Lillsjälen och Storsjälen
Min själ har fått en kumpan. Min själ har hittat en annan okuvlig själ i familjen. En liten en på två år, som är ohörsam och äventyrlig. Det är den lilla flickan som klättrar över andras grindar, kör bobbycar nerför trappor, lyfter kaniner i öronen och klättrar upp på matbord. Som älskar ordet "NEJ". Att få ett nej är en utmaning.
Lillsjälen och Storsjälen (min själ) har funnit varandra. De älskar varandras sällskap. De drar ut på rövarstråt tillsammans. Storsjälen vill vara moderlig och omhändertagande och i sin nya iver i "back to nature" så vill h*n gärna visa lillsjälen hur man umgås med djur tex. Eftersom storsjälen drömmer om en egen bondgård så letar hon efter hus med kor och hästar och kaniner och hönor. Det är bara det att min själ är ju inte speciellt verlklighetsförankrad och inte så smart alltid. Framförallt kan h*n inte skilja en ko och en tjur. För att inte tala om att h*n är lite dålig på källkritik. Men så blir det ju om man missbrukar helium. Man får lite annan verklighetsuppfattning då. Då är det inte så konstigt att se bilder på kor svävande ovanför hustak och tro att det är så det ska vara. Att Chagall är agronom. (Speciellt om man själv kan flyga och inte är slav under naturens lagar.) Jag har tillbringat många sömnlösa och irriterande nätter då jag har försökt ta ner själen på jorden och förklarat att Carl von Linnés "Systema Natura" och Chagall är helt olika saker. H*n lyssnar bara inte. Jag blir VANSINNIG!
Konsekvensen av detta är i alla fall att nu är storsjälen och lillsjälen ute på vift. På Paris hustak letandes efter kor de kan mjölka. Inte en lätt uppgift inte (även med tanke på att själen aldrig någonsin mjölkat heller). Men lillsjälen hänger på skrattandes. Hon älskar att hoppa från tak till tak och dingla med benen på kanten av ett balkongräcke. Hon bara skrattar och myser av alla förskräckta rop. Det är det bästa hon vet. Framförallt att jag ligger sömnlös och orolig.
Min själ är nöjd med sin lilla följeslagare och känner sig som värsta Yoda.
Själv orkar jag inte jaga varken storsjälen eller lillsjälen. Jag är nu själv snuvig och lätt febrig och det VET de. Jag får bara hoppas att min själ inte gör några större dumheter och jag vet ju att själar inte är ömtåliga. Det är tur i oturen med tanke på allt osmart de gör.
//manon
Lillsjälen och Storsjälen (min själ) har funnit varandra. De älskar varandras sällskap. De drar ut på rövarstråt tillsammans. Storsjälen vill vara moderlig och omhändertagande och i sin nya iver i "back to nature" så vill h*n gärna visa lillsjälen hur man umgås med djur tex. Eftersom storsjälen drömmer om en egen bondgård så letar hon efter hus med kor och hästar och kaniner och hönor. Det är bara det att min själ är ju inte speciellt verlklighetsförankrad och inte så smart alltid. Framförallt kan h*n inte skilja en ko och en tjur. För att inte tala om att h*n är lite dålig på källkritik. Men så blir det ju om man missbrukar helium. Man får lite annan verklighetsuppfattning då. Då är det inte så konstigt att se bilder på kor svävande ovanför hustak och tro att det är så det ska vara. Att Chagall är agronom. (Speciellt om man själv kan flyga och inte är slav under naturens lagar.) Jag har tillbringat många sömnlösa och irriterande nätter då jag har försökt ta ner själen på jorden och förklarat att Carl von Linnés "Systema Natura" och Chagall är helt olika saker. H*n lyssnar bara inte. Jag blir VANSINNIG!
Konsekvensen av detta är i alla fall att nu är storsjälen och lillsjälen ute på vift. På Paris hustak letandes efter kor de kan mjölka. Inte en lätt uppgift inte (även med tanke på att själen aldrig någonsin mjölkat heller). Men lillsjälen hänger på skrattandes. Hon älskar att hoppa från tak till tak och dingla med benen på kanten av ett balkongräcke. Hon bara skrattar och myser av alla förskräckta rop. Det är det bästa hon vet. Framförallt att jag ligger sömnlös och orolig.
Min själ är nöjd med sin lilla följeslagare och känner sig som värsta Yoda.
Själv orkar jag inte jaga varken storsjälen eller lillsjälen. Jag är nu själv snuvig och lätt febrig och det VET de. Jag får bara hoppas att min själ inte gör några större dumheter och jag vet ju att själar inte är ömtåliga. Det är tur i oturen med tanke på allt osmart de gör.
//manon
Kommentarer
Postat av: Lisa
Så bra beskrivet och vilken passande bild.
JObbar man inte hela livet att försöka hitta en balans mellan olika viljor inom sig?
Postat av: Manon
Aboslut! Och bilden är Chagalls...
Trackback