manon

Absolut!

Mina barn har aldrig skapat en enda leksak själva vad jag kan minnas och två av dem skulle känt sig hemskt pressade om de förutsatts göra det! Att en docka tillfälligt flyttar in i ett corn flakes paket kallar jag inte precis skapande, men det förekom hos oss och slutade mycket illa med att jag med hjälp av fastighetsskötaren fick ta mig in i soprummet och dyka bland soppåsar och annat. Däremot älskade de lekstugan deras pappa hade gjort av kartong. Men då var det ju absolut inte de som skapat själva, det låg ett rätt gediget hantverk bakom.

Däremot håller jag med om att vissa saker var viktigare att äga/köpa än att leka med. Medan annat blev otroligt använt. Av flickornas Barbie blev det inte mycket kvar till eftervärlden trots att de hade hundratals var. Problemet tycker jag är att det är så oförutsägbart vad som blir lekt med och inte. Men ska jag rannnsaka så är det nog alla dyra spel som blivit minst använda. Särskilt de som egentligen krävde en entusiastisk vuxen som engagerade sig i timmar!

Så är det ju för vuxna också, många köper mer prylar än de använder..
Våra barn byggde kojor, lagade sina trasiga saker, byggde tåg av tomma kartonger och annat. Den mest omtyckta julklappen var en kramdjur, som storebror sytt till lillebror på förskolan.

Leka affär, spara tomma förpackningar, var populärt.
Men då behöver man kunder..
Dottern var präst flera veckor efter lillebrors dop och döpte dockor,
men då behövde hon en församling som var med och sjöng.
Leka skola och anant, men då behöver man kompisar och syskon.