Min Ankdamm - inskolningen
För att vara elak – antagligen för att om man lät nåt barn gråta i samband med dagisinskolning så skulle kommunen bli nedringd av upprörda välutbildade föräldrar mellan 30 och 40 år. För dessa är värst. Vi är värst på att se våra barn som projekt och vända ut och in på oss för att de ska må bra.
Ja, så där sitter vi. Dag efter dag medan våra små telningar ska skolas in. M och S blir allt mer förvirrade De första dagarna gick det bra men nu är M och S klängigare - DE FATTAR JU INTE VAD DETTA ÄR! "Varför sitter mamma där dag efter dag? Ska vi vara här? Vi brukar ju vara ensamma på dagis? Har de slutat jobba!?". Inte undra på att föräldrarna springer runt som yra höns under inskolningen - pedagogerna lockar inte barnen tillräckligt. Antagligen av välvilja och omtanke om barnen - men det funkar inte! Inte för våra i alla fall! De blir förvirrade. Barnen undrar väl om föräldrarna inte har nåt jobb att gå till. Har inte föräldrarna några EGNA kompisar?
Tycker inte pedagogerna att vi föräldrar stör? Det blir ju inte samma sak när man har föräldrar som sitter med hela tiden. När vi sitter där dag efter dag så säger vi samtidigt till barnen: ”RED ALERT! DETTA ÄR LIVSFARLIGT! AKTA SÅ SNART JAG GÅR DRAS JÄRNBOMMEN FRAM OCH VAKTPOSTERNA VÄXER UPP SOM SVAMPAR UR MARKEN; GRINDEN FÖRVANDLAS TILL TAGGTRÅD OCH ALLA PEDAGOGER TILL HÄXOR! RED ALERT!”
JA, Jag VET att barn har olika behov men jag vägrar gå med på att normen ska vara 3 veckors inskolning för samtliga barn. Man kan ta mer om man märker att det verkligen är i behov, inte ha det som standard.
I dag är man ibland alldeles för snäll mot barnen av missriktad välvilja och istället för att vara tydlig så sänder vi ut en massa mixade signaler. Inte undra på att barn mår dåligt i dag..Pratar vi för mycket med dem och varnar förallt möjligt och omöjligt eller är det verkligen så att vi pratar för lite? Egentligen?
Men kidsen kommer få det bra på dagiset. Jag med min dubbelmoral. Ett toppendagis där personalen verkligen är lyhörda. Jag är tacksam även om jag förvånas över en del saker.
//manon
Men du! kan ni inte säga till? Ursäkta men jag tror inte detta funkar för våre barn. Det är ju ni som vet vad som funkar och har erfarenhet av tidigare inskolningar.
När vi skolade in Hanna på fritids nu tyckte fröknarna att man skulle vara med hela först dgn, typ tre timmar. Nästa dag skulle man vara där fyra timmar och skulle unde rden perioden avvika under 15 min!
Det var bara en tjej till som skolades in då och fröknarna försökte få ihop dem. Men de var blyga och knöt hela tiden an till respektive förälder. Så på andra dan sade både maken o pappan i andra familjen att vi tycker det är bättre att vi försvinner en längre stund, kankse tom två timmar. att de kommer igång att leka tillsammans bättre på egen hand. Det var ok och när föräldrarna kom tillbaka hade de mycket riktigt funnit varandra. Nästa morgon började de leka direkt och vi föräldrar var borta mellan 9 och 16. Fjärde dagen var de inskolade och gick heldgr...
Hanna har ny gått på fritids två veckor och det är som hon gått där jämt. Nu är det iofs skillnad mot dagis men du känner ju vad som är rätt för dina barn!
Jag har sagt till! Men de har sin schema. Det som oroar mig är att de kommer att gå till 13.30 de två sista dagarna av inskolningen. Sedan blir det till 17 för vi jobbar. Så i princip börjar inskolningen DÅ!
Jag har faktiskt frågat om jag får gå i från men fåt svaret attt de ännu inte fått tillräcklig kontakt med barnen...inte undra på när alla föräldrar är där...
Jo, jag vet. Vi har skolat in på en vecka också, när M och S och A började på dagiset då vi flyttade. Annars på två veckor. Det här är su DUTTIGT!
I dag fick maken gå ifrån i en timme, ÄNTLIGEN! Och naturligtvis gick det bra...
Dagis har även sagt att en vecka vill de att vi ska vara i närheten i fall det kriser så vi kan komma snabbt. Fast nu när de drar ut på detta så mycket så går det ju inte. Vi åker till jobbet båda från torsdag nästa vecka.
Det går alldeles för lååångsamt....
Minns med fasa hur jag satt instängd i ett tomt personalrum och låtsades vara "borta" när Pojken skolades in. Det var det enda "ifrån" vi lyckades tjata oss till under den evighetslånga inskolningen på den småbarnsavdelning som han sen aldrig gick på... Han fick ju flytta till syskongrupp som det hette då och ansågs inte behöva inskolning alls där. Stämde gott.
Naturligtvis kan det inte bli något knytning till personalen så länge föräldrarna är där!
Vad? Det verkar ju inte klokt! Hos oss körde de iväg oss så snart de kunde, för annars lär sig ju barnet inte att binda. Vi måste förstås vara beredda att komma tillbaka vid kris, men under alla inskolningar har det hänt en gång. Vår personal sa snarare "det är nog bättre om du går nu" eller när 3-åringen började strula menade de att mina lämningar tog för lång tid... På fritids gick jag efter en timme eftersom 6-åringen klängde på mig. Hon var med på noterna och var alls inte missnöjd men hon hade ju ingen chans att få kompisar så länge jag var där. Första dan i skolan var vi de första att gå... (dåligt samvete förstås)
Nej, jag tycker gott du kan säga till igen- att nu vill du göra på annat sätt. Fast då är det ju det där med relationen till personalen...
/Lotten
Annaa - så du har också varit med om mastodontinskolningar! Visst är de vidriga!
Lotten - Ja, det är ju det där med relationen till personalen...Känner igen det där med fritids. När vi flyttade förra året så gick jag med N till hennes nya skola. Satt där en 30 min och hon klängde på mig så jag gick. De gick bra! Jag tycker att man ofta problematiserar helt normala saker i dag.
Apropå dåligt samvete...N kom i söndags 21.30 och sa att det skulle bli nåt litet evenemang kl 9 på skolan, första dagen och att föräldrarna skulle vara med. Inget hört från skola, inget från henne. Hon var så sur över att ingen av oss kunde gå. Jag hade inskolningen och maken skulle jobba. Oavsett om vi har 1 eller 10 barn så går det INTE att komma med en sådan sak kvällen före!
Jag ringde fritids på morgonen på väg till dagis och de sa att föräldrar INTE skulle vara med, det är inget de uppmuntrar till. ÄNDÅ - N var en av de få som INTE hade föräldrar med sig!
Normen för hur väl man ska ta hand om sina barn är så enormt hög i dag. Jag tror ärligt talat inte att vi föräldrar inte talar och bryr oss om barnen som det kan framställas i media. Det är normen som är så hög. Vi sopar och sopar....Och barnen blir gnälliga och tål inte motgångar. Vi problematiserar för mycket. Missriktad välvilja.
Angående det sista....
Första dagen på förskoleklassen var det en liten invandrartjej som kom ensam till uppropet (föräldrarna hade rekommenderats att vara där en hlavtimme, de flesta barnen var ju redan inskolade på fritids)
Iofs hade nog jag inte viljat skickat H själv första dagen men flickans föräldrar hade iallafall gort det. Flickan verkade inte tycka det var ngt märkvärdigt med det - MEN fröknarnas reaktion....de blev helt störda, visste inte vad de skulle göra...MEN OH, har du inte mamma eller pappa med dig lilla vän, men då får du komma in här först o hänga av dig...tittade på de andra föärldrarna, ngra himlade sig...stackars barn...
de ville nog väl, men den lilla flickan blev plötsligt osäker, kände sig uthängd....kändes jobbigt
Sofie - JA så ÄR det!!!
Vet du vad min dotters lärare sa på utvecklingssamtalet? Hon tyckte att jag hämtade alldeles för sällan och sa att de andra föräldrarna stannade och tom tittade in i klassrummet och tittade på deras teckningar etc. Och så vänder hon sig til min N och säger: "Visst skulle du vilja att mamma också stannade och såg på dina grejer?"
Åh, MORR!
Jag sa lugnt och sakligt att jag har tre små hungriga barn i vagn, skolsalen/fritids är 2 tr upp och ingen hiss. Jag kan inte hämta så ofta för det klarar inte de andra barnen. Jag gör så gott jag kan under omständigheterna. Hon hm-ade bara...
Jag ogillade starkt att läraren sa så vänd till dottern "se så dåliga dina föräldrar är, bryr sig inte om att titta in".
Nu byter vi dagis och skolan kommer före dagis men jag tänker inte hämta varje dag. Det vore att ta ett steg bakåt.
De vuxna runtomkring gör ofta mer skada än situationen själv. Precis som i ditt exempel!
Ett snabbt inlägg så här på kvällskvisten (borde eg gära annat :))
Du har mitt medhåll. 3 veckors inskolning är alldeles för länge. Jag höll på att krevera när vi flyttade till huset och skulle skola in K på dagis för andra gången på ett halvår. Första dagiset gick inskolningen på mindre än 2 veckor med ett smidigt och bra inskolningsschema. Jag fisk snabbt lämna stället och redan efter ett par dagar fick hon prova på att äta, sova osv. Behöver jag nämna att det gick bra?
Dagiset här ville ha 3 veckors inskolning redan från början . _Innan_ de visste hur det skulle gå. Så jag fick sitta där i evighet (nästan 3 v blev det...) med en klängade 20 månaders.. Klart att hon inte ville vara där när hon redan från början fattade att jag inte jämt skulle vara där. Det enda hon hade koll på var så att jag inte skulle lämna henne! Nej, då är det bättre att få inskolningen bortgjord så att de snabbare kan hitta personal att ty sig till och hitta några små kompisar. Min dotter kunde i den åldern inte knyta an till andra så länge jag var med.
Nu hoppas jag att det inte blir likadant när E ska börja efter jul. I så fall ska jag inte var en `snäll´ mamma utan säga till. Lovar!
Exakt Lene! Där jag bor nu så är tydligen normen tre veckor bland förskolorna. Känner man till nadra sätt så inser man hur onödigt det är att göra det till norm.
Precis som du skriver så har vi haft det och så har det funkat. Vet du - det är nu 7 dagar vi skolat in och hittills när maken fått gå ifrån så har han fortfarande bara fått sitta i personalrummet! Men nösta vecka ska han fråga om han kan gå ifrån. Varför sitta i ett rum och glo i 2 timmar!? Han kan ju komma på 10 min ändå om det nu skulle krisa...Det klara kidsen!
Ja säg till! Undvik långa oinskolningar! Vi vet ju att dte går på annat sätt!