manon

Cyberordpolisen tar mig snart. Jag skräpar ner. Med ord och åter ord. Massor av ord. Mest i oordning. De rusar runt i rymden och ställer till. Sist lyckades de tränga sig in i ett bibliotek och ställde till en faslig oreda bland Balzacs verk. Werther - från den unge Werthers Lidanden  av Göthe - ja, han blev nästan gift med Madam Flod. Mina ord satt och fnissade bredvid och höll just på att anordna en storslagen bröllopsfest med hjälp av orden från "Brides Magazine" när Cyberordpolisen kom. Då skingrades de och försvann åt alla håll. Konsulter blev tvungna att anlitas och det blev en fasligt dyr historia.

En annan gång höll de på att skriva om Odysséen. Sno orden därifrån. Locka med till Harry Potter.

Det är tur att det regnar i dag för då blir de mindre bråkigare nu när jag inte har tid att hålla reda på dem. Jag har nu några (tusental) under mitt bord. Jag ser dem i pappersåtervinningslådan. De är gröna i ansiktet och raglar bort därifrån i avsky. Det är de som har lyckats rymma från pappersåtervinningen. En del klarar inte att ta sig därifrån, det är de som börjar med "årsredovisning" och "debet" och "kredit". De försöker hitta ny mening men lyckas inte. De flesta sitter och läser Kafka nu. Desillusionerade. Utan hopp. Resignerade. De andra som lyckats klättrar ovanpå varandra för att komma ur lådan och slippa tristessen. Några försöker klättra upp på hyllan för att nå en tidning att hugga tänderna i.

De lockar och pockar på min uppmärksamhet - "Men skriv då! Ge oss mening!"

Nej, jag har inte tid...tyvärr...hur gärna jag än skulle vilja dansa med dem. Jag sparkar bort dem surt med min fot och hoppas att de försvinner. "Jag har annat att göra!!!!" fräser  jag åt dem otåligt. Tyvärr. För jag gillar ord.

Nä, nu ska jag ta itu med slutboken, nej, stämavningen, äsch!!!!!! Sluta nu!!!!!

//manon