Regnigt och åter intryck

Åska och regn! En del barn stormförtjusta andra mindre förtjusta. Själv har jag varit vaken sedan tidigt för ett barn vaknade, för ovanlighetens skull, 05.45. Barnet somnade om. Inte jag...

Men i dimman här klarande en del saker. Se,  
http://manon.blogg.se/2007/august/det-har-med-intrycken2007-08-07 2.html#comment och  http://manon.blogg.se/2007/august/osorterade-intryck.html#comment . Det är bra att vara observant på sina reaktionsmönster men jag är övertygad om att man kan tänka för mycket med och att det blir ett hinder. Man måste acceptera sig själv med fel, brister och alla rätt. Nåt jag har förstått med mig själv är att jag kan bearbeta saker snabbt och att jag har en oerhört bra intuition men litar dessvärre inte helt på den. Jag är dessutom en bra iakttagare av människor och deras reaktioner och mönster. Jag ser mer än vad jag säger oftast. Det är deltagandet jag har svårt för pga saker inom mig.

Jag har problem med min självkänsla. Jag är övertygad om att jag i grunden har begåvats med tillräckligt bra social kompetens och jag måste finna den igen för jag har förlorat den i alla rädslor. Känns som hybris att skriva det, men jag tror det.

Jag tror ärligt att jag är bra, jag har bra saker i mig. Visst är jag osmidig också. Jag måste tänka på mig själv som på andra. För jag är inte fördömande, jag dömer inte ut så lätt. Jag tycker om människor, trots och för deras brister och förmåner. Livet är inte svart och vitt. Det som läker mig är människor med samma inställning, som nån jag berättat om här, nån som tror på människans godhet och att de kan förändras till bättre. Inte förändras så det blir annoröunda, men förstår och ändrar sina beteenden till slut. För jag är van vid total fördömande.

Nåt jag tycker är intressant med folk är att, hur ska jag förklara, att en genskap kan uttryckas på så olika sätt. Som "social", "envis", "tålmodig". Man kan vara det på tusen olika sätt!

Men man ska inte tänka för mycket heller.

//manon

Kommentarer
Postat av: Visionary soul

Försök att inte tänka "hybris", när du sätter ord på en egenskap som du har och som är bra... Låt dig få vara bra på det. Utan att för den skull överdriva åt andra hållet heller. Det är väldigt troligt att du har bra social kompetens. Och att självkänslan behöver byggas upp, stärkas.
Jag är en stor-tänkare. Jag tänker och bearbetar hela tiden. Men jag gör det numera med en trygghet, och en nyfikenhet - vad kan jag tänkas lära mig av det här? Hur kan jag använda den här kunskapen? Hur kan jag förmedla till andra att jag förstår vad de menar, eller få dem att förstå det JAG menar? Att tänka mycket behöver inte vara ett tecken på ångest... men det kan bli det, om tänkandet är för osäkert och fladdrar fram och tillbaks mellan att nedvärdera och övervärdera sig själv.
Jag tror att det du beskriver, att du kan uppleva dig som tråkig i vissa situationer och "överaktiv" i andra, har att göra med att du lärde dig att leva med osäkerhet som barn. När som helst kunde du bli påhoppad med negativa omdömen om dig själv, och förmodligen kunde du inte se något mönster i hur du blev bedömd av dem som inte ville dig väl... förmodligen FANNS det inget mönster heller. Så nu, som vuxen, när du får tid på dig att bli beredd på att du ska möta någon, då hinner du också "censurera" dig själv, tvinga dig att hålla dig själv tillbaka. Och känner dig därmed tråkig för att du håller tillbaka lite för mycket. I spontana möten hinner du inte hindra dig... och då kommer det du tänker, ibland lite mer osorterat än du själv vill... och då kan du bli osäker på dig själv efter sådana möten också... Så tror jag att det kan fungera, för dig.
Ibland när du fått synpunkter kring t ex barnuppfostran, här på bloggen, så har du reagerat väldigt starkt. Så tror jag att det kan bli när man känner sig lite osäker på om man "duger" inom det område man diskuterar. Jag uppfattar att du har blivit tryggare på både det och andra områden... du vågar tro mer på att du gör rätt själv, för det mesta, och då blir det inte lika viktigt att övertyga andra om det. Så jag tror att du redan har kommit en god bit på väg med ditt självkänsla-byggande! :-)

Postat av: Madeleine

Usch ja bara åska och regn :(

2007-08-08 @ 18:49:22
URL: http://www.livetuppochner.blogg.se
Postat av: Manon

V-soul Tack för dina två långa kloka kommentarer. Jag tar dem med mig och ska fundera. Jag börjar som sagt fatta nu det där du talar om. Styvmor blir mer lätthanterlig då man tar henne som du säger. Jag var ett hot och ÄR ett hot mot henne lustigt nog fortfarande. Talade med farmor i dag och hon säger ungefär samma saker. Att de är inte normala liksom...Hur jag än var/är så skulle hon hittat fel och så var det!
Och du har helt rätt om det där med osäkerheten. Jag är osäker just av de orakerna. för det var så "random" var/när/hur/på vad de skulle slå ner. Hur jag än var så blev det fel. Och du har rätt, jag censurerar mig själv och döljer och det är vad folk kallar för "integritet" hos mig.
Likaså barnuppfostran för det är min akilleshäl för det sista jag vill är att upprepa mönster och jag vet inte vad normalt är vilket gör mig osäker för jag bryr ju mig så otroligt mycket om dem. Jag vill så väl att de ska ha världens mest fantastiska barndom och känna sig älskade. Men jag måste slappna av och duga som jag är där med.
Det där med självkänsla är knepigt. Har många fler tankar men hinner inte mera nu! Dessutom måste jag tänka och smälta först. Och läsa mer i boken! Har inte hunnit till benandet än.
Madde - Välkommen hit! visst öste det!

2007-08-08 @ 19:48:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback