon minns inte mitt heller så hon frågar (vilken TUR!) och jag svarar med mitt nuvarande förnamn (bytte tillbaka till ett gammalt då jag var 20) och jag ser att hon inte känner igen det så jag kommer ihåg och säger mitt gamla och det köper hon.
Jag har inte sett henne sedan studentnatten. Vi skildes åt på småtimmarna efter att ha pratat och druckit te hemma hos henne. Skötsamt värre. Innan dess hade vi i alla fall dragit runt på stan och träffat de olika gängen och varit i olika konstellationer och även försökt klättra över staketet till utebadet för ett dopp men misslyckats.
Vi talar om att höras av och jag fick hennes nummer men hon hann inte få mitt.
För ett bra tag sedan skulle jag aldrig ha velat detta för jag ville ha ett nytt liv och skapa mig en ny identitet. jag ville glömma. För ett litet tag sedan skulle jag bara tänkt på detta som et gäsp, nåt gammalt. I dag vill jag gärna ha kontakt med henne igen i någon form.
Jag vill få ihop mitt liv nu. JAg skriver en prolog samtidigt som jag skriver en epilog. Mitt liv är som Rubiks kub just nu. Lyckades aldrig få ihop den utan att ta isär kuben och sätta ihop den igen. Där är jag nu i mitt liv. Jag har tagit isär den och sätter nu i hop den. Det är konstigt. Att vara lycklig, precis som alla andra. Jag har allt jag drömt om och mer därtill. Ett lugn. Underbart!
Det känns så konstigt att träffa nån från mitt gamla liv. Som fanns där (men var inte delaktig) i bland annat det jag skrev om nedan....Konstigt...Samma dag jag skrev om det dyker det upp i en form!
Tydligen bor ytterligare en klasskompis i krokarna....minnen väcks...
....jag blev sen till dagis men jag lät tåg efter tåg gå....och nu bekymrar jag mig om NÄR jag kan höra av mig, hur snart igem och vill hon verkligen och tänk om och...
//Manon
Så till min lycka säger hon:" Vi gick på gymnasiet tillsammans!" Och jag svarar, "Ja, just det!". Därför är hon bekant men jag minns inte hennes namn. Hon minns inte mitt heller så hon frågar (vilken TUR!) och jag svarar med mitt nuvarande förnamn (bytte tillbaka till ett gammalt då jag var 20) och jag ser att hon inte känner igen det så jag kommer ihåg och säger mitt gamla och det köper hon.
Jag har inte sett henne sedan studentnatten. Vi skildes åt på småtimmarna efter att ha pratat och druckit te hemma hos henne. Skötsamt värre. Innan dess hade vi i alla fall dragit runt på stan och träffat de olika gängen och varit i olika konstellationer och även försökt klättra över staketet till utebadet för ett dopp men misslyckats.
Vi talar om att höras av och jag fick hennes nummer men hon hann inte få mitt.
För ett bra tag sedan skulle jag aldrig ha velat detta för jag ville ha ett nytt liv och skapa mig en ny identitet. jag ville glömma. För ett litet tag sedan skulle jag bara tänkt på detta som et gäsp, nåt gammalt. I dag vill jag gärna ha kontakt med henne igen i någon form.
Jag vill få ihop mitt liv nu. JAg skriver en prolog samtidigt som jag skriver en epilog. Mitt liv är som Rubiks kub just nu. Lyckades aldrig få ihop den utan att ta isär kuben och sätta ihop den igen. Där är jag nu i mitt liv. Jag har tagit isär den och sätter nu i hop den. Det är konstigt. Att vara lycklig, precis som alla andra. Jag har allt jag drömt om och mer därtill. Ett lugn. Underbart!
Det känns så konstigt att träffa nån från mitt gamla liv. Som fanns där (men var inte delaktig) i bland annat det jag skrev om nedan....Konstigt...Samma dag jag skrev om det dyker det upp i en form!
Tydligen bor ytterligare en klasskompis i krokarna....minnen väcks...
....jag blev sen till dagis men jag lät tåg efter tåg gå....och nu bekymrar jag mig om NÄR jag kan höra av mig, hur snart igem och vill hon verkligen och tänk om och...
//Manon
Mina bra hjälpare
Jag tycker inte om gräl och bråk. Jag har blivit allergisk mot det under uppväxten. Ingen är sig själv i argt tillstånd. Det är bara obehagligt. Inte för att jag är konflikträdd, inte alls (alltid) men jag har varit med om sådan ilska hos både mig och de vuxna att jag orkar inte vara arg mera. Känslan är jobbig. Tröttheten enorm efteråt. Det går att lösa på annat sätt. Ilska har jag använt då jag frigjorde mig och plötsligt hade mod att stå emot min far. När jag pga en kompis och hennes mamma, en lärare, en släkting under gymnasietiden insåg att det var inte MIG det var fel på! Utan allt det andra...
Åh, vad ARG jag har varit....
Så kom jag på, dessa jag radade upp. Dessa var mina hjälpare under den tiden. Det var dessa som såg MIG som sa att jag VAR BRA utan att jag bad om det. Det var så illa att jag frågade inte om hjälp utan de kom när jag var stor nog. Som ställde upp. Sa att jag var bra, att om de hade mig som dotter skulle de vara stolta. Jag trodde dem inte då men förstod sakta att det var fel på situationen och inte på mig. Att jag faktiskt var värd att älskas.
Kompisen och hennes mamma rymde jag till och mamman var fullt beredd att ta emot mig som fosterbarn. Samtal med socialen, kuratorn på skolan, lärare om rymningen. Sveket av kuratorn då han bad mig komma och sa att vi skulle vara ensamma men mina föräldrar var där och hur jag kämpade emot då...Skrek och bråkade och sprang därifrån till slut.
De lyckades få tillbaka mig den gången, min styvmor och far, de lurade mig, plötsligt snälla och förstående. Sedan kom sveket - det var för ytans skull de ansträngde sig. För skammen. De ville inte ha en dotter som rymt som skämde ut dem. De var bra föräldrar, jag var fel.
Jag kom tillbaka då, men jag rymde igen. Den gången för gott. Mitt bästa beslut någonsin.
Manon
Åh, vad ARG jag har varit....
Så kom jag på, dessa jag radade upp. Dessa var mina hjälpare under den tiden. Det var dessa som såg MIG som sa att jag VAR BRA utan att jag bad om det. Det var så illa att jag frågade inte om hjälp utan de kom när jag var stor nog. Som ställde upp. Sa att jag var bra, att om de hade mig som dotter skulle de vara stolta. Jag trodde dem inte då men förstod sakta att det var fel på situationen och inte på mig. Att jag faktiskt var värd att älskas.
Kompisen och hennes mamma rymde jag till och mamman var fullt beredd att ta emot mig som fosterbarn. Samtal med socialen, kuratorn på skolan, lärare om rymningen. Sveket av kuratorn då han bad mig komma och sa att vi skulle vara ensamma men mina föräldrar var där och hur jag kämpade emot då...Skrek och bråkade och sprang därifrån till slut.
De lyckades få tillbaka mig den gången, min styvmor och far, de lurade mig, plötsligt snälla och förstående. Sedan kom sveket - det var för ytans skull de ansträngde sig. För skammen. De ville inte ha en dotter som rymt som skämde ut dem. De var bra föräldrar, jag var fel.
Jag kom tillbaka då, men jag rymde igen. Den gången för gott. Mitt bästa beslut någonsin.
Manon
Välkomna hit!
Hit har lugnagagatan flyttat! Detta är huvudsidan men jag kan länka till bloggar.
Hittills har jag länkat till två stycken:
"manon.blogg.se/familj"här. Där kommer jag att lägga in bilder och skriva om vår vardag, barnen och renoveringen. Måste ju dokumentera renoveringen på något sätt!
Den andre är "manon.blogg.se/storyteller här. Där kommer jag att skriva fritt ur fantasin helt ohämmat!
Jag har även planer på en blogg om konst men det väntar jag lite med.
På denna huvudsida kommer de flesta av mina funderingar att finnas. De som är eteriska och inte vill fångas så lätt! Och även de som sjunker som sten...De som vill rymma också...Jag fångar alla tankar här!
//Manon
Hittills har jag länkat till två stycken:
"manon.blogg.se/familj"här. Där kommer jag att lägga in bilder och skriva om vår vardag, barnen och renoveringen. Måste ju dokumentera renoveringen på något sätt!
Den andre är "manon.blogg.se/storyteller här. Där kommer jag att skriva fritt ur fantasin helt ohämmat!
Jag har även planer på en blogg om konst men det väntar jag lite med.
På denna huvudsida kommer de flesta av mina funderingar att finnas. De som är eteriska och inte vill fångas så lätt! Och även de som sjunker som sten...De som vill rymma också...Jag fångar alla tankar här!
//Manon