manon

Alla tre små rasade för mycket häromdagen (hällde vatten på kaninerna tex) så de fick komma in 5 min innan Bolibompa och sitta vid TV-n och vänta medan jag lagade mat.

5 minuter kvar till Bolibompa och ett trist program på danska på TV-n. A (4 år) undrar hur de pratar och jag svarar att det är danska och tar även min chans och säger att det var i Danmark vi lånade pappafrön för att få A och M och S. A frågar om jag var med då. Självklart. Det behövs pappafrön och mammaägg för att det ska bli barn. Han frågar om han har varit i min mage. Jodå, det var han! Han verkar väldigt intresserad av om han låg i min mage eller inte och om jag var med då vi lånade pappafrön.

Det är svårt det där...att välja NÄR tala om det så att det inte blir en stor fet överraskning i vuxen ålder det där med lånade pappafrön. Konstruerade och fångade situationer. Måste prata om det hur lustigt det än känns i sammanhanget just då och där. De måste veta.

Undrar hur många etiska ställningstaganden jag har missat. Hur mycket jag borde ha läst mera för att kunna hantera ansvaret för detta. Samtidigt vet jag att hur många avhandlingar jag än skulle lyckats läsa innan så skulle jag i alla fall ha valt detta, att få barn via donation. Jag har en grundinställning till livet som tillåter detta. Alla har sina kors att bära och man vet inte vad som ger lycka och vad som ger olycka. Det finns inget facit. Livet är värt att leva och att ibland lida för. Vidunderligt. Jag ville detta.

Jag kan just nu inte göra mer än att ibland nämna det och svara på eventuella frågor från A och hans tvillingsyskon. Inte göra en stor grej av det, inte tjata om det, men samtidigt se till att de "alltid" vetat.

Svårt. Jag lär få veta vad jag gör för fel i sinom tid...

//manon

Absolut värsta solstinget här. Efter en super semestermånad med sol och barn och våra två utekaniner så har jag fått en annan briljant idé - JAG VILL OCKSÅ HA HÖNS I TRÄDGÅRDEN!!!

Jag ska leta fram en bok "Höns i trädgården" Av Karin N-nånting och läsa in mig. Bygga hönsgård (inne/ute) och framåt våren skaffa 4 hönor (en för varje barn) och en tupp. Drömmer om hönor och glada barn och ägg som de kan leta efter (nåja, inte mycket, men bara för grejens skull).

En eller två minigrisar och idyllen komplett! Fast när jag läste om dem så verkar det lite komplicerat med minigrisar speciellt om de ska vara inomhus och maken vill konstigt inte ha trädgården som LillSkansen.

Men HÖNOR vill jag ha!! Till våra 2 utekaniner...

Helt stollig är jag. Jag är ingen bebismamma men nu är det helt underbart att vara med barnen (då de inte slås:))! Vill vara hemma mera och pyssla med dem och djur. Herrejösses...om jag anat detta för 10 år sedan...Definitivt SOLSTING! Vad håller jag på med!?

Jag som alltid sett mig som opraktisk har dessutom börjat MÅLA rum! Jodå. Renoveringen tar sådan tid...Vi har nu lyckats byta ett fönster (jättefin och vit!!) och köket blir klar till jul KANSKE vardagsrummet. Som sagt, det tar tid och övervåningen kommer ta tid att fixa upp som vi vill (ta bort lite väggar, ändra lite dörrar etc etc) så jag har nu börjat renovera sovrummen på övervåningen! Hoppas bli klar med allt uppe till jul. Har börjat med A-s (4 år) rum. Målar de omålade furutaken vita. Bara en strykning kvar. Målar dörren också och ska tapetsera. Rätt vad det är så är A:s rum JÄTTEFIN! Charmigt och 20-tal i 2000-talstappning. Vad säger ni om denna tapet?



Ungefär så, den ÄR snyggare i verkligheten och inte lika blå...och inte rutig som på bilden alls! A (4 år) pekade ut den och gillade den och det är han som ska ha den. Funkar den? Till vit snedtak, målad panel i samma färg som löven (som inte heller har sååå stark färg IRL) och så blir det som typ fondvägg på 2-3 ställen. Svårt att förklara:)!

//manon, bondewannabie

En fråga: hur i hela världen får man barn mellan 2-4 år att sitta still i vagnen medan man handlar? Känner mig på sista tiden som ett fall för Nanny då våra små springer runt i affärer och jag får jaga dem. Så får jag tag i en och sätter i vagnen och medan jag springer efter nästa så...med andra ord. INGA motorikproblem här inte! Tvärtom....

Kanske en övergångsperiod iom att är så små och triggar varandra? Växer bort? Annars funderar jag på at köpa en pall silvertejp....VAD GÖRA!?

Jackass the mother - häromdagen plockade jag på övervåningen. Tog bort extramadrassen ur N-s rum (8,5 år) som kompisar sovit på, slängde ner den nerför trappan, tänkte gå ner bara jag plockat lite till i fem sekunder. Så kommer M (tvilling 2 år) och frågar om vatten. Jag ber henne gå ner och fråga pappa för jag ville plocka färdigt. Tystnad. Lugn. Plockningen tar lite längre tid än vad jag tänkt. Blir klar går till trappan och vilken syn möter mig? Rutchkaneåkning medels madrass på trappan...De hade jättekul och blev riktigt putta över att jag avbröt leken. De hade vett att vara tysta...Ibland är det som att ha ett gäng Gremlins hemma!

Som sagt - inga motorikproblem! Snarare tvärtom. Lite för mycket uppfinningsrikedom och spring i benen ibland! Fast det såg roligt ut, faktikst....

Urk, sista semsterveckan! Jag vill inte börja jobba igen! Jag vill vara hemma! Jag hoppas att jag snart får mod till att fråga om jag kan gå ner lite i tid (men behålla 100%-tjänsten). Vore så skönt att kunna vara hemma med dem en dag i veckan....och livet vore lugnare så! Men, fånigt nog, det känns som om jag inte är duktig nog för en sådan ynnest....fastän jag har laglig rätt till det? Men fyra barn och heltidsjobb - nej, det r för tight.

//manon

Stella - jag borde ha kallat mig för det. Känner mig som en ensam stjärna ljusår från andra stjärnor med fyra små månar som kretsar kring mig just nu. De yr omkring mig oftast nakna (åtminstone de tre mindre månarna verkar allergiska mot kläder för närvarande) och ibland leker de krocket med varandra och en del av dem tjuter av ilska och andra av retsamhet. Jag är inte alltid så pedagogisk längre då ilskna tjut uppstår. Ibland snor de Tors vagn och de drar bullrande runt på Vintergatan och åker på Nymånens backe upp och ner upp och ner skrattande...En liten måne har Loke som odygdig förebild och dånar gärna in på planeters territorium utan att fråga. Gärna roliga dylika som som Saturnus och Uranus där hon kanar runt runt på deras ringar fnittrande och med retsam min mycket medveten om att hon inte får. Jag får då springa efter min odygdsmåne och dra in henne.


Här ligger de utslagna efter allt de hittat på. Efter bad, getingstick i stortån, kaninbajssmakning och vansinnesfärder och kiv.

Stella - jag känner mig som i ett parallelluniversum. Lata sköna dagar...jag gör minimalt, försöker bara njuta av sysslolösheten maximalt. Det jag känner är att jag borde ha umgåtts mera men jag har inte orkat. Det har varit så skönt att ta dagen som den kommer! Dragningskraften till andra stjärnor har varit låg. Känns som om det just nu skulle vara kraftslukande...vill ha minimalt med krav, vill vila upp inför arbetet. Det är så mycket som händer hemma ändå. Ändrar mitt föräldraskap efter att ha sett en dokumentär om storfamiljer. Jag har inte dåligt samvete längre över att min största måne får hjälpa till så mycket ändå hemma. Det är så det är. När jag ser dem leka och ser dynamiken mellan dem, hur mycket de betyder för varandra, hur de kan hjälpa varandra...det är inte synd om dem för att vi har mindre tid för dem än de med färre barn. Nej, de kommer inte ha det materiellt lika bra som i familjer med färre barn men de har varandra! Och kommer alltid att ha, förhoppningsvis. Fyra människor som har starka band mellan sig. Alltid någon lekkompis. Kivas ett par, finns det andra att tillgå alltid...Det ser så roligt ut att ha så många syskon! Det är en stor gåva i sig. Mer värd än alla semesterresor vi missar och alla designerkläder vi inte kan köpa. Det är liv som för alltid kommer höra i hop.

Snart smäller det till och ekorrhjulet är i full gång. Jag vill inte att semestern ska sluta!! Jag hinner absolut inte mera hushållsarbete hemma än när jag jobbar men det är så mycket lugnare! Surdegarna ligger kvar. Samtliga surdegar som jag tänkt fixa till under semestern. Nu hoppas jag att de multnat bort eller fått fötter och rymt. Enda sättet att bli av med dem, dessa envisa surdegar...Och - jag får vara den nattuggla jag är. Jag kan vara uppe till minst 1-2 om nätterna för barnen sover till 8/9! Vanligtvis vaknar de kl 6 helger som vardagar men nu skippar jag deras dagsömn. Jag är inte människa före 9, 10, 11 om morgnarna. Vaknar de 6 är jag inte vettig, bara mumlar och är sur på 3-4 timmar. Helt fel dygnsrytm för mig och jag är övertygad om att alla har olika dygnsrytm. Jag älskar nätter! Älskar småtimmar! En del undrar vad man gör för vettigt om nätterna medan jag undrar vad man gör för vettigt så tidigt om morgnarna...

Åska, regn och blixtar! Åh. vad jag vill ha det trorts att jag formligen ÄLSKAR värmen! Jag trodde knappt att det var möjligt att ha så långvarig värme här i norden. Underbart!

//manon

"Den som lever ett syndfullt liv lever ett lärorikt liv" är sagt av en svensk biskop (?) för länge sedan.

Jag gillar citatet. Det är ju precis så det är. Jag har aldrig känt att jag har haft nåt gemensamt med någon som alltid lyckas leva "rätt".





Är det änglar eller demoner som drar i en? Ofta är det för mörkt på jorden för att avgöra. För många val, förvirrat, inget facit.

Jag skanar inte dimensionerna fram och bak i tiden men väl andra dimensioner. Finns det andra som tycker att det prosaiska livet kan bi trist? Om man enbart lever i det?

Fast, varför har man då uppfunnit älvor och troll....

Att inte ha tid att leva i andra dimensioner, det är trist. Jag behöver fantasin för att leva. Jag behöver synd, dåligheter, glädje, änglalikhet. Jag behöver motsatser och många ankdammar för att känna mig levande. Jag blir less av idyller också. Och less på mig själv för att jag så lätt blir less. Jag ogillar rutiner och förutsägbarhet! Jag skulle nog känna en ödslig känsla om jag hade ritualer som generationer i min familj använt sig av typ, "så här firar vi jul" etc...Samtidigt som jag inser att det är ritualerna som gör traditionerna och festkänslan i dessa fall. Att man gör samma sak år efter år på samma tid. Känner avund för dem som har det som så samtidigt som jag känner leda. Trots avunden är det nåt jag aldrig skulle orka leva upp till, köra ritualer som är fasta i familjen. Åh, vad jag längtar efter att få resa och se annat! Absolut gärna med barnen men jag vet ju att man inte ska flytta ofta som barn, att det är viktigt med kontinuitet. Men, så SVÅRT det är att sitta still!!!!!!

''''''''''''''''''''''''''''

NEWSFLASH (intresse för enbart småbarnsföräldrar)

M och S (tvillingar 2 år och 3 månader) är dagtorra nu! De går på pottan! Det är så sött! Tog alla på teater i går, buss, tunnelbana, och jag tog en potta med mig. Det funkade. Efter teatern tog jag alla till toaletten och M och S använde pottan! Underbart! Bara blöja på natten nu och när de börjar dagis igen så behövs inte blöjor!

//manon

Ridån går upp och jag äntrar scenen. Ridån går ner och inte bara det röda draperiet utan även en järngrind med tunga nycklar och galler som slås igen. Nycklarna slängs i närmsta och djupaste sjö eller göms i den mörkaste skogen på vägen till nästa scen.

Så har mitt liv och mina flytt varit. Vattentäta skott. Flytta, glömma, dra vidare. Jag har vant mig, jag har trivts. Jag har skapat mig själv på nytt, gjort nya misstag, lärt mig nya saker. Har jag blivit trött på mig själv och/eller den jag blivit i andras ögon är receptet enkelt - dra ner ridån, flytta, slänga alla tunga nycklar i närmsta kärr. Flyga vidare. Det finns så många ängar och skogar och byar och liv! Det är så svårt att begränsa sig!

Men - i dag flöt en nyckel upp likt ett gammalt mosslik. Min klåfingriga äldsta har dykt ner i ett kärr och grabbat åt sig en nyckel och gått bakåt för att öppna en gammal grind och dra upp ridån igen. Ut sprang ilskna vakna schäferhundar men inte skrämde det henne inte! Hon stod bara stilla och röt åt dem att vara still That´s it! Hon ringde en fd grannkompis vi inte hade sett på nästan ett år. Och - de hade precis pratat om oss, att det var så tomt på gården och hon, kompisen, hade önskat att min dotter hade bott kvar så hon hade haft nån att leka med. Så kompisen kom och de lekte som om det året aldrig hade varit. Ville tom sova över men det orkade inte jag för det har varit intensivt med barn här och vi har haft en liten nattgäst under natten till i dag.

Vi har hört skvaller från gården som att bobbycaråkning är förbjudet nu före kl 10 om morgnarna för det låter så mycket. Att en granne hela tiden blir tvärförbannad på att barn springer över hennes tomt. Vi hade aldrig avgränsningar mellan tomterna och jag tyckte personligen också att det stundtals var jobbigt att aldrig få vara privat i sin trädgård. Så isolationistisk är jag. Inte alltid, men tillräckligt ofta.

Det låter dessutom som att gården ska ha en grillfest i höst och det verkar som att de vill att även vi kommer. Vi som flyttat. Märkligt! Inga vattentäta skott! Det förflutna hemsöker - eller?

Det kanske inte är så farligt. Jag har ju haft besök av det förflutna i form av besöket hos min farmor tidigare i vår och nu kommer ett närmare förflutna och hemsöker mig. Är inte van vid detta. Ridån går ju upp och sedan ner. Omen? Dags att stanna upp, ta emot, vara så trevlig och ûberdjävlig man kan vara omvartannat i samma koncept, samma stad.Punkt. Helt. Enkelt. Punkt. Trist?

Det kanske finns flera dimensioner än uppåt och framåt. Det är ju just det jag vill lära min barn och så får jag samtidigt hicka av det. Snacka om dubbla budskap!

Dimensioner. Fram, bak, kors och tvärs. Ettrig och överallt som en ilsken ekorre.

Bilden jag har av mig bryts ner. Jag är som en kristall. Bitarna går inte att se i en helhelt utan i olika bitar här och var. Men likt Rubiks kub börjar kristallen bli en slät kula? Kanske....kanske en högre makt eller-vad-det-nu-är-och-om-det-finns sitter fnissande i himlen eller underjorden och tråcklar ihop mitt liv. Jag måste hitta denna skapelse! Jag är nyfiken på vad den vill med mig....Jag vill prata och hålla koll på denna syälskande tråckelvarelse. Framförallt vill jag ju varken vara eller se ut som Frankensteins monster.

//manon

Jaha, så har man roat grannskapet då...jag som ogillar (som AnnaaM) karlar utan tröjor offentligt och vid matbord, nu har jag gått i bikini från vårt hus och en bit till nästa - orsak? Jo, en av våra små gäster på 9 år hade fått tagg i foten och var jättejätteledsen så jag bar henne hem efter att jag dragit ut taggarna.

I bikini? Ja, vi badade alla i poolen när det hände....Alla tre 8/9-åringar och våra små på 4 och 2 år och för ovanlighetens skull hoppade även jag i..vi har en stor rutchkana som de stora använder nu som vattenrutchkana rätt in i poolen och den tycker alla är så kul! inklusive jag, så jag skulle testa...Typiskt att nån skulle skada sig just den dagen när även jag hoppade i!

//manon

En varm vecka var det nere i Skåne. Bondgården vi bodde på finns nätt och jämt kvar trots idogna försök av speciellt tvillingarna varav flickan M 2 år var värst, att riva hela alltet. Vid ett tillfälle höll hon på att riva blommor ur rabatten trotsigt fnissande så jag bar in henne i huset vilket gjorde henne så AAARRGGG att hon fick en affektkramp. Måste erkänna att det är praktiskt med dessa affektkramper då man har envisa barn. De blir rätt lugna efteråt om man säger så...affektkramper är ofarliga och växer bort på ca 5 år men ser läskiga ut för den oinivigde. Eftersom båda twinsen har affektkramper var det intressant då de bråkade om bilar od som bebisar - den som tuppade av sist vann, liksom...Nu krampar de inte lika ofta (förr var det flera gånger om dagen) utan det kan gå 2-3 månader nu utan minsta kramp för att sedan bli några under loppet av en vecka. Lustigt.

Vi har överlevt nätt och jämt. A hade feber strax innan vi åkte och även lätt feber på sitt kalas. Ringde de jag hade tel nr till. När vi åkte så fick S-twinset feber och resten av veckan var alla lätt snoriga.

Vi har åkt vattenrutchkana allihop, även 2-åringarna på äventyrsbadet i Landskrona! Det var skönt, vi slapp värmen och hade kul i timmar utan att oroa oss för solen och dess inverkan på barn. Ja, förutom att vår gangster M (tvillingflickan på 2 år) gjorde en krigsskådeplats av småbarnspoolen värdig en Napoleon och Drake. Det fanns nämligen ett sjölejon som sprutade vatten där. Meningen var att småttingar ska kunna bada mage och ha händerna under den - M kom på att om hon stoppade ett finger i hålet varifrån vattnet kom så blev, ja alt blev blött, långt utanför poolen....Och envisa M tyckte det var hur roligt som helst. Det var inte så charmigt efter ett tag, om man säger så....

Var på Astrids Lindgrens Värld på hemvägen. Bra ställe - om alla är minst 4 år för M och S (tvilingarna på 2 år) kunde klättra upp överallt och överallt fanns det inte skydd. Inte gjord för försigkomna tvillingar som är nr 3 i syskonskaran....Sov över där...Bra ställe men känns lite IKEA-aktigt, Skara sommarland ALV....Lite lustigt också att bo på ett ställe där BARA familjer bor! Surrealistiskt...

Jag kan bara rekommendera att på på bondgård, speciellt den vi bodde på. Otroligt fint och de är jättetrevliga! Kolla in på www.hagalid.se. Alla barn kunde rida om de ville, man kunde leka där, se på djuren. Bra för alla från små barn till vuxna faktiskt har man barn i lite olika åldrar är det perfekt! Nära till bad och djurpark, Köpenhamn, om man vill, Helsingör...N älskade det!

Skönt att vara hemma nu, Vi ska renovera för det behövs och bara vara hemma i tre veckor till. Maken gillar Stockholm bla för att det finns så olika sorters folk här. Förstod jag det rätt så trivs han här och känner sig hemma.

Personligen - jag är hemma här men nu har jag rest och bott nära ställen jag tidigare bott på, sett annat sätt att leva och jag - ja, jag skulle kunna bo varsomhelst. Eller, det finns inget ställe där jag känner mig "hemma", för mig är "hemma" utbytbart eller "wherever I put my hat". En dröm har jag, och det är att själv ha en bed & breakfast någon gång, när barnen är större. Livet är så långt och jag och yrken...det finns så mycket man kan göra...Varför göra samma sak hela lvet? Det är nog skönt att vara sin "egen". Men barnen måste bli större och även om jag längtar efter att se annat och bo annanstans, Skåne, danmark, Frankrike....så vill jag inte att mina barn ska växa upp som nomader som jag gjorde. Bodde 2 år på varje ställe...Men vandringslustan har slagit till...Det finns så mycket här i livet man kan göra, så många olika ställen, så många olika sorters liv jag vill prova på...och alla 4 barn jag älskar vill jag ju inte lämna heller, vill ge dem en bra lugn uppväxt, och sedan finnas där för dem som hjälp, men håhåjaja....

Jag får väl bli författare och resa i själen. Jag är rastlös. Ge mig några liv till!!

Jag ska i kväll kolla era bloggar! Nu måste vi handla och tvätta efter resan! Härlig var den och A är nu förresten hela 4 år och hade en jättebra födelsedag! Nu vill han testa sin nya cykel. Alla barn uppskattade resan på sina sätt.

//manon

I dag var vår första semesterdag och ruschig var den och inte slut än! Barnen är förkylda (hur blir man det under sommaren!?) och nu sover M & S (twinsen 2 år) redan. Nu ska jag först skriva lista på allt vi ska ha med oss och sedan stryka och packa. Sedan åker vi bort på några dagar.

Ha det så bra alla med eller utan semester!

//manon