Tre stygn och Schreck
Jag kan inte se vad jag skriver för katten står framför skärmen. Hon älskar datorskäremn. Hon borde börja blogga.
I går ringde de från dagis för att tvillingpojken slog sig så han fick ett djupt hack övanför ena ögat. Maken åkte till dagis och hämtade bara honom för att ta honom till sjukhuset. Jag hämtade de två andra senare för det var min hämtdag och det är inget kul att sitta i väntrummet på akuten för så små. Storasyster följde med. De satt och väntade i två timmar på akuten. Tappert. Såret var djupt, ända ner till benet så han fick sy. Tre stygn blev det. Han var tapper med att bli sydd också. Bedövningssprutan var värst. Han kom hem rätt - spak - eller nåt. Lite medtagen och med en ny Schreckryggsäck han hade fått på sjukhuset. Stackars liten....han hade gråtit rätt mycket på dagis och enligt syskonen så hade han fått sitta i en barnvagn ute sedan medan de andra lekte och fått äpple och glass.
Eftersom Storasyster följde med till sjukhuset var jag ensam hemma med två barn och det var faktiskt mysigt. Lugnt och mysigt. Hade hel bulgur kvar sedan tidigare så jag stekte upp det i sesmaolja och kryddor med lök, grovriven morot och kyckling. Till det fick dem turkisk yoghurt. Tvillingflickan plockade ur morötterna hon inte tycker om och åt kyckling och snackpaprika doppad i yoghurt (inspirerad av mellanbror vad gäller paprikan) och bulgur som inte var kontaminerad med grönsaker, Mellanbror åt en del av allt. Paprikan var spännande för skivorna kunde likna, hjärta, dödskalle och annat....
Maken fick åk atillbaka till jobbet efter akuten för det var en del saker som måste göras. Kom hem när vi alla sov.
**********
En granne bjöd till säljparty vilket kan vara trevlig och en annan att hjälpas åt vid lämning då barnen börjar skolan. Att man turas om som förälder att lämna. Låter helbra för mig!
När jag tänker efter, jag tycker att dagarna går utan att nåt händer, men när jag skriver ner detta så här, så visst händer det saker ändå! Jag gör inte så mycket men det händer mycket runtomkring...men jag är inte i centrum av mitt liv och det känns OK. Bara man får lite ändå, nåt litet eget och göra nåt litet annat då och då (som grannen med skollämningarna också tyckte, hoppas de hade det trevligt i går). Jag tror många känner så och jag hoppas de får det. Ärligt, jag är inte avundsjuk på de som har släktingar som kan ställa upp, det är bara skönt för dem. Jag tänker som så att jag ska ge det till mina barn istället så de orkar med vardagen den dagen de har fullt upp med sina liv. Och de och vi har ju M som de tycker om! I natt ville tvillingflickan sova med mig och jag lät henne göra det. Det är så urmysigt med de små treåriga lite knubbiga armarna och benen, det lilla snusande huvudet med fingrarna i munnen...det är nåt jag kommer minnas med kroppen då jag är gammal och hon vuxen. Alla barnens små kroppar...de små armarna runt ens hals...
//manon
Fantastiskt att du orkar ha näringsriktig, halvavancerad kost när dagen såg ut som den gjorde och du är stressad.... så det börjar ta sig obehagliga uttryck.
Var försiktig. Jag var hos min läkare och blev ombedd att de över min tillvaro ur ett "stressperspektiv" ett halvår innan jag klappade ihop alldeles. Jag kände att det nästan var omöjligt att förändra i mitt liv. Det ÄR stressigt att både arbeta och ha relativt små barn... Det torde i så fall bara finnas ett sätt och det är att båda föräldrarna går ner på halv tid... eller sluta arbeta helt. och så är inte vårt samhälle uppbyggt.... Hoppas du hittar nån balans... Mitt enda råd är; träna... så du är stark och orkar mer. Att bara finna andliga tillfällen för sig själv i form av vila och promenader och osv kan gära att man börjar grubbla istället och blir deprimerad och får panikattacker. Jag började med Qi-Gong men efter "smällen" var det "det" jag fick attackerna av....
Det var inte så svårt att göra! Den hela bulguren var över från annan dag och det var bara tre kycklingfiléer att strimla (ja löken att hacka och riva moroten då), gick rätt snabbt faktiskt att röra i hop det!
Men du har rätt...det är rätt mycket, alltid nåt som händer. Och du har rätt, jag känner igen det där, jag fastnar i grubblerier och detär på sista tiden jag fattat att det är pga trötthet, hjärnan går på högvarv liksom och oroar sig
onödan för mycket!
Ska till läkare i dag och typiskt! I dag lyckades jag sova till 6.30 och känner mig utvilad och GLAD! Det gjorde jag inte i går och dagar innan utan var rätt lam och disträ...det kanske vänder! Men jag ska dit i alla fall och be om sömntabletter. Får jag mer kontroll och känner att jag kan vila i vardagen blir det bättre, och inte behöver kämpa för att fatta vad jag gör på jobbet, för mycket nytt var det!!!! Nu börjar jag känna att jag börjar få kontroll och överblick...Var en jäktig morgon men nu börjar jag landa!
Lilla tvillingpojken verkar lite mör i dag med efter stygnen och ville se det i spegeln och så. Han var så rörande!! Längtar efter dem nu! Men dagis får ringa i fall det är nåt.
Bra att dagis ringde i alla fall! När Pojken föll från en klätterställning ner på en sån där stor dagiscykel och bröt armbågen när han var 3 ringde de inte. Däremot hade de grälat på Äldsta för att hon satt med honom i knät hela eftermiddagen. Till mig sa de att han kanske höll på att bli magsjuk för han var lite blek och ville inte äta. I själva verket mådde han illa av smärtan.
PS; säljparty tycker jag låter riktigt hemskt! Har hittills lyckats undvika sånt...
Annaa - fy så hemskt det låter! Stackars liten, så ont han hade!! Det är bara att vara tacksam över att ha ett bra dagis. Att de inte kopplade illamåendet till att han ramlat!?
Nä, känns OK med det (säljpartyt alltså:)).
Glömde Nynna - jag tränar! Och det är precis som du säger, man får ur sig stressen på helt annat sätt vid fysisk ansträngning (träning) än meditation och promenader, tycker jag med! Man ska inte tänka för mycket. Fysisk styrka ger en hel del själslig styrka, faktiskt.
Jag har gått på en hel del säljpartyn här i det område jag bor. Själva grejen med ett säljparty (att köpa) är ointressant kan jag tycka, men det är kul av andra skäl - de sociala. Alltid träffar man någon man aldrig pratat med, men kanske sett i förbifarten. Sådant är kul!! Å det är spännande med en ny människa!
Precis så tänker jag, Ullis! Det blir kul! Jättespännande.
Manon; det skulle bara sluta med att folk skulle undra vad jag hade där att göra, på säljpartyt alltså...
Huga - stackars liten. De kan vara otroligt tåliga de små.
Förresten - kul att höra att kalaset för äldsta killen blev så lyckat. Det gläder mig. Låter som en riktigt lyckad tillställning för honom - sånt kommer han att minnas!
Lillebror kommer in till oss på nätterna fortfarande ibland. Visserligen blir han som en helikopter med fötterna i våra ansikten, så det kan vara svårt att sova, men det uppvägs av den där goa barnkroppen som ligger bredvid och snusar tryggt.
PS Blir så glad att du kommenterar hos mig (och så hade vi samma smak på TV-serien;-) och att du länkat!
Lotten - Är också glad över att barnen verkade tycka om kalaset. För mig kändes den -rörig:)- men jag är ju bara vuxen *s*. House ÄR bra:)! Jag är impad över ert kalas och fantasifullheten med guldstenar och allt! Klart jag länkar!