manon -

Det här med intrycken

Tog bort ett inlägg nedan (förlåt Zofy, då rök din kommentar) men till slut kände jag att det var för mycket sagt. Det jag kan säga om ämnet skolan och dottern är att en del har framkommit, vi måste förmedla hennes upplevelse av det som händer till läraren för dottern kan inte. Jag försöker få en bild av "sanningen" men det är svårt att få fram en objektiv sanning. Jag har hört olika med. Som att läraren tycker att dottern drar sig undan och behöver vara med mer. Det sa hon redan i trean med. Jag frågade fritids hur de såg på saken och fick en annan version - att dottern visst var med och inte drog sig undan. Det är jättesvårt att veta vad som drama queen utsagor, normala frustrationer, missförstånd. En sak är klar och det är att läraren och dottern inte riktigt förstår varandra. Men ett samtal ska vi ha. Förklara hur dottern känner sig och upplever saken och se hur vi kan lösa det.

//manon

2007-09-18 @ 18:07:38 barn Permalink

Kommentarer

Postat av: carulmare

Jag hann läsa ditt inlägg... och få ett par tankar också. Detdär att allt skall vara så gulligt, det känner jag igen... och inte utan motvilja. Som jag ser det finns det bara ofullkomlighet, vilket är detsamma som växande... som dynamik.
Sedan ville jag bara säga att din dotter är viktigare än den objektiva sanningen. Såhär efteråt, när min son redan är stor, vet jag det... Hon behöver veta att du älskar henne, att du inte kräver att hon skall vara 100% gullig för att få din kärlek... och det tror jag nog att hon gör. Jag tycker
ni är härliga föräldrar, båda två! Så levande... på något sätt. :)
När jag ser tillbaka, önskar jag att jag hade tagit min son för självklar, precis som han var... och tagit emot allt stöd som erbjöds mig... lika självklart, utan att ifrågasätta vare mig själv... eller någon annan... Fast det var inte något försök att råda er, bara en tillbakablick på mitt föräldraskap.

2007-09-18 @ 18:26:02
URL: http://carulmare.blogspot.com/

Postat av: Manon

Håller med om ofullkomligheten. Och det är ju så, hon är viktigare än den objektiva sanningen. Frågan är om det finns nån sådan. Det är precis så, man ska ta dem för självklara...Hon är i alla fall betydligt gladare nu när vi lyssnat på henne och hon vill nu själv att vi talar med läraren, är med på det. Betydligt lyckligare. Oavsett den objektiva sanningen och oavsett om den finns eller om det är viktigt att få den. Jag tror hon käner att hon blev tagen på allvar.

2007-09-18 @ 20:12:45

Trackback