Kan pojkar leka med flickor? (la till på slutet)
Värst vad en del är fast i oreflekterat könsrollstänkande. Det verkar vara som en del anser det vara lagbundet att tjejer är på visst sätt. Att pojkar i 4/5-årsåldern ännu inte förstår att tjejer är på visst sätt och vill tissla och tassla själva. Att de, så unga pojkar, ännu inte fattat tjejers "natur" och därför stångar pannan blodig i sina försök att leka med dem.
NEJ - det är inte alls så! De lär sig att det är så. Av de oreflekterande vuxna som ojar sig över att det är så men i samma andetag säger "klart han inte fattat än hur tjejer är, han är bara ca 4-5"
Det handlar om personligheter, hur pass öppen barnet är för precis som vuxna har en del lättare att ta sig in i grupper och andra inte. En del tar för sig, andra är mer avvaktande. Jag tycker att om man märker sådana tendenser, uteslutande, som vuxen så ska man reagera och inte säga "tjejer är ju så, han har bara inte fattat det än". Gå in mera och styra upp leken. Engagera sig. Inte bara halvhjärtat säga åt tjejerna och låta killen leka med annat. Vad jag vill säga är att detta problem inte handlar om könsroller utan att barn inte är så smidiga än och man får lära dem spelreglerna. Man får inte springa från nån tredje eller fjärde och tissla och tassla. Det är inte tjejigt utan otrevligt. Lika otrevligt och okilligt om killar gör så. Har inte ett dugg med könsroller att göra. Men ser man på det på det viset så uppmuntrar man det beteendet och vips - så har man tjejer enligt den gängse kulturella mallen. Och killarna står där och lär sig att det där med nära relationer är nåt exklusivt för tjejer det. Bäst att ta ut moppen och köra en sväng. Och bröla lite. Så står den vuxne där antingen förvånad eller bekräftad över beteendena.
Man måste inte leka med alla, det är inte det jag säger. Absolut inte. Personkemin måste stämma någorlunda. Det jag säger är att det handlar om dagisbarn som ännu behöver hjälp och assistans att lära sig de sociala koderna - inte könsrollerna.
Barn som har varit hemma hos mig har jag inte sett det beteendet på. Nånsin. De har lekt i grupp. För jag tillåter inte det beteendet. Tillåter man det - klart det blir så!! Man kanske tom uppmuntrar det pga man själv är så omedvetet fast i könsrollstänkande. Man måste vara där, se vad som görs och sägs. Vem som blir utanför. Man måste lägga sig i som vuxen så ingen hamnar utanför. Inte lägga armarna i kors och säga - klart, det är en pojke och han fattar inget än om tjejer. Bullshit. Det handlar om barn som inte ens gått ut dagis och ska lära sig samsas.
Missförstå mig rätt - jag ingen fanatiker på könsroller. Jag tvingar inte min son till dagis i rosa tyllkjol. Jag märker att de gillar olika saker men jag väljer att se det som individuellt. Och de får inte bete sig taskigt. Oavsett kön. Men vissa saker känns så självklara för mig - att de är individer i första hand och kön i andra. Inte tvärtom.
//manon
Tillägg 20 apr kl 09.35
Hur bemötte jag detta då om könsroller? Det är svårt. Det jag sa var att jag tror inte att han tänker på att det är tjejer utan bara vill leka. Svårt att bemöta för jag inser att vi är alla saliga på egen tro. Jag kan inte missionera om könsroller. Jag kan bara göra vad jag anser är bäst. Önskar bara att fler var medvetna om vad de gör och hur de pressar in barn i roller. För det är framtidens samhälle det handlar - människors chans till det liv de vill leva. Jag ska ställa frågor i framtiden hur det var tänkt. Men det är svårt i samtal som går fort. Jag är bättre i skrift. Men jag går inte med på detta extrema könsrollstänkande. Att lojt bara acceptera. Inte för egen del. Jag blir ledsen när jag hör om sådant här, men jag vet att det inte går att göra nåt åt. man kan bara tänka på vad man själv gör och göra så. Missionerar gör jag här med denna skrift!
Intresserad av hur ni tänker kring detta och bemöter detta, IRL, hemma hos er, andra, samtal etc etc etc. Faller ni in i "lojt prat om killar är si och så och tjejer si och så" trots att ni inte tycker så? Hur smidiga är ni?
Jag är ju den "biologiska" typen. Tror att det finns en hel del hormonellt betingat. Men det konstiga är att jag tror att jag är en ganska "manlig" kvinna och min man en ganska "kvinnlig" man i många avseenden.
Sen tror jag skillnaderna ökar efter puberteten. Och visst påverkas mycket av miljön. Hittade lillpluttan lekandes med 2 killar på dagis häromdan, och Axel har lärt henne klättra i träd. Hon är van att leka med Lillebror hemma. Och Lillebror å sin sida leker nästa uteslutande med tjejer på skolan. Han är van vid 3 systrar. Men jag tycker inte folk har reagerat så mycket över detta. Det är ok där vi bor, även om det vanligaste är tjejer med tjejer, killar med killar.
Men ändå, jag kan inte hjälpa att fastän jag är matematiskt lagd så gillar jag inredning, rosa, glitter och smink. Och jag fick inte en massa sånt som barn. Maken gillar det inte, och han fick inte heller en massa sånt som barn. Han gillar tekniska prylar och Claes Ohlsson. Stereotypt. Men varför håller det i sig? Varför jobbar kvinnor med barn och omhändertagande i så hög utsträckning? Varför blev jag, som inte alls gillade barn så himla mycket innan mina egna kom, så "tagen" av mammarollen? Jag tror det är massa hormoner som styr. Inte bara inlärda beteenden.
Och sex ska vi inte tala om. Där skiljer det i alla fall mellan mig och maken. Och inte heller det tror jag är inlärt. Ibland kan jag nästan hålla med i påståendet: Män är djur.
Egentligen är jag nog av uppfattningen att människor är djur.
Havsfrun - har inga problem emd min omgivning heller! Men ibland kan jag reagera på vilka oreflekterande påstående en del slänger ur sig ibland - så gör JAG med - man kan inte alltid vara det!! Men just typ detta är vanligt att folk bara säger. Kanske för att ha nåt att säga?
Jag undrar med om man tänker annorlunda när man har barn av samma eller olika kön.
Jag märker ju på min tvillingtjej att dte inte räcker för henne att "bara" leka med sina småbröder, att hon beundrar storasyster, intresserad av andra TJEJER och mig - men det är ju naturligt dte med - hon måste lära känan sitt kön - men därifrån till att hon ska vara på visst sätt och "ska" tissla tassla - det är ju inte tjejigt utan otrevligt!
Tänker också på att hon får bara jeans (apropå det du sa) och det är av praktiska skäl, men jag satsar på tjejiga toppar för jag märker att hon gillar det. Medan twinbrorsan gillar tröjor med fordon på...SÅ är det hos oss!
Jag gillar flärd med....och jag är INTE lagd åt det hållet som du! Tvärtom - jag gillar typiskt "tjejiga" områden....
Komplext - men jag undrar även över varför man talar just så slarvigt ofta om just detta att "tjejer/killar är si och så". Men inte så ofta om annat....
Vill också tillägga att jag faktiskt inte läger mig i vad de leker med och eftersom vi har båda sorten så har vi leksaker av båda sorten. Vi detaljstyr inte så...men visst - lilltjejen vill leka med dockor och får sällan tillfälle till det - äldsta tjejen har aldrig gillat leka med dockor!!!
ok, håller helt med. Man ska inte godta vissa dåliga beteenden bara för att de är typiskt "tjejigt" eller "pojkaktigt".
Åh, vad skönt! Du fattade! Jag är inte rabiat med könsroller alls (även om det låter så ibland), men just detta, precis, att oreflekterat ursäkta vissa dåliga beteenden som typiskt pojkigt/tjejigt!!! Det känns fel! För mig.
Jag har aldrig uppfostrat mina barn på ett särskilt pojk eller flick sätt, jag fostrar dem till människor som är lika med likadana förutsättningar. Det gör jag i min yrkesroll också, jag är förskollärare och jobbar på sexårsverksamheten.
Tack för Ungern tips :)
Det här med könsroller är svårt. Säkert en kombination av biologi och uppfostran. Men könsrollen får ju aldrig bli en ursäkt för dåligt uppförande.
Jag har inte så stora problem med att tjejer leker vissa lekar och killar ofta leker andra lekar, men det som jag har svårt att hantera är att killars lekar i alla barns ögon tycks ha högre status. En tjej som leker kill-lekar är accepterad och får hög status hos både killar och tjejer, medan det är skämmigt för en kille att leka tjejlekar. Jag undrar ofta vad som sätter igång den mekanismen. Det borde i alla fall inte vara biologin.
När det gäller könsroller så tänker jag faktiskt inte ett dugg. Jag ser dem inte som vandrande kön, utan de är rätt och slätt små människor med egna behov och önskemål.
Just nu är min dotters önskemål och behov att vara oerhört flickig i _vissa_ situationer, för att i andra inte vara det. Min son är inte pojkig i alla situationer, utan ibland. Så får det vara för mig också, för det är val de själva gör. Jag klandrar dem inte för att de ibland är utstuderat flickig eller pojkig och jag styr heller inte in dem i speciella kategorier. Jag kan säga att det behövs faktiskt inte, eftersom de hela tiden kan välja själva.
Av den anledningen tycker jag heller inte att man behöver styra upp och engagera sig i sina barns lekar om de har valt att leka "pojkigt" ena gången eller "flickigt" andra. Huvudsaken är att alla barn förstår att inte såra och göra varandra illa. Det borde vara huvudsaken istället för att snacka jämställdhet och jämlikhet för småbarn. Jag tycker sådant är lite "overkill" i den tidiga åldern.
Hålelr med er alla ovan!
Nej, jag styr dem inte heller, låter dem vara MEN som jag sa ovan det är ingen ursäkt för dåligt beteende! Aldrig lagt mig i vad de leker och hur, bara de inte är otrevliga. Tycker det är kul att klä tjejerna tex (fast det är kul med killarna med men mindre att välja på:)).
Så jag styr inte lekar men jag är uppmärksam på om de sluter ut nån oavsett kön på de uteslutande och den uteslutade - inte ser det som personen här att det är typiskt "tjejigt" att göra så och att killen lär lära sig det. Det är bara dåligt beteende!
Som sagt, man kan inte ursäkta dåligt beteende med att det är "tjejigt" eller killigt.
Nej, jag menade inte heller att du styrde upp fast det finns de som faktiskt gör det! De finns de som avbryter pojkarna när grabbarna vill leka med bara pojkar, för att tvinga dem att leka blandat. (pojke-flicka)
På min sons dagis finns det ett par mammor som vill att alla ska göra så, bara för att de själv är ena jäkla fanatiker när det gäller jämlikhet och jämställdhet. Det har liksom tagit orimliga proportioner. Jämlikhet behöver inte diskuteras i sandlådan utan jämställdhet är någonting föräldrarna visar sina barn med avstamp i sin egen relation med maka-make. Är den ojämlik så kan man inte lära småbarn jämlikhet. Man måste alltid börja med sig själv och sina egna relationer först.
Jag förstod att du avstyrde dåligt beteende genom att inte etikettera det som "tjejjigt" och därmed göra en dålig handling legitim. En dålig handling mot något barn får inte genomföras och sedan säga att det berodde på att det var tjejjigt att göra så. Så, Manon, jag förstod dig!!! Och jag håller absolut med dig!!!
Jag bara pladdrade på rent allmänt om detta med jämställdhet, könsroller mm bland småbarn! =)
Hej Ullis! Ja, jag skrev det igen för att ni ska förstå hur jag menade:)). Att jag inte var fanatiker på nåt sätt:)- Och jag vet att jag frågade hur ni tänkte! Så det var intressant att läsa!!
Det där som de mammorna gör, avbryter lek - jag förstår att du tycker det är jobbigt!!! Öht tror jag inte dagisbarn tänker i de termerna pojke/flicka, låter man de vara så leker ju de rätt blandat! Och att de då kanske oftare leker med de av samma kön är väl inte konstigt heller - vi är ju två olika kön och de börjar fatta det. MEN lägger ingen betydelse i det som vi vuxna gör! Jag undrar - de mammor som gör så, tror du inte att de motverkar sig själva då? För på nåt bakvänt sätt kanske de lär barnen att det är stora skillnader mellan pojkar och flickor när barnen tvingas leka med motsatt kön...nåt som ska överbryggas...känns inte naturligt...eller jag kommer i håg att jag lekte med två pojkar som liten och min farmor la sig i och ville att jag skulle leka med tjejer - och jag blev än mer anti - för jag kände mig tvingad. Killarna var mina kompisar ju!!! Och jag var egentligen INTE pojkig alls, det var bara att en av killarna, hans mamma var min dagmamma, och jag var ofta hos dem (faktum är att den familjen tom ville adoptera mig då jag var 18 mån SÅ ofta var jag där!!!) så han var mycket min BROR och den andre hans kompis!! Så spelade de boll och gjorde killiga saker så MINNS jag att jag tyckte det var tråkigt och gjorde annat istället och väntade på att de var färdiga med det! Så pojkflicka var jag INTE, det var snarare omständigheter - när jag tänker på det precis som för min tvillingflicka och hennes två små bröder i nära ålder, hon leker med dem, men saknar nån att leka med dockor med och typ sådant, det märks!! Hon är inte heller med på allt de gör.
Däremot kan jag tänka ibland att man kanske uppmuntrar pojkars rörelselusta mera än tjejers - eller så här! Nu har jag varit på både renodlade pojkkalas och flickkalas och jag kan säga att de JAG har varit på (i dagisålder) så finns det INGEN skillnad på rörelselustan!! Lika mycket kaos och spring oavsett kön!
Så, jag kan tänka mig att om man "bara" har av samma kön så kanske man drar för långa slutsatser av det? Och därmed uppmuntrar det mer???? Jag menar om man bara har varit på killkalas, kanske man föreställer sig tjejkalas annorlunda och vice versa - eller så är det JAG som drar för långa slutsatser! Jag bara spånar!!!
Ja, men jag tror du faktiskt är inne på ett viktigt spår!! För mammorna som vill att dagispersonalen ska gå in och styra upp på min sons dagis vid lek är faktiskt flickmammor. Jag har själv tänkt samma sak som du - att det beror på att de inte har barn av båda kön.
Min syrra har två flickor och hon har den tro att mammor som jag styr mina barn att vara antingen flicka eller pojke. Många som bara har ett homogent syskonpar verkar vara av samma åsikt.
Jag behöver inte styra, saker och ting faller sig naturligt. Min dotter har ett liknande förhållande till grannpojken som du hade med din dagmamma. Pojken är två år äldre än min tjej och de har ett innerligt syskonlikt förhållande. De tycker väldigt mycket om varandra och är ofta tillsammans, men när han vill leka med pojkar vill hon inte vara med och då leker hon med flickor. De verkar kunna lösa detta bra själva är min åsikt. =)
Vad beträffar rörelse så är mina barn väldigt lika varandra. Varken mer eller mindre motorisk bara för att de är pojke eller flicka, utan ganska lika överlag.
Mina barn har inte varit eller haft några flickkalas eller pojkkalas. Hos oss har vi alltid haft blandat umgänge eftersom barnen har blandat umgänge. Kan inte spåna vidare där!! Kanske någon annan som har några funderingar?
Ja, få se om andra har funderingar:)! Känner mig lite uttömd just nu:).