Förlåt
Vi blev sams sedan. Jag sa till henne att det inte var hon utan jag. Att jag blir så där när jag är trött. Allt tålamod bara rann av...
Annars måste jag säga att det är lärorikt att jämt vara trött. Jag lär mig att hantera grinigheten. Jag vet ju varför jag är grinig. Det är inte nån annan, det är jag. Jag lär mig självkontroll. Alltid nåt nyttigt man lär sig av allt! Det man inte dör av stärker en.
Men den stunden brast det...förlåt...jag älskar henne ju, vill inte göra henne ledsen, speciellt inte över en sådan struntsak.
//manon
Jag tänkte så jag med då jag sov lite och dåligt en period. (flera år)Att jag lärde mig självkontroll. Visst, det var så och jag är glad att det kom något bra från den tiden som var så hemsk.
Emellamåt brast det självklart för mig med, mitt bland alla goda intentioner och välvilja att lära sig självkontroll i en besvärlig situation. Då bubblade ilskan och helt omotiverat fick maken bli den som fick ta skotten. Han tycktes kunna sova fast han var vaken och det blev jag arg på. =)
Stackars make egentligen...fast vi är fortfarande gifta, så det finns mycket förlåtelse där det finns kärlek. Tänk så när du drabbas av den stora skulden. När man ärligt ber om ursäkt finns det alltid förlåtelse. Någonstans gör man ju så gott man förmår i alla situationer.
Jag kan bara håla med Ullis och hennes lysande formulering: när man ärligt ber om ursäkt finns det alltid förlåtelse. Men jag får nog krasst konstatera att förlåtelsen kanske inte kommer just i stunden, men den kommer:)
Hett temperament och sömnbrist går inte ihop. Jobbar med min självkontroll, jobbar med min självkontroll....
Förlåt finns, men ibland känns det som om det är försent.
Men som min mor sa till mig (och som hennes mor sa till henne) gå aldrig och lägg er osams.
Känner igen dedär tankarna om att tröttheten får en att lära sig självkontroll...
Självkontroll har jag aldrig varit bra på, jag tror man får ont i öronen eller nåt av det, i längden. All akalbalik nu! Däremot har jag inte märkt några sviter alls av att mina små inte duschade varje kväll...hm.
...kalabalik skulle det vara, tyckte precis jag skrev rätt men ibland verkar det som orden ändras på väg från tangentbord till skärm...eller så har jag sett för mycket på Ordjakten
Hej!
jag blir arg på mina barn alldeles för ofta pga av min egen trötthet. Igår senast. Fast jag säger alltid förlåt efteråt. Det viktigaste är att bli sams, det lärde jag mig från det jag var SÅ liten, från min pappan. Han hade varit osams med sin pappa (min farfar) när hon som 11-åring åkte på scoutläger. När han var där dog hans pappa. Så han själv klarade inte av att vara osams med sina barn ngn längre stund, ville inte släppa iväg oss till skolan förrän vi löst ngn konflikt etc...
nu har jag öppnat en blogg föresten....
Och Å vad du lärde henne många saker ... vuxna har inte alltid rätt (viktig viktig lärdom!!), man ber om förlåtelse när man gjort något dumt. Bra av dig!
Ullis - ja, så får man se på det! Jag är också "arg" på maken som kan sova hursomhelst och dessutom har litet sömnbehov - å andra sidan kan ha vansinnigt ont i backen efter en bilolycka så...alla har sitt...Skön tanke att det alltid finns förlåtelse - i normalfallet är det väl så!
Bless - ja, det är en skön tanke! Men som sagt inte alltid i just den stunden. Men jag tror hon förstår att det inte var hon utan jag, vi blev sams...
Havsfrun - nej aldrig lägga sig osams! Och nej temperament och självkontroll - en nyttig läxa!
Carulmare - man lär sig av ALLT! På nåt sätt gilar jag situationen för det tvingar mig att omforma mig.
AnnaaM - vi duschar inte varje kväll heller men ibland behövs det...
Sofie - så rätt. Det är viktigt. MAn vet aldrig vad som händer! Jag kan tänka mig att en sådan sak gnager i en även hur man än vrider på det och ser logiskt på det...
Christina - ABSOLUT! Vuxna vet inte allt och är inte så kloka alltid...