manon

Mina barn har plockat sina leksaker i dag för det låg alldeles för mycket framme. Ni skulle ha sett tvillingflickan och med vilken omsorg hon la på leksak efter leksak ovanpå denna hög. Jag blundar och tänker att de faktiskt har ansträngt sig. Så jag sa bara "åh, så fint".

Sanningen att säga är att i vårt hus som renoveras med plankor och verktyg här och var, så har vi inte plats för alla leksaker. Så de har verkligen ansträngt sig.

Det blev en bra kväll. Med grannbarn över, pannkakor och läsning. Och alla ville gosa med mig. Pannkakor för goodwillens skull. I morgon blir det moussaka som bara Storasyster som gillar av alla barnen. Auberginer är inte poppis. Men jag bryr mig inte. De kan äta köttfärsen och potatisen. Desto mer auberginer till mig. Ska tillaga det mesta ikväll för i morgon kommer jag hämta sent tyvärr, för jag måste jobba.

Jag känner en sådan otrolig kärlek över tillvaron. Över alla jag tycker om och beundrar. Över alla som behöver lite extra kärlek. Jag tror på att man kan göra dumheter, säga plumpa saker, världen finns kvar ändå. Även för mig även om jag är lärd motsatsen. Allt och alla är en blandning av ont, gott, dumhet, tråkighet, klavertramp, passion, kärlek, smidighet, floskler, empati, dålig humor och bra humor, altruism, snällhet, elakhet, avundsjuka och sympati, jag, du och hela världen. Nej, jag skräms inte bort så lätt. Jag tror inte folk är så lättskrämda. Jag tror att de flesta är medvetna om detta. Imperfektionen är det levande och älskvärda. I nötandet av varandra möts man på gott och ont.

Trött hjärna? Mycket. Trött, geggig, förvirrad. Lika strukturerad som städningen ovan just nu.

**************

Och så är jag inte Guds bästa barn jag heller. Det lovar jag. Det kan vara svårt ibland.

//manon