Manon Vardagsliv
Går upp kl 05.00, 05.30 senast
Åker till jobbet senast 06.40
ca 07.00 Intager min första coca-cola för dagen. Dricker inte kaffe så detta är mitt koffeinintag (vad skulle de sluta sälja koffeintabletter för på apoteket!?)
Jobbar
Jobbar
Jobbar
Jobbar
Lunchar
Jobbar
Jobbar
jobbar
jobbar
...allt medan jag dricker coca-cola, min last...
SPRINGER FRÅN JOBBET ca 16.00!!!
"Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna.
Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?
Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
När ni nu inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då om allt annat?
Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." Lukas 12:23-27, avdelning bra citat ur Bibeln...
Tunnelbana, ringer samtal.
Dagis - barnen blir så galda så de gråter ibland. Jag får tre i famnen och alla ska kläs på av MIG helst! Även om personalen hjälper till..vi klär på halva barn var liksom...
Ringer fritids - min stora (8 år)inte alltid på humör...Ber henne gå till busshållplatsen.
Jag går med min överlastade tunga tvillingvagn med tre barn i till bussen och hoppas att det är en BRA buss så jag slipper hjälp. Fick frågan en gång varför man skaffar så många barn tätt så man måste ha hjälp.
Vi kliver av och alla vill gå. Alltså twinsen på 2 år, men A (snart 4)är ofta slö och den enda kvar i vagnen!
Ofta vill de leka ute innan vi går in.
Lagar den förbaskade maten och alla äter ca 18.30.
Plockar undan (täänk att få äta utan att slita fram dammsugaren efteråt...)
Badar/duschar alla ca 19.30/20
Saga, frukt, vatten, saga, tandborstning...Maken kommer hem ca 20.
Ca 20.50 twinsen, 2 år, läggs. 21.00 A (snart 4) läggs, därefter storasyster på 8 år.
21.00 Slut
Mellan 16.30-21 lösa konflikter och ge kärlek så gott jag kan...Efter 21 ingen kärlek kvar till maken att ge. Försöker hålla mig vaken till 23 i alla fall...
05.00/05.30 ringer skrället igen...Fruktansvärd dålig uppfinning..vem f-n vill veta tiden så tidigt!?
//manon
Kära vännen, du är hur kapabel som helst, men var rädd om dig. Det lättar med ålder på barnen, men se till att du räcker tills dess och till härligheter med maken.
Det är svårt med avlastning när man inte har fungerande morföräldrar, men om varje vardag är som den ovan, se till att du får sätt att tanka, vila och vara. Ofta tror jag att jag klarar mig utan sömn, mat och dryck för att jag har klarat mig utan så mycket och trots så mycket. Men jag har fel. Vilket jag konstaterar efter att ha börjat drömma i vaket tilstånd, haft skörbjugg och svimmat av vätskebrist. Dock inte allt samtidigt. Även om jag har tagit det till extremer, så delar vi nog en del tendenser. Var rädd om dig. Du har rätt att ha en underbar familj, utan att slita ut dig.
Hur orkar du?
Vet i och för sig att barn ger mycket energi tillbaka. Har själv 4 barn i liknande åldrar 3, 5, 8 och 9 år.
Ofta känt mig ganska slut, så nu har jag tagit friår. Jättehärligt!
Take care!
Hur orkar du? Jag är alldeles matt bara av att ha läst om din dag. Men så har jag varit föräldraledig i 1 år. Snart är jag tillbaka i vardagen igen med fler måsten och tider att passa. Trots det så längtar jag. Är ingen hemmamamma.
Förstår att det inte finns mycket vuxenkärlek att plocka fram i din kropp och själ men försök att inte tappa bort känslan och minnena så kan ni nog plocka fram allt det andra. Sedan.
Bless: Jo, alla dagar är så här. Känner mig inte kapabel alls:). är ofta trött, och jag håller inte ångan uppe...Jag vilar på denna sida här....Vilken tur att du inte fick allt det där samtidigt i alla fall! Att inte få når gratis har även lärt mig att stjäla til mig det jag behöver, som tid...
Havsfrun - Vad skönt med ett friår! Visst ger de tillbaka! Absolut! Verkligen liknande åldrar vi har på barnen.
Lene - orkar ju egentligen inte:), Men jag är en tidstjuv så jag tar igen mig, främst här. Här har in själ ett spelrum. Snart är det dags för ekorrhjulet för dig med alltså:)?
Din arbetsbörda och Ditt ansvar är nästan omänskligt när man ser det så här!
Eftersom Du har lagt ut Ditt dagsschema på bloggen så utgår jag från att Du är öppen för synpunkter. Annars känns det normalt lite tabu att "tycka" om hur andra ordnat sina liv. Det är ju så privat, men här tillåter vi oss ju att vara privata så jag hoppas att Du inte tar illa upp, för det är verkligen välment.
Du har valt att ha det så här så det kanske är så att Du o Din man är extremt energiska och kraftfulla personer som klarar av hård press tidsmässigt och känslomässigt under en lång tid. (Jag skulle inte fixa det här och Du har min beundran för Din kapacitet)
Om inte så kan det vara läge att fundera över om Din situation är hållbar på sikt. Mest kanske huruvida Ni två vuxna i längden kan hålla ihop det här om Ni inte får ork att vara tillsammans och hämta kraft hos varandra. Det lättar naturligtvis en del när barnen blir äldre och om Du får bättre dagisplats, men samtidigt kommer nya arbetsuppgifter och nya bestyr med äldre barn.
Ibland kan det vara läge att titta på det friutrymme som trots allt kan finnas i en familj: Andra arbetstider? Friår på heltid eller deltid? Annat jobb? Annan bostad? Ekonomiska omprioriteringar? Deltidsjobb?
När man har så stor familj som Du har så kan det ibland vara så att skillnaden i nettoinkomst inte blir så stor om föräldrarna går ner i arbetstid, för det kompenseras av högre bidrag.
Men risken är att man aldrig hinner sätta sig ner och räkna efter ordentligt.
Du borde väl egentligen få vara en alldeles gammaldags hemmafru om Du nu skulle trivas med det. För visst är det samhällsinsats nog att ta ansvar för så många små barn.
Alla som inte svimmar efter en vecka med det schemat är kapabla, men det är inte bra att köra slut på sin kapacitet. För du använder den som om det inte behövdes fyllas på. Ungefär som att köra bil utan att tro att det behövs tankas. Jag hoppas innerligt att du utvecklar dit tidsstjälande, fast det är inte att betrakta som stöld, att göra det man måste för att klara av att vara människa. För om du inte orkar, vem ska vara mamma då? Ge dig själv ett lättare liv.
Min kommentar är egentligen skriven mycket intellegentare och på ett vänligare sätt, bara att det inte syns. Det är inte menat som en anklagalse, utan omtanke. Var rädd om dig.
Inga - hm, inte tänkt på att det skulle vara sååå mycket arbete även om jag tycker det är mycket. Och vi har lika mycket bägge två...Jag antar att det är det som kuratorn pratade om att vara "duktig" även om jag inte känner mig duktig för jag stjäl tid...Ingen av oss orkar till 100% med nåt.
Nåja, få se vad framtiden har! Kanske det går att få det lättare...
Bless - jag utvecklar mitt tidsstjälande enormt:). jag förstår vad du menar! Samtidigt är jag lite förvånad över att det ser såå mycket ut:). Men det är det nog, det är bara att vi vant oss...Och jag prioriterar, tvätt och plock och städ och matlagning ligger inte så högt på priolistan utan det är att ta hand om egen själ + barnens:)!
Tänker lite...Kanske man kan göra det lättare...
Det är mycket, och man klarar mycket ett tag. hur långt tag varierar med person och omständigheter, men det bästa är att inte lära känna sin bortre gräns genom att pröva den, utan genom att stanna innan. Det är segt att komma igen från den andra sidan gränsen. Självklart går det, men kan man, så ska man undvika att prova just den livserfarenheten. Och lägga tid på roligare saker.
Det kommer du att lösa utmärkt, men glöm inte att det inte räcker med tid för egen själ och barnen. Det måste vara tid för möte med makens själ också. vilket inte bara är ditt ansvar.
Den hur snusförnuftiga som helst bless
Mina dagar är ganska lika dina fast inte riktigt lika jobbiga. Går upp 6.30 lämnar, alternativt hämtar på dagis. Hämtar 16 30, de dgr jag lämnar jobbar jag ngt längr till 17 eller 17 30. Sedan är det full far fram till 21. Träning och sådant för återhämtning får klaras av på arbetstid, luncher eller efter kl 21. Den efter kl 21 består av en bok, internet och (mer sällan) se på tv eller prata med maken....
visst underlättar det att inte vara beroende av bussar och sådant vi har två bilar och det är värt det....
Jag har inga direkta tips du har ju hört mina förut...städhjälp är guldvärd, hämtmat ngn gång i veckan är ok, mamma scan likaså (det är ju ändå det de gillar mest...)
badar dem varje kväll erkänner jag att vi inte gör utan det blir "vid behov". De är rätt självgående där, är så stora nu....fast man får ju kolla till dem så de inte drunknar...
sedan tycker jag ju fortfarande och det har jag väl sagt förut att du och maken har en orimlig arbetsfördelning. Att båda jobbar heltid och en till åtta varje kväll samtidigt som den andra får ta all hämtning, stress hem matlagning, undanplockning, badning et c - det är inte bra. Jag skulle åtminstone låta honom plocka undan efter maten om du lagat den...
Men jag är ju feminist av den värsta sorten också (påstår maken)
jag känner igen mig väldigt mycket i din längtan att vara hemma och dåliga samvete. samma här. det blir inte bättre av att Hanna börjat bli så stor att hon kan sätta ord på detta....klagar över hon går längst på dagis av alla barn, vill bli hämtad tidigare....suck...
hoppas din tid för dig själv och maken räcker och ökar successivt som barnen växer ....
kram Sofie
Vi hade ju inte så tidiga morgnar, i övrigt känner jag också igen mig. Förutom att jag inte behövde åka buss med tvillingvagnen, däremot köra den i uppförsbacke hela vägen... och så badade/duschade inte mina barn varje kväll och Mannen lagade ofta maten, plockade undan och sånt.
Men vi var också mycket ensamma en och en av oss efersom vi t ex nästan alltid jobbade söndagar. Fick väl en tankeställare när Pojken inte sa Hej Mamma när jag kom hem utan Hejdå Pappa, han förutsatte att den ene skulle gå så fort den andra kom hem.
Men inte att jag skulle velat vara hemma med alla tre i stället! Aldrig! Död och pina för både dem och mig att bara vara hänvisade till varandra! De var alltid kvar sist av alla på dagis och så småningom fritis, Mellan gick kvar femman ut eftersom hon inte ville sluta. De enda som gnällde om det var en del personal.
Oj - dessa liv vi lever...jag minns att jag skrev för skojs skull upp allt jag gjorde en dag - det var några år sen, när de stora barnen var lite yngre....det var ganska kul! Man förstår inte riktigt hur mycket man faktiskt GÖR, utan känner bara att man svischar runt, som en yr hönaoch misslyckas med det mesta...
Hörni - är det nån som kommer på Blogg-Ölen imorrn kl 18 på Söders Hjärta?
Bless - det är sant, vi glömmer varandra som vuxna...Det kommer liksom bort...speciellt som att jag är så trött om kvällarna. I går somnade jag i soffan medan jag väntade på att maken skulle lägga A (snart 4) och det tar inte lång tid...
Sofie - samma här, träning blir 5 på morgonen eller efter 21. Visst är det så att jag längtar hem för detär för mycket! Kommer i håg när jag var gravid med A och blev sjukskriven 25% (efter en blödning i v 22, det var lågt liggande moderkaka) och jag hämtade N en timme tidigare på dagis! OJ, vad GLAD hon var!!! Hon trivdes jättebra med det! Städhjälp, ja, fast just nu i vår allmänna renoveringsröra känns tom det rörigt, konstigt nog...Nu har vi köpt en gungställning av järn och en sandlåda och vi har redan en rutchkana i trädgården så bara det och vår/sommar kommer att underlätta.
AnnaaM - "när gumman min är inne...osv:)). Ja, så är det! Nu har vi renoveringen också så jag har dem om dagarna på helgerna med. Och i dag - kalas kl 18 som min stora ska på! Nu hade vi tom glömt det för det ligger liksom inte på en tid man tänker på efter en arbetsvecka...då vill jag inte flänga runt med alla barn...Men dessa har ju inte fler än två barn...tänker ointe på alla som har småsyskon och arbetande fäder utan förutsätter att man kan lämna/hämta typ närsonhelst! Nåja, vi hade glömt det men hade tur för maken kunde sluta tidigare, köpa present OCH lämna! Men det krävdes att N ringde och påminde oss då det var panikgrej...och TUR!
Petra - ja, jag är förvånad själv att det verkar vara sååå mycket för andra! Så har det alltid varit för oss oavsett antal barn. Även när N var liten och utan syskon för då hämntade jag också och mpåste jobba in tiden/restiden!
men det kanske är mycket....men så tänker jag på hur mycket man gjorde förr utan att gnälla! Kidsen ger ju mycket tillbaka med och ja, jag är ingen lekmamma alltid om man säger så! Ibland kan jag ligga på soffan och alla hoppar på mig/runt mig!
Jag var ju aldrig sådär duktig - och ändå brände jag ut mig... Efter det har gränsen för hur mycket jag orkar kommit mycket närmare och minsta övertramp har otrevligt stora följder... Min utbränning hade nog inte bara med mycket jobb och ännu mera ansvar att göra (jag var ensammamma) utan också med känslan av att livet höll på att förlora sin mening... Den känslan kom inte medan jag hade fullt upp - utan först när jag fick mera tid att tänka på mig själv...
CarulMare - (surfar medan vi ser på olibumpa och för ovanlighetens skull är maken hemma pga kalaskrisen jag skrev om ovan:)) Han säger det är en komplott av oss tjejer för att få hem honom (på skoj alltså)).
Men - alltså jag förstår precis! Klart du hade ansvar och myclket att göra och medan man har det (som jag nu) har livet en mening, kan livligt tänka mig att krisen blir när man plötsigt har tid för sig själv!
Annars vet jag egentligen inte vad jag kan göra mera - skulle jag gå ner i tid så skulle jag bara ha lika mycket att göra - på kortare tid!
Det går liksom inte att förbereda sig för något som kanske skulle kunna hända. Varje tid verka ha sina förutsättningar. Jag tycker om att läsa dehär raderna - sköna, fatalistiska, moralbefriade...
Allt har sin tid (Pred. 3.1 ff)
--------------------------------
Allt har sin tid,det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred
Apropå bussresan med barnvagn - jag kom att tänka på en ung kille jag kände för många år sedan. Han körde buss, och klagade inför mig (då nybliven mamma) över "alla mammmor med barnvagnar som verkar tycka att det är så j-kla självklart att de ska få plats på bussen, och hjälp med vagnen in och ut...". Jag frågade honom hur han tyckte att man skulle lösa saken när man hade en liten bebis och faktiskt måste åka någonstans. Han föreslog - på fullt allvar - att "man kan väl lämna barnet hemma i spjälsängen medan man handlar (eller vad man nu ska göra)?". Jag trodde att han skojade, men det visade sig att han hade så dålig koll på att barn är människor att han inte fattade hur illa ett barn skulle fara av att lämnas ensam hemma flera timmar... *ryser* Jag hoppas att OM han har fått barn sedan dess, han har fått dem med en kvinna med mer empati än han, annars måste socialen ingripa där...
Carul Mare - otroligt vackert!!! Känner igen men visst einte att det var från bibeln!
Visionarysoul - men jisses vilken inställning! Usch, hoppas han ändrar sig...
Hjälp!!!! Vilka dagar. Blir helt matt av att läsa hur du har det.
STOR styrkekram!