Eldsjälar och individualism

Jag fick höra nåt intressant av någon som verkar ha inblick i föreningsliv för barn. H*n sa att förr, på 80-talet, var det vanliga att om en match skulle spelas lite längre bort från bostadsorten så hyrde man en större minibuss och några få vuxna skjutsade alla barnen dit. I dag är det föräldrarna som skjutsar sina respektive barn.

Det är egentligen slöseri med familjernas tid, miljö och energi och barnen blir därmed också mindre självständiga iom att de ständigt åtföljs av respektive föräldrar.

Men, jag undrar hur det har blivit så? Vart tog alla eldsjälar vägen som förr ordnade dylika samåkningar och annat? Försvann eldsjälarna iom det är tuffare på arbetsmarknaden så de har mindre tid? Är vi (dagens föräldrar) mer individualister, vill ha mer koll? Eller handlar det om föreningarnas försämrade ekonomi? Eller om dagens bild av föräldraskap? Generationsväxling?

80-talet är inte så långt härifrån men denna förändring tyckar jag är ganska stor. Men jag vet inte varför...

Jag tyckte i alla fall att det var en intressant iakttagelse personen gjorde.

//manon

Kommentarer
Postat av: Lotten Bergman

Det här är jag mycket intresserad av! Vi åkte i min basketungdom hela Norrland runt i minibuss medan våra föräldrar var hemma och ... öh ... piskade mattor? Idag är det bara bilar bilar bilar och föräldrar som blir livegna i barnens idrottsklubbar.

(Jag är själv inte drabbad än, men det kommer väl.)

Postat av: Annaa M

Tror att det är nyindividualismen som härjar runt. För att samordna åkandet i minibuss eller i ett par bilar krävs ju att föräldrar pratar med varandra och bestämmer saker ihop, kanske jämkar ihop tider. Usch så besvärligt och påträngande, "jag vill bestämma över min tid utan att någon lägger sig i", tror jag en del tycker... Och hur skulle man kunna synka samåkande när det finns fler och fler människor som har som princip att aldrig svara i sin telefon annat än i nödfall och då bara när det är någon de känner som ringer.

2006-09-12 @ 00:41:51
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Ullis

Annaa har en poäng där. Den evinnerliga kampen om tiden.
Fast sedan finns en ytterligare aspekt: den nya tidens sätt att vara förälder på. När jag var liten (8 år) fick jag åka tre mil själv för att rida på ridskola. Min pappa sa att jag fick själv ansvara för mina intressen. Det tyckte jag som 8 åring inte om. Jag ville rida (och gjorde det) men samtidigt kände jag mig för liten och för utsatt med tanke på bussresan. Fast, det gick bra.

Idag skjutsar vi vår 8 åring till ridskolan. Eftersom jag själv har samma intresse som dottern (hästar) stannar jag gärna kvar och tittar på då hon rider. Jag skulle vilja säga att för mig är det självklart att vara med min tjej, samtidigt som det blir egentid för mig, då jag själv skulle vilja rida.
Aldrig bevistade mina föräldrar min ridskola för att se på när jag red. De hade fullt upp med (bara)EGENTID.
Hänger du med i mitt luddiga resonemang?

2006-09-12 @ 08:47:47
Postat av: HM

Jag tror att föräldrar idag vill vara med på sina barns aktiviteter man vill vara med och se på. Liksom ett sätt att ha koll och att på något sätt vara en deltagande förälder precis som att många blir hämtade i skolan varje dag när vi som är födda på 70-talet fick gå hem ensamma. Sen är det ju så att idag är barn i större utsträckning på fritis och fler mammor jobbar (i alla fall i min värld) än vad det var då jag var barn. Sen är det säkert som Annaa M skrev individualismen också. Om man inte planerar med andra så har man liksom tiden "fri" och då kommer vi in på¨ämnet tid också!

Jag hoppas ju att när mina barn kommer upp i den riktiga "aktivitets"-åldern att vi skall kunna dela med andra föräldrar. Har några som jag känner idag att vi är på samma linje men vi får väl se! Jag tror att man inta skall vara rädd för att ta tag i det och prata med andra!

/HM

2006-09-12 @ 10:22:22
Postat av: Manon

Det måste vara en mix av allt det ni skriver! Vi är ännu inte där än heller, eller, jo med vår 8,5-åring. Hon rider också och blir skjusad.

Det är svårt att lära känna föräldrar till äldre barn då man är nyinflyttad. Många av de andra har gått på samma dagis sedan innan så föräldarna har ju redan sitt kontaktnät via/kring barnen klar. Sorgligt på ett sätt...Å andra sidan...jag har inte tiden att socialisera heller då jag hämtar sent eller öht inte hämtat på fritids (sällan) så det är ju en växelverkan. Jag kan inte småprata med tre hungriga eller busiga barn omkring mig. Men jag har absolut tanken att man ska kunna hjälpas åt! Man får inte vara rädd för att fråga, man kan bara få ett nej.

Så det är ju jobben, individualismen....

Där jag bodde föut fanns hemmafruar i högre grad och där samåkte barnen och man fick/gav hjälp med hämtning/lämning vid aktiviteter...

Känner igen det där AnnaaM skriver om, det där att det blir så besvärligt! Alla kör sitt eget race mycket.

Men, de som är nyinflyttade (tänker då mest bland de äldre barnen) de är mer intresserade av hjälp. Klart. De är också nya.

Tror också att faktum att mammor jobbar i högre grad i dag spelar roll. Tiden krymper.Och det där med individualismen som är starkare i dag.

Jag kan inte annat än hålla med er!

2006-09-12 @ 11:23:18
Postat av: Sofie

tror att det är en kombination av att vi vill styra vår tid och vi vill vara med våra barn på helgerna för det är då vi träffar dem et c det

det där att man inte vågar prata med varandra varierar nog. där vi bor bor vi så nära inpå varandra att vi inte kan undvika att prata...detta har tex resulterat i att vi turas om att följa våra sexåringar (fyra styck) till skolan. Typ ett barns förälder följer på måndgagen, nästa barns på tisdagens etc. Fungerar väldigt bra faktiskt...

Själv hoppas jag egoistiskt att jag inte alltför ofta ska behöva tillbringa mina helger frysande invid en fotbollsplan eller gå upp kl 6 för att skjutsa till match 30 mil bort....eller ha med mig hundra bingobiljetter till jobbet...eller städa offentliga toaletter för att få ihop pengar till klubben.....men så är jag ju inte intresserad heller----

2006-09-12 @ 11:26:16
Postat av: Ullis

Samåkning till ridningen har vi också här på det område där jag bor. Till viss del ska jag kanske säga. Däremot har vi valt att någon av oss föräldar närvarar vid hennes ridning eftersom hon nyss börjat.
Vi vill vara delaktiga så långt det nu går. Kan vi inte någon gång göra så som vi vill(maken reser ofta utomlands och jag har småsyskon hemma)kommer hon att åka med en granne som har sin dotter ridande i samma grupp som min dotter. Så på så vis hjälps vi åt.
Du skriver ovan, Manon, om att du inte har tid att socialisera på dagis och fritids. Mitt kontaktnät är heller inte sprunget ur dagis eller fritids. Jag hämtar från dagis på sådana tider då jag inte ser en enda förälder. Jag har istället lärt känna mina barns kompisars föräldrar.

Måste berätta en anna sak också, i morse skrev jag ett inlägg till inlägget efter detta och det blev taget av ett spamfilter!? Fattar inget! Det kändes faktiskt lite snopet.

2006-09-12 @ 16:51:11
Postat av: Manon

Ullis - Oj! Ska kolla spamfiltret!!! Förstår att det känns snopet...

Jo, det är sant. Det nätverk jag hade på förra stället var ju min storas kompisars föräldrar faktiskt. Och grannar. Vi bodde så tätt i hop likt Sofie att vi hjälptes åt väldigt mycket. Ibland kändes det som kollektiv. Det är därför vi ibland åker dit ändå:).

Få se hur det blir när min stora byter ridskola (för nu går hon på egen begäran på sitt gamla (hon har ridit i snart 5 år) pga en spec ridlärare hon har ett år till) för då kommer hon gå på samma ridskola som de som går i hennes klass. Jag vet faktiskt inte om de hjälps åt på nåt sätt...vi får se:). Hon är ju så stor med och en självständig personlighet (tjatade till sig att få åka buss själv då hon var 7,5 till skolan)så snart är problemet obsolete för henne. hon kan ta sig själv till olika ställen snart kan jag tro...

Det är sant! Det är ju barnens kompisars föräldrar man lär känna på det sättet...Dem får man ju kontakt med på ett eller annat sätt och barnens intressen brukar sammanfalla:). Det var nog lite det jag menade också med skola/dagis för dte är dörifrån de flesta kompisarna kommer.

Men kul att höra att samåkning sker och samgående till skola. Det har inte vi trots att de flesta i vårt område går i samma skola.

Men faktum kvarstår det där med minibussarna då? Och att man hjälper främst barn som man har nån relation till och inte allmänt "hela aktivitetens" barn"?

Det är väl individualism också på ett sätt? Se till det nära...kontaktnät...

2006-09-12 @ 17:05:44
Postat av: Manon

Just det...det är just kontaktnätet som räknas i dag, inga eldsjälar som utan egennytta tar hand om "alla" barns väl och ve...

Det är därför som relationen till andra föräldrar blir viktig? För där kan man få hjälp. Alltså inte att bli bundiskompis men att man hjälps åt kring just barnen och deras aktiviteter...

Mindre tid och mera krav i form av sociala kontaktnät...

2006-09-12 @ 18:58:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback