Manon - Utmanad

Jag la fram en ny klänning, alldeles ny, inte ens ärvd, åt min tvillingflicka M 2,5 år på strykbrädan inför morgondagen som jag alltid brukar göra (för alla barn) kvällen innan. En trist boring rutinsak för att underlätta livet och undvika kaos om morgnarna. Då säger A (pojke 4 år) att han också vill ha klänning. Eftersom han tidigare har sagt att han vill bli flicka, gillar flickor och allt så.....han sa det på allvar, ja, jag letade faktiskt fram en gammal klänning hyfsat hans storlek. Han tyckte den var jättefin och jag sa att han kan ju ha den på dagis i morgon som han ville. Då gör han en min och säger att pojkar har inte klänning på dagis, att då skulle alla KILLAR fråga honom varför han har det men han kan tänka sig att ha det hemma.

Jag vill inte dra växlar på detta. Som jag upplever honom nu, i samspel med flickor så är han oftast en charmör, han tycker de är söta och han gör sig till för dem, får dem att skratta. Han älskar bilar och dinosaurier men han har aldrig varit KILLIG nånsin fullt ut, En mjuk liten kille. Han tycker om att leka med tjejer. Detta, med att vilja ha klänning, ser jag som att han utforskar och lär sig vad som krävs för respektive kön. Precis som tjejer i samma ålder kan göra.

Där blev jag verkligen utmanad. Tänkte i en mikrosekund, vågar jag lämna honom på dagis i klänning - svaret blev visst ja. Jag fick tänka fort fort fort. Skulle jag säga att "pojkar har inte kjol eller klänning" eller skulle jag bara ta fram och se vad han gör...Nu vet jag vad jag gjorde och vad han valde. Han är socialiserad in i pojkkönet. Han vet vad som krävs av en pojke men är nyfiken på flickiga saker.Men han ville inte så, nådåså....Men jag undrar ändå om jag påverkade honom på nåt sätt i tonfall, den nanomikrosekund jag tänkte och allt jag tänkte då men bestämde mig för att se förbi...."Säg efter mig: Pojkar. Har. Inte. Klänning. som kråkan i Mamma Mu skulle uttryckt det och flaxat irriterat...
Vad vet jag. Han vet verkligen vad som krävs av en pojke.

Kan också tillägga att medan jag letade efter en klänning i rätt storlek så hittade jag hans tomtedräkt som han genast ville ha istället men där sa jag stopp. Där gick visst en gräns. Inte före december. Förra december gick han som tomte i stort sett varje dag. Ända in i februari....

//manon

Kommentarer
Postat av: Carina m3

Min Axels (3år) mest hett efterlängtade födelsedagspresent det här året var en knallrosa "Nalle med hjärta", en Care bear eller vad de heter. Han vill gärna vara prinsessa och sätter en fleecetröja över huvudet och låtsas att han har långt hår. Jag tycker det är så rart att jag kanske uppmutrar det lite mycket bara för att det är en så skön motvikt till storebror som är så stereotypt "pojkig" att man blir matt. Tävla, bilar, dinosaurier, brottas, slåss, skjuta, you name it! Ibland känner jag dock att jag bör hejda en del rosa för att skona honom från andra barns gliringar. Förutse de konsekvenser han inte kan förväntas förstå. Svårt det där.

Som en parentes utan egentlig relevans: Min bror är mellanbarn med två systrar och han var väldigt flickig som barn, gillade Barbie, spelade aldrig fotboll utan red istället och så där. Som vuxen så har han fortfarande väldigt lätt att umgås med kvinnor. Jag tror att han formades av att växa upp klämd mellan min syster och mig, på gott och ont. Många vänner av andra könet men ständigt lite utanför den gängse manliga sfären.

2006-09-25 @ 22:17:19
Postat av: bless

Min son var som treåring väldigt avundsjuk på sin stora systers rosa tofflor med glitterhjärtan, så när han skulle få tofflor till dagis valde han ljuslila med glitterhjärtan. När vi kom till dagis och han tog på sig sina tofflor var det ett barn som frågade varför han hade tjejtofflor. Då sa jag att det var för att de var finare med glitter och grejor. Barnet bet sig i läppen, tittade på min sons tofflor och nickade. Sedan sprang de in till samlingen och det andra barnet ropade att mín sons tofflor var finare till fröknarna.

Det är klart att man inte ska sätta sitt barn i kläm, men man ska inte glömma att det är vi som sätter normerna (även om det är i ofrivilligt samråd med en del)

Postat av: Havsfrun

Min pojke (5 år men ser ut som 4)har 3 systrar och ville givetvis ha baddräkt i somras. Jag hittade en vi hade som var randig och påminde om gamla tiders baddräkter som ju även män hade. Han fick ha den i bassängen i trädgården.Till stranden köpte jag dock ett par badbyxor som han hade en gång: "Inte sköna." Så på stranden gick han fortsatt naken. Hellre det än baddräkt, kände jag.

2006-09-26 @ 09:20:15
URL: http://www.havsfrun.blogspot.com
Postat av: Sofie

hemma hos oss har vi omvända "problemet" Vår 3,5 tjej vägrar vara tjej och klär sig endast i pojkläder och då menar jag att vi tom har fått köpa kalsonger eftersom hon hatar trosor och tar av sig dem hela tiden....

jag har inget problem med det här och jag tror att det har mycket att göra med att hon går i en dagsigrupp där hon är ensam tjej med fyra killar. Hon leker jämt med dem och de tävlar om hennes "gunst".

det kan dock bli jobbigt ibland. Imorse sa hon till mig att hon var ledsen för att de andra pojkarna hade sagt att hon inte var en pojke utan en flicka.....vad svarar man på det? jag sa att de inte sa så för att vara dumma för hon är faktiskt en flicka. och man får vara flicka och ha pojkläder och leka pojkkläder (avskyr uppdelningen egentligen) de är helt ok. men hon ÄR en flicka och det är precis lika bra som att vara pojke och man kan göra samma saker.....visste inte vad jag skulle säga, om det blev rätt

sen en annan sak. den äldsta 6 åringen är ju däremot flickig så inin bängen...och och prnissessig med lujst hår och stora blåa ögeno och älskar att klä upp mig. Hon får jämt komplimanger, både av såna hon känner och såna hon inte känner. 3,5 åringen är ju också kanonsöt (tycker jag!) men går mer omkring i ngra slitna jogginbyxor o ngn svart tröja som hon valt själv. Vi som känner våra barn talar ju om för båda att de är fina när de t ex har valt kläder. För 3,5 åringen tycker ju att hennes jogginbyxor är lika finna som syrrans matchande kjol o tröja. Däremot har det hänt att både dagisfröknar och folk på stan kommenterat hur fin sexåringen är men inte säger ngt till 3,5 årongen. Ett exempel är att båda fick skor här i slutet på sommaren. Äldsta fick ett par silversandalar som hon tjatat om flera månader (och som hon ska ha till fint, fast hon tycker det är fint att gå på stan typ) 3,5 åringen ville ha ett svarta gympadojjor med spindelmannen på. Det har vid flera tillfällen hänt att folka har sagt till den stora "å vad fin du är och vilka FINA skor", var på minstingen tittar ner på sina gympaskor och tänker ska de inte säga ngt till mig. men det är ingen som gör...vadå...ett par svarta gympaskor....

det här retar mig till max...snacka om att sätta könsrollerna tidigt. Flicka med fina kläder = bekräftad. Flicka utan "fina" kläder = inte bekräftad...

bläää

2006-09-26 @ 09:57:13
Postat av: Christina

Jag arbetar med konferenser för personal i skola och förskola och på en av mina kurser hade jag bjudit in en genuspedagog. Jag blev ganska omtumlad av hur vi så tidigt präglar våra barn till pojke och flicka. Titta bara i leksakskatalogerna! Sidor för flickor kommunicerar omtanke, tillsammans, omhändertagande. Allt på underlag av rosa. Pojkarnas leksaker annonseras med känslor av ensam men stark, modig, handlingskraftig. Det är inte lätt för en "mjuk" kille att leka med my little ponny på dagis. Lättare för en tjej att leka med svärd eller liknande ... en tjej blir då uppmuntrad ... oj, vilken duktig tjej, värst vad du kan sånt här bra! En kille som leker med dockvagnen får förmodligen inte samma respons. Och så går det vidare. Upp i åren och snabbt är våra älsklingar intämjda i sina respektive könsroller. Att då prata om känskvotering till styrelser känns lite som att komma på tåget alldeles för sent. Börja tidigare. Låt pojkarna få lov att utforska sina mjuka sidor precis som vi uppmuntrar flickorna att utforska sin styrka, snabbhet och sitt mod. Åååå jag slutar skriva nu för jag blir skogstokig på hur vi ibland inte ser hur vi så starkt formar våra barn :-)
Må gott idag!
Om du vill kolla: www.genuspedagog.se

2006-09-26 @ 12:02:16
URL: http://solusfemina.squarespace.com
Postat av: Manon

Intressant, allt detta...vad vi formar dem...Bless - smart drag där med skorna! Det ska jag komma i håg.

Känner igen också det Carina talar om, jag har ju 2 barn av varje kön. De formar varandra som individer. En dag leker alla 4 med dockor för att nästa jaga varandra och bygga lego...

Sofie, jag skulle också vara väldigt arg över det där! Bara ge det typiskt flickiga kommentarer. Usch, vad arg...

Vad kul, Christina att jobba med skola på så sätt och känna att man påverka, antar jag, på ett plan? Där sa du nåt, det är alldeles för sent när kvotering kommer in i bilden. Alldeles för många år som gått...

Men svårt är det! Att se individen och inte könet...och komplicerat då alla är olika...

2006-09-26 @ 21:01:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback