Spontana dagar
På lördag kom en fd grannflicka över till oss över dagen. Långväga gäst. Storasyster var jätteglad. Jag var och badade med de tre små och det var urmysigt! De guppade i sina badringar. Mellansonen vågade tom vara utan badring. På kvällen säger Storasyster att medan vi var borta hade vännen jag haft dåligt samvete mot ringt. Den vän jag haft dåligt samvete över, som jag skulle hört av mig till. Glad jag blev. Förklarade att jag varit väldigt trött och hon verkade inte sur. Planerar att träffas nån gång. Skönt, för jag vill inte vara otrevlig mot folk och jag gillar henne.
I dag var vi i pyamas jättelänge. Ringde Mellansonens bästis och så gick vi över till dem ett par timmar på eftermiddagen. Skulle varut tvärtom men så hamnade vi där. Fick jättegod äppelkaka och trevligt sällskap både barnen och jag. Det lustiga är att de har barn födda samma år som vi och de äldsta leker med varandra och även de yngsta. Så mina känner sig väldigt hemma. Tvillingflickan så till den grad att hon tom gladtrotsade. Annars brukar de vara rätt blyga...det var full rulle på alla barn...
Med mitt vanliga dåligt självförtroende kände jag mig urtråkig hemma hos dem och jag gillar dem faktiskt för de är trevliga. Och då blir jag mer spänd förstås för jag vill gärna att de gillar mig om det går. Kanske jag inte var alldeles för hemsk för hon frågade om jag ville gå till ett säljparty hon var bjuden på i veckan...tror inte man frågar om man formligen avskyr personen i fråga. Ja, så fånigt kan jag tänka, så dåligt självförtroende har jag! Jag vill gärna gå, för det de ska sälja lät intressant och hon är ju trevlig med och det är alltid kul att träffa folk! Och i veckan är jag upptagen den 11 med:)).
Nästa helg blir lugnare antar jag. Då ska vi på teater med ett par andra barn och förälder. Det ska bli kul att gå på barnteater och med sällskap. Det var länge sedan och jag har tänkt ett tag på att vi måste gå snart igen.
Jag känner mig gladare och piggare och känner för att vara mer utåtriktad nu även för egen del. Jag tycker det är trevligt att vara med folk. Speciellt de trevliga:). Jag vet inte hur pass extrovert eller introvert jag är men jag vet att jag klagar hellre på för mycket och att få egentid än att ha för mycket egentid och inget sällskap.
Nu är det inte så här varje helg, oftast är vi själva barnen och jag/vi så det känns jättekul att få dela detta! Träffa andra vuxna och barnen leker, eller man gör nåt tillsammans. Och jag tror ärligt att det är mer jag än barnen som längtar efter sällskap. Numera tänker jag som så att jag får lita på barnen och deras känsla och längtan efter sällskap. Jag inser att de är tre nära i ålder så de har sällskap av varandra och ibland efterfrågar de sina kompisar. Jag tycker faktiskt det är trevligt med barnbesök från dagis, skola, grannbarn....och jag tänker fortsätta fråga andra vuxna för det är trevligt med sällskap då och då!
Jag har haft en bra helg jag känt balans. Det var underbart att bada med dem. Stötte på en annan dagismamma som jag såg observerade lite och hon sa att jag var en strateg. Och det är så sant - det måste man vara då man har tre så små i så nära ålder för att inte allt ska fallera.
//manon
Skrattade en lång stund åt din definition på extrovert och introvert. Den var så bra! Såhär förstod jag den: Du har hellre mycket folk omkring dig och längtar efter egentid... än för lite folk omkring dig... och längtar efter sällskap... Men om jag skall vara ärlig, så klarar jag inte av att diagnosticera mig själv efter detdär. Visserligen klagar jag sällan över att jag är ensam, för jag känner mig inte ensam... Men om jag skulle känna mig ensam, då må du tro att jag klagar...! :)
Annars har jag svarat dig på min sida. Må så gott!
Ja, jag tyckte det var en bra definition:))). Eller prövan av definition. För jag blir inte klok på det där - jag vet att umgås så där som jag gör nu inte är mycket ÄNDÅ, det RÄCKER just nu för mig! Å andra sidan är jag bland folk jämt, på jobbet och alla barnen så resten av tiden behöver jag vila i mig själv. Men på denna nivån känner jag att jag har balans. Trots att det inte är så mycket. Men jag sparar på krafterna, sov dåligt i natt tex så detta är vad jag mäktar med just nu:)!
Du må tro att jag klagar om jag känner mig ensam också:))).
Skönt att höra - och kul att vi haft ännu en helg då våra känslor för helgen är liknande! :-) Det är roligare att dela känslan av att man haft en bra helg, än en dålig, eller hur! :-)
Härligt det låter! Känner igen mig i beskrivningen av att umgås *s*.
Själv är jag mest trött efter helgen;-)
Jag tyckte jag såg ett inlägg här om din äldstas klädval som jag tänkte kommentera med anledning av det som du skrev på min blogg. Har jag drömt det eller tog du bort inlägget?
Häftigt att likosm vara i balans. Det är inte alla förunnat.
Kul också eftersom det var litet andra tongångar för bara några veckor sen.
Det är otroligt vad viktigt det är att känna att man hör till... nåt sammanhang och att man har sociala bra kontakter... när man har småbarn och ofta känner sig liksom avklippt.
Vad gäller ensamhet vill jag bara upprepa något jag tycker att jag ofta får återkomma till; Det är bättre att vara ensam, ensam än att vara ensam i tvåsamhet...
V-soul - vad skönt att det gick bra för dig!! Att det blev bättre än förväntningarna!
Lotten - ja, det är därför jag funderar på om jag ändp inte är mer introvert om man ska fundera i sådana banor...jag orkar ärligt talat inte mera just nu! Nej, du har inte drömt. Ska skriva om det...
Nynna - ja, man känner sig avklippt med småbarn:). Men jag har trots det aldrig varit orolig över den saken, för jag vet att det kommer att ändras i takt med att alla blir äldre. En del finns kvar sen gammalt, men tiden knapp, andra kommer till. Det är därför jag är mer aktiv just nu, för jag orkar....Ett tag i våras var jag mer aktiv emd men var trött...sen var jag våldsamt trött hela sommaren...men barnen tar en stor del av livet när de är så många och små så det ÄR skönt att ha andra vuxna man kan göra saker med tillsammans med barnen, för jag vill ju vara med dem också. Spec då man inte har egen familj att tala om...(men nu kanske jag romantiserar dte igen:)).