Utbrändhet
I min värld kan jag helt enkelt inte se mig som utbränd. Det går bara inte.
(nyss gick en av cheferna och jag sa att pojken hade tagit om med febern och hennes reaktion var - stackars pojke! Det var värmande. De jäktar mig faktiskt inte men jag tror de ser hur jag jobbar halvtid och försöker och det viktigaste BLIR gjort).
//manon
För mig var det som att allt tog stopp, orkade knappt det vardagliga, oföretagsam, allt jag tyckt varit kul, var inte det längre. Ej effektiv. Tappa minnet. Kändes som att leva i en bubbla, jag hörde inte och registrerade inte vad andra sa. Mer likgiltig för familj och vänner. Kunde inte lösa korsord längre, och läsa var svårt för det bara ?gröta? ihop sig och jag kunde ej ta in saker. Sov dåligt.
Skickar med fakta från nätet från Kbt sidor (Kognitivtbeteende) får du se om de kan stämma på dig, gör det det så kontakta vårdcentralen imorgon!, för detta tar tid att bli bra ifrån, om det nu är det, annars kanske du bara behöver en veckas semester eller nåt.
Sköt om dig och lycka till.
Hälsningar fd. energiknippe
Fakta från nätet;
Stress/utbrändhet
Vad är stress?
Den psykologiska definitionen skiljer på det som gör oss stressade (s.k. stressorer) och på själva stressreaktionen.
Vilka situationer vi upplever som stressande är individuellt (t.ex. mycket att göra på jobbet, konflikter) och beror på om vi uppfattar en situation som hotfull eller ej. Stressreaktionen kan delas upp i de känslor (t.ex. ångest, nedstämdhet), tankar (t.ex. "jag kommer aldrig att klara av det här"), beteenden (t.ex. påbörja många aktiviteter samtidigt utan att kunna slutföra dem) och fysiologiska symtom (t.ex. hjärtklappning, yrsel) som vi upplever när vi är stressade.
Kortvariga perioder av stress är något som hör livet till och är inget som vi vanligtvis blir sjuka av. Om stressen däremot blir långvarig och vi inte får någon möjlighet till vila och återhämtning, så riskerar vi att få en mängd olika stressrelaterade besvär som t.ex. muskelsmärta, huvudvärk, "utbrändhet", depression, höjt blodtryck, magkatarr och sömnproblem.
Deprimerade personer uppvisar en drastiskt sänkt sinnesstämning. De förlorar energi och intresset för vardagliga aktiviteter. Koncentrationsförmågan försämras, liksom förmågor som rör tankeverksamhet och beslutsfattande. Sömnproblem och viktnedgång är också vanliga symptom.
Den deprimerade personen tänker i negativa banor kring det mesta. Tillvaron känns meningslös, framtiden hopplös och själv är man värdelös.
Det behöver inte göra ont. Om du inte lyssnar till de signaler som inlägget här ovan beskriver och sedan GÖR NÅGOT ÅT DET i så fall ... då går det bara vidare tills dess att du ramlar ihop för då måste kroppen rent fysiskt få dig att stoppa. Och då gör det ont. Sök på nätet. Det finns massor att läsa :)
läs min blogg. svarade dig där
Finns nog inget enkelt svar. Hade själv en rad "klassiska" symptom, som sömnrubbning, dåligt minne, nedstämdhet, oförmåga att planera mitt arbete och ganska mycket ilska inombords. Dessutom hade jag sammandragningar var 30:e sekund under flera dagar när jag var i vecka 23. Hade det inte varit därför (rädslan att det var fel på fostret) hade jag inte tagit mina symptom på allvar.
Nej, mammor kan inte bli utbrända, för ingen skulle märka det..
Faktum är, att i krissituationer, krig och liknande, förekommer inte utbrändhet.
Ingen enkel sak. Jag blev i alla fall förvånad, när de ensamstående utan barn mådde sämst och var oftast sjukskrivna.
Jag vet inte hur det känns, för jag har aldrig blivit utbränd. Däremot har maken legat "on the edge" och han sa som du nu. "jag kan inte se mig som en som är utbränd".
Han hade många mystiska symtom som inte stämde överens med hans hälsa. Han hade oerhört högt blodtryck, trots att han tränar löpning, huvudvärk av den värsta sort, sömnstörningar, humörsvängningar, hög kolesterolhalt i blodet, ständiga förkylningar och sist men inte minst; JAG upplevde honom annorlunda; instängd i sig själv, egocentrisk och grubblande. Själv stämde ingenting ovanstående symtom och betraktelser med HANS syn på sig själv.
Han blev sjukskriven 3 v och fick order om att börja få ordning på sig själv. Det lyckades. Jag var själv sjukskriven så jag kunde hjälpa honom att "se sig själv" ur ett annat perspektiv än sitt eget, mossiga. Numera finns INGA av ovanstående uppräknade symtom. De bara försvann.
Den högpresterande personligheten är den som ligger i riskzonen. Han är högpresterande. HAn gör karriär och jobbet är hans lycka men det är också hans stora sorg.
I min värld är jag inte utbränd, fast jag just sitter där och är svärtad.
När jag gick in i väggen var jag så totalt slutkörd så jag orkade knappt gå ens. Orkade knappt andas, suckade hela tiden. Hade massor med kroppsliga symptom. Men insåg ändå inte att jag måste ta time out. Ingen annan insåg det heller. Till sist kunde jag inte tänka på annat än att få stopp på ekorrhjulet, men visste inte hur. Då kom tankarna på att det enda sätt jag visste var att avsluta mitt liv. Men det ville jag ju inte! Jag ville ju leva! Och då blev jag ännu deppigare av att inte se någon annan lösning. Ensam var jag med mina tankar, för jag var ju "bara försoffad" och det var bara att "rycka upp mig" så skulle det kännas bättre. Men det fanns inget att rycka i. Startsnöret var av och startmotorn kapsejsad.
Stressen rusade isande kall och samtidigt brännande het genom kroppen hela tiden. Det var svårt att äta, minnet pajade - jag var som senildement, totalt rastlös, kunde inte sitta stilla - trots att jag var dödens trött och slut, och så vidare och så vidare.
Du kan läsa i min Nina-på-Johangården-blogg om det. Det ligger under en egen kategori. Där finns inte början på utbrändheten för jag startade bloggen då jag varit "sjuk" i två år redan.
Läs gärna de som personerna ovan rekommenderat.
Hoppas detta var lite svar på din fundering.
Ville bara tillägga två tänkvärda saker;
Folk tycker om dig för den du är,
inte för det du gör!
Många ser en likhet i detta, bla jag själv, och jag har väldigt svårt att sära på det, men det är väldigt bra att tänka på om man gör mycket hela tiden för andra och det är en del av problemet i utbrändheten. För exempelvis, visst älskar vi vår familj för att de är de PERSONER de är.
Sedan som jag har hört; Man måste ge upp sitt liv för att få det tillbaka, m.a.o sluta med alla åtaganden, åtminstode för en period.
Hälsningar fd. Energiknippe
Utbränd blir man inte av att ha mycket att göra,
utan det är värre att göra saker man inte kan påverka.
Tack för alla svar!
Visst är det så att man inte blir utbränd under krig men så tänker jag på alla som nte kämpar järnet för att överleva och de som faller i hop efteråt - är inte det kollapser?
Tänkvärt är det och jag känner igen många bitar men jag tror inte jag är där än i alla fall! Periodvis kan det kännas så, oöverstigligt att plocka ur diskmaskinen tex och sedan återkommer kraften. Egocentriciteten...
Svårt att veta vad som kommer ur ren trötthet eftersom jag sover dåligt eller vad som kommer av stress...För uppvisar man inte sådana symptom av för lite sömn med?
Jag kan inte säga mer än era kloka ord och att jag ska vara uppmärksam. Man är inte lat om man vägrar göra saker ibland när det tar emot på ett visst speciellt sätt...
Gå hit. Jag blir orolig för dig.
http://netdoktor.passagen.se/?lngItemID=3618
och
http://netdoktor.passagen.se/?lngItemID=5180
Sömnbrist ger minnesförlust, stress ger minnesförlust.
Eftersom man bara är människa, får man fundera, vad som är viktigt, för man kan inte hinna allt. Man måste be om hjälp, man kan inte klara av allt ensam.
Sköt om dej.