Att hinna med läxor
De tragglar multiplikationstabeller nu och läraren har hittat på ett tvåmansspel att ta hem så de lär sig multiplikationstabellerna. Varje dag ska vi spela det där spelet med henne är det meningen.
Alltså - vi hinner inte ens spela vanliga spel vardagskvällar! Vi hinner inte spela det där med henne varje dag! Vi jobbar heltid, hon har tre yngre småsyskon som ännu tar tid om kvällarna på olika sätt. Jag kan inte sitta ner med henne 15 - 30 min mellan 17 och 21. Det är full rulle. Och eftersom läraren har sagt att att föräldrar ska spela detta spel att det är tvåmansspel så har inte heller dottern gjort nåt...för man ska inte göra det själv.
Nu är det andra veckan de får det där spelet i läxa och jag har förklarat för henne att vi visst vill spela det där men att hon måste göra det själv med för det är viktigt! Men vi ska spela men inte varje dag.
Jag förstår det pedagogiska i det hela, absolut, men jag måste erkänna att med fyra barn, varav tre ännu så små, så hinner vi inte med detta på det sättet läraren vill. Det är som att normen är två barn och ett stort engagemang och visst, det är bra, men är det inte främst skolans ansvar att se till att lära och föräldrars stödet? Nu använder läraren oss föräldrar ofta som extralärare istället. Och jag tycker faktiskt att det där kan dottern traggla själv med bra. Visst är det roligare i spel, men skolan är ju inte "bara" lek utan faktiskt plugg också. Allt kan inte vara lustfyllt. En del mer tråkigt/roligt, annat mindre.
Jag gör mitt bästa för att engagera mig i varje barn, men detta krav känns för mycket faktiskt. Och jag vet att när de små kommer upp i skolåldern blir det inte samma sak som för vår stora för de små har inte småsyskon i sin tur som kommer ta tid då. Då finns det tid att traggla tillsammans med alla barn, inkl Storayster - men just nu med alla små - det går inte varje dag!
Men jag engagerar mig i skolan i alla fall, jag frågar, jag hjälper, och allt - men just detta är för mycket.
Är det nån annan som har det så här? Nån som har idéer om hur lösa detta? För självklart vill jag hjälpa min dotter i skolarbetet, jag tycker det är viktigt men sådana här läxor - det går inte!!!
Idéer, tankar???
(AnnaaM, Indra det går fortfarande inte att kommentera - Inga gick i går faktiskt!)
En del saker måste det till tragglande innan det sitter, som multiplikaionstabellen. Skolan lär ut principen, hjälper barnen att knäcka koden men att sedan befästa kunskapen behövs det mer tid till än vad som finns i skolan. Förstår dock att det är tufft för er att hinna med att spela, man kan ju lära sig multiplikation på fler sätt än genom spel. Lite överambitiöst kanske men säkert med den goda tanken att göra det lite roligare för barnen än att enbart traggla.
Visst förstår jag tanken bakom det, och visst är det så att de behöver mer tid för att lära sig detta än som ges i skolan - men som sagt - skönt att du sa att det var lite överambitiöst av läraren. Men jag vet att läraren har "bara" två barn, som definitivt inte är småbarn längre så hon kanske inte tänker på att dettan kan innebära trubbel för andra familjer med fler barn och små. Alltså, inte för att man alltid kan ta hänsyn till alla, men här handlar det om att inhämta kunskaper ändå! Och jag antar att detta inte är ett problem för de flesta i dag, att sitta varje dag när man har två barn. Självklart vill jag inte att dottern hamnar efter! Man hamnar i en rävsax!
Så nu är vi de elaka och tråkiga som säger åt dottern att göra det själv - det är viktigt, du ska, oavsett vad läraren säger så kan inte vi lägga ner den tiden läraren kräver. Inte kul att säga men den krassa verkligheten.
Jag är övertygad om att dottern "överlever" detta, vår "föräldrataskighet" jag är bara lite frågande över denna ambitionsnivå läraren lägger detta på.
Jag tycker det inte handlar om hur många barn man har, jag tycker att sådant är överambitiöst av läraren i vilket fall. Visst, jätterart att tänka på ett nytt sätt att lära, men det går inte att ha som krav att det ska spelas varje dag.
Jag tycker att det krävs mer av föräldrar rent generellt faaktiskt. Hittills har jag väl inte haft så svårt att leva upp till deras krav, men det finns andra som inte kan det och sådant måste också respekteras. Där sitter oftast felet; att respekten inte är ömsesidig utan det ska bara respekteras åt ett håll hela tiden.
Dte är sant, Ullis, det handlar inte om hur många barn, det är nog bra att det är just den detaljen som "stör" i mitt fall, även 1-2-barnsföräldrar kan ha himla svårt att hinna med kraven!
Respekt åt båda hållen, men skolan tänker inte alltid så? Det är så mycket krav på föräldrar i dag! Pratde just om det med en pappa i morse!
Nu kanske jag har dåligt minne:) men jag tycker överlag att barnen har mer läxor nu än vad jag hade när jag var liten. Då var det meningen att man skulle hinna lära sig i skolan. Läxor fick man i senare årskurser.
Nu känns det som om barnen har roligare under skoltid och det är väl på sitt sätt bra, men det krävs mer av både barn och föräldrar hemma istället.
Vi hade läsläxa (en 15-30 högläsning varje kväll) under årskurs 1 och 2 för både Mellansyster och Storasyster. Det var svårt att hinna med eftersom det totalt sett blev 30-60 minuter för dem tillsammans. Nu tyckte jag att det var väldigt bra att skolan prioriterade läsning så vi gjorde så gott vi kunde. Plus att storasyster läste väldigt bra efter ett tag så henne behövde vi inte traggla med precis:)
Hos mig funkar det att se kommentarerna om man klickar på den lilla fyrkanten för minimera - maximera, alltså mittenfyrkanten längst upp till höger i den blå remsan, när man har den bloggsidan framme som man vill kommentera i. Har ingen aning om varför och det verkar helt ologiskt, men det funkar på två olika datorer som jag testat, så det kanske går hos Dig också.
Angående läxan: Ditt barns lärare har bara försökt göra ett lite trist automatiseringsmoment lite roligare för barnen. Ring till henne och be att få en vanlig tabell som hon kan träna själv på istället för att spela med någon av Er. Det funkar säkert lika bra. Hur man når ett mål spelar ingen roll, huvudsaken att barnen lär sig det de behöver ha med sig inför nästa moment. Och tyvärr är det fortfarande bra för den fortsatta matten att ha automatiserat gångertabellerna.
Jag tycker inte att hon använder Dig som extralärare. Att ge förståelsen för multiplikation som begrepp har säkert läraren jobbat med på skolan och det är en lärarinsats, men skolans tid räcker inte till för, och har aldrig räckt till för, enkel innötning av den här sorten, för att kunskap ska sitta där direkt.
Jag vet inte vilken form att fritidstillsyn Du har för Dina barn, men finns det inte möjligheter för dem att hjälpa till med tanke på att Din familjs situation är speciell några år framåt, medan småsyskonen är så små?
ha ha, jag vet vad Inga tycker och hon vet vad jag tycker! Skolan är för överambitiös i sin uppfattning om vad föräldrar och barn ska hinna med tillsammans på kvällarna. Jag har som bekant skrivit spaltmil i ämnet och ger mig inte! Jag var ensamförälder från det mina barn gick i ettan, tvåan och trean. Skulle jag levt upp till de krav som ställdes och dessutom följt till kulturskolan så hade vi inte fått mat under vardagarna! Jag har också varit utsatt för dessa förbannade helvetiska spel som skulle vara så kul för alla och som vi satt och tvingade oss igenom med sömntårarna rinnande. Det var inte tal om att jag ville ha tid att hänga på sunkbarer om kvällarna, det handlade bara om att nödtorftigt få vardagen att fungera.
Multiplikationen övade vi på väg till skolan genom att inte rabbla tabeller, det låg inte för varken Mellan eller Pojken. De lärde sig nämligen bara just rabbla men kunde inte förhålla sig till talen. (Äldsta lärde sig alla tabeller på en gång första gången hon såg dem.) Så jag slängde ut talen blandade i luften. Blandade treans med femmans och så. Man märkte snart var det hakade sig och ingen tröttnade eftersom vi bara hade fem minuter till skolan. Dert var säkert förkastligt som metod men de lärde sig.
Funkar inte med Ingas klickmetod på fyrkanter för mig för resten!
Anna: Synd att inte min enkla klickmetod fungerade hos Dig. Fast jag tror det är straffet från någon multiplikationsgud för att Du har varit en sån obstinat förälder och vägrat anamma vår käcka och allmänt omtyckta spelpedagogik! :-)).
Manon, får jag fråga något som verkligen inte hör hit? Det gäller Budapest. Jag satt imorse och tittade på ett fotografi i tidningen över Budapest och blev givetvis nyfiken. Bodde du i eller i utkanten Budapest? Jag vet, kan tyckas vara onödigt vetande, fast himla intressant! Jag tycker staden är så otroligt vacker med sin vackra arkitektur och sitt vatten. Jag är sååå svag för vackra hus. =)
Ett tips, som jag har hållt på med ett tag med nu med min son (10 år - går i fyran):
Gör ett eget "test" till dottern, vi har 50 tal som ska klaras av på 8 minuter, sätt en äggklocka och låt henne göra detta varje dag. 8-10 minuter har du säkert över. Min son är, efter 1½ v träning uppe i att klara provet på 3 min blankt och felfritt. Han är såå stolt över sig själv och det har inte "kostat" mycket föräldrar-tid egentligen.
Tack för alla tips och tankar!!
AnnaaM och Pernilla - båda två är bra att ta upp!
Jag tar med mig det.
Hm, "skolans tid räcker inte till och har aldrig räckt till" skriver Inga - men jag håller med Havsfrun om att barnen har mycket mer läxor nu än vi hade när jag var barn. Jag är rätt säker på att jag inte minns fel när jag säger att vi hade knappt några läxor alls på lågstadiet och bara sporadiskt på mellanstadiet.
Dock, det var 1970 - 76 och jag misstänker att den tiden var lågvattenmärket när det gäller läxor. På 50- och 60-talen hade man nog mer men på den tiden hade kanske föräldrarna mer gott om tid än vi har nu.
Att få fyra barn genom grundskolan var heltidsjobb, utover det heltidsjobb man redan hade. Skolan hade aldrig tid gå genom saker eller visa och lära barnen..
Dessutöver hade barnen sina fritidsintressen, idrott, musik och annat. Det belv långa dagar. Men barnen hjälpte varandar också med läxor.