Hårt arbete

Spottar ur mig inlägg just nu.

Nu har vi järnkoll på Storasysters läxor, vi samarbetar med lärare. Allt frid och fröjd.

Nähä...nu är det svårt att ha henne kvar i skolan "jag mår så dåligt". Och hon passar på att säga det när vi inte är i närheten. Ringer. Messar. I går messade hon från skolan att hon nog inte orkade hela dagen. Lärare ringer. Kommer överenes med läraren att hålla henne i skolan till lunch och sedan skulle Storasyster och lärare bedöma huruvida hon orkar mer. Barnet i fråga går hem under lunch utan att meddela nån vuxen. Lärare ringer igen.

Jag talar med dottern att hon inte får gå i väg skolan utan att talat med vuxen först.

I morse cyklade jag hemifrån ca 45 min tidigare för att komma tidigare till jobbet. Barnet messar. "Jag mår dåligt, jag vet inte om jag orkar hela dagen". Jag messar, försök. Ringer lärare. Kommer överens om att hålla kvar Dottern med gemensamma krafter. Dottern messar tillbaka "jag ska försöka...".

Där gick min extra tid på jobbet dessutom. messa, ringa under cykeltur...

Alltså, när jag hört andra föräldrar som kämpar som djur med sina barn och känner sig kapitalt  misslyckade så brukar jag säga till dem att, ta bort det dåliga samvetet. En del barn är mer krävande än andra. Jag har sett det också IRL. Kämpande föräldrar som gör allt. Jag får säga detsamma till oss. En del barn är mer krävand ei perioder eller jämt. En del vill ha mera.

Det är en intelligent tjej som lägger krut på helt fel saker. Med stort uppmärksamhetsbehov. Ett barn som är väldigt krävande just nu och väldigt smart i sina sätt att komma undan. Men jag älskar henne för fullt. Hon är min. Och jag börjar vänja mig och bli krass. Det är bara att hålla järnhårt i tömmarna. Inte svikta. Bättre nu än när hon är tonåring. Jag tror vi lägger grunden (förhoppningsvis) för en hyfsat resonalbet tonårsperiod.

Jag är ledsen att jag inte hälsar på er andra bloggare, men vi har fullt upp hemma...


Det är både idyll och hårt arbete med barnen hemma. De är ljuvliga som småbarn. Trots - bryr mig inte. Det är lätt. Jag fasar tills alla börjar skolan. Men som sagt. De andra lär inte ha några primadonnadrag, de är vana vid att inordna sig.

//manon


Kommentarer
Postat av: Zofy

Jag tycker det låter bra - att du börjar vänja dig - att "you don't let it get it to you" och oroar dig för mycket , samtidigt som du hanterar det efter hand och - självklart - älskar henne.
här hemma har euforin över skolstarten lagt sig och läxor är inte längre så kul. "varför ska jag behöva läsa det för ju jag läste ju det i skolan". jag inser också att jag har en inteliigent tjej men att hon nog aldrig kommer överta sin mors fascination för läsning och litteratur. Jag börjar vänja mig.

Postat av: Inga M

När det gäller att dottern ska faktiskt närvara i skolan hela dagen om hon inte är sjuk så gör Du helt rätt. Det finns inga ursäkter att man bara lite diffust mår dåligt för att åka därifrån. Då får man på något sätt redovisa vad som är fel och så reder man ut det med läraren och går vidare. Det går inte att pjoska med småsaker vartefter. Om Du börjar låta henne åka hem så är Ni på hal is. Det här är nog en liten dam som kommer att testa fullt ut vem som har makten. Om hon fortsätter att bedriva "terrror" med hjälp av telefonen så är det tveksamt om hon ska få ha den kvar och hon kan behöva få en varning. Ni kan behöva göra upp vad hon får messa om och inte. Träna som föräldrar på att utnyttja Er makt. För Ni har makt och måste också kunna använda den på ett vettigt sätt. Det är liksom meningen i barnuppfostran (använder ordet fast jag vet att det är ett fult ord numera!) att föräldrar ändå ska sätta de yttersta gränserna och sedan släppa efter vartefter man märker att barnet klarar av det. Ett barn i den åldern kan inte bedöma om det ska gå i skolan eller inte, det är ett föräldraansvar.
Samtidigt med att hon testar gränser behöver hon säkert mycket annat också; kärlek, uppmärksamhet.

2007-10-03 @ 07:09:18
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Manon

Zofy - precis! Det måste jag vara, fast och vänlig. Vad "skönt" på ett sätt att euforin kagt sig, alltså inte kul för dig, men skönt för mig att höra:). Många i klassen är väldigt studiemotiverade redan...
Inga - japp. Så är det! Hon messar för fullt just nu med. Messade tillbaka att hon ska gå till skolsyster. Vi försöker, vara fasta som här, och att ge henen tid, i går spelade maken spel med henne, jag ska gå på bad med henne...hon har ridningen varje vecka.
Nu kom jag dessutom på vad denna diffusa sjikdom KAN bero på (förutom evinnerligt testande) acoh det är att de ska till kyrkogård i veckan och dottern har dödsångest. Ibland kan hon bara gråta och nästan bli hystersik på tanken på döden. Så jag ska försöka få till att hon får slippa det besöket MEN att hon går i skolan f.ö. Nånstans i magegropen känns det som att hon faktiskt inte fixar psykiskt ett kyrkogårdsbesök med sin dödsångest...Jag tror jag gör rätt....men hon ska gå i skolan!
Kärlek och fasthet...

2007-10-03 @ 07:51:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback