manon

Ullis - ja, där sa du nåt...hur tolerant är jag egentligen mot dem...Jag förstår om de undrar och jag berättar gärna men när man sedan får frågor från sina barn om det de säger som inte är positivt, då känns det lite jobbigt, Det är mer känslan att vara allmän egendom. Jag kan ta det, men barnen har öron och jag vill inte att de ska känna sig utpekade.

AnnaaM - så dubbelt! Ja folk har så många åsikter och klart jag också har det:). Men det är i alla fall skönt att inte era barn hörde det? För det är just den biten jag irriterar mig över mest. Men ärligt, de flesta är imponerade ändå...

Ålder har väl inget att göra med antal barn? Om ni orkar så kan ni ju!

Japp, tillbaka, slarvern med numera e-faktura:)!

Föräldrars ålder har poppar upp till "debatt" regelbundet. Just nu är det populärt att förhåna och kritisera äldre föräldrar. Du vet, det är ju selektivt i bloggvärlden vad man får ösa skit över och vad/vem man inte får. Äldre föräldrar är fritt villebråd. Vi har skaffat barn för vår egen skull! Medan yngre (under 30) har något annat ädlare syfte som jag inte begripit men som tydligen är underförstått. Och du kan ju gissa vem som är det onda bloggtrollet när man har mage att vilja nyansera debatten.

Även om dina barn hör vad andra säger om att det är jobbigt med fyra barn, så vad gör det? Tänker du att de far illa för att någon tycker det verkar besvärligt med fyra barn? Om dina barn får höra vad andra säger så säger det ju ingenting om er egentligen eller hur ni har det, utan bara om den som sa något. Budskapet ligger ju i den mun som öppnas.
Jag tror till skillnad från dig (i just detta) att det är bra att barn får höra vad andra tänker. Varför? Jo, på så vis lär de känna alla sorters av människor. De är oftast duktigare än vi vuxna att hantera skillnader och olikheter, att andra tänker o tycker olika.

AnnaaM - aha, det är inte roligt att behöva försvara sig alltid!

Ullis - klart det ligger nåt i det du säger men personligen tycker jag inte det är så roligt att bli så uppmärksammad jämt och behöva förklara antal barn för så många främmande så fort vi ska någonstans. De är nog inte medvetna om hur många som kommenterar utan var och en tror att de är ensamma om det. När det är negativa saker så brukar jag föra det över på personen i fråga så inte barnen tror att det är nåt fel på dem.

När äldre tanter och frabröder börjar tala med mig om barn etc så är det faktiskt trevligt! Men inte när de ropar efter en skrattande typ "nu har du ställt till det" "fy, vad jobbigt" och liknande. Sådant känns faktiskt varken som trevligt eller som bra att folk har olika åsikter som barnen lär sig nåt av.

Men att grannfryn frågar hur det är att ha 4 barn är trevligt. Det svarar jag på och det känns berikande.

Men alltså utrop efter en i förbifarten känns inte kul och berikande. Det är inte att utbyta åsikter, känns inte så för mig i alla fall. Annat är det om de artigt stannar och pratar och samtalet leder in på det på ett eller annat sätt. DET känns OK.

Nu förvarar jag mig här:)). Men jag vill förklara.

Klart det är BRA med olika synsätt på livet MEN kommentarer då en del faktiskt tom ser chockade ut och slänger ur sig någonting utan att vänta på svar "vad ni har legat i" med efetrföljande fniss(vilket det är oftast) känns inte helt trevligt. Det är kanske svårt att sätta sig in i hur ofta det händer? Ska vi in till stan så kan det hända 3-4 ggr. Sista gången vi var på Djurgården var dte många som pekade och vi blev tom fotograferade av turister.

Mer sällan är det att man råkar PRATA med någon om just detta och då känns det trevligt oavsett vilken inställning de har, de flesta är då imponerade och säger att de själva inte skulle orka (men det gör man när man är mitt i det:)) och det känsn respektfullt, jag gillar kontakter men inte det ovan - det ovan är det vad jag menar med ovälkomna kommentarer som även barnen reagerar på.

Det är du, Manon, som skrev ovan? Blev lite osäker, men om det är du så:
Självklart jag förstår att kommentarerna är jobbiga. Fast det jag vill säga är att du inte ensam om att få kommentarer. Jag kan bara inte begripa vad som är så speciellt med er? Om ni gick i en byhåla kan jag förstå att de stirrar o pekar. När jag besöker min mamma ute på västgötska landsbygden gör de så. Jag har aldrig bott där, så de vet inte vem jag är. De pekar och stirrar och det tycker jag är oförskämt. Skulle tro att de gör så för att de INTE vet vem jag är.
Men du är från "storstan" och det borde inte vara särskilt märkligt med stora familjer där?? Vad exakt hakar de upp sig på?

Sedan tror jag tror du missförstod mig, om man inte kan hantera sitt synsätt (som de heller inte kan!) är det inte bra. Att peka på er är således INTE ok. Att kommentera folk så att det hörs är inte heller ok. Om man gör så tror man att det egna synsättet/levnadssättet är det enda rätta och det stämmer ju inte. Det finns inte bara ett sätt att leva och betrakta världen på.
Jag tänkte mer på er. Att förklara för barnen att så här illa kan folk uppföra sig för att DE inte orkar med 4 barn. Vi orkar med 4 barn, därför har vi valt att ha det. Det är förklaringar man kan ge och det öppnar upp för att det finns olikheter. Då barnen blir äldre kan man lägga till att det finns de som blir störda av att man väljer att leva annorlunda. Men man blir stark också.

Ullis - ja det var jag ovan, glömde fylla i namnet.

Nej, jag inser att jag inte är den enda som får kommentarer. Herrejösses, det vet jag, tog bara upp det för att det irriterar mig men inte är jag ensam om det! Och jag vet att en del får värre kommentarer och även svårt att smälta in på andra sätt som är betydligt allvarligare och irriterande, självklart inser jag det.

När jag råkar ut för det så tänker jag tex på alla adoptivfamiljer som förväntas redogöra för för mycket vilket de inte vill. För att folk inte förstår att barnets exakta ursprung inte är allmän egendom (typ varför de adopterades bort, fakta om mamman etc etc).

Ärligt tror jag att folk hakar upp sig för att det är så många små och en del tror att det är trillingar. Men det är kul då de blir impade (naturligtvis).

Att jag hakar upp mig på alla kommentarer är kanske också för att jag gillar att vara mer anonym. Har ett utseende som alltid gjort att folk kommer i håg/känner igen mig. Inget konstigt utseende alls, men ändå:). I-landsproblem här maximalt:)! Så jag försöker hålla låg profil så därför blir jag matt av uppståndelsen det kan bli:)!

Normen är ändå 2, högst tre barn...och de är så många små...Så man sticker ut när man kommer där med överfull tvillingvagn...

Men kul är det speciellt att tala med den äldre generationen! De berättar en massa och det är intresant. Man får kontakt med folk också.

Jo, jag gör så som du säger med barnen, men det är jobbigt ibland att inte smälta in och ja, det är I-landsproblem, jag vet det...

Men jag förstår vad du säger:). Och jag är inte Guds bästa barn heller och trampar i klaveret, självklart! Men det skulle vara kul om man slapp en del pekande:)!

En sista gång nu då; Manon, jag dömde dig inte för att du tröttnar på alla kommentarer. Jag förstår det! Jag försökte bara trösta dig. Få dig känna dig mindre utpekad. Mindre märklig pga. dina val. Så var det bara. Jag inser att du inte förstår av mitt sätt att skriva att jag "står på din sida"
Jag får lov att avsluta där jag började innan jag blir utkastad härifrån *ler*; folk tänker sig inte för innan de kommenterar. Tyvärr.

Ullis - absolut INTE! Jag kastar inte ut dig i alla fall! Jag förstår hur du menar:)! Klart jag fattar der:)!