Könsroller
"Pojkar är mer rörliga än flickor" sägs det tex. Är det så? Det jag har sett är att det finns inga könsliga skillnader men väl individuella. På gården vi bodde förut så raceade både flickor och pojkar till lika stor del runt området och nerför vår stora backe med cykel, bobbycar och sparkcykel. Eller snarare allt som hade hjul. Minst ett hjul, eller nåt som liknar. De klättrade upp på den stora gungställning och satt där, högst upp och dinglade med benen.
Tänker på mina tre små - alla tre kan cykla numera och har var sin 12-tummare. 4,5-åringen har just lärt sig utan stödhjul, (tvillingflickan 3 år) blev sugen på att testa cykling och lärde sig snabbt, tvillingbrorsan kunde inte då men kände av gruptrycket och blev dessutom sporrad av att se de andra kunna så han lärde sig väldigt snabbt. annars skulle han ju inte kunnat vara med och leka!! De cyklar runt runt och mycket och jag låter dem hållas inspirerad av vår förra gård. Fast där behövde man inte stå och passa hela tiden, här behöver man pga de är på gatan!
Nu är det så att tvillingflickan tycker faktiskt inte att det är lika kul att cykla bara för cyklandets skull, hon känner att hon kan nu, so what? Det repetitiva det är hon inte road av. Det är killarna däremot desto mer intresserade av!
Då kan man ställa sig frågan - är detta genetiskt? För att de är killar och hon är tjej? Handlar det om intresse? varför just tjejen mindre intresserad? Är killar mer fysiska än tjejer? Handlar det om personligheter?
Genast tänker jag på vårt allra första "experiment" då jag började på arkeologen. Vi gick ut på kyrkogården och försökte se på den utan att veta nåt om dess historia, tänka bort den och spåna själv - varför är gravstenarna större här och mindre där? Handlar det om fattiga/rika eller nåt som hänt under årtiondenas gång? Har de ändrat tro, religion osv. Men vi hade facit. Om man tänker efter har man inte facit med könsroller med?
Samma gäller detta med könsroller alltså - varför tillskriver man det automatiskt att det handlar om kön då en flicka är mindre intresserad av cykling för dess egen skull än killarna? Skulle man tänkt lika då om det var tvärtom? Eller sagt att det var en pojkflicka?
Hänger ni med? Kön sitter mycket i våra hjärnor och föreställningar, det handlar om våra kulturella föreställningar som vi medvetet och omedvetet formar in dem i.
Jag väljer att inte se det som att det är typiskt flickigt att hon inte gillar tex att cykla för cyklandets skull. Jag ställer mig inte och säger ända från ryggmärgen - typiskt tjejer! Jag har sett det på andra barn att det inte finns ett så tydligt likamedstecken. Det handlar mer om hur mycket tillfälle till att rasa de får och oerhört mycket på individen hur pass mycket man kommer att gilla det. Jag väljer att se de som individer - inte som pojkar/flickor. Jag tror att man måste göra ett aktivt val - samtidigt är jag medveten om (även detta en lärdom från arkeologen) att man inte helt kan se bort och lyfta sig ur sin kultur, det finns där och färgar ens uppfattningar - men det viktiga är att man är medveten om detta! För fel gör man pga de kulturella glasögonen.
//manon
Åh vilket trevligt inlägg! Jag håller med dig till 100%. Jag ogillar verkligen när folk säger att det är si eller så bara för att ...
Jag har alltid känt så här, när barnen var små försökte jag alltid "servera" dem med leksaker från båda "lägren". Jag har en av varje och det har alltid funnits både dockor och bilar hemma. Ingen valde varken dockan eller bilen ... *hihi*. Dottern lekte aldrig med dockor och sonen aldrig med bilar. När vi flyttade och byggde nytt hus, valde jag färger till barnens rum. Dottern fick en grön tapet och sonen en gul. Åh så mycket snack det blev. Varför i all världen valde vi inte blått och rosa nu när vi faktiskt visste vem som skulle flytta in i vilket rum.
Jag är konfunderad....
för det första håller jag absolut med om att stereotyper "flickor gör si pojkar gör så" är förkastliga. När vi flyttade in i vårt hus och äldsta var nyfödd kommenterade grannarna att "vilken tur att ni fick en tjej så slapp tapetsera om". Rummet var GULT!
sedan så har jag nog lite bättre erfarenheter än dig för jag tycker ändå att fler och fler börjar bli mer medvetna om könsroller, på dagis (vårt iallafall) och i familjen. fast det kankse mest beror på att jag umgås med människor som tycker som jag :)
sen som jag skrev är jag väldigt konfunderad just nu. Jag har ju en tjej som är extremt flickig och en som vill vara pojke. Att hon vill vara det beror säkert mycket på (som jag skrivit 1000ggr) att hon går i en dagisgrupp med bara killar, liksom din tvilling tjej har två jämnåriga bröder som hon leker med. Samtidigt har jag mer och mer, liksom du också skrivit ibland, att min lilla tjej SÄGER att hon vill vara pojke, önskar sig "pojkleksaker" et c men SAMTIDIGT, när hon är hemma är det bara dockor o barbie hon leker med. Hon önskade sig t ex robotar i julklapp och fick det men hon rör dem inte. Varför vet jag inte. Leker hon "tjejigt" hemma därför att hon vill vara som sin storasyster? Eller för att det egentligen är så hon vill leka? dockor o bebisar har hon alltid älskat (och som tur är överfört till sina killkompisar på dagis). Samtidigt har hon alltid varit mycket "tuffare", vildare och mer äventyrslysten än sin storasyster....i Brasilien var det ngra som frågade om hon var en pojke och sa att hon var "more physically aggressive than here sister"....vad de nu menade med det....
förvirrad sammanfattning: jag tror absolut det sociala sammanhanget och hur vi konstruerar könsroller spelar oerhört stor roll för hur vi "blir", samtidigt kan jag när jag ser på min yngsta ibland känna att ngt litet biologiskt kankse det finns trots allt och jag upplever att hon slits mellan sin identitet (flicka) och omgivningens krav (gör som en pojke för du är bland pojkar)...svårt att förklara....jag tror det enda man kan göra är att vara lyhörd, uppmuntra deras intressen vad det än är och ständigt påpeka att både pojkar o flickor kan göra vad de vill.
Pernilla - kul att "se" dig igen! Ja här serverades det med och vår äldsta flicka valde varken bilar eller dockor heller faktiskt!
Zofy - visst är erfarenheterna olika! Jag har hört mycket så där "pojkar si och flickor så" men jag vet inte varför. Det kan vara slentrianfraser man säger för att säga nåt med.
Jag känner mig också konfunderad för jag märker detsamma emd min tvillingtjej som du med din. Visst leker hon killarnas lekar - men hon verkar vilja annat också! Hon intressetrar sig för flickor, det gör hon. Jag tror att hon skulle lekt mycket mer med dockor om nån annan här hemma skulle gjort det. Jag antar att det löser sig med åldern när hon och tvillingbrorsan inte är lika tighta längre på dagis och finner egna vänner när de blir lite större? Tycker att tvillingflickan verkar orientera sig utåt nu. Uttrycker vilja att leka med en tjej. Så jag känner som du...tänker som du...