Sova
I natt vaknade jag av att en liten en behövde gå på toaletten, försent, misstänker jag. Maken klev upp och tog det trots att han är sjuk....Tacksam...Men han får ju faktiskt sova på dagen i dag i alla fall när barnen är på skola/dagis. Och han sover NU! Han vet om mina sömnproblem även om han inte förstår dem alltid - "du slappnar ju inte av". Han har urlätt för att somna om och har litet sömnbehov.
Jag vet inte. Jag tycker att jag sköter mig. Upp ca 5-5.30, frukost, jobb, hämta barn, springer 5-7 ggr/vecka. Äter hyfsat förutom att jag är så trött så jag klarar mig inte utan coca-cola (är beroende av koffeinet aldrig lärt mig gilla kaffe). Ja, berättade på jobbet om pannkakorna och en där skrattade och sa att jag borde haft min cola-burk med mig och med den i näven räcka upp handen och "vadå ingen sylt till pannkakorna, jag förstår inte?":))))). Haha, det hade ju varit kul!!! Ärligt talat, det är min enda synd i matväg i alla fall...och jag ger ingen cola till barnen. De får juice till helgmiddagarna bara och vi har sällan kakor och bullar hemma, knappt aldrig efterrättter. Så därför känns det så onödigt att börja skippa sylt där det smakar bäst med sylt...Glass har vi. Jag bara tänker inte på sött, gillar inte sött speciellt, känns läskigt i kroppen, bara cola och vissa chokladsorter tycker jag om. Aldrig gillat smågodis tex. Inte av någon ideologi utan ärligt, faller mig inte smaken, blir inte lockad...därför tänker jag inte på att ha det hemma heller. Inte uppvuxen med krämer heller så det har vi inte heller...Fast sylt har jag till pannkakor och blodpudding.
Jag fattar inte varför jag inte sover....är ju kanontrött...
Kanske jag är för stressad iom att jag sällan varvar ner iom att jag ska upp så tidigt orkar jag inte vara uppe så sent och barnen lägger sig vid 21 och då är jag slut...Det är helt fel dygnsrytm för mig egentligen. Min dygsrytm är att vara uppe till ca 1-2 om nätterna och sova till 7-8. Då mår jag som bäst.
Om helgerna sköter jag ruljangsen hemma med barnen och maken renoverar. Inte slaviskt och inte från tidig morgon och kväll men de timmar som är som mest aktiva. Inte kul för honom heller, han är också less på detta och sliten av det, men nu har vi huset och behöver få det fixat. Det handlar inte om lyxrenovering heller iom att tre köksluckor har fallit ner + en del av kaklet i köket. Men - det gör att ingen av oss har återhämtningstid hur snälla barnen än är...handlar INTE om dem! Det hade tom varit helt OK om jag kunde sova för jag kan göra rätt mycket med barnen. Vi umgås:). Jag gillar att vara med dem men blir grinig av min TRÖTTHET. Det handlar alltså helt och fullt om mina SÖMNPROBLEM! Det är den som gör att jag inte orkar med resten.. Att vara uppe från ca 3 varje dag...att sova så lite...Gör inte mitt bästa på jobbet heller. Är så lååångsam och trött...
Jag vill så gärna soooova! Inte kan det hjälpa att gå till läkare heller? Kanske man får sömnpiller och det vill jag verkligen inte bli beroende av. Är det stressrelaterat kan jag inte heller göra nåt åt det...
Nu håller jag tummarna för att jag får vara ledig på höstlovet. Har sparade föräldradagar att ta ut. N (8,5) tindrar när jag talar om det, hon vill vara hemma under lov och ävenså jag. Alla barn ska vara hemma då. Hoppas att det går!!!!
Jag vill bara sova...Vill inte göra nåt alls, inte ett dyft. Vad gör man åt sömnproblem!?
//manon
Jag känner igen mig - tror delvis det är rena sömnrubbningar som man fått genom åratal med småbarn...det blir en sorts "skada" till slut liksom...
När tränar du de där 5-7 ggr i veckan. För om det är på kvällen efter barnen somnat, som jag tror du skrivt ngn gång, kan ju det ha med saken att göra. Om jag tränar för sent på kvällen blir jag kankse inte direkt pigg, men kroppen blir väldigt uppe i varav och jag har svårt att sova och slappna av...kan det spela in?
Jag äter faktiskt sömntabletter som jag började med när jag var sjuk och hade kroniskt ont en period. Jag har inte kunnat sluta med dem men för mig är det ingenting jämfört hur det var då, när jag bara ville sova men inte kunde för jag hade så ont (nu har jag inte ont längre men skräcken för att inte kunna sova sitter kvar)
Petra - ja, så är det nog, alla nattliga avbrott.
Sofie - olika. Antingen tidigt eller sent, emn jag har inga problem med att somna först på kvällen utan att jag vaknar på småtimmarna och kan inte somna om. Men träningen kanske gör sitt till? Fast tränar jag inte blir det värre...också tänkt att det kanske är det...
Jag tror att det är stress!
Och inte speciellt konstigt heller. Du har länge haft en situation där du vill/måste prestera på jobbet, dessutom med ett antal VAB-dagar. Du vill hinna hämta barnen i vettig tid, och känner press på att (och vill egentligen)hämta tidigare. Ni har ingen avlastning, och håller dessutom på att renovera!
Det är klart att det skapar stress.
Just sömnproblem är väl ett ganska typiskt symptom på stress som ska tas på allvar. Utan att få sova fungerar ingen! Jag skulle rekommendera läkarbesök, och sen se vad det skulle ge. Ibland kanske man inte ska vara så rädd för tex sömntabletter. Det kan vara värt det för att inte riskera större problem.
Fortsätter du så här utan att göra något tror jag att du löper stor risk att hamna i utmattningsdepression. För din egen, och för familjens skull tror jag att du behöver ta tag i detta.
Många kramar!
Cocacolan är säkert skurken i dramat. Du får för mycket koffein (tror jag)
Testa att vara utan coca colan om du klarar det.
Å jag minns den där tiden ... 13-åringen hade då (under sina första 8 månader) kolik. Hon sov ENDAST och enbart mellan kl. 20.00-24.00. Om man hade tur. Det blir som ngn sa här i kommentarerna - en snurr man kommer in i. Kroppen blir liksom hela tiden beredd på att vakna. Sömnen blir "tunn". Prova valerina fr hälsokosten. Det hjälper lite. Kanske. Och du - det kommer inte alltid att vara så här ;)
Tack för inputen. Jag ska försöka dra ner på colan ändå fastän jag blir fasligt otrevlig utan den:) i början i alla fall, men jag klarar det ju under de 2 sista graviditeterna. Får göra som då, trappa ner, inte sluta tvärt. Slutar jag tvärt får jagont i huvudet...
Ja, det är nog stress,jag lurar på det med trots att jag ärligt känner mig lat. Eller brist på nedvarvning.
Känner mig hemskt fånig när jag klagar och alltid säger att "det går inte att ändra" nu har jag i alla fall hämthjälp ca 2 ggr i veckan...Det gör jättemycket, bara tanken på det i allafall för förra veckan vi började med det blev det inget för att M blev sjuk och denna vecka är maken sjuk å andra sidan är jag superglad över att han är hemma på kvällarna nu när jag är så här extremt trött! Så jag kan inte klaga på det, verkligen inte! Så maken har inte hämtat en så det har "bara" blivit 1 gång i veckan...
Jag får gå på läkarbesök på arbetstid så jag kan ju boka tid.
Tycker mest synd om barnen som får ha mig så trött jämt...Utan dem hade man ju kunnat vara hur sur som helst, men de ska ju inte växa upp med en surismamma.
Jag hade en sådan period förra hösten/vintern med. Är säkert "allergisk":)) mot kyla och mörker, har börjat med vantar pga min köldexem (kommer så fort det är under +15 grader). Men det blir liksom tjall på dygnsrytmen...Fast å andra sidan är oktober den brådaste tiden på jobbet med...
Just nu klarar jag mig för jag är övertrött men jag dignar framåt kvällen...klubbad 21/22 och vaknar då kring 2-4. Kanske jag sover för intensivt då?
Det går över i alla fall som Christina säger! När jag skrivit det här vet jag att jag måste ha självdisciplin. På jobbet har jag sagt att jag är trött så jag behöver inte vara sprudlande bara jag gör mitt men hemma...är jag sur kan barnen tro att det fel på dem så jag får sura...Så barnen är viktigast. Maken vet hur det är och vi känner varandra så pass bra och klarat så mycket redan så jag har svårt att tro att han inte skulle palla att jag inte var så översvallande ett tag...Men barnen bekymrar jag mig mest för när jag är trött och inte orkar.
så är det precis för mig när jag har tränat sent...kan iofs somn men vknar ngra timmar senare och känner mig spänd i hela kroppen....jag tror på en kombination av mycket, stress, träning, koffeinet vet jag inte, , f-n det ju skitjobbigt att jobba heltid och ha massa barn
(fast jag förstår att du vill träna jag blir också tusen ggr tröttare o tjurigiare om jag inte får träna)
Sofie (som är supertrött, håller på att missa en deadline, har ett barn med vattenkoppor och inser att träningen kommer gå helt åt helvete denna vecka!)
Åh, Sofie Det låter tufft! Hoppas att du ror allt i land men det lär du göra!
Visst är det tufft bitvis med heltid!
Kan inte säga att jag har det värre alls md flera för de är väldigt samspelta och lätta att ha att göra med (oftast:)) men de är ju barn:))! De leker så bra...
Samam här blir tröttare av att INTE träna ändå..
Åh vad hemskt det är att vara så trött att läpparna domnar och man känner sig frånkopplad! Stackare dig som har det så dag efter dag! Jag tror som de andra att det säkert kan vara stress som orsakar de tidiga uppvaknandena. Att vakna i vargtimmen med tankarna snurrande är väl ett klassiskt stressymtom?
Men tvärtemot vad några har skrivit så tror jag att man ska vara rädd för sömnmedel faktiskt. Jag har läst att med sömnmedel så förstör man kroppens förmåga att somna av sig själv väldigt snabbt. Jag ska inte säga exakt antal dagar för det minns jag inte men det var skrämmande snabbt, högst två veckor. Dessutom så tar ju sömnmedel bara bort symtomen, själva orsaken till att du sover dåligt finns ju ändå kvar. Tror inte det kan vara bra att kväva något som är ett tecken på att allt inte står bra till med kroppen. Det brukar komma etter värre efter ett tag då.
Hoppas att du kan göra någon förändring som gör att sömnen får stanna lite längre!
Hihi, rätt vad det är lär jag ju vara så trött att jag bara däckar som Törnrosa:). Nä, ska inte skämta!
De är jättesnälla här med. Nån föreslog att jag kan sova ett tag i ett rum här, men, det känns så "dumt" att göra på jobbet...
Vad jobbigt du har det!
Ett tips angående träningen, man skall ha en hel vilodag i veckan så 7 ggr per vecka ska du inte springa det sliter bara ut kroppen!
Sen med stressen finns det inget du kan göra. Du lever ju ett otroligt pressat liv. Med fullt upp nästan hela tiden det är klart att kroppen får svårt att varva ner. När du somnar på kvällen så somnar du förmodligen av ren utmattning men kroppen varvar ner och när du fått några timmars sömn så vaknar du och kan inte somna om! Jag vet att det är svårt att fixa bort stressen men jag tror att du måste annars kommer du snart att hamna i den berömda väggen och det vill du väl inte.
Har du provat mental avslappning? Yoga? Eller annat som är avslappnande?
MVH HM
Vad jag menar ovan är att "kroppen varvar inte ner" och du vaknar.
Ja, jag tror det är nåt sådant att jag somnar av utmattning men kroppen varvar inte ner...och vaknar därför...
Min mentala avslappning just nu är att dumglo på TV:). Men yoga och sådant, jag ska inte säga nej men det är svårt att komma i från...men det kanske är nåt man behöver istället för piller då...
Får räkna nätterna som egentid! Just nu är jag glad över kabeltv-n för jag orkar inget annat om nätterna:).
Det lustiga är att jag egentligen inte tycker att det är SÅ pressat, man jag kanske har vant mig? Inte mer än andra i alla fall för alla jobbar och har dagishämtningar ju. Jag är knappast unik. Och man kan ha mer pressande jobb än jag!
Jag märker i alla fall att jag hela tiden ändrar strategier och vänjer mig till och av saker. Omformulerar. Nästan så att jag tävlar med mig själv om graden av asketism.
Usch, det värsta är att jag känner igen mig i det du skriver och att jag inte har några bra råd att komma med. Men jag tror som många andra att det är stress.
Jag däckade precis som du vid 21 och vaknade vid 3-4. Kunde inte somna om. Ibland satt jag uppe till 24 och jobbade, vaknade ändå 3-4. Jag har aldrig tidigare haft sömnproblem utan vill alltid sova 8-9 timmar.
Jag bryts ned oerhört fort om jag inte får sova och insåg att detta håller inte. Bestämde mig för att får jag inte friår så säger jag upp mig i alla fall. Annars tror jag att jag hade blivit sjuk som flera andra på mitt jobb.
Du har 4 barn, du har heltidsjobb, ni har renovering på gång. Inse att du är pressad!
Men Gud, jag har ju inget tips! Men du måste ta signalerna på allvar, sömnbrist gör en till slut galen. Tyvärr.
Fast jag vet inte om jag kan hålla med om att du INTE är speciellt pressad. Som havsfrun skriver du jobbar heltid, har 4 barn, ni renoverar, make som oftast jobbar sent osv klart du har skäl att vara stressad!
Jag kan ju bara jämföra då jag jobbar heltid och ska få ihop allt och nej jag klarar det INTE. Personligen kan jag klara ett stressat läge ett tag men blir det för lång tid mår jag dåligt. Jag har lärt mig att hantera det men det krävs lite uppoffringar för ens självstänighet och ego och det är inte lätt. När man väl tagit steget så känns det bara ok!
Så du känner igen det havsfrun. Usch då...Sköbtmed friår...
HM - kanske det. Fast maken klarar det så himla bra. Han har inte ens sömnproblem, han har tom litet sömnbehov. Han klagar inte.
Jag är trög just nu, men vilket steg känns bra? Vad syftar sista meningen på, alltså:)?
Fast du kanske inte kan jämföra med din make?!? Han kanske inte känner samma stress han kanske inte funderar lika mycket, kanske inte ser samma saker som du som ett problem, har det kanske lugnare på jobbet osv.
Vad jag menar är att för att få en förändring så kan man kanske inte bara lösa problemet på egen hand. Man måste kanske involvera jobbet, maken osv och liksom inte bara lägga ansvaret på sina egna axlar. Och det är väl då det svåra kommer, för att jag skall må bra måste jag be andra om hjälp att förändra min situation! Sen vad man gör det är ju upp till dig! Vi har haft denna diskussion förut och jag vet att du inte tycker att något går att ändra så jag går inte in på det nu! Men du kanske förstår vad jag menar nu!
Glömde en sak! Man kan för sig själv strukturera upp vad som känns stressande. Skriv ner det, fundera på om det går att ändra på något sätt om inte skrev ner varför det inte går och vad händer om du skulle ändra på det ändå? Kommer hela världen rasa ihop eller kanske är det inte så farligt.
Aha, då fattar jag. Han ska i alla fall hämta en dag i veckan och jag lämnar och så har vi hämthjälp ytterligare en dag i veckan oftast.
Fast det största problemet är att jag får ju inte färre arbetsuppgifter om jag går ner i tid. Bara lägre lön.
Det ser i alla fall ut att jag får ledigt höstlovet med 90% säkerhet! Jippi!
Nej jag brukar inte be om hjälp. Inte förrän det krisar. Det är ju många som har det så här och fixar det...Det känns som lyx och att jag klagar utan anledning när jag i stället borde ta mig samman. Många klarar det ju och värre dessutom! Jag har jättesvårt för att be om hjälp - varför skulle folk hjälpa mig och hur?
Kom på en grej. Jag sitter själv och funderar på hur jag ska få ihop det om ett halvår när ledigheten är slut.
OM, jag ska tillbaka till mitt gamla jobb måste jag ställa mer krav på att få styra min arbetstid själv. Föreslå att få jobba hemifrån ett par dagar i veckan. Skulle tjäna mycket tid på det eftersom restiden är ca 2 timmar per dag. Något för dig?
Kanske Coca colan som gör att du inte kan sova?
Och även för mycket omkring dig...
Hej!
Dra ner på colan tror jag på, det blir för mycket socker (fniss) och koffein.
Hade en lång period av sömnstörninger för tre år sedan. Gick till doktorn och fick en insomningstablett (inte sömntablett, det är skillnad). Hämtade ut den från apoteket och ställde den i skåpet hemma. Jag tog aldrig en enda.Det hjälpte att bara veta att de fanns där om det skulle kännas outhärdligt.
Hoppas det löser sig.
Kramar från oss!
Havsfrun - ja ställ krav! Jag har förstått det som att du jobbar på en större arbetsplats och då rä det nog lättare i vis mån. Jag jobbar på ett litet. Tyvärr når jag bara mailen hemifrån så dte går inte att jobba hemifrån.
Nina - drack bara 2 i går! Försöker trappa ned...
Fluff! Hej! Jag förstår vad du menar. Har man dte hemma så är det en trygghet på nåt sätt. Man vet att man kan ta till det OM dte kniper.
Jag gick hem i går och det var helskönt! Jag var så övertrött så jag ville liksom trötta ut mig alldeles. Tyvärr kan jag inte göra det då jag hämtar men kanske 2 ggr i veckan? Nån sa att det kanske är bättre än att springa för springagde kan förstärka stress/flyktreaktionen medan gå är motion men lugnande...Sov i natt äntligen i alla fall, 21.30 till 05.00...Har lite sömn att ta igen...