manon

Har i smyg skapat en kategori till - arbetsliv. Men hpjtar nu.

I dag är första dagen och jag ska mjukstarta med att sortera och göra upp med surdegar även här medan det är tomt på kontoret utan stress.

En jag sköter ekonomin för är också här och vi pratade i morse. Döm om min förvåning då det första han säger till mig helt apropå är att han inte jäktat på mig med sina papper för han har sett hur avbruten jag blir hela tiden. Att jag har en svår position och ledningen är otydlig vilket ger extra stress och gav mig tips om hur ändra det. Inte genom att gnälla utan konkreta tips. Han jobbar med management och effektiviseringar od. Jag har faktiskt undrat varför denne företagsledare som är hemskt noga inte har jäktat på mig mera och varit så - lugn. Nu har jag svaret. 

Jag har bävat för denna första jobbdag men den kunde inte ha börjat bättre än med bekräftelse och ha blivit  - sedd. Jag har nämligen varit tacksam över mitt jobb, att de gav mig förtroendet att jag ska få göra allt jag gör, vilket även är rätt avancerat och som jag aldrig gjort förut. Mycket har jag fått lära mig själv via läsning eller revisor. Jag tycker alla är rara människor och de har  förståelse för att jag vill vara med familjen - jag kan vara ledig på skolloven vilket gör att barnen är hemma 11-12 veckor om året på heltid för jag har föräldraledighet att ta ut vilket jag utnyttjar på skolloven. Visst - annars jobbar jag heltid men detta upplägg passar mig bra.

Jag har faktiskt känt mig lat över att inte ha ork och inte ha orkat hålla alla trådar i schack. Så denna bekräftelse var skön att få. Han talade om utbrändhet med och olika grader av det och det kändes lite som en varning åt mitt håll.

Sanningen att säga - första semesterveckan trodde jag att barnen skulle vara så glada över att vara hemma så de inte krävde så mycket aktivitet och jag kunde vila lite så när det inte blev så - de var uttråkade - så satt jag till slut och var frustrerad av besvikelse över den uteblivna vilan. Att åka i väg på semester en vecka kändes bara jobbigt. Jag ville bara vara hemma och se på TV eller ligga i sängen. De sista två veckorna var OK och sista semesterdygnet var ruschig men kul med alla grannbarn som sprang hit och dit mellan husen. I går var alla mina tre små över hos en grannflicka och jag såg på en film (nästan hela) medan Storasyster låg hos mig i soffan och läste. Urmysigt. Sedan kom alla små över och grannbarn och det var en jakt på katten som alla vill krama och gulla med så man fick styra upp det. Storasyster ville spela barngeni, grannbarnen var med (ett tag, var lite för svårt för 5-åringar) och Storasyster som svarar rätt på 9 av 10 frågor blev sur över att jag hjälpte en 5-årig grannflicka med svaren...suck...En annan liten kille vill alltid att jag ska ta fram vårt fotbollsspel när han kommer. Så även i går. Ingen annan än han spelar detta vårt spel (är ca 5 år gammal) och hade inte vår företagsamma pojktvilling plockat bort en del magneter ur en del spelare (han är hemsk på att pilla bort småsaker, typ bildäck på småbilar med, speciellt då han var kring2 år) hade jag övervägt att ge spelet till honom eftersom ingen annan är intresserad och jag vill göra mig av med onödiga leksaker...

Jag tycker det är skönt med all denna spontana lek mellan barnen. Tycker det är kul för ungarna att kunna umgås utan att bestämma i förtid och allt, och ha föräldrar som hänger i hasorna som måste följa med, ringa och boka och allt det där, utan kan leka när lusten faller på och faktiskt - jag får vila utav det även om alla är hos oss! Jag tycker bara det är kul, barnen är bara sköna att vara med. Allt måste inte vara så planerat och när man är barn är det bara så skönt att hitta lekkamrater då lusten faller på. Att bara flyta med dagen. De leker. Jag har just nu inga krav för mig själv just nu mer än att vila och slippa ge mig i väg. Jag tycker det är bra att kidsen leker med många. För mig är det inte viktigt med "bästisar", tycker det är bättre att de inte begränsar sig utan leker med flera även om de kan brinna extra för vissa. Det berikar och utvidgar. Själv pysslar jag gärna med mina hemmaprojekt som kökslandet, katten och kaninerna medan barnen leker än här än var. Och är med barnen! Pratar med grannbarnens föräldrar här och där. Det räcker för mig just nu. Det har varit avstressande. Katten är också ett hemskt avstressande gulligt litet sällskap! Ingen extra börda alls. Har ett dåligt, superdåligt, samvete mot en kompis som faktiskt är av den avslappnade sorten och vi skulle träffas mera under sommaren och det har bara känts oöverstigligt att ringa. Hon har ringt så det är min tur. Åh, vad jag skäms! Har även inte haft krafter att kommentera på andras bloggar så mycket även om jag läst!

Det jag känner är att jag förr såg mig som hemskt stresstålig, nu stressas jag av ingenting. Jag vill bara ta saker i min egen lugna takt. Skriver mest av mig...

Men jag klarar mig. Ska bara ta det lugnt, så lugnt jag kan! Det är skönt med cyklingen igen och skönt att vara med barnen och skönt att veta att jag utan störningar för röja på jobbet och sedan ha en underbar vecka till med barnen! Skönt att ha blivit sedd, att det nog inte bara jag som är lat utan att andra ser hur avbruten jag blir och "allt"...Bara det är en hjälp.

//manon