Mindre charmigt
Funderar på att ta hem mellansonens avdelning nån timme på Halloweenfest. Dekorerera lite och bjuda på glass i apelsinskal som är utskurna med hemska ögon, typ som pumpa. Kan göras dagen innan. Funderar och funderar. Känns kul nånstans och det funkar med dagis. Jag kan bestämma mig så sent som dagen före...Jag känner mig mera social och aktiv nu. Låter bara kul att göra nåt sådant! Fast klarar ostrukturerade jag detta?
Det som inte känns kul är att Storasyster inte har nån att bjuda som det är i skolan just nu. Hon ska ringa sin gamla bästisgranne som även hon lär vara ledig på höstlovet. De brukar vara lediga alla lov med. Hoppas hon kommer. De tjejer hon har varit med hittills är väldigt uteslutande och man ska vara med på vissa villkor. Det ställer inte vår dotter upp på. Hon faller inte för grupptryck, aldrig gjort. Nu leker hon mera med en annan tjej Be i klassen som verkar snäll och rar. Hon har sovit hos oss en gång. Men dottern sörjer över de gamla kompisarna, fd bästis Te, Fri, Fel och Ha. Det är svårt för henne nu. Det är diskussioner flera dagar i veckan. Hon är ledsen. Samtidigt är jag/vi stolta över henne, för hennes integritets skull och för att hon inte faller för grupptryck. Man väljer inte sina klasskamrater.
Men det är svårt för henne att tänka om och leka med andra. Och så är de barn allihop, de kan förändra sig, och de lär bli klokare. Inget är hugget i sten. De kanske blir vänner om nåt år eller flera igen. Jag undrar om de andra förldrarna är medvetna om det spelet dessa tjejer spelar? Alla uteslutningar? Villkor? Inget jag tänker ta upp med dem i alla fall. Bara stöttar dottern.
Dagis är gulligt. På twinsens avdelning ska det sys dockor och de erbjuder sig att sy dockor åt oss. Personen sa att det är för att vi har så mycket ändå. La till att vi inte är de enda hon gör så för och jag tror att hon dessutom sa att hon hjälper de barn hon tycker om. Detta känner jag dubbelt inför. Men jag tyckte hon sa det...
Men halloween - bjuda mellansonens avdelning? Ska jag eller inte. Tänker på dottern med. Det skär i hjärtat hur hon har det och at hon inte kan ha en halloweenfest. Hennes grannT ska på en med andra...men det är som det är. Det är svårt att växa upp och barn kan vara - omogna.
En sak vet jag, att jag ska tala kontinuerligt med mina barn om hur en bra kompis är. Att man måste inte leka med alla men vara snäll mot andra. Jag tror de lär sig i samspel med varandra med. Jag tycker att man ska föra den dialogen med sina barn alltid, då och då, kontinuerligt för barn glömmer och man kan aldrig veta. Bara för att de har kompisar betyder inte att allt är bra. Ställa obehagliga frågor när man märker att nån kompis försvinner. Höra sig för vad som händer. Diskutera. Jag tycker det. Kanske jag har fel, men så tänker jag göra.
Så social och utåtriktad vår dotter är trodde jag aldrig att detta skulle hända henne.
//manon
Hi hi, jag känner ju barnvakterna väl... och så vitt jag förstår var det den nya vikarien som fick utstå en del framförallt från storasyster. Hon kanske behövde nån att rasa ut lite på? Han är van efter långvarig samvaro med jämnårigt kusinbarn. Tror du inte det är lite nytt och spännande det där med en riktigt stor pojke? M är ju bara som en vanlig men lite yngre fröken eller mamma.
Brrr för att ta hem en hel dagisavdelning. Minns totalkaoset när vi en gång hade hemma alla storabarnen från Mellans avdelning plus några till. Men då skulle det ju lekas också. Är det bara äta glass så kanske det funkar, men jag skulle inte gjort det...de sitter inte kvar vid bordet, plötsligt har man dem kryllande överallt.
Jag tycker absolut det är rätt att kontinuerligt prata om det där hur man ska vara. Jag har också varit väldigt öppen med mina barn om när jag själv är besviken över människor. Äldsta har pratat mycket om speciellt i början av gymnasiet hur hon tyckte kompisar uppförde sig självupptaget och oempatiskt, lätt kunde lämna någon utanför med en axelryckning. "Är det bara jag som tycker man ska bry sig?!"
Jodå, vikarien sa att Storasyster var värst men tydligen hade de små gjort fjantigheter med.
Jag funderar mycket på halloween och hur jag ska göra. Vis ka i alla fall (familjen) äta svart pasta.
Man ska absolut prata med barnen. Slutar man med det när de är så "stora"? Varför lägger man så mycket krut på små barn och sen lägger ner när de blir större? Börjar skolan? Inte lägga sig i leken längre? Inte lyssna med halvt öra vad de gör? Styra upp när de behöver det? Eller görs det men...? Jag vet inte.
Inte är min en ängel heller. Hon har också betett sig taskigt, det har vi sett hemma. Men då har vi faktiskt steppat in. Och pratat med henne efteråt. De är ju ändå barn, de måste lära sig hur man umgås. De kan det inte av sig själva.
Fast det gör nog andra föräldrar med MEN skillnaden med stora barn är att man för skolbarn aldrig/sällan talar vid dörren. När de går i sexårs/ettan/tvåan kan man hämta dem fortfarande om de bor lite längre bort. Men då stannar föräldern i bilen utanför. Man stämmer inte längre av oftast hur det har gått, ev tjafs. Föräldrar slutar prata med varandra efter dagisåldern, är min uppfattning.
Jag vet nu inte om jag är culring eller inte. Jag menar inte att man ska prata varandra till fördärvad men kanske ge indikationer. Hjälpas åt ibland då de tjafsar mycket. För fortfarande är barnen rätt små faktiskt. Bara ha lite koll och veta vad som händer!
Nej, jag skulle nog inte heller vilja ha hemma dagis hos oss! Fast märk väl att detta säger allt om MIG! *flinar* Skrattade när jag läste Annaa ovan för jag kände igen mig. "plötsligt har man dem kryllande"...*hihi*..det är precis vad jag tycker med! Fast inget ont i barnen!! Jag klarar väl inte riktigt av hur ungar far om kring som tornadon och rycker upp dörrar, hoppar i våra sängar och drar våra stackars katterna i öronen. Gapar och skriker. Alla 20. Vilken mardröm! *ryys* Märks det att jag haft barnkalas och att jag avskyr vartenda ett?!!
;-)))))
Klart du ska ta hem dem om du känner att du vill?! Och självklart klarar du att vara strukturerad för en kort stund! *ok, jag skojar* :-D
Ullis - det jobbigaste är min egen ostruktur med det där. Annars har jag barn överallt redan, så jag klarar av den biten rätt bra:). Det är mer jobbet före jag oroar mig över:)!
Manon; yes, jag har fått lite rapporter nu om lite kålsupare här och var... det ordnar sig nog. Äldsta har givit Pojken goda tips. En bra barnvakt är lite tråkig, ingen rolig kompis, då riskerar barnen att spåra ur när de blir trötta. Hon kör den där beskäftiga "testa gränser-teorin" också.
Min erfarenhet är att intresset brister redan någon gång på våren i trean. Hos föräldrarna alltså. Det märks när man ska starta något i skolan, föräldraråd och sånt. Bara lågstadieföräldrar som vill. Bullmammorna finns ju alltid, men de där som vill ägna sig åt att diskutera det som görs i skolan, de försvinner snabbt i takt med att barnen växer.
Barn i sängar ja! Hatar!
Det var bra tips! en barnvakt är inte kompis:)! Mina kommer definitivt testa om de får klättra på väggar och hoppa från toppen av bokhyllan. Hävda att de får glass varje dag då M hämtar! Etc. Dock får de åka bobbycar baklänges från sofforna. Bara de inte är och hoppar från ryggstöd:).
Det där är min erfarenhet också. Kanske redan i tvåan blev föräldrarna osynliga. Lite synd faktiskt. Som sagt, det är bara för att då och då kunna stämma av, veta vem den andre är, kunna ringa om det är nåt. Kunna veta vad som gäller här och var. Ha en övergripande koll på vad barnen gör och har för sig. Då kan de inte luras lika lätt heller...
Planerar att vara nattvandrare i framtiden...
Jag för min del kunde tänka mig att nattvandra redan nu. En barrunda då och då vore inte fel, tycker jag. Se där, en engagerad farsa.
Du kan börja nattvandra redan nu om det skulle vara så. Man behöver inte alls ha barn i rätt ålder själv, kanske rent av en fördel att vara en vanlig vuxen och inte "X morsa". Bättre gå med erfarna vandrare på organiserade nattvandringar där barnen verkligen håller till också, än de där som organiseras via skolan och man larvar omkring i tomma kvarter för sakens skull. Så var det i alla fall på mina barns skola.
THG - OK:)!
Annaa - läste just om farsor och morsor på stan od. Det är mer sådant jag tänkte på. Klart, jag kan gå redan nu. Borde öka på erfarenheten tills Äldsta är äldre. En morsa på stan berättade att hon tyckte det var helt fel med fester utan vuxen då de var 15 år.
Men det är en idé! Att gå redan nu faktiskt! För de barn som är där nu och för framtida kunskap. Det jag undrar är om jag är för "snäll" bara, hur mycket respekt jag kan få av ungdomar...men det kan amn antagligen lära sig! Antar att man får gå tillsammans med nån först och sedan lär man känna ungdomarna? Och då löser det sig?
Jag tror nog att Manon och Annaa talar om samma sak? Jag hade en gång en kollega som var tjugonånting och barnlös och ändå med i "farsor och morsor på stan". Man behöver nog bara vara vuxen.
Jo, jag förstår. :) Du har en del träning i och med alla dina egna barn! ;-))
Manon; det skulle väl vara kul att gå omkring i en sånd där jacka som de coola grabbarna (och tjejerna) från Fryshuset har? Med "Lugna gatan" på ryggen! Jag tror det är ett annat lite yngre gäng än föräldravandrarna men du kan säkert kvala in där!
THG; faktiskt även på väg från den typen av nattvandring som du avser och något rund om fötterna kan man göra en del nytta. De små ser inte hur många pilsner man fått innanför västen men de ser att det är en vuxen person.
THG - jorå! Tycker dte är bra verksamhet och att även göra slag i saken och inte bara bry sig om sina egna utan fler ur den uppväxande generationen!
Ullis - jag hoppas det! Att jag har liiite pondus!
Annaa - det vore väl kul:)! Men jag tror inte jag kvalar in där?