Osorterade intryck
En veckas jobb är nu avklarad. Det var inte roligt att gå upp tidigt ett dugg. Jag fasade för det. Å andra sidan så behövde jag inte passa tider på samma sätt för maken var hemma med barnen så ingen dagishämtningspiska fanns. Så det var faktikst avkopplande på ett sätt.
Jag känner mig trött. Håglös. Gjort det länge. Jag har inte förstått varför jag är så trött. Trodde ett tag att det var nåt fysiskt fel på mig men jag tror inte det längre. Jag tror att det i stort har två orsaker, ett är att jag lever helt mot min dygnsytm då jag arbetar. Annat är att jag bearbetar mycket inom mig har jag förstått. Jag klarar ännu inte av att skriva en flytande text kring det hela men jag skriver i punktformer. Mest för att bena ut det för mig själv, likt dagbok men ni får gärna kommentera om ni känner för det! Jag har blivit inspirerad till detta av V-soul och "Angelägenheter". Säkert blir en del dubbelt skrivet, men det får vara så. Rent osorterade dagbocksanteckningar.
1) Jag har insett att grubblerierna jag har just nu är för att jag har frid i mitt liv. Jag vågar knappt skriva det, men jag känner mig trygg. Jag är inte van vid det och tror att tryggheten kan försvinna när som helst. Så lite rädd är jag. Kan man känna sig så här trygg? När sker nästa katastrof? Därav tränger sig minnen på och pockar och vill bli tänkta på. Visst har jag gjort det förr, men på annat sätt. Rädd var jag då, nu känns det som att jag börjar bli medveten på ett annat plan - orden börjar komma, att samla intrycken och sortera dem kommer nu. Att hela tiden vänta sig katastrofer tröttar en också. Man kan inte ha det så här bra, det måste finans nån hake...jag är inte van vid detta.
2) Jag blir alltså mer och mer medveten om mina reaktioner och ursprunget för dem. Sådant som finns kvar i min kropp från barndomen, ordlösa känslor, minnen, minne av saker som hänt, hur jag reagerat instinktivt - i dag börjar jag få ord för det som hände. Jag menar att jag kan inte bara beskriva det som hände i yttre avseende utan vad som hände i mig. Jag kan börja beskriva känslorna och reaktionerna. Det tröttar mig också. Det är mycket som händer inuti mig. Jag inser allt mer och mer hur jag reagerar utifrån ryggmärgen. Att det som hände har format mig och mina överlevnadsstrategier. Även om omvärlden i dag ser annorlunda ut i dag och reagerar annorlunda på mig så har jag kvar försvarsmekanismerna.
3) Jag har vissa behov som är viktiga för mig som person att överleva och det är att kunna få koncentrera mig och reflektera. Jag blir ständigt avbruten på jobbet med trots att jag har ett jobb som kräver koncentration. Jag tycker det är skitjobbigt. Att jag även hemma blir ständigt avbruten gör det asbolut inte bättre. Tvärtom, det har resulterat i nån sorts "brain overload" vilket gjort att jag i dag har hemskt svårt för att koncentrera mig. Jag som förr inte ens hörde att folk tilltalade mig förr då jag var djupt inne i nåt, låter mig störas och stressas av minsta lilla. Jag har få tillfällen att tänka på vilket är viktigt för mig. Även när jag skriver här blir jag avbruten med diverse saker. Jag har alltid älskat att läsa med och just nu känns det oöverstigligt att få tid och koncentration till det. Så jag har börjat koncentrationsträna mig själv. Köpt tidningen "Världens historia" och även fixat prenumeration på det. Enkla små steg till att återgå till läsning och - koncentrationen!
4) Acceptera mina intressen vilka är mer intellektuella, acceptera att det är intellektuella intressen, som just historia, arkeologi, konst, filosofi od jag har. Jag tycker om att tänka och lära och resa i sinnet men får inte så mycket tid över till det. Samtidigt har jag en enorm tillfredsställelse i mitt nya projekt med trädgårdslandet och ett nyvunnet intresse i att få saker att gro. Det känns underbart! Och ett tredje behov - motion. Att cykla 2,6 mil om dagen är väldigt bra och då bara koncentrera sig på nuet och kroppen. Jag ska cykla så länge det går! det sitter som en padda i väggen den där motionen/cyklingen - tar inte tid från nåt alls! Varken hem, barn eller jobb och jag tar mig till och från jobbet snabbare dessutom! Och sparar pengar för jag har inget SL-kort.
5) Vad mera gör mig glad? Ofta får jag höra att vi har så mycket, så många barn, heltidsjobb, renovering. Jag har själv klagat på det men börjar tro att detta är en förenkling av "problemet". Jag hör från föräldrar till Storasyster som kan fråga ängsligt "men klarar ni av att även X följer med?" Men så stora barn är aldrig några problem! Dessutom. Att se barnen nöjda och glada är en tillfredsställelse, inget problem. Och jag har ingen yta att försvara. Är de här gör jag vad jag vill ändå. Är de här sent kan jag knäppa på TV-n och tom byta till nattlinne om det är riktigt sent och barnen ska sova över. Så det blir avslappnat. Även de små barnen som kommer på besök en vila. Sådant är inte ett problem eller för mycket ett endaste dugg som vissa verkar tro. Jag tycker det är bara roligt för jag tycker om att umgås! Och jag tycker om att lära känna barnens kompisar!
6) Vad är "jobbigt" då? Just att jag sällan får göra nåt koncentrerat, inte läsa, skriva, laga mat etc koncentrerat. Att ständigt bli avbruten. Inte ens kunna koncentrera mig på jobbet. Jobbet kan jag styra upp och har fått tips om det. Så det löser jag. Det som fick att avbräck i min självkänsla kring det hela är att jag alltid sett mig som nån som är bra på att effektivisera och jobba effektivt. Att jag inte klarat av det. Allt detta har lakat ur mig hittills och dränerat mig på kraft rätt ordentligt.
7) Saker jag är dålig på är att lyssna på andra. Det handlar om ork och om att jag inte är van vid att bli lyssnad på. Att jag kräver av andra vad jag kräver av mig själv. Men, jag har blivit lyssnad på här på bloggen. Jag måste ge mera, lyssna mera.
8) Sluta tro att allt är mitt fel. Att jag är fel. Att när jag gör nåt fel att folk kommer att kasta sig över mig och skrika och vråla hur litet det än är. Det gör de oftast inte. För ilska och fördömande - jag har haft så mycket utav det under min barndom så jag har verkligen blivit strykrädd + att jag tror att allt är mitt fel, att man kan skylla allt på mig även om jag är på andra sidan av jordklotet då det hände.
9) Jag jobbar med nåt som är helt mot min natur. Av skojs skull gjorde jag ett IQ-test på "Illustrerad vetenskap" http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html . Fick 121 och full pott på tex ordförståelse. Jag har även gjort Högskoleprovet för ca 10 år sedan och fick då 1,6 av 2,0. Full pott på ordförråd od, + språkförståelse, både svenska och engelska. Matte od - ha! Jag fick gissa mig fram till mattesvaren under tidspress - inte min starka sida! Vad jag vill säga med detta är att jag verkligen jobbar med nåt som kräver otroligt mycket kraft av mig under dagarna för det är nåt som inte kommer naturligt för mig. Samtidigt är det utvecklande att jobba med de svaga delarna av hjärnan. Maken som är logisk och analytisk säger ändå om mig att även jag har de sidorna - de har bara inte stimulerats! Så är det nog....Så, punkterna ovan, mina intressen - jag måste ge tid till dem!
10) Jag tror inte jag kräver så mycket av livet. Jag tycker om jobbet trots allt men måste få utlopp för den kreativa sidan. Ullis har rätt i att jag skriver här för att uttrycka mig, inte bara för att få bekräftelse, eller hur det nu var. För här finns bara jag. Min värld utan påverkan av omvärlden och dess tolkningar. Sedan vill jag ha umgänge och spontanitet. Jag inser allt mer hur spontan jag är. Det är därför jag mådde så bra ändå denna jobbvecka för jag hade inga tider att passa varken till jobbet eller hem pga dagistider. Samtidigt är jag krass och pragmatisk. Jag är flexibel nog för att leva oflexibelt ett tag så att säga. Jag tror att detta är en rest från min barndom och ett arv från Ungern. Där är man pragmatisk. Man gör det man måste för att överleva. Tänker inte så mycket på det som här att det ska passa individen, man ska brinna för det man gör etc etc. Jag tror att det är historisk rest - Ungern har styrts av så många utifrån, haft andra överhögheter som tex Österrika (fast efter bråk av ungrarna blev det faktsiskt Österrike - Ungern) och nu sist ryssarna. Dessutom har Ungern alltid legat där alla krig har gått förbi. Så min tolkning är att ungrare - om nu ska tala om kulturella skillnader/nationalsjälar har av hävd lärt sig pragmatism. Även om de varit bångstyriga. Inte ens Sovjet kunde hålla lilla Ungern i schack utan blev tvungen att släppa banden långsamt och försiktigt. Pragmatism - utåt gör vi som ni säger - inåt skiter vi helt i det och förändrar långsamt. Lobbar långsamt. Dubbelmoral är stort där neråt centraleuropa. Som jag brukar säga - jag är inte förvånad över att psykoterapin utvecklades i centraleuropa! Slut med den lilla utvecklingen. Det jag vill säga är att jag gör mig inga illusioner. Jag gör vad jag måste.
Jag kommer att fylla på denna lista om jag kommer på nåt. Nu måste jag fortsätta laga mat.
//manon
Jag känner mig trött. Håglös. Gjort det länge. Jag har inte förstått varför jag är så trött. Trodde ett tag att det var nåt fysiskt fel på mig men jag tror inte det längre. Jag tror att det i stort har två orsaker, ett är att jag lever helt mot min dygnsytm då jag arbetar. Annat är att jag bearbetar mycket inom mig har jag förstått. Jag klarar ännu inte av att skriva en flytande text kring det hela men jag skriver i punktformer. Mest för att bena ut det för mig själv, likt dagbok men ni får gärna kommentera om ni känner för det! Jag har blivit inspirerad till detta av V-soul och "Angelägenheter". Säkert blir en del dubbelt skrivet, men det får vara så. Rent osorterade dagbocksanteckningar.
1) Jag har insett att grubblerierna jag har just nu är för att jag har frid i mitt liv. Jag vågar knappt skriva det, men jag känner mig trygg. Jag är inte van vid det och tror att tryggheten kan försvinna när som helst. Så lite rädd är jag. Kan man känna sig så här trygg? När sker nästa katastrof? Därav tränger sig minnen på och pockar och vill bli tänkta på. Visst har jag gjort det förr, men på annat sätt. Rädd var jag då, nu känns det som att jag börjar bli medveten på ett annat plan - orden börjar komma, att samla intrycken och sortera dem kommer nu. Att hela tiden vänta sig katastrofer tröttar en också. Man kan inte ha det så här bra, det måste finans nån hake...jag är inte van vid detta.
2) Jag blir alltså mer och mer medveten om mina reaktioner och ursprunget för dem. Sådant som finns kvar i min kropp från barndomen, ordlösa känslor, minnen, minne av saker som hänt, hur jag reagerat instinktivt - i dag börjar jag få ord för det som hände. Jag menar att jag kan inte bara beskriva det som hände i yttre avseende utan vad som hände i mig. Jag kan börja beskriva känslorna och reaktionerna. Det tröttar mig också. Det är mycket som händer inuti mig. Jag inser allt mer och mer hur jag reagerar utifrån ryggmärgen. Att det som hände har format mig och mina överlevnadsstrategier. Även om omvärlden i dag ser annorlunda ut i dag och reagerar annorlunda på mig så har jag kvar försvarsmekanismerna.
3) Jag har vissa behov som är viktiga för mig som person att överleva och det är att kunna få koncentrera mig och reflektera. Jag blir ständigt avbruten på jobbet med trots att jag har ett jobb som kräver koncentration. Jag tycker det är skitjobbigt. Att jag även hemma blir ständigt avbruten gör det asbolut inte bättre. Tvärtom, det har resulterat i nån sorts "brain overload" vilket gjort att jag i dag har hemskt svårt för att koncentrera mig. Jag som förr inte ens hörde att folk tilltalade mig förr då jag var djupt inne i nåt, låter mig störas och stressas av minsta lilla. Jag har få tillfällen att tänka på vilket är viktigt för mig. Även när jag skriver här blir jag avbruten med diverse saker. Jag har alltid älskat att läsa med och just nu känns det oöverstigligt att få tid och koncentration till det. Så jag har börjat koncentrationsträna mig själv. Köpt tidningen "Världens historia" och även fixat prenumeration på det. Enkla små steg till att återgå till läsning och - koncentrationen!
4) Acceptera mina intressen vilka är mer intellektuella, acceptera att det är intellektuella intressen, som just historia, arkeologi, konst, filosofi od jag har. Jag tycker om att tänka och lära och resa i sinnet men får inte så mycket tid över till det. Samtidigt har jag en enorm tillfredsställelse i mitt nya projekt med trädgårdslandet och ett nyvunnet intresse i att få saker att gro. Det känns underbart! Och ett tredje behov - motion. Att cykla 2,6 mil om dagen är väldigt bra och då bara koncentrera sig på nuet och kroppen. Jag ska cykla så länge det går! det sitter som en padda i väggen den där motionen/cyklingen - tar inte tid från nåt alls! Varken hem, barn eller jobb och jag tar mig till och från jobbet snabbare dessutom! Och sparar pengar för jag har inget SL-kort.
5) Vad mera gör mig glad? Ofta får jag höra att vi har så mycket, så många barn, heltidsjobb, renovering. Jag har själv klagat på det men börjar tro att detta är en förenkling av "problemet". Jag hör från föräldrar till Storasyster som kan fråga ängsligt "men klarar ni av att även X följer med?" Men så stora barn är aldrig några problem! Dessutom. Att se barnen nöjda och glada är en tillfredsställelse, inget problem. Och jag har ingen yta att försvara. Är de här gör jag vad jag vill ändå. Är de här sent kan jag knäppa på TV-n och tom byta till nattlinne om det är riktigt sent och barnen ska sova över. Så det blir avslappnat. Även de små barnen som kommer på besök en vila. Sådant är inte ett problem eller för mycket ett endaste dugg som vissa verkar tro. Jag tycker det är bara roligt för jag tycker om att umgås! Och jag tycker om att lära känna barnens kompisar!
6) Vad är "jobbigt" då? Just att jag sällan får göra nåt koncentrerat, inte läsa, skriva, laga mat etc koncentrerat. Att ständigt bli avbruten. Inte ens kunna koncentrera mig på jobbet. Jobbet kan jag styra upp och har fått tips om det. Så det löser jag. Det som fick att avbräck i min självkänsla kring det hela är att jag alltid sett mig som nån som är bra på att effektivisera och jobba effektivt. Att jag inte klarat av det. Allt detta har lakat ur mig hittills och dränerat mig på kraft rätt ordentligt.
7) Saker jag är dålig på är att lyssna på andra. Det handlar om ork och om att jag inte är van vid att bli lyssnad på. Att jag kräver av andra vad jag kräver av mig själv. Men, jag har blivit lyssnad på här på bloggen. Jag måste ge mera, lyssna mera.
8) Sluta tro att allt är mitt fel. Att jag är fel. Att när jag gör nåt fel att folk kommer att kasta sig över mig och skrika och vråla hur litet det än är. Det gör de oftast inte. För ilska och fördömande - jag har haft så mycket utav det under min barndom så jag har verkligen blivit strykrädd + att jag tror att allt är mitt fel, att man kan skylla allt på mig även om jag är på andra sidan av jordklotet då det hände.
9) Jag jobbar med nåt som är helt mot min natur. Av skojs skull gjorde jag ett IQ-test på "Illustrerad vetenskap" http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html . Fick 121 och full pott på tex ordförståelse. Jag har även gjort Högskoleprovet för ca 10 år sedan och fick då 1,6 av 2,0. Full pott på ordförråd od, + språkförståelse, både svenska och engelska. Matte od - ha! Jag fick gissa mig fram till mattesvaren under tidspress - inte min starka sida! Vad jag vill säga med detta är att jag verkligen jobbar med nåt som kräver otroligt mycket kraft av mig under dagarna för det är nåt som inte kommer naturligt för mig. Samtidigt är det utvecklande att jobba med de svaga delarna av hjärnan. Maken som är logisk och analytisk säger ändå om mig att även jag har de sidorna - de har bara inte stimulerats! Så är det nog....Så, punkterna ovan, mina intressen - jag måste ge tid till dem!
10) Jag tror inte jag kräver så mycket av livet. Jag tycker om jobbet trots allt men måste få utlopp för den kreativa sidan. Ullis har rätt i att jag skriver här för att uttrycka mig, inte bara för att få bekräftelse, eller hur det nu var. För här finns bara jag. Min värld utan påverkan av omvärlden och dess tolkningar. Sedan vill jag ha umgänge och spontanitet. Jag inser allt mer hur spontan jag är. Det är därför jag mådde så bra ändå denna jobbvecka för jag hade inga tider att passa varken till jobbet eller hem pga dagistider. Samtidigt är jag krass och pragmatisk. Jag är flexibel nog för att leva oflexibelt ett tag så att säga. Jag tror att detta är en rest från min barndom och ett arv från Ungern. Där är man pragmatisk. Man gör det man måste för att överleva. Tänker inte så mycket på det som här att det ska passa individen, man ska brinna för det man gör etc etc. Jag tror att det är historisk rest - Ungern har styrts av så många utifrån, haft andra överhögheter som tex Österrika (fast efter bråk av ungrarna blev det faktsiskt Österrike - Ungern) och nu sist ryssarna. Dessutom har Ungern alltid legat där alla krig har gått förbi. Så min tolkning är att ungrare - om nu ska tala om kulturella skillnader/nationalsjälar har av hävd lärt sig pragmatism. Även om de varit bångstyriga. Inte ens Sovjet kunde hålla lilla Ungern i schack utan blev tvungen att släppa banden långsamt och försiktigt. Pragmatism - utåt gör vi som ni säger - inåt skiter vi helt i det och förändrar långsamt. Lobbar långsamt. Dubbelmoral är stort där neråt centraleuropa. Som jag brukar säga - jag är inte förvånad över att psykoterapin utvecklades i centraleuropa! Slut med den lilla utvecklingen. Det jag vill säga är att jag gör mig inga illusioner. Jag gör vad jag måste.
Jag kommer att fylla på denna lista om jag kommer på nåt. Nu måste jag fortsätta laga mat.
//manon
Kommentarer
Postat av: Inga M
Du är en fantastisk överlevare! Och en del av Din överlevnadskonst finns säkert med i Ditt ungerska arv. Antagligen kommer Du hela livet att behöva pendla mellan det intellektuella och det pragmatiska. Ditt liv måste innehålla båda sidorna och det är inte säkert att Du skulle trivas med att endast odla den ena.
Det här med bristen på koncentration, den som Du saknar i Ditt liv, kan ju dels komma ur att Du har det jobbigt med att bearbeta Ditt gamla liv och det tar energi, dels komma ur det faktum att det praktiska livet runt Dig kräver ständiga avbrott. Så har det säkert inte varit förut och det är en ny situation. En ny färdighet att träna upp. Det är en konst att kunna lämna och komma tillbaka. Ok det är inte längre möjligt för Dig att läsa svår litteratur kanske som kräver långa läspass och tid att tränga in, men Du har fått något annat istället. Så småningom så kommer tiden tillbaka då det går att komma tillbaka i strukturer, tro mig, jag är där och väljer själv numera hur min tid ska disponeras. På gott och ont!
vi saknar ju naturligtvis också kontakten med barn och barnbarn vilken
skulle kunna fylla en del tid.
Postat av: Visionary soul
Har inget att bidra med just nu, vill bara säga att jag läser det du skriver... och tycker att det låter bra att du funderar som du gör.
Postat av: Manon
Tack Inga! Ja så är det. Jag måste ha båda delarna i mitt liv för att trivas. Jag har annat att lära mig och klara av. Och det är ju gulligt med! Ett sätt att inte stressas är just att vara med dem och koncentrera sig på dem och inte förvänta sig med att hinna med nåt. Då blir man inte avbruten:). Det är en vila! Och jag misstänker att jag snabbare än vad jag tror kommer få lugn...
V-soul! jag föstår det:)! Tack!
Trackback