En vanlig morgon
Denna kyliga morgon skattade jag mig lycklig över att tunnelbanan kom precis när jag kom så jag slapp stå på perrongen och frysa. Jag hittade inte ett enda par av mina vantar i morse så jag frös nåt sanslöst om händerna. Jag satte mig, som vanligt med hörlurarna fastvuxna i öronen, med en lagom upptagen min och en blick som såg på allt och intet, var djupt insjunken i mig själv.
Jag satt och lyssnade på musik i godan ro utan att bekymra mig över nånting. Så reste sig passageraren framför mig och klev av. Mitt blod frös då till is då jag såg på sätet framför - en tjock ljus hårlock. Tvärt avklippt bunt. Riktigt snyggt gjort faktiskt!
Naturligtvis tänkte jag direkt på den lilla krokodilen som min lillpojke hade tappat i vintras i tunnelbanan.
Han måste vara rejält stor nu alltså. Kan inte tolka det på annat sätt. Jag låtsades som om jag inte visste om nånting när jag såg medresenärernas undrande blickar. "Det finns inga krokodiler i tunnelbanan" sa jag. För att dessutom se riktigt oskyldig ut satte jag även på mig mina solglasögon och log förbindligt för att ge eftertryck åt mina ord. Skrapade samtidigt diskret bort de hittelönslappar om vår borttappade krokodil vi har satt fast i tågvagnarna.
Nu har det hänt, precis det jag oroat mig över. Krokodilen har växt och blivit allt hungrigare. Eftersom vi numera lyssnar på allehanda sockerlarm och inte äter godis så mycket och därmed skräpar ner så har krokodilen uppenbarligen blivit fruktansvärt utsvulten. Det är ju allmänt känt att deras basföda är godis, sega råttor, choklad, geléhjärtan och saltlakrits.
Jag tänker i alla fall ha en rejäl påse godis med mig på väg hem. Sedan får jag nog leta efter krokodilen i kväll. Med ännu fler påsar godis. Jag vill ju inte stryka med. Jag får ta med mig vår kaninsele så jag kan leda hem krokodilen. Banna den för sitt tilltag. Den är faktiskt snäll bara den får godis!
Den är för stor för att ha inomhus nu så jag antar att jag får knyta fast honom vid ett träd där hemma så länge. Och säga åt grannarna att alltid ha godis i fickorna. Jag menar det vore högst beklagligt om nåt hände! För att inte tala om hur lidande grannsämjan skulle bli.
Lite bekymrad är jag över att vi inte har staket runt hela trädgården...Men är det inte så att krokodiler av naturen inte är rymningsbenägna utan mer borttappningsbenägna? Nån som vet? Det kanske finns böcker typ "Krokodilen - din vän i huset"? Ni vet sådana där djurskötselböcker? Jag vet inte så mycket om krokodiler....
För övrigt. Går nån på vår tomt utan att vi är hemma för de skylla sig själva!
//manon
En ljus hårlock på sätet? Ja, kanske var det lillpojkens krokodil som hade varit framme. Eller kanske vår gamla uppblåsbara simkrokodil? Den var jättestor redan när vi skaffade den och det var närmare tjugo år sedan. Kanske har den simmat över till Svearike? :)
Kul text! Jag kommer fortfarande gärna hit och läser. Tycker du skriver så bra, inifrån dig själv. Du hittar ord för sådant som alla går och tänker på. Ärligt och modigt också. Kommer att tänka på dina inlägg om dolda elakheter och utseende och nu nyss om svenssonliv.
Kanske är det er också då? Två stycken alltså på vift??
Tack för dina ord. Jag uppskattar dina ord också mycket och läser där även om jag inte kommenterar så mycket alltid - tiden är knapp!
Håller med ovanstående. Du har verkligen ett härligt sätt att förmedla dig på! Gillar det sätt du skriver på!
Med tanke på vad du sagt tidigare om din längtan efter att skriva mer, så kanske du skulle ta tag i din dröm och förverkliga den?
Jag skriver på en bok, en bok som till en början är svart men som ljusnar. Men tiden är knapp...
I mina ljusa stunder så tror jag att jag skriver bra och att om jag kommer att få den utgiven bara beror på tur och omständigheter och inte brist på förmåga. Jag har trots allt deltagit i en antologi, och då blev jag tillfrågad dessutom, sökte inte själv...
Nog borde jag väl "lyckas" få mina ord i bok en gång till?? Men jag tar inget för givet. Jag vet att det är svårt...många som vill...jag slutar inte mitt "dayjob" för det:).
Ditt heltidsjobb kanske blir ett halvtidsjobb i framtiden? Vem vet? =)
Klart att allt skapande inte är enbart linjärt, det är både höga berg och djupa dalar för väldigt många. Ur det djupaste tvivlena och ett själsligt sökande så brukar ändå en hel del kunna skapas.
Du är alldeles för klok och rationell för att ta saker och ting för givet och det är en bra egenskap. =)