Bekännelser (inte så farliga)

I skolan så gick jag och en kompis hellre och fikade istället för att gå på gympan. I en hel termin. Eller två. För att vara ärlig, nästan 4? Kanske. Typ. Ärligt har jag rätt vaga minnen av gympan. Vi satt och såg på också för läraren hade efterfrågat vår närvaro. Hon missade nämligen att säga att vi även skulle DELTA.
I dag joggar jag 4 ggr/vecka i 30 grader plus såväl som snöstorm.

Vi har även avvikit från den icke-obligatoriska konsthistorien. Vi bockade av oss och gick sedan. Ironiskt nog var det just konstvetenskap jag läste sedan på universitetet.
Med andra ord - intressen, fallenhet...vad det kan ändra sig...Dessa erfarenheter ger mig mycket lugn som förälder. Allt är inte skrivet i sten...

Observera att ovan är stora hemligheter för mina barn. De ska inte veta detta! Förrän det är försent och jag har tvingat dem genom 12 års gympa.(det gick ju bra för mig ändå men det talar vi tyst om och jag är bra på dubbelmoral med)

//manon

Kommentarer
Postat av: Carina

Och jag som är lärarinna nu för tiden gick hellre hem och tvättade håret för att gå på Imperietkonsert på kvällen, än närvara på historian. Det fanns mycket annat än skolan som lockade då men jag tyckte alltid att det var roligt att lära, även om jag inte alltid hade tid ;^) Jag inbillar mig ju gärna att min bakgrund som icke-mönsterelev ger mig lite lättare att sätta mig in i skoltrötta tonåringars resonemang.

Men ingen är väl en hela livet, det vore ju för sorgligt om det inte skedde någon form av reflektion och utveckling.

Postat av: Manon

Absolut! En ofelbar människa är inte mänsklig...Att själv göra fel ger förståelse och insikter.

Tycker det är bra att du blev lärare:) och vet hur det kan vara!

2007-01-29 @ 19:40:10
Postat av: Inga M

Det Du berättar om säger mer om idrottsundervisningen än om Dig. Den har ofta varit ett sorgligt kapitel; flåshurtig tävlingsidrott som knappat ingen av oss utövat annat än i skolan. Varför måste vi lära oss det? Skulle inte skolan lära för livet? Jag har då aldrig hoppat längdhopp, tresteg, klättrat över någon bock eller sprungit 60 meter på tid sedan dess.

Idrotten i skolan skulle kunna ha mer inslag av det som vi behöver ha idag; läkande, helande och lugnande rörelse. Det kunde vara typ meditation, chi gong eller vad det heter, avslappning, massage, zonterapi osv. Den typen av övningar skulle förmodligen locka till sig fler av de skolkande eleverna.

2007-01-30 @ 05:10:51
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Ullis

Visst, dåliga lärare ispirerar dåligt. Fast sedan handlar det om 85% omognad också. Det är tillåtet att vara ung och omogen, bara man inte förblir "ung och omogen hela livet". =)
Ja, alla har vi skelett i garderoben, men jag tycker i och för sig att det kan vara bra att påvisa det för sina egna barn. Vi måste inte bara visa på en perfekt fasad, utan det är lika instruerande att påvisa den sanna verkligheten.
Då inser våra barn att vi faktiskt vet vad vi talar om. Vi har varit omogna, gjort dumheter men samtidigt vuxit och blivit mogna. En nödvändig process att peka på.

2007-01-30 @ 09:58:04
Postat av: Zofy

ha, ha, den där konsthistorian ...vad f-n skulle vi ha den för, vi fick ju inga betyg....jag gjotde precis som du fast till skillnad från dig har jag aldrig varit speciellt intresserad av konst...

när det gäller gympa håller jag med Inga...ven f-n springer 60 meter eller kastar med liten boll....dessutom skulle ja allt mätas...hoppar du mindre än 3,5 meter, ja det blir en tvåa i betyg...hur inspirerande är det...nej, gympan skulle uppmuntra barn att röra på sig och må bra...

vi hade som tur var en bra gympalärare när jag gick på gymnasieskolan K. - vi fick beta av de "obligatoriska momenten" och försöka flera ggr om vi ville....men sedan fick vi i i mångt o mycket sätta agendan själva, innebandy, pingis, ofta workoutpass som hon ledde själv...och ALLA som var där och rörde på sig fick en trea i betyg, även om man var urkass på höjdhopp, längdhopp, plintar och volter....

2007-01-30 @ 10:35:06
URL: http://zofy.blogg.se
Postat av: carulmare

Skolgymnastiken! Vi har nog alla våra minnen. En gång blev jag och en väninna utskickade på en jättelång straffmarsch, säkert på grund av ett alltför tydligt manifesterat ointresse för skolgymnastiken. Men väninnan hade avtalat med pojkvännen om bilskjuts! Vi gick knappt ett enda steg! Jag känner fortfarande bara triumf, när jag tänker på den kuppen. Snacka om mognad...! :)

2007-01-30 @ 16:17:07
URL: http://carulmare.blogspot.com/
Postat av: Annaa M

Gympan fortsätter att vara som den alltid varit, det spelar ingen roll vad som påstås. Nä, den är hårdare nu, det var lite lättare att komma undan på min tid, eller det fanns en viss acceptans för att alla kanske inte hade lika stora förutsättningar. Så verkar det inte alls vara nu. Härdande är det t ex att tvinga hela klassen på mellan- och högstadiet delta i tävlingar i friidrott mot andra klasser där de dåliga både får chavottera inför publik och buas ut av klassen för att de drar ned resultaten.

Mellan fick ig i bedömning efter halva kursen nu i ettan på gymnasiet, trots att hon varit närvarande 75 procent, omklädd 55 procent av lektionerna. Hon var sjuk när det gjordes prov men läraren lät henne inte göra omprov för hon ansåg sig kunde bedöma ändå!

2007-02-01 @ 18:31:27
URL: http://annaamattsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback