Speglingar
Ju mer jag tänker på det desto mer sant är det. Om man är mer medveten om det så tror jag livet blir enklare. Att inte ta allt så personligt, att ta av sig glasögonen. När jag läste ekonomi, eller snarare organisationsteori så var de också ute efter detta i kursen. Att det man gör och säger och tycker om andra och företeelser säger mer om en själv än om det/de man kritiserar. Men som Ullis beskriver det så faller allt än mer på plats. Så är det - speglingar!
Jag tror att man blir lyckligare om man lever så. Jag tror att man kan älska människor mer om man är medveten om det och själv undvika neuroser.
Jag använde mig av det i förra veckan då kollegan bestört sa "Kommer du så här sent" och utlät sig en harang då jag vabbade eftermiddag en dag. Sedan kröp det snabbt fram (märkte jag) att hon varit pressad av andra för nåt jag har ansvaret för och inte kunnat svara. Så hennes bitska ton var uttryck för hennes frustration över mitt vabbande och hennes känsla av otillräcklighet. Jag hade känt mig totalt otillräcklig annars, om jag inte fattat att det var sprunget ur hennes frustration mer än nåt jag gjort/inte gjort.
Eller har jag missuppfattat nåt? Hinner inte utveckla mera för jag sitter på jobbet! Och måste ta igen en vecka...
//manon
Så är det. De flesta har en anledning som gäller dem själva till det de säger. Men det förstår man inte eftersom man är så upptagen med att tänka på hur det de säger påverkar en själv. Mycket gnissel i det sociala maskineriet bottnar nog i just att vi tror att alla fokuserar lika mycket på oss som vi gör själva, när det i själva verket är tvärtom.
Lätt i teorin, svårt i praktiken men människokännedom och inlevelseförmåga kan väl tränas upp en hel del om man bara sett mönstren? Jag behöver själv öva på det där, när jag är låg för övrigt så har jag alltför lätt att ta misslyckanden på jobbet personligt.
Jag tar inte saker personligt, men har inte kallat det för speglingar.
Om någon är på dåligt humor, så har det ju sällan med mej att göra.
Folk har det jobbigt, har sina problem, värk.
Jag tycker dock inte att ens egna problem eller nycker ska gå ut över andra. Och jag tar åt mig när någon är sur och elak just mot mig, rent personligt. "Jag har dåligt morgonhumör" - nä du, du är framförallt vuxen och bör ha inövat viss social kompetens. "Jag har ont nånstans!" Ja men säg då det för helvete i stället för att vara sur och elak och man ska gissa varför. (Har en mor som alltid missbrukat rätten att vara otrevlig pga smärta och skrutit med att hon aldrig knyster om sitt onda!) Nej, ingen kan gå omkring med ett fullständigt jämnt humör men man har ett socialt ansvar. I stället för att säga "Kommer du nu?" i en ton som kan uppfattas som anklagande borde din kollega sagt "åh vad skönt att du kommer!"
Jag tycker nog som Annaa M. Det är inte roligt med folk som låter sitt misshumör gå ut över andra. Folk som gör utfall och inte ber om ursäkt efteråt, som inte förklarar sig. Jag har tänkt mycket på dethär de senaste dagarna, som en följd av något som hände på jobbet. Jag kan förstå den andra parten. Jag känner henne så väl att jag ganska långt kan gissa vad som rör sig inom henne. Men jag blir ändå rädd. Var går gränsen? Hur långt är hon beredd att gå, när hon själv mår illa...? Fast jag förstår, har jag svårt att bli av med min egen rädsla. Det är ett hotfull sätt att bete sig...
Annaa och Carulmare! Självklart har ni rätt i det där att amn kunnat uttrycka sig bättre! Samtidigt vet jag hur kollegan är noga med allt och genom att tänka som jag gjorde så behövde jag inte ta åt mig.
Mycket vad vi TROR och vad vi FÖRVÄNTAR oss speglar våra svar.
Exempevis om jag tror att sambon ska ha lagat middagen om han slutat tidigare, och han ej gjort det. Då kanske jag fräser ifrån och är irriterad. HUR ska han veta vad jag förväntade mig?
Eller par som har förväntningar på helgen eller semestern utan att prata om vad de förväntar sig. Eller arbetskolleger som vi tror tycker en sak, utan att vi frågar dem. Nej, vi är nog många som måste bli bättre på att vara tydligare i föväntningar och vad vi tror.Hur sak vi annars veta...
Ulrica i Piteå
Duktig Manon!! =)
Vet du, du fattade _precis_ mitt budskap och vet du en annan sak? Du kommer att få det enklare allteftersom du börjar bli medveten om detta i alla relationer. För det är vad allt handlar om till syvende och sist: medvetenhet.
Det kommer att befria dig från många olustkänslor i framtiden. Minns bara att alltid ha detta i åtanke, det är lätt att glömma! =)
Bra jobbat, tjejen!
Ulrica - du har alldeles rätt!!
Ullis - jodå, jag lär mig:))
Massor med kloka tankar och ord här ovan. Jag lyssnar läser tänker och lär, och håller med!!
Alla dessa uttalande och utfall man kan få utstå ibland handlar oftast inte om mig som person, och även om jag är vuxen och (hyggligt) smart att förstå det så är oftast känslorna starkare och jag suger åt mig som en torrdocka (eh?).
Jag själv är en relativt lugn person som aldrig (nåväl sambon räknas väl inte?) skulle explodera i otrevligheter mot ex en kollega, och jag förväntar mig detsamma tillbaka.
.... min morgonkaffe här på jobbet är alldeles för liten...måste jaga mer!//M