manon

Jag glömde säga en sak. Av mina föräldrar har vi blivit fyrtio stycken människor. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarns barnbarn. Gissa om det är kul när vi träffas? Två skolklasser på sjuttioåtta år.

Och så glömde jag underteckna ovanstående.
Quid Vis

Äh, vad är det där för konstiga insinuationer av läraren?

Syskon är JÄTTEBRA, det tror jag du vet bättre än hon. Jag har haft det lite som N, har iofs "bara" två syskon men de är lite yngre än jag. När jag var 9 år var brorsan 4 och syrran 2 år. Jag älskade dem och vi hade jättekul. Minns än idag hur jag brukade arrangera "barnens dag" för dem, läsa för dem etc. Jag var dera största idol. Jag minns min syster som bebis, hon var så gosig att jag kan FORTFARANDE DRÖMMA att hon är bebis...

Jag har inte lidit ett smack av att ha två lite yngre syskon och jag har aldrig ngnsin tvivlat på mina föräldrars engegemang och kärlek TROTS att jag fick gå ensam hem från skolan från det att jag började ettan...

du ska inte bry dig ett dugg om vad hon säger. N verkar ju både ha en bra relation till sina syskon OCH en massa kompisar, kan det bli bättre?

Läraren kanske menar att du ska lämna tillbaks syskonen där du fick dem från...

Nej men allvarligt, undrar hur/om läraren tänkte när h*n sa så.
Har läraren syskon? Kan det vara lärarens egna uppväxtproblem som lyser igenom i det h*n säger?

Klumpigt och fel av läraren att förutsätta att det är dåligt med många syskon. Förebered något bra svar nästa gång det händer.

Pröva att vara rak mot henne, säg typ

- Såvitt jag kan se hemma så trivs N med sina syskon, har Du anledning att tro något annat?

eller

- Jag tror det är bra för barn att ha många syskon, de lär sig umgås med andra människor o att dela med sig. Varför tror Du att det inte är bra?

Jag finner mig aldrig då hon säger det. Det gnager efteråt. Nej, jag tror inte att hon har det så dåligt med alla syskon. Jag ser ju hemma hur de leker. Hon ville tom att A (4 år) skulle dela rum med henne igen fastän det inte behövdes.

Fast nu flyttar han ut och de tre små ska dela rum. Vi har köpt en våningssäng. A överst, en liten en under och en annan liten i den gamla juniorsängen bredvid. A tuycker dte är jättespännande.

Har ingen erfarenhet av syskon. Men det jag hört om många syskon är just det Quid Vis skriver att det är kul! Och de ser ju ut att ha roligt...

Otroligt plumpt och dumt!

Men jag har stött på det där ibland också, fast jag bara hade tre, att speciellt yngre lärare besvärades av att man har flera barn. Det finns en inbyggd mall om hur det ska vara och där passar inte hänsyn till flera syskon in. Inte att man är ensamstående förälder heller. Minns ju alltför väl den där hösten då jag sprang som en skållad råtta mellan sjukhus, skola, fritids, musikskola och jobb och skarvade i så gott jag kunde med hämtningar och en fritidslärare tog på sig en sån där morsmin och sa "vi anser att i första klass är det FÖRÄLDRARNA som ska både lämna och hämta varje dag!"

Vad ledsen man blir när man läser det du skriver och också en del av inläggen. Att det trots allt är så många som har svårt att hantera att alla är olika. Att man inte kan pressa in alla människor i en mall och så fort någon går utanför så blir det snack och kommentarer. Trist!
Jag tycker du ska stå på dig och säga emot. Till att börja med har läraren inte med att göra hur många barn du väljer att skaffa och så länge ditt barn inte lider någon skada hemmma så ska läraren öht inte bry sig. Jag tror som flera att det är bara av godo att ha många syskon. Jag är mellanbarn i en skara på tre och sån glädje jag har haft av mina syskon HELA mitt liv !!