manon

Ibland tror jag att jag är dum eller så är det en storstadsgre 8att det är mer fokus på märkeskläder) för JAG känner inte till CHEAP MONDAY och jag är vuxen....verkar dock inte var lämpligt för nioåringar och kul att din tjej vågar säga ifrån....skulle aldrig klä barn i dyra märkeskläder...

Nu behöver de inte vara så fasligt dyra utan kring 299 för barn, men ändå! Att det krupit ner så långt i åldrarna. Inte Lindex och H&M inte!

TRodde med de var dyrare, men det finns det också men blev upplyst om att de inte behöver vara så dyra!

(går själv i miss 60-jeans som jag älskar så jag antar att jag på sikt inte kommer vara sååå restriktiv - inom ekonomiska gränser!)

Är detta verkligen något nytt?
Jag minns att märkes-jeansen kom in i mitt liv i 9-10 årsåldern. Det var Puss&Kram och Bergis. Själv fick jag inte dom jeansen och med en blandning av stolthet och ledsnad gick jag i mina omärkta jeans.

Nu frågar jag mina tjejer (9 och 10 år) om de bryr som om märken på deras skola och dom säger nej. Antingen har dom ingen koll eller så är det olika från skola till skola. Min bästa väninnas barn på en annan skola har oerhörd märkeskoll.

Skönt sålänge man slipper, men den dagen de kommer hem och vill ha ett speciellt märke så vet jag inte om jag säger nej. Hade själv nog velat ha åtminstone ett par märkesjeans när jag var liten, även om märkeshysteri är helt vansinnigt egentligen.

Växte du upp i storstad, havsfrun?

Jag växte upp i medelstora men jag tror det kom på högstadiet. Än mer på gymnasiet som var Stans "Snobbskola" typ...

I alla fall. Är de bara kring 299 kan min stora gärna få dylika OM hon vill...som sagt jag går själv i miss60 (urnjuka och sköna och HÅLLER enormt bra, mina i alla fall), jag är inte rabiat SÅ men det får inte ta över livet!

Nu vill hon inte för at ALLA har sådana och det tycker hon är trist. Jag vet faktikst inte varför hon tycker så men det är ju bra! men hon har integritet...

MEN - hon vill ha flashig mobil däremot så där finns intresse!!! Den hon fick duger inte längre utan det ska vara kamera och hopfällbart och så...Alla har sina intressen:), Men det får hon inte pga stöld/rånrisk.

Märker att jag säger emot mig själv här...Svårt alltså:)!

Men jag tycker att som vi lever, så uppmuntrar inte vi konsumtion för dess egen skull så...lite kan man göra, bara det inte tar över livet och man tror att det är dte enda som betyder nåt!

uuhh..har inte koll på vad miss60 är heller (är vi helt off här i Lkpg?)....när jag gick på högstadiet var det ju bara Levis som gällde och de kostade ju nästan en tusenlapp redan då...

om byxorna inte kostar mer skulle jag inte ha ngt emot att köpa dem, om de var snygga o mgrlunda tåliga, inte för att det var ett visst märke

till mig själv är jag beredd att betala mer för snygga, tidlösa kläder eftersom jag (förhoppningsvis) inte växer ur dem - fast jag kollar inte på märken...bara på snygghet/kvalite och om jag passar i dem...

Nä, precis, jag vet inte om de är bra! Fast jag vet inte omd et spelar roll eftersom dotra gör hål i jeans efter max en månads användning:)).

Visst köper jag tidlöst med men inte bara. miss60 är mjuka och sköna, känns som ett andra skinn. Och jag gillar kvalitén med! Hade Levis med men blev inte nöjd. De blev trasiga så fort.

Men som skat inte batra för märket. Tacksam för tat hon inte hoppar på det tåget ÄN, men hon verkar nöjd med kläderna jag köper...och en del jag köpt har andra barn o klassen faktiskt "härmat" för de tyckt det var snyggt. Inga dyra saker var det och inte ens märke!

Jag växte upp i mellanstad men ett sk "fint" område. Visst var det än mer hysteri ju äldre man blev, men jag minns även i 9-10 årsåldern. Det var då det började så smått.
Blev faktiskt inspirerad av ditt inlägg och skrev en längre grej om märkeshysteri på min blogg precis. Hittade nämligen ett i mitt tycke slående kapitel på nätet om märken och 1975.

Som i Carl Hamiltons "Det infantila samhället" med barn som blir stora snabbt med allt vad det innebär av tex märkeskläder och vuxna som inte vill vara vuxna och därför inte säger nej.

Allvarligt talat så är det där med design och märken för barn något som jag har lite svårt för. Jag vet inte riktigt varför så nu blir jag säkert luddig men det ger lite accesoar-vibbar, att man har sitt barn som piffigt livsstilstillbehör i Mulberryjacka. Ett förytligande av föräldraskapet som jag inte vet om jag gillar.

Det kanske inte är så bara för att ytan säger så men varför är dagens föräldrar så himla sugna på att konsumera sig till en identitet?

Lite OT blev det nu, din tjej är ju äldre och har egna önskemål. Jag hoppas vi kan stå emot ev märkesönskningar när barnen blir äldre. Vill inte att de ska vänja sig vid att kunna få det de vill, vid att bli någon med hjälp av ett märke i byxorna. Hellre då i så fall att de tar någon typ av jobb, som att dela ut reklam eller klippa farmors gräs, för att få ihop till de åtrådda grejorna.

Manon, vet du vad jag tror - det är inte föräldrarna utan barnens syskon, kusiner och äldre kompisar. Visserliggen finns det säkert föräldrar också som skolar in barnen i märkesvärlden men ofta är det nog andra äldre barn. Och om föräldrarna bara köper märken och pratar om sånt hemma så klart att barnen tar efter. // Pernilla

Håller med Pernilla! Det är inte bara föräldrar! Fick bara inte fram det:). Det är mer komöicerat än så.

Gå gärna in hos havsfrun, har själv inte hunnit kommentera men visst är det så! Man ska inte kämpa emot helt och hållet. Vissa saker ÄR hemskt viktiga oavsett vad man tror och tycker. Visst ska de kunna stå upp för sig själva men man ska väl inte behöva göra det jämt? Det gör man inte ens som vuxen...Därmed inte sagt att man ska uppmuntra "hysteri".

Visst ska man inte bli "någon" bara pga märket på byxorna, men nog minns man själv hur det var som tonåring? Tex?

Men en bra idé är ju att jobba ihop för sakerna man vill ha...

Balansgång! Men jag är övertygad om att man även måste ge med sig...och jag tror inte att man fostrar hysteriska människor för det! Att växa upp är så känslit ändå, menar jag, så visst kan jag tänka mig att ge dem käsnlan av att "höra till" då och då även om inte det är meningen med livet, men de lär sig det ändå, tror jag...bara man inte överdriver och ger de, allt? Vad vet jag, nu trasslar jag in mig...

Håller med dem som säger att det är väl i 9-10-årsåldern det börjar. Jag har dock faktiskt inte tyckt det varit så farligt med hetsen här. Min ena flicka har ju alltid haft sin egen stil så hon räknas inte. Men den andra upptäckte JC i trean-fyran ungefär. Jeansen var inte vråldyra och hon nöjde sig med att jag hämtade in ett fång tröjor och linnen från den avslutade säsongen på rean. Det var så praktiskt, man visste storlekarna och vad hon gillade! Att vilja se ut som alla andra tycker jag inte är något man kan kritisera sina barn för, det är ju en strävan som många vuxna har också...och då pratar jag inte bara märken.

Det var bara när hon gick på skolan i det fina villaområdet i Stockholm som man märkte av att det fanns en väldigt stark märkesmedvetenhet. Hon köpte ett par dyra Replay-jeans i nian för att "smälta in" men märkte snabbt att det var väldigt oviktigt. Därför att det där med märkena var en etikett för vilka som tillhörde "de rika" - det var barnen till föräldrarna med stadsjeepar med platt-tv och hemmabioanläggningar (i bilen) som köpte senaste modellen på gåsjackor och bar tanthandväskor för flera tusen. Och det gänget tillhörde hon ju inte ändå.

På gymnasiet hamnade hon i ett "säkert" gäng som använder sina vero moda och cheap monday-jeans och HM-tröjor tills de är utslitna och urtvättade. Ja, faktiskt.

Men Manon; rusa till Weekday på Götgatan och leta jeans till dottern! De rear just nu och alla jeans kostar 200 kronor. En anledning att de blivit populära även hos småflickor är att de är smala och finns i riktigt små storlekar som passar även tjejer utan höfter. Jag har kritiserat cheap monday för att de krymper mycket om de inte är tvättade men det blir man alltid upplyst om i kassan. (struntpratet om att jeans inte ska tvättas kan man komma över!) Jag tycker märket är suveränt till sitt pris, från de smala spindeljeansen till de mer hängiga som Pojken går i. Och de är billiga! 400 kronor ordinarie pris för i stort sett alla jeans. Svenskt märke dessutom. Men lite "alternativt" förstås.

Sen är det förstås självklart att barnen får olika influenser. Föräldrarna är en, kompisar en annan, den kultur man lever i viktig för många. Här ute i ghettot går alla tjejer som går i skola här i billiga trikåbyxor från sportaffären medan pojkar med svart hår gärna har lite blingbling och sliter hårt för att jobba ihop till sin första Haglöfsjacka.

Måste säga att jag håller med föreg. skrivare. Cheap monday jeansen är skitbra (bra kvalitet på tyget) samt billiga. Köpte ett par i helgen för 200 kr. Däremot är de lite stora i storlekarna så det gäller att prova.

Men visst är det sjukt, all denna märkeshysteri. Kommer ju från landet och gick ju i gymnasiet i Lkpg. Upplevde väl någon gång då (snobbskola) att märken helt plötsligt var viktig. Det skulle ju t.ex. vara Levis jeans. Jämfört med idag känns det dock oskyldigt...

Mina elever har Canada goose jackor, J. Lindeberg och Tiger-kläder samt Vuittonväskor och Gucciskor.Och här talar vi inte kopior.
Hallå? Hur f-n finansierar de det? Eller har de föräldrar som ger dem allt de pekar på (och själva lever på filmjölk hela månaden?)

Tror (som Zofy skrev) att detta är mer ett storstadsfenomen. Yta och prylar tar upp mer plast i våra liv än förr. Nu ska ju t o m bebisarna ha couture, gud bevars. fast nån stans där börjar det ju hos oss själva. Vi för ju liksom detta beteende vidare till våra barn. Yta och prylar är allt...

Jag är så trött på det. Ärligt. Bästa sättet att uttrycka det på är "vulgärshopping" som myntades av en expedit i tv apropå trenden att handla just märken till spädisar. Jag röstar för att ordet ska in i SAOL!

Annaa - vettigt som vanligt! Nu sa hon att hon INTE ville ha Cheap Monday jeans MEN det kan vara för att hon trodde att hon inte skulle få så jag ska dubbelkolla och i så fall gå till götgatan!

Indra - Zofy och jag har gått på samma gymnasie och då tror jag att även du har gjort det:)).

Vet du, jag kan tänka mig att de får dessa kläder fråm e-bay och tradera och liknande? Tror inte du det? Eller billigare märkessiter på nätet?

Vulgärshopping är att bra ord! Jag håller med dig om konsumtionen. Måste bero på nån sorts osäkerhet!?

Så var det ju redan på 70-talet (i Uppsala i alla fall). "Alla" tjejerna i min klass i 4:an hade en viss sorts jeans. Minns inte vad de hette, något på M, stuprörsvarianten. Jag gick hem och ville ha men vi hade inte råd sa mina föräldrar.

Tror inte det bara är hemifrån, barnen matas ju tidigt med kataloger av olika slag, reklam på TV, på datorn osv.

Snabba reflektioner utan att ha läst de andras kommentarer...

Hört att redan på 1960-talet skulle alla ha V-jeans..

Länge leve Cheap Monday som tillverkar billiga slitvänliga kanonkläder i unisexmodell för flickor som inte vill vara söta längre!