Att agera, handla, göra

Ur Ursula K. LeGuins "Den yttersta stranden" Fantasy-böcker om övärlden, magikern Sparvhök till unge Arren, prins:

"Fattar du nu Arren, att en handling inte som ynglingar tror är som en sten man plockar upp och kastar, och den träffar eller missar sitt mål, och så är det bra med det. När stenen lyfts upp blir jorden lättare och handen som bär den tyngre. När den kastas rubbas stjärnorna i sina lopp och där den slår eller faller förvandlas hela universum. Jämvikten i det stora hela beror av varje enskild handling. Vindarna och haven, kraften i vatten, jord, ljus, allt de åstadkommer och allt som djur och växande grönska åstadkommer är rätt och riktigt gjort. Alla sådana handlingar faller inom jämviktens ram. Varken orkaner eller jättevalar kan rubba den stora balansen. Men vi, som ibland har makt över världen och över andra människor, vi måste lära oss vad löv, vind och val gör av sin egen natur. Vi måste lära oss att behålla jämvikt. När vi får valfrihet får vi inte handla utan ansvarskänsla. Vem är jag - om jag så hade makten - att jag skulle straffa och belöna eller leka med andras öden?"

Några rader ner fortsätter Sparvhök:

"Men om det fanns en enda konung över oss allesammans kvar och han sökte råd hos en magiket som i gamla tider, och om det var jag som var den magikern, så skulle jag säga till honom: "Herre konung gör ingenting bara för att det vore rättfärdigt eller berömvärt eller ädelt att göra det. Gör ingenting för att det verkar bra att göra det. Gör bara det som du måste göra och som inte kan göras på annat sätt."

Ligger det inte mycket i det där - sanningen finns oftast där om man lyssnar efter den, men oftast agerar man istället för att lyssna efter vad som sägs eller sker. Prestigelöshet är att föredra. Att agera är ofta att upprätthålla sin egen bild av sig själv inför sig själv och andra. Lyssna inåt...agera när man verkligen behöver agera, är en konst...att släppa kontrollen...att inte alltid vilja förändra...

Sanningen har många tolkningar - vad vet man om vad som är mest rätt...? Och när...?

Detta är kanske lösningen på det gamla teodicéproblemet dvs om att om Gud är god och allsmäktig varför finns det då ondska?

//manon

Kommentarer
Postat av: carulmare

Vilken bra text!

Fastnar först på dendär raden om ynglingar, där i början. Jag hade just ett samtal med min son, där han påstod att jag gör allt för invecklat. Jag hade just berättat att jag skulle försöka skriva något om varför fantasy är så viktigt idag. Varför skulle det inte vara viktigt? sade han tillbaka. Man vill ju veta hur det går. Det behöver inte finnas några andra orsaker. Var inte så magisk...! sade han till och med. - Ganska nära, eller hur? :)

Nästa mening som får mig att stanna upp är denhär: Att agera är ofta att upprätthålla sin egen bild av sig själv inför sig själv och andra... Det är verkligen så sant - och väl uttryckt.

Om teodice-problemet. Du menar att det onda uppstår som en följd av att mänskor stör naturens jämvikt...? Ja, så kan det väl vara... Fast det löser kanske inte den klassiska uppställningen av problemet. Man skall visst också förutsätta att Gud är allsmäktig och allastädes närvarande. Han borde således kunna ställa till rätta...

Men jag tror nog mera på att det är vi mänskor som är skaparna - eller i alla fall medskaparna. Att det är vi som på något sätt har bestämt oss för att komma hit och lära oss något. Jag tror det, bara för att det ger mig en bättre känsla i maggropen. Kanske till och med en sorts jämvikt. :)

Skriver fort, måste till jobbet nu. Hoppas det inte blev så många dumheter...

Postat av: Herr Manon

Intressant...

"Herre konung gör ingenting bara för att det vore rättfärdigt eller berömvärt eller ädelt att göra det. Gör ingenting för att det verkar bra att göra det."
Rätt eller inte, så är det svårt att tänka sig något som går mer stick i stäv med vår tidsanda. Det som premieras mest i dagens arbetsliv - upplever jag - är förmågan att få saker gjorda, sen spelar det mindre roll vad det var man gjorde och om det borde ha gjorts överhuvud taget. Det säkraste sättet att avancera tycks vara att gå in med buller och bång, kvickt identifiera ett par godtyckligt valda käpphästar som man driver igenom så fort man kan, ser till att så många som möjligt (speciellt uppåt förstås) uppmärksammar detta, så att man får möjlighet att hoppa vidare till nästa position/uppdrag/projekt där man går in med buller och bång, kvickt identifierar...o s v.

Om jag låter bitter är det för att jag i vardagen är tekniker och tjänar brödfödan på att förse användare med skitlösningar, eftersom cowboys av ovannämnd sort tvingar på oss deadlines som gör att vi aldrig hinner göra någonting rätt. Och för varje projekt blir systemen ännu mer fulla av skrot och provisorier som gör det ännu svårare att göra rätt nästa gång.

2007-02-01 @ 18:44:41
Postat av: carulmare

Vilken utomordentlig beskrivning av dagens arbetsliv, Herr Manon! Jag är inte tekniker, men jag känner ändå igen mig. Kanske är det likadant överallt. Med Shakespeare's ord: Much ado about nothing... :)

2007-02-01 @ 19:42:37
URL: http://carulmare.blogspot.com/
Postat av: Manon

Håller med er två! Visst är det tänkvärt skrivet? Man ska göra och agera i dag.

Teodicéproblemet - tänkte på jämvikten och tänkte att det kanske är just därfr gud inte ingriper för att bevara nån jämvikt? Men detta är bara en luddig tanke och inte färdig...

2007-02-02 @ 17:29:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback