Medusa
Hon tyckte inte alls om att tänka på mig med ormar i håret...
Men, nog kan jag ha ormar i håret! Som i lördags morse då jag åkte i taket för ingenting för att jag hade sovit så dåligt. Då krälade och väste ormarna och tom rymde så jag fick leta upp dem sedan när jag väl lugnat mig och det dåliga samvetet kom i kapp...Då tog jag varje orm och pussade på dem och la tillbaka dem i asken jag har under sängen och sa åt dem att sova! Så de blir lite snällare...
Ibland känner jag mig som Medusa och önskar att jag kunde förvandla folk och fä till sten med bara blicken. Farlig och jävlig och stark och arg. Sopa rent golvet framför mig! Inte vara en mesig Madonna!
Medusa och ormarna lurar i min själ men oftast kommer hon till sans då hon ser barnens blick...Då klickar det till i henne och Madonnan och den Ömma Modern kommer fram. Ångerfull. Förlåt, förlåt, förlåt...Jag är bara en människa med en liten släng av Medusa...Är det OK?
//manon
Men är det inte lite lurigt att Medusan hoppar lättare ut mot dem man håller av, än till de dumskallar man möter. Dumskallarna som man skulle behöva skrämma lite, så att de backar och lämnar plats. För mig kan det vara så i alla fall.
Visst är det så!!! Så är det tyvärr för mig med...Måste tuffa till mig:)!
Haha! :D Jag undrade just hur länge du skulle stå ut med Flicka med pärlörhänge som porträtt...!
Men barn vill inte ha en Medusa-mamma! När min pojke var liten, kunde jag ibland svära långa ramsor, så det osade lång väg... Jag tyckte om det, kände mig farlig och stark, men jag märkte ju att han blev illa till mods...
Tror jag ska låna ormarna av dig emellanåt...
CarulMare - visst är det så:)! Föräldrar ska vara mainstream och snälla - jämt!
Nina - säg till när du vill låna dem. Har dem i en låda under sängen.
Mina ormar finns där och tittar inte heller fram när det skulle vara bra, utan just mot de som inte borde ta del av dem. Irriterande.
Flaskis - väääldigt irriterande!