Några ord
Jag vill bara säga att jag allt oftare känner att jag är OK. Inte alltid. Jag får allt oftare umgås med de jag tycker om. Deltar mer. Och det tycker jag om...både IRL och via nätet. Jag börjar trivas mera.
Känner så på jobbet med. Har ju nu gjort fadäser, vågade knappt maila ut att jag ville vara ledig höstlovet för jag känt mig inkompetent. Men så tänkte jag att det gör egentligen varken till eller från. De har sin uppfattning klar ändå. Min kollega vill vara ledig veckan efter så jag slog till - och en sa ang våra ledigheter att för h*n*s del är det OK för vi gör vad vi ska...känns bra...mitt i allt...
Jag har nu slutat lita på folk i jobbet. Jag tar gärna extra tid för att fixa det själv. Och frågar de jag verkligen litar på. Och dubbelkollar. Och hoppas de har tålamod med mig.
På jobbet verkar de glada över att se mig trots att jag stör och frågar. Jag öppnar mig mera också, visar mig mer sårbar, inte är så sluten av rädsla för rejection och för att folk kan använda saker mot mig (är van vid det från föräldrahemmet).
Personen som inte är så omtyckt - lite knepig - jag har sett det allt mera nu och tycker det är synd med så många taggar utåt, hon verkar ha gott öga till mig med. Häromdagen tog hon mig åt sidan och frågade om jag blev sårad över en sak för hon trodde det. Nåt de pratade om. Jag var jätteförvånad. Hade inte ens tänkt på det. Var inne i andra tankar och gick från fikat för att jag behövde tiden till annat. Men hon verkade uppriktigt bekymrad. Jag var bara så förvånad över att nån var så bekymrad över vad jag kände!
Har pratat om dottern också på jobbet och fått lite feedback. En verkar riktigt intresserad och tom säger att hon vill höra fortsättningen. Det blev riktig engagemang kring en fikapaus. Och jag blir - häpen...att folk bryr sig så...och lite - rädd - rädd för att inte vara värd det, att ha lurat till sig det, att förlora det. Blir häpen över gensvaret.
Jag kan bli alldeles tagen av all vänlighet och värme från olika håll. Hur kan jag återgälda det liksom? Men då tror jag att det är känslan av att inte duga som spökar där. Att de måste snart inse "hur jag verkligen är". Vilket är ett bagage.
Jag vågar ärligt talat knappt skriva om allt det positiva. Så jag hoppas jag viskar riktigt lågt här. Jag kan skriva om det som bekymrar mig och det negativa för att det ska kunna lösas alternativt för att kunna gå igenom det, men det positiva har jag alltid haft jättesvårt att tala och skriva om av vidskepliga skäl - för att det kanske försvinner...om jag pratar för mycket om det...jag vill ju ha kvar det...vill ju fortsätta våga delta...även om jag känner att jag inte duger...för alla dessa betyder nåt för mig...
*********************
Nåt annat "läskigt", nåt jag knappt vågar skriva om, är att jag märker att jag kan beröra, som tex uppslutningen kring dottern...jag förstår inte själv vad som händer...varför de gör så...jag vill ju vara värd det också...i så fall...och jag har märkt förr om denna förmåga jag inte själv medvetet framkallar...men jag har hållit det på en ganska - ytlig nivå - vid snabba kontakter för det har gjort mig rädd även tidigare så jag har slutit mig...Men jag vill ge tillbaka och jag är dålig, som stöd...även om jag tänker mycket på de som behöver det...speciellt när man får så mycket själv...
//manon
Det är nog bra att dubbelkolla och inte lita för blint på att vem som helst vet vad de pratar om. Men akta så att du inte fastnar i fällan "ska det bli ordentligt gjort får man göra det själv", för den är ett jäkla gissel att hamna i.
Ang. värme, vänlighet, uppslutning etc: Jag blir glad av att läsa det. PUSS, du är SÅ mycket värd det!!!
Ja, jag tänkte detsamma som TheHolyGoat, att göra allt själv dränerar tillslut. Var vaksam på det och du märker när du känner dig dränerad.
Du FÅR mycket för att du GER mycket, Manon. Det är så enkelt.
Du är en mycket behaglig och varm person och när du ständigt ger ut av vad du har, så då får du också tillbaka. Det blir viktigt att GE till dig. Minns du att jag sa så till dig för några dagar sedan? Att jag tyckte det var vktigt att du fick något från mig också...annars är jag ju mest härinne och tar en massa. :-)
Du ska använda din blogg, det är din röst här på nätet. =)
THG - nu har 2 sagt att det är OK med höstlovet! Nä, jag ska akta mig för det men just nu - vill jag ha koll!!
Ullis - Men inte känner jag att jag ger! Speciellt inte IRL! Tvärtom, jag tar och är ganska tafflig. Inte tar väl du? Vi ses om Mozart igen!
Du såg det där om Mozart? *hihi* Man kan ju lätt tro att jag inte är riktigt klok, fast jag får försvara mig...jag är bara oerhört tankspridd! :-)))(fast lite skoj var det ;-))
Tafflig? Du?? Nu är det fler än jag som inte är riktigt kloka här..!! ;-D