Tålamod
N (N 8,5) har fått vara med på jobbet i dag. I morgon ska hon följa med pappa på jobbet. Det är planeringsdag på skolan. Märkligt egentligen. Precis när alla kommer tillbaka från semestern. Ja DÅ ska man börja med att be om ledigt. Tur att hon är stor nog att kunna följa med på jobb. Hon har inte haft kul inte...Kunde inte spela spel på min mobil heller för den äldre tyckte att spelet lät för mycket. Lite plinkplonk.
En äldre, fd läraren, tror jag tyckte hon tog för sig för mycket. Hon har tidigare pratat om att barn i dag är lite för försigkomna. Att man på hennes tid fick speciella barnbord och inte falla i vuxnas tal. Inte utan att bli tilltalad.
Jag vet inte. Jag gillar inte det gamla konceptet heller.
Undrar hur jag blir som äldre? Undrar om jag kommer att klaga på att jag inte hinner städa när jag har kvällarna helt fria? Låter lite kul då en del klagar över att de inte hann städa pga oförutsedd shopping på vägen hem...? Klaga över ljud? Över att barn tar för stor plats? Spännande....
//manon
En sak har jag märkt Manon och det är att mer eller mindre allt är relativt. Förr kunde jag tolerera andra barns påhitt och buller men nu, när mina egna barn vuxit upp och jag vant mig vid en tystare omgivning, så är det verkligen inte lätt.
Jag vill inte ses som en gammal grinig tant men samtidigt så tycker jag att jag förtjänat lite lugn och ro efter alla år med barnen, som alltid kommit i första hand.
Fast jag borde inte prata som om allt detta är över för min del, för det är det faktiskt inte. Min yngste son, som är 21 år, bor fortfarande hemma och ser till att jag inte mumifieras. :)
Ja, jag har tänkt i dem banorna faktiskt! Attd et måste vara relativt...undrar hur jag blir:)!
Märker på min farmor hur hon avskyr barn som leker utanför huset...och ogillar minsta knyst från mina då jag talar i telefon med henne...
Ja, jag undrar vad man själv kommer störa sig på...Sätta krokben för barnvagnar:)?
Lite lustigt det där med barnbord. Det har man ju suttit vid som barn och alltid hatat.
Men häromdagen när vi tittade på matmöbeln "Wilma" (för femtielfte gången bara för att komma fram till att den är för dyr)så tänkte jag "nja, varför inte låta barnen sitta vid barnbord=köksmöbeln. Med många i familjen blir ju en eventuell matsalsmöbel full av bara vår familj.
Så jag är redan där. Fin möbel för oss vuxna i vardagsrummet och barnen förpassade till köket. Det är bara pengarna som hindrar mig från att bli en gnällig tant:)
Ja det gäller att passa sig...
Barnbord förekommer fortfarande! Tror jag berättat om hur förkrossad Äldsta blev för några år sedan när hon med sina syskon blev förpassad till ett annat rum hemma hos vänner. "Med de där två kan jag vara hemma!" sa hon, åt snabbt en liten portion och gick hem, djupt kränkt.
Jag har en egen metod när sånt händer hemma hos släkten och min syster brukar hänga på. Vi slår oss helt enkelt ned vid det som kallas barnbordet. Sätter oss demonstrativt på halta taburetter och skrivbordsstolar och balanserar för stora tallrikar på bordskanter och dricker ur uddaglasen som slängts fram. För det är ju ofta så att de där barnborden får en udda sammansättning och är helt barnovänliga att sitta vid. Vilket ger gnälliga släktingar ännu en anledning att stöna över oupfostrade barn som tappar mat i golvet och spiller julmust över duken.
Bättre att barnen får sitta bekvämt med vuxenhjälp inom räckhåll resonerar vi, och blir förstås beskyllda för "exter".
Vad betyder " exter "?
Fast vad det så illa med barnbord? Jag tyckte att det kunda vara helt ok och även idag för mina egna barn. Oftast äter ju de mycket fortare och då sitter vi vuxna där med en massa tomma platser som är kladdiga!
Äh, fram för roliga barnbord åt barnen, se det inte som något de förpassas till utan till något kul!
/Grannen mitt emot
Exter är göteborgska/bohuslänska och betyder ungefär "egensinniga idéer för att göra sig märkvärdig".
Grannen; När tre syskon, 10 - 13 år, får sitta ensamma i ett annat rum och äta på en middagsbjudning så är det definitivt förpassning. Bättre att bjuda utan barn om man ändå inte vill ha dem med.
Men det kan även kännas förpassning när barn föses ihop bara för att de är barn, inte alls är jämnåriga och inte känner varandra. Blir inte mycket ätit då. Mina barn har aldrig stämt in på bilden av några som inte äter och snabbt går från bordet - men i såna sammanhang har de förstås gjort det. Vid blandborden har de alltid suttit kvar!
Men det är klart det kan göras bra barnbord också.
Om man gör så som du beskriver, ja, då är det förpassning! Men vi har haft barnbord men då har de suttit i köket (där vi vuxna också satt) vid ett bord där alla var mellan 3 och 5 år och då är det ju bara spännande precis som det var när jag var barn och fick sitta vid ett eget bord med mina kusiner! Men som tonåring där börjar kanske gränsen gå och barnen bör få välja själv!
Aha - jag funderade också på vad exter betydde...
Apropå barnbord. De enda barnborden jag har varit med om har varit just barn som fösts ihop just för att de är barn vid ett bord. Har inga goda erfarenheter av det. Annaa, jag förstår att din Äldsta slog bakut! Kan inte låta bli att tänka på Pippi och när hon belv bjuden på teparty hos Tommy och Annika...Apropå vara demonstrativ, liksom:).
Jag har faktiskt inte varit med om barnbord då vi haft folk hemma eller tvärtom...Inte ens hos Familjen som alltid bjöd på trerätters. Barnen fick sitta vid bordet med oss. Personligen tycker jag inte det r ett problem emd barn som sitter emd och försvinner. Å andra sidan är jag nog rätt härdad med alla barnen:). Men jag kan förstå att det ibland kan vara praktiskt om man är många...Fast varför inte slå ihop borden då?
Undrar hur mina barn skulle tycka om det...hm...min 8-åring skulle absolut inte gilla det men gilla läget om hon var tvungen...A skulle absolut inte vilja om vi var borta för han vill ha koll på oss...M och S - tja, de skulle ändå springa till oss hela tiden. Opraktiskt då amn ändå måste hjälpa dem coh ge dem tallrikar med mat och springa ifrån sitt vuxenbord hela tiden, tycker då jag som får springa 4 ggr i så fall...Lat som jag så föredrar jag att de sitter vid samma bord så att man minimerar spring. Tänk om de bråkar? Det gör dem då de är 2-5 år och då får man springa från vuxenbordet IGEN! Blir det luckor, tja, och så mycket kladd blir det inte längre då de är två år...Mer om händermna då...och inget kladd när de är 4 år.
Njae, jag respekterar om andra har barnbord men det känns inte som den mest praktiska lösningen för mig i alla fall. Naej, jag gillar nog inte uppdelningen...Är nog inge lösning för mig i alla fall...Då föredrar jag middag utan barn vilket just nu är en utopi för oss:).
Jag har kapitulerat antagligen med vårt intensiva barnliv!
Jag och brossan satt vid ett barnbord papppa snickrat ihop när vi var små. Då gillade man det. tyckte att man liksom hade ett eget bord. men det avr lite småtrttsamt när man blev äldre över 12 år och vid släktträffarna hemma hos mormor och morfar fick sitta vid barnbordet tillsammans med de andra kusinerna, blev kallade "barnen". Då blev man lite småpurken....
Det verkar då gå en gräns kring 10-årsåldern för barnbord?