manon

Jag säger detsamma som Inga M faktiskt. Jag skulle byta om min dotter velat det så länge och så intensivt som din dotter tycks vilja.
Jag har en vän här IRL som hade liknande situation med sin son som ni har. De bytte skola till en friskola och förändringen blev så markant på alla sätt och vis. Pojken trivs, mår bra och presterar också bra eftersom han tycker det är kul. Han har engagerade lärare som har fått blockeringen att släppa.
Innan mådde han väl inte dåligt heller, men han ville inte gå kvar och skolan blev lidande.

Det behöver inte vara till ondo att göra en förändring.

Alla mina barn har bytt skola eller klass minst en gång. Av olika skäl och med olika resultat. Mellan räddade det ju lågstadiet för att hon fick byta redan i slutet av vårterminen i tvåan. Hon skulle ha en mjuk övergång och "gå emellan", hur kommer jag inte ihåg, men efter tre dagar vägrade hon gå tillbaka till sin gamla klass/skola. Varken Äldsta eller Pojken ville följa med sina klasser från trean till fyran, för Pojkens del redan blev bytet redan från tvåan till trean. Det blev lyckat.

Särskilt tacksam är jag mot personalen här på Hagsätraskolan som så snabbt larmade när Pojken mobbades och gav goda råd om andra skolor. Då hade han precis börjat sexan men var ju ett år yngre.

Men jag förstår tvekan. Min Äldsta är ju en sån typ som alltid vill göra något annat. Man måste lära sig och förstå när signalerna är på allvar och inte falla för allt. Jag sa t ex stopp när det var tal om att hon skulle hoppa över åttan och gå direkt till nian för att trivas bättre i skolan här ute. Då blev det skolbyte i stället. Det har hon slutat anklaga mig för eftersom hon inte skulle ha velat vara utan alla de kompisar hon fått på gymnasiet. Det är ju först på gymnasiet hon fått det bra socialt i skolan.

Men någon princip om att det alltid är bäst att gå kvar, "man vet inte vad man får" osv, det kan jag inte ställa upp på. Kolla noga bara att det är en bra skola ni byter till, vad de jobbar med för ev luddiga metoder på den aktuella friskolan och sånt.

Även min dotter har bytt klass och skola, under grundskoletiden, och när hon bytte skola så föll det sig så att hon kom till världens bästa... men det är ju svårt att ha några garantier för, för även om en skola verkar fungera bra för "de flesta" av barnen, så är ju varje barn en egen individ...

Jag måste erkänna att jag inte har klart för mig om ni har fått grepp om vad det är som inte fungerar, för dottern. Vet ni det, så borde det vara lättare att veta om "ny skola" kan vara lösningen eller ej. Man ska inte laga det som inte är trasigt, och om hennes problem egentligen inte handlar som skolan utan något helt annat, så kan ett skolbyte i värsta fall göra att det blir ännu svårare för henne... Jag har förstått att ni har upplevt en hel del brister i era egna kontakter med skolan, och det gör såklart att man blir mer benägen att tycka att det är lämpligt att byta... men om dotterns vilja att byta skola snarare handlar om att hon känner av er osäkerhet än att hon själv egentligen inte trivs i skolan... så är det nog bra om ni gör er uppmärksamma på att det är det det handlar om.

Jag tycker alltså att det är svårt att råda, för att jag inte har klart för mig vad dotterns svårigheter och motviljor i skolarbetet egentligen handlar om...

Har tänkt lite till. Tycker Visionary har givit ett bra svar. Funderar också på era prestationskrav. Man kan vrida på det på olika sätt. Tänk om det är så att ens barn just bara är strax under medel. Fast man själv tycker att det är så klokt! Något man måste lära sig leva med. Annars blir det mycket tungt för barnet!

Eller; bra att det inte finns betyg så tidigt, det finns kanske en tanke trots allt med det, att barnet inte ska behöva mätas och värderas under den jobbiga övergångsfas som det är i den ålder N befinner sig!

Skolan är trots allt bara skolan och inte livet!

Tack för alla era kommenterar! Vi tänker fortfarande. vet inte om det gör till eller från att byta skola.

Det där med skolprestationen - som sagt, vi pressar henne inte. MEN - sedan vi flyt att har både intressset och prestationen dalat. Det gick jättebra för henne i början, hon var superintresserad och taggad. Sedan flyttade vi och hon utvecklar allt mer en aversion mot lärare, Verkar inte ha komit överens med henne från början. Hon talade med läraren i veckan (äntligen) och berättade att andra barn ljuger på henne. Tex Fri och Fel. Att många ljuger på henne och skyller på henne. Läraren sa att hon skulle prata om det, men jag vet inte om hon kommer tat göra det. För att låta lite missnöjd är denna lärare antingen sjuk eller ledig (åkte till Frankrike eller nåt under icke-lov en vecka). Läraren är ofta sjuk och många vikarier...man har rätt att vara sjuk men det blir stökigt i klassen...

Vi tar inga beslut nu/än eller om vi ens ska byta skola...Vi ska ha föräldramöte igen efter höstlovet. Få se vad läraren säger då.

Det är så svårt att veta. Bytte hon inte skola när ni flyttade? Kan det vara så att det är bytet i sig som har varit jobbigt?
Hur har hon det med självkänslan? Min son som är 8 år presterar inte heller det bästa han kan. Han sitter och larvar sig på lektionerna och beter sig i mina ögon rätt omoget. För hans del handlar det om dålig självkänsla, uppfattar jag det som. Han har egentligen inget problem att förstå uppgifterna men vågar inte vara duktig. Hemma går det galant men i skolan gör han inte många knop på mattelektionen.
Tyvärr har de fått en ny lärare som i mina ögon trycker ner klassen istället för lyfter. Vi funderar också på skolbyte, men tänker vänta och se hur det utvecklar sig och eventuellt byta efter sommarlovet.
Kanske kan hon bara byta klass och inte skola så att iaf miljön är van?

Jag skulle nog allvarligt överväga ett byte... Att läraren är mycket borta kan ju tyda på att hon inte heller trivs. Men annan klass på samma skola, det kan vara svårt, Pojken har aldrig vågat göra det av rädsla för vad de i den gamla klassen skulle säga.

Fluff - jag tror det handlar om båda, självkänsla och flytten. Hon KAN. Hon kan göra klart en skrivläxa i matte med 90% fel, inkl prov, men när läraren frågar muntligen,, kan hon 100%-igt. Det är många högpresterande flickor där med. Väldigt ambitiösa som måste verkligen drillas hemma...Sedan tror jag absolut det är fortafarande efterdyningarna av flytten. Och att det är en otroligt tjafsg klass. Vår är känslostyrd och tar åt sig stämningar od.

Annaa - vi funderar, inget är hugget i sten. Vad maken står för får han själv berätta om han får tid. Allt är inte svart/vitt, men det vet jag att du vet Annaa:). Det här är ursvårt. Nånstans tycker jag ärligt att lärare borde inte ta ledigt annan tid än just loven...Speciellt när klassen är så tjafsig och hon sjuk så ofta ändå. Mitt elaka jag känner så i den situationen klassen är i men så vet jag att det inte är så enkelt heller, men lite känns det som att lärare borde kanske...??? Hade dte varit mindre tjafs och dylikt skulle jag inte tänkt på extraickelovledighet från lärares sida på samma sätt misstänker jag...

Alltå, det där med att ha samma lärare i 6 år som de har i dag...tycker det är bättre somd et var förut, en lärare tre år i taget. Om den inte fubkar, får man snabbt en ny. Om det funkar och nästa blir sämre, får man i alla fall byta snart igen...Sedan undrar jag kunskapsmässigt hur smart det är. Det kräver en pedagogik att lära barn stava od, läsa, räkna. knäcka läskoder och annat. Sedan på mellanstadiet är det så mycket mera...Verkar vara övermänskligt att en person ska ha hand om barnens utveckling kunskapsmässigt i 6 år...

Jag tror också på ett skolbyte.
Men se till att ni vet vart hon "flyttar".
Man ska flytta "till" nåt .. inte "från" nåt...
om du förstår vad jag menar. :-)

Håller ju absolut med det där om hur länge man ska ha samma lärare. Att det är olika färdigheter som krävs. Men en del föräldrar är fullständigt rabiata på det området, tror att barnen går under om de måste byta lärare eller klass, skulle helst vilja ha samma från f t o m gymnasiet. Var sak har sin tid. Enda undantaget är Pojkens mellanstadielärare som fick följa med genom högstadiet trots brist på formell kompetens. Men så vitt jag förstår kan man idag ha en utbildning/kompetens som sträcker sig från förskola t o m årskurs 7. Befängt! Eller har jag fel?

Nynna - ja, vi gfår se hur vi gör. Vi är i alla fall inte helt ute om vi byter. Få se vad som händer efter höstlovet, på föräldramötet. Jag har faktiskt ställt henne i kö tiö en viss skola med intagning i 6-an. Man vet aldrig vad som händer. Dottern själv säger sig vilja gå på en sådan skola men vet inte om att vi ställt henne i kö. Intagning tidigast i sexan. Vill inte säga nåt för vet hon det kommer hon psykist sluta redan nu i nuvarande skolan. Få se vad som händer.

Annaa - jag håller med absolut! Jag förstår inte hur man kan ha kompetens från 1-7 utan att nåt blir lidande!

Min skepsis mot att byta skola bygger framför allt på tre saker.
För det första är vi precis som V-soul skriver inte riktigt klara över vad det är som fattas dottern egentligen. Att sätta in lösningar mot ett problem som man inte förstår är att bara chansa och jag tycker att skolbyte är en för drastisk sak för att chansas så vilt med.
För det andra tycker jag som Nynna att man ska flytta "till" och inte "ifrån" och det finns inget alternativ som är självklart bättre just nu i närheten (jag vill inte sätta henne i skola långt bort i den här åldern). Tvärtom är det här nog en av de lugnaste och "snällaste" skolorna i grannskapet.
För det tredje tycker jag att vi är mitt inne i en process som fortfarande är värd att ge en chans. Dottern pratade som sagt med läraren i torsdags och de ska prata vidare efter lovet. Det är faktiskt något nytt, det här att Dottern vågar prata direkt med läraren om sådant som hon verkligen tycker är fel - tidigare har hon enligt läraren sagt att hon tycker att det är jobbigt att prata om sina känslor - och det tycker jag att vi ska stödja helhjärtat så länge det inte ger direkt negativt resultat. Inte minst som det faktiskt var Dottern själv som valde den här vägen; hon ville hellre ta upp det med läraren på tu man hand än inför oss på utvecklingssamtalet i nästa vecka. Och OM hon och läraren tillsammans kan lösa upp något, om dottern ser att man kan vinna något på att våga vara öppen och ärlig och kommunicera direkt med den som det verkligen angår, så är det som jag ser det en mycket bättre lärdom än att byta skola.

Det här betyder inte att jag är kategoriskt mot att byta skola utan bara att jag inte vill snöa in på det alternativet precis just nu.
Skolan som Manon ställde Dottern i kö till inför sexan tycker jag t ex låter värd att titta på. Jag ser att Manon visst inte vill skriva så många detaljer om den men vi kan väl säga att det har bl a med språk att göra, något som Dottern verkar mycket intresserad av, så det skulle kanske vara en bra stimulans för henne.

Det är ju litet knepigt, det här med Dotterns olika problem och hur de hänger samman.
Jag tycker som sagt det är bra om det kan lösa sig mellan henne och läraren men det är ju inte säkert att det blir bättre med själva studieprestationerna för det.
Vi har ju berättat att Dottern var en av de duktigaste i klassen i ettan men, tänker jag, av det följer inte att vi självklart kan vänta oss att hon ska prestera på samma nivå nu. Dels var konkurrensen säkert mycket svagare i skolan på gamla bostadsorten. Dels är det en sak att framstå som duktig i ettan när allt är nytt och lekfullt, särskilt om man är litet allmänt klipsk och välartad, men kanske en annan att behålla den positionen när kraven och konkurrensen ökar och tristessen börjar sätta in. Dottern har absolut sina ljusa sidor men det känns osäkert om hon har vad man brukar kalla "läshuvud". Noggrannhet och stringens är t ex inga av hennes starkare sidor. Kanske har hon det inte alls i sin personlighet, kanske kommer hon att utveckla det senare, men det är i alla fall inte där nu.
Och då tänker jag att det kanske skulle finnas andra undervisningsformer och andra inriktingar som skulle passa henne bättre och där kan det finnas motiv för att byta skola. Inte minst skulle det kanske vara bättre för hennes självkänsla och självförtroende, som jag tycker är bland det allra viktigaste att odla - så länge man har dem kvar står det alltid vägar öppna. Men då ska det vara just så - att vi kan säga att för Dottern som är
och gillar att
vore det bättre just nu med en skola som inriktar sig på
så att hon kan odla sin
för att senare kunna
(om ni fattar hur jag menar). Inte som en bredsida ut i mörkret i hopp om att det på något ospecificerat sätt ska göra allting bättre.

Slutet på föreg. inlägg skulle vara så här:
"Men då ska det vara just så - att vi kan säga att för Dottern som är (xxxx) och gillar att (yyyy)
vore det bättre just nu med en skola som inriktar sig på (zzzz) så att hon kan odla sin (aaaa) för att senare kunna (bbbb) (om ni fattar hur jag menar). Inte som en bredsida ut i mörkret i hopp om att det på något ospecificerat sätt ska göra allting bättre."

Ni är allt bra kloka, ni. Er dotter (ja, resten av barnen också, förstås) har en väldigt tur (eller skicklighet, kanske? ;-)) som har TVÅ så engagerade, vettiga och förståndiga föräldrar. Det är inte alla barn förunnat, det! Tyvärr, för de flesta andra barn!

Ni klurar säkert ut hur ni ska göra. Det blir tydligtvis inga plötsliga förändringar som ni inte har förankrat ordentligt, både i er själva och i dottern.

Jag ska inte tillägga mer i grundfrågan. Jag tycker fortfarande som jag skrev längst upp att det ändå vore värt att sikta på ett skolbyte( vid läsårets slut förstås, inte mitt i).
Men ändå hålla dörrarna öppna ett tag till. Och framför allt inte blanda in dottern i resonemanget förrän Ni def har bestämt Er hur det bli. Hon kan ju alltid önska / uttrycka sin vilja och har gjort det, men det är Ni som föräldrar som bestämmer i det här till slut. Dottern kan inte förväntas ha den mognad och den insikt som krävs för att fatta ett sådant beslut.

Men jag ville bara kommentera synpunkterna på nya lärares breda behörighet och kan bara hålla med. Det har visat sig förödande för framför allt den grundläggande läs- och skrivinlärningen att det är så här. Det behövs speciell kompetens på området.

Förr var det lågstadielärare och de jobbade alltid med det här och fick en gedigen kunskap på området. Men som det är idag så¨fungerar det dåligt med lärare som gästspelar med de små barnen under en kortare period i sitt yrkesliv. Det saknas ibland helt utbildning i läs- och skriv hos de lärare som ändå är behöriga för de yngsta barnen i grundskolan. Tack o lov så har detta upptäckts av regeringen och förändringar är på väg. Jag skulle gärna se en utbildning för lärare till åldrarna 6-9 år, med stark inriktning på just läs- och skrivinlärning.

Tack V-soul! Vi får se hur det går, ska sätta henne i kö til en annan språkskola med.

Inga - ja det är vi som tar beslutet. Dottern vet inte att vi har satt henne i kö till skolor. Visste hon det skulle hon tappa intrsset för denna och bara leva för att sluta. Vi får se hur allt utvecklas.

Jag håller med. Tycker barnen är hemst mycket sämre på att stava än på min tid och jag misstänker att det är för det, att kompetensen blir lidande när en person får ta hand om så mycket. Vad bra att det ska ändras! På tiden.