Vett och etikett

Snubblade på en fråga nånstans. Det var en mamma som klagade på att personalen på skolan klagade på att hennes barn hade kniv och gaffel i fel hand. Flera svar gav henne rätt typ "har inte personalen bättre för sig än att klaga på sådant? Stör detta verkligen den allmäna ordningen? Det viktigaste är väl att han/hon äter? Så larvigt att bry sig om sådant!"

Jag bryr mig. Jag är uppfostrad til att bry mig. Jag lär mina barn vare sig de är matvägrare eller inte att hålla kniv och gaffel i rätt hand. För så är det bara. Man kan bi bedömd efter dessa småsom jag inser egentligen oviktiga saker.

Men bör jag tänka om? Det kanske är obsolete med denna kunskap? Jag inser ju att det FINNS viktigare och mer engagerande saker att bry sig om. Men det sitter i ryggmärgen. Rätt hand.

Likaså uttrycket "kan jag be att få". Det är egentligen en sammansmältning av två uttryck "kan jag få" och "får jag be om" men nu verkar "kan jag be att få" vara så utbrett trots att det egentligen är felaktigt. Men jag kanske ska lägga mig i denna fråga med. Jag har frågat nån som har känningar bland språkvetare så jag lär få svar på detta. Men som sagt, sprket utvecklas och saker som är felaktiga från början blir i slutändan korrekta.

Tankar kring detta?

//manon

Kommentarer
Postat av: Christina W

Åhhh ... vi har pratat om detta hemma (jag och min man) eftersom merparten av våra barns vänner inte kan hantera kniv och gaffel. Och jag pratar inte småbarn - detta är ungdomar i övre tonåren. Vi har pratat mycket om varför ungdomarna inte kan hantera bestick och tankarna kring detta är många. En av tankarna är att vuxna sällan sitter med sina barn och äter, vare sig hemma, i skola eller på dagis. Ungdomarna av idag har fått äta med andra barn men kanske inte med andra vuxna. De har alltså inte regelbundet fått se hur man hanterar besticken. Kan det vara så enkelt? Säkerligen finns det en hel radda andra förklaringar men en sak är säker...i världen utanför kan brist på kunskap i hur man hanterar bestick få ungdomarna att bedömas (dömas)på ett negativt sätt. Att kunna föra sig är viktigt. Språket är också viktigt men jag kanske inte reagerar på det exempel du just nämnde...det finns andra värre övertramp.
Att våra barn mår bra är det viktigaste av allt men det betyder ju inte att vi ska strunta i allt annat.

Postat av: Annaa M

Hi hi, fråga vilken amerikan som helst, från vilken samhällsklass som helst, hur man hanterar kniv och gaffel... i vilken hand. Eller kniv??? Man försöker väl dela sin bacon med gaffeln...

Men det är väl bra att dagis visar hur man i allmänhet gör i vår kultur. Pedagogiska måltider kallas det väl. Men för det behöver man ju inte springa och klaga för föräldrarna...

Rolig historia från min systers dagis. Flicka från en kultur sitter och retar pojke från annan kultur. "Hemma hos er äter ni med fingrarna för ni är ju xxxx.! - "det gör vi inte alls!" osv osv tills personal griper in och säger att det ser hon väl för sjutton, att pojke äter snyggt och fint som alla andra med kniv och gaffel. Varvid flicka svarar: "Här ja! Nu pratar jag om hemma!"

2006-08-26 @ 15:54:40
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Annaa M

För resten undrar jag över det Christina säger om att inte barn och vuxna äter ihop. Vadå??? Från första dagen på dagis till nian (mina barn har sammanlagt gått på fem olika grundskolor) har det alltid suttit med lärare och ätit. Lärare äter med eleverna ändå upp i nian. Har precis diskuterat detta med äldsta som först på gymnasiet börjat äta "lärarfritt".

2006-08-26 @ 16:00:51
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Christina W

Annaa...mina barn gick hos en dagmamma som ständigt bantade och därför inte satt med barnen, när jag en kort period arbetade på dagis upptäckte jag till min fasa att personalen satt med men de åt inte med barnen, i skolan satt lärarna ibland med men oftast inte - så var det från småskolan ända upp i högstadiet. Och de barn som då inte har familjer där man äter middag tillsamman...

Postat av: Marie

Kul att du kom in i min blogg nu. Det är en annan tjej som också har haft problem med lösen osv vet inte vad det beror på. Jättekul iaf att du kan läsa mina inlägg nu.

Finns kanske större saker att ödsla energi på som pedagog kan jag tycka som 1-7lärare...

Ta hand om er!

KRAAAAAAAAAAAAAM!

2006-08-26 @ 23:48:55
URL: http://marieas.blogsome.com
Postat av: Manon

OK. Kulturellt fins det hemskt mycket olika bordskick (och annat:)).

Om man säger som så...tänker jag efter så skulle jag inte påpeka om kniv och gaffel för en förälder om jag vore lärare men jag tycker att ett minimum av etikettregler för att kunna föra sig. Alla bryr sig ju inte...och känner man till reglerna är det lättare att välja NÄR amn vill bryta mot dem.

2006-08-27 @ 18:56:55
Postat av: Sofie

oj då - jag har faktiskt inte ens koll på om de äter med rätt hand....så länge man inte "grisar" dvs äter med öppen mun, låter, tar med händerna et c är det lugnt för mig...

det där är nog så olika varifrån man kommer, kulturellt betinget som ngn skrev. Min morfar (som är död nu) var gammal bonde. Varje gång han åt soppa eller sås så liksom sörplade han i sig det flytande från skeden.SLURP...som Emil i Lönneberga ungefär. Jag minns att det var SÅ äckligt men man vågade ju inget säga....

2006-08-28 @ 14:56:38
Postat av: Manon

Sofie - jo det är kulturellt betingat. Alltså småttingarna äter med bara en gaffel (som bäst om de inte tar fingrarna) men N med kniv och gaffel.

Maken berättade att när han var ca 12 år så visade hans mamma honom hur man håller en gaffel och att man för maten på ovansidan av den. Han tyckte det var jättekonstigt och opraktiskt att visa då han var så gammal.

2006-08-28 @ 21:07:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback