Mitt Medelklassdagis

Aldrig förr har vi haft ett dagis som är så homogent! Pop-kläderna står som spön i backen. Idel väklädda blonda barn med föräldrar med akademiska yrken. Föräldrar som är så ambitiösa och vill så väl. Städat. Fint. Inte det minsta lilla iranska barn, inte ens en halv, inte ens finskt? Frågade faktiskt efter utländska barn och det ryktas om två mörkare huvuden på en avdelning för större barn. Pedagogerna är verkligen engagerade och superbra. Lyhörda för föräldrar och barn. Fattas bara. Skulle de vara dåliga skulle dagiset stängas eller personal raskt bytas till följd av samtliga föräldrars protestskrivelser till kommunen. De vuxna vet sina rättigheter och kan strida för dem.

Det är en medelklassankdamm. Ja, vi passar in med våra blonda barn med oss föräldrar med akademiska yrken.

Ändå - åhhh - vad jag kände att jag ville revoltera bland dessa föräldrar som skolar in sina barn med mig! Jag vill ruska om dem. Sticka ut, utmana dem. Jag saknar vårt gamla dagis där vi bodde förut. Vårt föräldrakooperativ där personalen är värd sin vikt i guld. Där fanns svenska, iranska, arabiska, polska och finska barn vid sidan av de svenska. Tillräckligt för att ge en blandning. Föräldrarna till dessa talade svenska som vilken infödd som helst.

Jag kände mig som en främmande fågel bland dessa välartade föräldrar med sina 1,2 barn och sina akademiska jobb. Jag vred mig inombords då de talade om föräldraskap och deras ambitioner. Hur SVÅRT det är att ha 2 barn hemma och stimulera dem. Turen kom till mig och jag svarade sanningsenligt och med viss uppror i rösten "Jag leker inte med mina barn, det gör de så bra själva, de är lite för kreativa". Det vara bara det att jag blev så LESS på deras jargong, på deras medeklassighet....Jag såg att en verkligen blev sur över det jag sa och en annan liite stött. Bara över att jag sa så...nåja...viss uppror i rösten...En som har tre barn (men inte alls så tätt som jag utan ca 8, 5 och 2 år fick jag respekt för i alla fall. Jag har verkligen kommit ifrån 1-2 barns föräldrars bekymmer. De som skrattande berättade om ambitionen att lägga fram kläder till de två små barnen dagen innanför att morgonen skulle gå smidigt men orkade inte med det och tog fram ändå om morgnarna. Herregud! Vilket kaos vi skulle få om vi skulle ta fram kläder samma morgon dagis var, Här är det disciplin, dagen före. Jag gillar det inte men gör vi inte det så blir morgnarna kaos. Även på andra små saker märkte jag att jag levde i en annan verklighet. Men skönt, jag bekymrar mig inte om kvalitetstid. Ja, jag vet, ALLA HAR OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR; RESPECT FOR THE PEOPLE - MEN! Oj, vilket massivt medelklassliv och bekymmer de hade! ALLIHOP! Ovant....

Herregud! Vi flyttade därifrån vi bodde för att vi växte ur huset, vi ville komma närmare stan, vi ville få en bättre skola för skolan N började i och de föesta skolor där vi bodde var INTE bra. Lika super dagiset var lika illla var skolan. I botten, med ca 60% godkända. Fritids bedrövlig. Barnen sprang vind för våg, ingen brydde sig. Svårt att få ihop klassfikan. Började man ringa runt så var det knappt nån som kunde svenska. Nu överdriver jag men tillräckligt för att det skulle kännas som problem. Om man även räknar in de som hade en utländsk förälder från USA, England, nåt europeiskt land så var över hälften barn med nån utländsk bakgrund varav några föräldrar inte kunde svenska. Men mindre än hälften kändes som utländska fast de hade påbrå. Den blandningen som var där var bra. Barnen lärde sig att det finns olika människor, att umgås med varandra över klass - och nationalitetsgränser. DET var positivt - men som sagt, skolan där är kass. Självklart. Alldeles för få välutbildade föräldrar som kunde klaga. De som var välutbildade flydde istället, började sätta sina barn i musiklasser oavsett om barnet gillade att sjunga eller inte just för att slippa de stökiga skolorna efter åk 3. Även N blev lite stökigare...stämningen var lite, äh, rå..

Men detta, detta, vårt nya sista dagis där våra tre små ska gå tills de börjar skolan....Denna homogena miljö...det är inte bra heller! Jag ryser....

Jag känner mig som en rebell. Jag klädde mig medvetet mer utmanande i dag för att revoltera. Inte medelklassigt och snällt....

Hur kommer denna miljö påverka barnen? Kommer de bli bortskämda snorungar som tror att alla har det som vi och alla andra här? Att måttet på fattigdom är att inte kunna äta sin oxfilé om söndagarna?

Jag känner mig överväldigad till max av detta extrema homogena. Måste smälta detta...De kändes för välartade för att vara levande...ingen livfullhet, ingen frivolitet - trist...välartat väldesignat...peeerfect....? Överbeskyddat.

//manon

Kommentarer
Postat av: Annaa M

Ja du...känner allt igen mig, men från skolan...

En anledning till att min Äldsta köpte den där syntetsportjackan och har börjat tala väl om vår sunkigaförort är att hon genomlevde sina sista två högstadieår i den perfekta vita skolan i den perfekta vita villaförorten.

Jag drog en liten rörande historia för henne igår som jag hittat på en blogg om en lessen pojke som inte kommit in på den skola han sökt på gymnasiet för att han haft dåligt resultat på sitt inträdesprov, blivit lovad omprov men inte fått, men så vips i nästa inlägg, tack vare mammas ingripande så kom han in på första reservplats och var så glad.

Och hon blev djupt upprörd: "Jävla bortskämda överklasskids som alltid tror dom kan få som dom vill - och får det också! Vad tror du förortsungen som blev undanskuffad tycker???"

Postat av: Sofie

Vadå....frågade de runt alla om deras syn på föräldraskap och ambitioner ? Vad var deras ambitioner då? "nyfiken"

jag tror inte du behöver orora dig...det är ju ni som familj och era värderingar som sätter mest prägel på era barn, sedan har väl dagis trots "homogeniteten" bra personal som kan ge barnen sunda värderingar....

Vårt dagis var så homogent men har blvit mer och mer heterogent.....det spelar ingen roll vilket....jag/vi är alltid den främmande fågeln i alla fall, jag jobbar heltid, vi glömmer allltid saker eller är ute i sista sekunden och vi säger rent ut att vi inte vill vara med i ngra famijleråd eller gillar att höststäda dagis på en lördag förmiddag etc. Det finns massor med föräldrar som är SÅ klämkäcka och känner varandra SÅ bra för att deras barn går på samma dagis och det är SÅ roligt att måla dagis tillsammans...

Men jag har lärt mig att inte bryr mig. Mina barn har alltid haft kompisar där och jag har kontakt med kompisarnas föräldrar i den utsträckning det behövs. Jag struntar i vad andra tycker bara mina barn mår bra (Det roliga är att mina barns respektive bästisar föräldrar också står lite utanför "präktighetssystemet", de ena är frånskilda, de andra halvitalienare med lite mer avslappnad syn på barn o föräldraskap.....

jag tror det kommer bli bra....hoppas de hittar ngra roliga kompisar, du får gärna uppdatera oss!

2006-08-18 @ 13:49:29
Postat av: Anonym

Ofta speglar skolan hemmiljön. Om föräldrarna bryr sig om sådant som läxor och klassfika samt backar upp sina barn med läxläsning osv, helt enkelt sinalerar att skolan är viktig, så skapar det barn som fungerar bättre i skolan.

Nu är jag kanske lite tyken men det känns lite lyxproblem att kunna bekymra sig över det medelklassiga dagis som ni hade förmånen att kunna välja att flytta till. Ni ville ju bort från de sämre skolorna som ju till stor del är en produkt av sitt upptagningsområdes problem och till en bättre fungerande skola med drivande medelklassiga föräldrar. Kanske är ni inte så annorlunda än de "andra" föräldrarna. Kanske har även de en inneboende rebell som inte identifierar sig med medelströmmen.

2006-08-18 @ 15:31:41
Postat av: Manon

Annaa - ja, så ska det inte vara att man ska kunna komma förbi genom kontakter på det sättet...

Sofie - du har helt rätt. Jag vet om det där och vi lär vara slarviga med.

Anonym? - inte r du tyken. Jo jag är medveten om det också det du skriver om. Visst, vi valde bort det och kunde göra det men jag känner ändå att kontrasten är så stor. Det nästgamla dagiset var också blandad som vårt "superdagis" men tyvärr för långt bort. Det var jobbigt med bussar. Dte här dagiset ligger 5 min från oss. Jag var inte riktigt medveten om att det vår sååå pass "medelklassigt" på detta dagis och så pass homogent som det är så det var en smärre chock och jag tycker att just det är synd. Det är synd att det ska vara så segregerat att det blir så tydligt.

Jag blir inte sårad för jag är medveten om det dubbla i det jag skriver. en del var också att jag faktiskt inte kunde delta i samtalet med resten av föräldrarna. Faktiskt. Världen var så främmande att jag hade inget att tillföra. Men jag tror även att antal barn spelade in. De hade mer tid att engagera sig...jag har älugt talat inte mött sån engagemang i verkligheten förr mer än på föräldrasidor.

JAg vet inte. Ärligt - ja vi har råd att bo här, vi renoverar. Samtidigt känner jag, ja. lustigt...och att jag faktiskt inte hade nåt gemensamt med dem...Jag var den enda de inte vände sig till så mycket föräldrarna. Vet inte varför. Kanske för att jag var upptagen? Kanske för att jag själv kände att de de pratade om, ja, jag lever under andra förutsä'ttningar med så många barn så jag själv häll mig tyst, Var inte nybliven förälder...Som sagt, trebarnsmamman kände jag att jag fick lite kontakt med men, äsch, kan inte förklara...kag passade inte in och som sagt jag ahr ALDRIG varit på med om SÅ homogent och iom att det nygama dagiset var samma blandning av barn som på vårt gamla så trodde jag inte kontrasten skulle vara SÅ stor bara några busstationer närmare...Antagligen var jag naiv.

Tänkte på det i dag, allt det du skrev om, när jag såg min äldsta och hennes bästis leka och prata. Hur min äldsta har förändrat sig med klädstil, hur "lugnare" och mer medelklasig hon blivit på det året hon bott här...Hur det där med att ta plats på ett självklart sätt lärs in i dessa miljöer...hur orättvist allt är....

Ja, jag borde ta mitt ansvar egentligen och flytta till ett ställe med mer blandning...det har du rätt i...Men...det är svårt, för då blir skolorna dåliga och det vill man inte heller...Jag vill inte pussha mina barn men vill att de ska kunna välja vad de vill bli oavsett vad det är....

2006-08-18 @ 15:53:50
Postat av: "Konstanze"

Intressant det du skriver. Jag jobbar faktiskt på ett sådant dagis du beskriver. övre medelklass-och överklass ungar hela bunten...De närmaste invandrapåbrå vi har är en pappa som är italienare...Förstår din revolutionlusta...den kan jag också få. Speciellt då en mamma en gång ringde från en mkt invandrartätt område och ville sätta sin dotter hos oss efter att på mkt knagglig svenska gjort klart för sig att det inte fanns några inv.barn hos oss. Hon ville att dottern skulle få en chans att lära sig svenska ordentligt. Oj vad det skar i mitt hjärta. Vi har jättemånga i kö till förskolan...Vi skickade en köblankett men fick aldrig tillbaka den....Tyvärr

2006-08-18 @ 17:34:49
URL: http://kulturnorden.blogg.se
Postat av: Manon

Kulturnorden - här är det nedre medelklass och medelmedelklass. Ingen övre:). Moderata huspriser + ett område på ena sidan som är en del hyres/bostadsrätt och åt annat håll (där mina gick förut) hyresrätt inbäddad bland villor.

Jättesynd att den utländska mamman aldrig skickade in! Jag är själv född utomlands (europé) och kom hit som 7-åring. Aldrig bott i "getto" själv utan det har varit fler svenskar tom 9 av 10 var det i de skolor jag gick. Det är nog därför jag blev känslig för detta då N började skolan, jag vill ju själv att mina barn ska socialiseras in i det svenska. fast, de har svensk papap, men ändå...jag gillar inte segregationen...Så, jag står ju för utländskhet på detta dagis men jag vill inte göra en grej av det alls. Men jag vill inte heller att de ska ha icke-svensk identitet vilket kansle är större risk i områden med fler invandrare?

Ja, dubbel är jag på olika sätt, kluven, med dubbelmoral och allt. JAG VET! Motstridiga tankar och känslor. Jättesvårt! jag är glad över en bra skola...men...det är lite för homogent på dagis...

2006-08-18 @ 17:45:32
Postat av: Linda och grabbarna

Hejsan!

Jag tycker ditt inlägg är väldigt intressant, Manon. Som vanligt. *ler* Vi har inte alls det "problemet" på våra dagis, men säkert finns det den typen av dagis även här i Malmö som ändock är invandrartätt.
Jag tror inte att era barn kommer påverkas av detta, jag tror inte att de påverkas mer av miljön på dagis än av miljön och inställningen hemma.

Själv är jag glad över att våra pojkar får gå på ställen där det finns barn från olika länder. Precis som jag känner inför den klass jag går i nu där det finns människor från Iran, Irak, Kosovo, Asien och Afrika m.fl. Det är oerhört givande och man får en mycket öppnare syn när man verkligen får tillfälle att umgås med människor från andra kulturer.

Även om det på ett sätt kan vara orättvist så kan en del av mig tycka att de dagis som inte har några invandrare borde prioritera dem i kön. Inte minst för att stoppa den tråkiga segregationen som inte gör vårt samhälle öppnare att leva i.

Tack för dina rader i bloggen. Det fortsätter att kännas toppen!

Kram,
//Linda

2006-08-18 @ 21:56:18
URL: http://brodernabus.blogg.se/
Postat av: Lene

Lite som vårt område. Medelklass med stort M och lite för perfekt ibland. I veckan ringde tex en mamma till matteläraren och undrade varför sonen fått IG i matte i avgångsbetyg. De hade de inte fått någon förvarning om. Han hade inte haft ett betyg under hela högstadiet :). Va?!

Tydligen finns det vissa föräldrar som tror att _de_ kan fixa betyg åt sina barn utan att barnen gör en viss ansträngning själva. Bara genom att ringa. Snacka om att sopa!

Jag passar in ganska bra jag med, medelklassyrke och sambo med en akademiker, bor i villa, har två barn. Fast är inte så bra på att sopa och det kommer jag att akta mig noga för att börja göra. Ibillar mig att det finns sätt att vara med mina barn som gör att de inte blir bortskämda snorungar.

2006-08-18 @ 22:05:57
URL: http://delene.blogsome.com/
Postat av: Manon

Linda - ja, jag känner till Malmö och att det är invandrartätt....Jag saknar faktiskt vissa iranska mammor. Man insåg att mycket var stereityper. Att tex många skilde sig, det finns ensamstående iranska mammor som har 2 barn med 2 olika fäder. Omgifta och allt. En av dem hade ett långt ett atg blått hår. Hur starka de var. Hur orättvist att bilden av dem är så mörk...pga ett fåtal...Iranska och libaneniska och finska. Alla med akademiska jobb, alla medelklass...Saknar dem faktiskt! men vi ska på gårdsfest där snart (om det inte regnar) s det finns kontakt.

Lene - usch jag ryser, Så kan man inte göra+ Men nån förvarning borde de fått, jag menar tidigare betyg. Det är nog många som passar in. Säkert många som känner som jag också...Gäller bara att komma förbi ytan...

2006-08-20 @ 09:15:32
Postat av: Lotten

Läser dina dagisinlägg med intresse. Jag kan förstå din lust att utmärka dig och revoltera, så kan jag också känna trots att jag nog passar i "mallen" ganska bra. Fast ibland är det lite åt andra hållet, vi är så högutbildade att det är enklare att inte säga vad man arbetar med för det blir så konstig stämning då...

Har funderat mycket över hur våra barn kommer att fungera i ett heterogent samhälle när dagiset är helt homogent. Två barn med en mamma som förmodligen är andra generationens invandrare. Och förutom att de är mörka så faller de in i samma "mall" som resten av barnen. Men minst lika viktigt är föräldrarnas värderingar. Dina barn kommer inte att bara plocka upp från dagis, utan även från er.

Som tvåbarns mamma så kanske jag har lite svårt för din generalisering. Jag har vänner med två barn som har helt andra värderingar än vi vad gäller prioriteringar och uppfostran. Och helt andra bekymmer än vi. Visst måste man rationalisera mer för varje barn, men jag lovar dig att det finns föräldrar med mer än två barn som resonerar som de du refererar. Själv är jag bortskämd med två barn som lever för sin fantasi och kan leka i timmar själva.

Mer en annan gång...
/Lotten

2006-08-20 @ 14:28:31
Postat av: Manon

Lotten - ingen regel utan undantag. Jag tror att det jag är ute efter att förklara är mer storfamiljens mekanismer. Hur logostiken blir helt annorlunda och ävenså föräldraskapet.

Ta ett exempel - mina 2 döttrar. Den äldsta hade bestämda åsikter om kläder redan från 2 års ålder. Det har egentligen den yngsta på 2 år också men det blir inga klädbråk med henne för - det finns helt enkelt inte utrymme för trams och tjafs på samma sätt som för ett eller två barn- Sedan , sjöälvklart finsn det 1-2barnsföräldarra med annan filosofi som inte heller har trams MEN, jag hoppas du förstår hur jag menar....

Ja, jag tror inte heller, elelr hoppas, at mina barn blir fördomsfulla, men den där naturliga kontakten i form av kompisar från andra länder, det har dem inte...å andra sidan har de ju mig, som inte är född här....Fast jag är ju europé och det svåra är ju just det utomeuropeiska...men men...

2006-08-22 @ 07:36:46
Postat av: Lotten

Hej igen:)
Jo då, jag förstår hur du menar (tror jag;-)!
Har funderat lite mer och i vissa fall har du rätt. Vi har kompisar med ett barn och föräldrarna är två energiknippen. Vad de hinner med sitt barn är helt enormt, jag förstår inte alla aktiviteter som det barnet ska ha. Så jag kan tänka mig att det blir ännu mer markant med tre eller fyra barn!
Det jag menade var mest att ambitionsnivån som föräldrarna har inte alltid hänger ihop med antal barn (vi har en relativt låg sådan...), men däremot kanske genomförandet har det? Kanske...

/Lotten

PS Det där med att bestämma kläder skulle jag kunna bre ut mig om. Vi har kommit ganska långt i de diskussionerna, men jisses vad mycket energi vi lagt på det med dottern.

2006-08-22 @ 10:34:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback