Sportigt barn
Problemet är att varken jag elelr maken är det. maken växte upp i en skidintresserad familj och blev - ointresserad. Jag älskar att bada. Åka vattenrutchkana och leka i vattnet. Men jag är inte heller sportig!
Vad gör man? Intressena krockar definitivt, jag kan inte se mig frysa i skidspår....
Varför blir han så sportig? Ska man verkligen köpa allt dagis/skola testar? Alla är olika, jag vet det..men...jag är inte sportig...
//manon
Ha ha...
Kommer ihåg när det begav sig alltså med våra små!
Här finns absolut inget sportintresse i vår familj. Jag försökte släpa med ungarna till schackklubben och diverse andra i mina ögon trevliga aktiviteter som vi kunde ha haft gemensamt. Och gubben drog dem med på jakt. Men vad blev det??
Jo, tennis med träning två gånger i veckan o seriespel hela året samt träningsläger på sommaren, fotboll likadant, ridning med lektioner o egen häst, badminton, simning osv osv. Inte allt samtidigt med alla, men i perioder.
Eftersom allt inföll på gubbens mjölkningstider i ladugården så var det jag som körde, gång, på gång, på gång. Jag satt i bilen och stickade enorma tröjor som ingen någonsin ville ha på sig för de var stickiga.
Jag tror att det är lika bra att Du vänjer vid att redan nu stötta Dina barns intressen även om de inte sammanfaller med Dina egna.
Det är på sikt mer fruktbart än att försöka forma om dem efter sina egna. Det betyder något för barns utveckling att föräldrar stöttar här, fast jag kan inte formulera i ord vad eller varför. Men jag har väldigt starkt på känn; tacit knowledge?
Kanske gav det dem självförtroendet att våga förverkliga sina drömmar? Ja nåt sånt tror jag. Känslan av att ha en del makt över sitt eget liv när man växer upp inger trygghet, vana att våga ta initiativ.
De kommer säkert att gilla vatten också.
PS
Jag har tips på bra stövlar som man inte kan frysa i, här handlar det om att överleva! :-))
Jaa du...varför? Jag brukar också undra det. Jag växte upp i Norrland med mycket snö om vintern och med en pappa som älskade slalom och en mamma som älskade längdåkning. Resultatet blev: jag avskyr skidor. *S* Jag vet, det försvårar att vara anti när man i min ordning väjer en man som är sporttokig och gillar att åka skidor...*suck*
Min dotter har lyckligtvis valt hästar som intresse och jag tackar min lyckliga stjärna för det, för jag älskar allt detta med hästar!! =)
Sonen som är 4½ har ännu inte utvecklat något intresse. Jo, han pratar om att rida?! Så vi får väl se om det håller i sig för då får han prova det nu i vår.
Jaaa, suck...jag får köpa skidor!!!
Man kan ju inte förnkea dem sina intrsssen men jag ser INTE fram emot det:))!!
Längdskidåkning som är så kul och så bra för hela kroppen. Hur kan du inte gilla den sporten? *s* Men jag förstår känslan. Min stora tjej har tjatat om att börja på gympa men vi fick inte plats så då anmälde jag henne till dans. Gick i höstas på den och har nu tjatat om att få gå fortsättningen så jag har anmält henne till den också. Gillar inte alld dans men hon gillar det så jag får allt släpa mig dit. De dansar på dagis också, har någon lek som heter älvprinsessor. Tycker att det är ens skyldighet att låta ens barn prova på det de vill göra, egna förslag, bara det inte blir för många aktiviteter. Tycker 1/vecka är lagom nu när hon bara är 4,5 år. Visst kan man försöka få de intresserade av de man själv gillar, enklast så. Vi åker t ex längskidåkning nästan varje helg hela familjen. Stortjejen åker 1,5 km och jag åker bredvid med lilltjejen på boben. Det är mysigt!
Nää! Jag gillar verkligen inte idén att tvingas ut!!!:)))
Jag förstår att man gillar det men...inte jag!
De behöver inte vara intresserade av samma saker som jag men de kan väl bli intresserade av saker jag kan stå och titta på i alla fall och slipper delta i! Snälla...
Jag är GLAD att minstingen min inte kommit på att han vill spela hockey eller något i den stilen. Det är bara för urtrist! :-D
Det är nog som du säger, bara bita ihop och göra det. Intressen är bra avledare mot annat när de blir större.