manon

Min själ har ju under ett bra tag hasat runt i tofflor och slöat på röda plyschdivaner med en vattenpipa och en bok om hönsuppfödning men nu har den vaknat och har Alldeles Förbålt Tråkigt. Den har gått över från vattenpipa till HELIUM! Snacka om att det är jobbigt att hålla fast den. På sista tiden har jag fått knyta fast Själen i ett snöre runt magen för att den inte ska sväva iväg.

Den gör det nämligen ofta nu. När jag lagar mat. Städar. När jag dammar alla möbler och tvättar. När jag hänger tvätt och jobbar. Den försöker sticka. Vi blir riktigt osams. Jag behöver min själ ju! Utan den är det tråkigt!!!!

Jag har haft stora sömnproblem på sista tiden. Jag kan inte sova om nätterna för medan jag sover så knyter sig själen lös. Riktigt lugnt och försiktigt så jag inte ska märka det, mitt i djupaste sömnen. Sedan proppar den sig full med helium och försvinner ut på äventyr. Jag vet inte vad den gör men Själen gör mig orolig. Han eller hon är ju varken pålitlig eller särskilt verklighetsförankrad. Så vaknar jag av en oförklarlig tomhet och upptäcker att själen har rymt (igen) och springer ut om småtimmarna, trött som-jag-vet-inte-vad för att leta efter den. Brukar oftast hitta den hickande och tilltrasslad och tilltufsad i nåt träd (knuten på själen är väldigt väl knuten) eller åkandes rutchkana nånstans. Jag får hota och muta och allt. Oftast får jag övermanna själen och med våld knyta fast den runt min midja igen. Sedan svävar den där. Ovanför...Ibland liite för högt upp och jag blir yr. Jag blir ju tom utan själen. Vad har jag då kvar? En sorts halvsjäl.

Men nu, är jag RIKTIGT orolig! Min själ slet sig lös alldeles nyss. Den snodde en av barnens bobbycar och satte iväg snabbt snabbt snabbt. Han eller hon bara skrattade åt de gråtande barnen som ville ha sin bil tillbaka...Själen försvann likt Mary Poppins fast på bobbycar istället för paraply. Kvar blev en enda grå sörja...Hur ska jag få fatt i min själ nu!? Själen tyckte jag var tråkig. Gjorde inget kul. Var inget kul. Själen ville inte vara fastbunden vid mig längre. Själen stack. Och jag - ensam kvar....Jag tycker den är taskig och jag är SUR!

Jag saknar min vilda själ ändå hur arg jag än är på den. Jag saknar dess tossigheter. Jag har dessutom ingen annan på lager. Man måste ju ha en! Tänk om själar vore likt tamagotchis, att det kommer en Kärleksmästare och så blir det en ny liten tamagotchi eller själ då...Jag får väl uppfinna en sådan Kärleksmästare. För kommer själen inte åter så behöver jag sannerligen en ny...

Under tiden får jag återigen sätta upp lappar på alla lykstolpar och grindar...Jag får kolla alla ställen med helium. Och leta i skogarna för där kan det finnas en mängd överförfriskade vilsna och galna själar. De samlas i skogsbrynen om morgnarna. Förr tog man dem för älvor. Men det är det inte. Det är själar som stuckit för de har tråkigt.

Jag kommer få ont i nacken av att spana uppåt...



//manon