Bilden klarnar

Jag vet att detta är tjatigt men...Jag tror att jag börjar fatta på vilken nivå allt ligger nu med dottern. Det är tufft i skolan nu. Utan fritids ballar tjejerna ut helt. Det har alltid varit mycket tjafs men fritids har balanserat det. Storasyster verkar ha integritet och stolthet. Hon drar sig undan med. Hon sörjer kompisarna som nu stöter bort henne, hon vill så gärna vara med dem...har svårt att se sig om efter andra kompisar pga detta. Blir säkert sur och känslosam då hon känner sig utsatt och därmed inte - behaglig pga sina känslor av oförrätter. Dottern är inte i puberteten och är därmed inte intresserad av killar. Hon har integritet nog att inte låtsas vara intresserad för att få vara med - och det är faktiskt bra även om det är hårt nu! Hon vill vara med för sin egen skull.

Ibland knackar A och S på men enligt dottern vill de bara gosa med katten så hon avfärdar dem. Hon säger att om man har nåt så blir man poppis. Som när fd bästisen T fick studsmatta ville alla vara hos henne. Ibland knackar Fel på men pga hur Fel beter sig i skolan vill inte dottern leka med henne efter skolan heller. Det är uteslutningslekar på gång.

En del av mig skulle vilja ringa till desa föräldrar, inte för att skälla, utan be dem tala med sina döttrar om hur de tänker och resonerar. Hur en bra kompis är. Berätta om att det är mycket tjafs. Nu säger jag till dottern att strunta i dessa tjejer, söka sig till andra, att om de beter sig så mot henne är de inte värda henne. Men nog skulle jag vilja ringa men jag tror det skulle bara förvärra, bli pinsamt. Frågan är om de skulle bry sig - deras barn har ju kompisar i skolan, går hem till varandra - problem - what!? Sanningen är att det är vettiga föräldrar. Trevliga då man pratar med dem. Jag tycker inte illa om dem alls. Men detta är svårt.

**********

Håll tummarna för mig med. Är så nervös för i dag ska det talas om att jag vill skippa ett företag att sköta. Jag känner mig smått misslyckad...men jag tror att jag egentligen bör gaska upp mig och sätta fler gränser. Är nervös för att alla inte ska förstå vilken tid det tar och hur besvärligt det är, att jag inte hinner med det....att jag bara 'r otillräcklig...

*********

Sedan är det så att de kan leka uteslutningslekar och tjafsa i skolan men kan höra av sig efter skolan - men här verkar Dottern känna att duger det inte i skolan duger det inte hemma heller. Hon är stolt. På gott och ont.

Det är fascinerande. En ny människa med sin personlighet och allt som händer, ont och gott, alla törnar kommer att forma henne. Nu står vi verkligen bara bredvid. Utan makt att beskydda.

//manon

Kommentarer
Postat av: Nynna

Halloj....
det är inte din sak att beskydda här.
Jag tycker att din dotter visar prov på att vara den sundaste av dem. Hon kan sätta gränser och känner inte att kompisarnas mående är hennes sak att ansvara för.
Min dotter är tvärtom. Är nån av tjejerna i skolan osams med någon eller ledsen vet hon inte till sig i sina försök att ställa allt tillrätta hela tiden för alla trots att hon får utstå kränkningar på nätet och mobilen på kvällen...
Unga tjejer 12-14 år håller på så här om de får spelrum för det.
Det gäller att vackta och sätta gränder så att de inte hamnar i nåt man kankse skulle kunna kalla "medberoende" med sina mera osunda skolkamrater.
Jag får helt enkelt slå igen laptoppen om jag märker att hon försöker be om ursäkter till höger och vänster och hela tiden är orolig för att nån ska bli ledsen eller upprörd. Man får säga som det är att "Man har rätt att säga nej." Och det är nåt man kan vara stolt över sen.
Så.... var stolt över din dotter som ser hur problemet ser ut, och sätter gränser.
Vänner finns det gott om, fast det kanske inte finns just där och nu. Man får inte glömma att skolkamrater har man inte fått välja själv. Det går fler tåg när de blir äldre och de får välja inriktningar.
Kram på dig... du är en supermorsa.
Och det där med jobbet.... kan bara säga samma om dig.
Du har rätt att säga nej och sätta gränser.
Du ansvarar själv för ditt eget mående och att säga stopp när det behövs är att ta ansvar.

JAg har föresten utmanat dig på en litet löjlig och helt trivial utmaning på min blogg - välkommen in. :-)

Postat av: Nynna

oj oj ... "vakta och sätta gränser" ska det vara...

2007-10-16 @ 20:53:53
Postat av: Manon

Åh, Nynna, ja det var ett problem! Det går ju inte att göra all till lags. Visst är det fruktansvärt det där med hur de hanterar sms och chat, msn od? Taskigheter via nötet förekommer i vår klass redan. Faktum, det är så stökigt nu så det tom står i vårt veckobrev att vi ska tala med våra barn.

Bra att du sätter gränser åt henne!

Tack för det du sa om min dotter. Nu när bilden har klarnat så börjar även jag fatta det du säger. Att det nånstans är faktikst bra det hon gör även om hon kan vara osmidig. Men, hej, de är bara 10 år än!!! De kmuffar inte till varandra för att de vikll gunga eller snor leksak ur handen på varandra, det har utvecklats till lite mer raffinerat, men det finns där. De har att lära sociala koder fortfarande.

Håller med man ska inte lämna barnen åt sig själva!

Utmaningen tagen, lite matt nu bara pga grejer på jobbet, men den är antagen. Ska skriva om det som händer på jobbet med, är bara sömnig nu och vill sova trots att det är tidigt än!

Kram på dig!

2007-10-16 @ 22:20:04
URL: http://manon.blogg.se
Postat av: Lotten

Blir alldeles matt när jag läser om spelet. Jag minns detta spel från barndomen med FASA och ser nu framför mig hur dottern dras in i det här. Brrr...
Lite så blir det redan och även barn med stor integritet, de som skulle vilja sätta stopp, blir indragna och lider. Jag tycker också ni ska vara stolta över dottern. Men det är likafullt svårt för henne förstås.

2007-10-17 @ 19:53:47
URL: http://blottenblogg.blogsome.com
Postat av: Inga M

Det svåraste här är nog maktlösheten, man har som förälder så lite att göra. Mest stötta och trösta och försöka så gott det går understödja det som ändå fungerar.

2007-10-17 @ 22:57:18
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Manon

Lotten - man blir matt! Egentligen tycker jag att alla föräldar borde tala kontinuerligt med sina barn om hur man är en bra kompis - bara nättrakasserierna visar på att många barn inte vet det! tar sig friheter. Svårt att veta när ens eget barn gör dumma saker men jag hoppas att jag skulle få höra det!

Inga - Absolut! Det är bara det man kan göra. det är ett annat liv.

2007-10-18 @ 00:59:32
URL: http://manon.blogg.se
Postat av: Lena MK

Hej Manon!
Jag är inte ny hos dig, utan har bara bytt namn och blogg. Den gamla (lägg till ett par prickar i mailadresen, så har du en ledtråd) kändes alldeles för personlig och kvävande. Inaktuell eftersom jag inte vill fläka ut mig lika mycket längre. Att rensa och börja på ny kula känns oerhört inspirerande.
Jag ville tala om det och eftersom jag inte kan meddela mig på annat sätt så blir det en lite kryptisk kommentar istället. En gång lovade jag dig att du skulle vara en av dem jag på nåt sätt meddelade om jag slutade och började om.
Så är nu fallet.
Må gott
/Lena MK

2007-10-30 @ 10:29:36
URL: http://lanamk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback