"Döden dö"
Hon satt och grät en kväll, ångestfyllt. Jag ringde skolan och sa som det var. Hon fixar inte den utställningen. Tur nog var det inga problem, ingen diskussion trots att de ska gå på skoltid. Hon slipper.
Känner inte att jag här tillrättalade för henne, kände mig inte curling. Hon har ångest. Hon vill inte. Det är helt fel läge för dylika utställningar för hennes del.
//manon
Ja usch, jag minns att det var någonstans i den där åldern som dödens fasansfulla obönhörlighet slog mig. Att jag faktiskt skulle dö en gång på riktigt och att det inte var någon som kunde hjälpa mig. Jag har full förståelse för att dottern inte vill gå. Döden är nog en fråga man måste nalkas i sin egen takt.
Jag kan fortfarande känna att det vore himlans skönt att tro på någon gud för då vore ju problemet löst liksom. Men nädå, förutom en kort högst hemsnickrad sejour på kristendomens bana i din dotters ålder när jag försökte hitta en utväg från dödens väntrum (gud verkade vara ett säkrare kort än pappa när man snackade odödlighet)så verkar jag få leva och dö med agnotikerns ångest.
Ja, hon har sådana tankar nu om döden för egen del och för resten av familjen. Hon hade riktig ångest, hon gillar inte tanken på den nu, så det är helt fel läge för just henne med en sådan utställning (med kistor, avrättningar, mumier od). Nej, man ska ta det i egen takt. Var som sagt inga problem med skolan.
Är också agnostiker och fortfarande obekväm med dessa tankar!
Men vänta lite ... är det inte lite VÄL magstarkt av skolan att ta med barn på en utställning som heter så??
Naturligvis är du ingen curlingförälder när du säger att din dotter inte ska gå på utställningen! Du är hennes språkrör! Alla har rätt att låta bli att delta om det inte passar. Det passar inte din tjej och då ska hon inte behöva åka heller.
Döden upprör många och det är inget att skämmas för. (jag menar inte att du skäms, men många blir generade av det faktum att de är rädda)
Jag har ingen dödsrädsla och tydligen har jag lyckats att förmedla det till min dotter också. Hon är inte heller rädd. Klart ingen av oss vill dö just nu och jag kan väl känna obehag att inte veta hur jag kommer att dö. Fast en rädsla för själv _döden_ har jag inte. För mig är det precis lika naturligt som att födas. Det är en naturlag.
Jag är lite kluven. Det går inte att stoppa undan döden för barnen. Somliga drabbas av den påtagligt, det är inget man kan vänta med tills man är vuxen eller nalkas i sin egen takt. Jag blir egentligen rätt provocerad när någon säger så. Som om mina barn och andra som drabbats av närståendes död skulle kunnat välja bort det.
Den här utställningen är ett sätt att visa upp olika sidor av död på ett sätt som ändå inte tränger sig på privat. Men om man ska gå med en trea måste man nog ha förberett sig väl och få en bra guidning. Annars är det nog bättre att låta bli. Och jag tror du gjorde alldeles rätt, det finns säkert ingen möjlighet för varken lärare eller guide att ta hand om din dotters rädsla.
Dödsgrubblerier har sin tid. Ett av mina barn hr varit rätt upptagen av det. Hon har vägrat besöka sin fars grav och naturligtvis sluppit, det är inget man måste. De andra två har både sjungit, spelat och fikat där. Det är så olika.
Kanske kan utställningen faktiskt vara ett sätt att bearbeta rädsla och ångest. Kanske kunde ni gå, du och hon?
Ja, jag kände mig kluven med. Om skolan ska ta med på sådant så måste de kunna ta hand om ev oroligheter. Men det är inte möjligt med ca 2o barn och 2-3 vuxna. Det är så lätt att missa signaler med från barn när så många andra pockar på uppmärksamheten.
Nej, alla kan inte välja att bekanta sig med döden i sin egen takt, tyvärr, så är det.
Jo, jag har tänkt att gå på utställningen med henne men hon vägrar. Jag har A (4 år) som är mer än intresserad över att gå, men stora dottern vill inte med hemmet heller.
Hon har gråtit över döden några gånger de sista månaderna. Över att vi ska dö och över att inte kunna öppna sina ögon en dag helt enkelt. Hon tänker en hel del i det tysta.
Tror jag gjorde rätt i det skick hon är nu.
M hälsar att hon absolut inte tycker du ska gå med N på den där utställningen! Finns ingen anledning att utsätta henne säger hon. Hon var ju tämligen exakt jämnårig när hennes pappa dog och har tänkt en hel del men just det tankerummet är mycket slutet, åtminstone för mig.
OK. Jag litar på det. Min magkänsla säger också att hon ska slippa.
Känner igen det där, att man inte vet alltid vad de tänker på, eller hur...