Ögonblick

Ögonblick jag kommer att minnas som gammal är att vakna på morgonen och få en liten treåring i sängen att gosa med. Att höra hur de andra två små vaknar och börjar leka och prata i rummet bredvid. Så kryper en nioåring ner bredvid också och vi ligger där och lyssnar på barnen som leker.

Så kommer barnen och stojar och klättrar och leker monster och så är det full rulle.

Ögonblick jag kommer att minnas är hur de hoppar jämfota och skriker "glass" i kör av glädje då de står vid frysboxen efter att ha slitit med att plocka i ordning sina leksaker.

Ögonblick jag kommer att minnas är även hur de går på toaletten på övervåningen och skratt hörs och jag kommer på att de haft våldsam vattenlek och jag skäller på dem och de torkar upp allt efter sig utan att klaga. Har man ställt till det får man reda upp det. Alla påhitt...

Jag kommer att minnas de små armarna runt min hals, hur de springer mot mig på dagis glatt skrikande "mamma" och kastar sig i famnen på mig då jag hämtar.


Jag kommer minnas vilket gäng de var som små.


Jag kommer minnas hur en dagisfröken sa att vi har alldeles vanliga barn och att de är så glada över det. Inget krångel, inget bortskämt, utan helt vanligt fungerande barn som både gör sitt bästa och som även försöker smita undan.

Men framförallt kommer jag att minnas de små armarna, tyngden av de små kropparna och all leken...hur svindlande det är att de pratar med varandra, alla dessa små människor vi satt till jorden utan att de bett om det, hur de leker med varandra, diskuterar med varandra, kivas med varandra...hur de formar varandra...

//manon


Kommentarer
Postat av: carulmare

Mmm, vad du får mig att minnas. Kramarna, den självklara närheten (påfrestande också!). Huden, doften... glädjen och nyfikenheten...
Vad hände med alla mina genier? säger min kusin, en lärare med fem egna barn, nu ganska stora. Vart tog nyfikenheten vägen?
Måtte deras ögon aldrig sluta lysa, säger jag... lite arabiskt, kanske.

Postat av: Annaa M

Försöker komma ihåg allt det där fysiska, men det är underligt blankt. En massa andra minnen förstås, men inte just det. Undrar om det är för att jag var så oändligt trött på att ha dem i sängen, trött på bråket om vem som skulle ligga närmast när man läste, att de aldrig slutade...det blev för mycket, jag stod inte ut med att flickorna ville hålla handen när vi var ute och de var inte alls stora. Jag köpte ju till slut när vi flyttade en smal säng som ingen mer än jag kunde sova i. Det sista fysiska vi gjorde var att jag lyfte Pojken från stegen till hans loftsäng och bar honom ut i soffan. Sista tiden mer eller mindre släpade, han blev ju så lång. Flickorna visste inte om det, de skulle ha retat honom. Han kan väl ha varit åtta då, högst nio.

2007-09-23 @ 22:36:20
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Manon

Carulmare- det är mysigt (och påfrestande med spec när de är jättesmå:)). Jag hoppas också att nyfikenheten stannar kvar...
Annaa - det kan bli för mycket av det goda med. Släpandet är inte kul. Om man jämt har det kan det bli jobbigt att aldrig vara i fred! Känner igen bråken:).

2007-09-24 @ 11:29:05
Postat av: Ullis

Imorse hade jag och maken samma diskussion som du har här i ditt inlägg och vi kom också fram till att det blir närheten och allt vad det innebär som vi kommer att sakna. Den närheten man har till sina barn och speciellt då de är mindre, har du inte med någon annan människa. Inte på det sättet. I det begreppet finns ju alla kramar, alla ömhetsbetygelser och som Carulmare skriver: deras hud, deras doft! Jag kommer även sakna dem när de inte längre kommer till vår säng.

2007-09-24 @ 13:26:07
Postat av: Lotten

Jag hoppas man minns! Fasa om man glömmer just detta. Barnens självklarhet och ömhet.

2007-09-24 @ 19:15:51
URL: http://blottenblogg.blogsome.com
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Man kan lätt återuppliva minnena med barnbarnen och förlänga goset. Mina sonsöner kommer också tassande om mornarna när de sover här. De är ljuvliga.

2007-09-24 @ 23:07:24
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se
Postat av: Manon

Ullis - för min del, absolut de fysiska, handfasta minnena!
Lotten - absolut att man kommer att minnas det självklara!
Nicoline - ser fram emot det! Mysigt det låter!

2007-09-25 @ 09:06:10
Postat av: Camilla

Åh så fint du uttryckt det. Fick tårar i ögonen när jag läste det. Allt stämmer precis. Jag kommer att sakna allt. Jag har tre underbara barn i olika åldrar, två tjejer och en liten kille.
Men det är denna tid som små som etsar sej fast i minnet. Den härliga doften, leenden, den lilla barnhanden som smyger upp bakom nacken och stryker medans man sitter och ser bolibompa eller läser en saga. Jaa listan kan ju göras lång :)
Kram

2007-09-25 @ 10:31:40
Postat av: Manon

Tack Camilla och välkommen hit! Listan kan göras jättejättelång! Barnahänder och fötter är underbara:)!

2007-09-25 @ 16:16:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback