Skilda världar
I kväll ska jag ut, ett av de ytterst sällsynta tillfällena jag gör det. Undrar om jag kommer få en kulturkrock! Om jag lyckas släpa mig ur all denna mys i dag. Oxytocinet flödar, gör mig lugn. Det finns inget härligare än att gosa och mysa i soffor med barn! Som dessutomn är snälla och icke-trotsiga och helt underbara i dag.
Jag kommer få en kulturkrock. Lär bara tänka på dem...
Jag läste på en blogg om mat. Att maten här uppe är mer dålig än nere i Europa. I vissa fall är det det. Jag längtar tex efter riktigt mogna smakrika söta persikor. Köpte persikor i går och smaken är inte ens en femtedel av det borde vara. Likaså med tomater - vattniga även de - inte söta och smakrika och helt underbara! Paprika, nektariner - alla frukter och grönsaker jag gillar är helt smaklösa här uppe. Jag förstår att det är avståndet. Men åker ni neråt Europa under sommaren - ät persikor och tomater. De är gudomliga när de är riktigt mogna.
I natt ska jag cykla hem med min cykel jag dumpade på jobbet. Jag har en historia av dumpade cyklar bakom mig, men hem ska denna cykel!
/manon
Jovisst är de smaklösa, fast de blir de ju när de mognar i lådor och inte i solljus. Fast smakrika tomater tycker jag nog man kan få tag i om sommaren om man väljer att köpa tomater från en lokal handlare. Med Persikor och Nektariner blir det värre, men då får man drömma sig bort för varje tugga man tar...*mums*
Ha det så kul ute! =)
Fast de tomaterna smakar ändå inte lika men börjar likna:)))!!
Vet du, jag längtade hem hela tiden. Den tiden är förbi ändå då jag tyckte om att vara ute på det sättet. Det kände jag ikväll...Men jag tycker om att vara ute om nätterna, jag gillar mörker och oaser av ljus, skuggor...svala sommarnätter, omslutas av dem. Jag lockas av mörkret som en vampyr:)Men jag föredrar då att sitta och prata nånstans...eller gå på bio, eller hitta på nåt annat...Stillsam jag låter!
Jag kände då jag var ute så här hur bra jag har det med make, barn och hus...jag skulle inte vilja vara ute i singelland. Jag är där jag vill vara.
Önskar maken hade varit vaken då jag kom hem! Känns trist att han sover...
Kändes skönt att upptäcka denna ro i mig själv...mot kontrasten av det stökiga...rastlösheten i mig handlar alltså inte om att jag vill göra en massa saker utanför hemmet, det handlar om annat - även om jag uppskattar sällskap! Tycker om att prata...
På ett dylikt ställe jag var på i dag pratar man ju inte...
Jag måste faktiskt hålla med dig *igen*, att det kan räcka att få sitta i lugn och ro någonstans och prata. Jag tycker också om att prata och tycker mindre om att vara ute i sorlet. Jag kan känna mig väldigt obekväm ute i vimlet!
Visst är det underbart att märka att rastlösheten inte handlar om att _göra_ en massa saker och att göra utanför hemmet och utan familjen. Rastlösheten står kanske för den begränsade möjligheten att få vara sig själv fullt ut? Alltså den man _är_ när man inte behöver "passa" barn. Att ständigt vara "jour" (som jag brukar säga ibland när jag vill vara ensam...*haha*...menar egentligen inte något illa, men det uttrycker mitt behov att få vara JAG) dvs. ta hand om sina barn, huset, trädgården osv. gör att möjligheten till att ta hand om sig själv minimeras. Speciellt när barnen är små, för andningshålen blir så få. Fast det blir bättre, det ser jag redan nu. Nu har jag större personlig frihet att "bara vara" med mina barn utan att ta hand om dem i varje minut. Jag tycker väldigt mycket om att umgås med dem på det sättet.
Vilken lång förklaring! Fast du kanske fattar vad jag försöker säga? *hihi* I så fall behöver jag inte förklara mer. :)
Ens egen altan en sommarkväll med ett glas vin kan räcka gott (när ens barn lagt sig! ;-D) för pratnerven och gemytlig samvaro. =)
*kram*
Du förstår på pricken:))! Och satte verkligen ord på mina känslor. Det är exakt vad det handlar om. Och visst blir man mer sig själv när barnen är större! När man slipper passningen just. Jag tycker det är jättekul att göra saker med min äldsta, det är så avslappnat.
Och altanen - vi har en jättbra där man kan sitta även om det regnar och det är urmysigt. Har inte utnyttjat den möjligeheten medan jag jobbat för jag är så trött om kvällarna, men nu ska jag! och så har vi köpt varsin köttbit som vi tänkte äta på altanen då barnen sover...det är bara det att vi inte fåt dem i säng så tidigt att det gått än! Men köttbitarna går ut 7 juli så det finns tid:)). Kanske i dag...
Tack Ullis - det du beskrev är ju exakt det jag känner fast med ord! När jag läste det så föll bitar på plats...
Vad många som säger att det är en sådan skillande när barnen är 5 år med det där alltet och personliga friheten!" Har haft en femåring redan och en fyller 5 näta vecka - men då äldsta fyllde 5 så var Mellanbror 6 månader, nu när han fyller 5 är twinsen 3,5 år - så jag har aldrig upplevt det du och en annan har pratat om just 5-års åldern!! Lugnet och känna det mer avslappnat:))! Om 1,5 år då:))!!
Härligt att du förstod! :)
Du är snart där..där din privata sfär vidgas. Jag tror du är där tidigare än vad jag var just pga. dina barn tyr sig till varandra mer när de är i så nära ålder. De saknar aldrig underhållning om man säger så och då hinner du vara för dig själv en stund! :)