Fördomar

Jag var hos En liten Tant i dag och läste hennes skrivarcirkelämne om förutfattade meningar. Det gjorde att jag ville skriva detta inlägg...hade annars inte tänkt att skriva om detta för det känns bara alltför vanligt (känslan alltså, inte händelserna, lyckligtvis) men jag antar att det nog inte är det för alla?

När jag var på föräldrasamtalet på skolan så kommenterade läraren även att N kunde skriva jättebra, att uttrycksförmågan och grammatiken etc var långt över hennes ålder MEN hon kunde glömma prickar på bokstäver od. Så säger denna fröken leende och med förståelse i rösten att "i ditt språk har man väl inte några prickar? Så det är antagligen därför N glömmer dem!". Jag blir helt paff. För det första så kan N inte ett enda ord av mitt språk och för det andra kan jag knappt det heller. Jag hankar mig fram på en nivå som en 7-åring har för det var då jag flyttade. Mina föräldrar har alltid betonat vikten av att kunna det språk där man bor och vi pratade ALLTID svenska hemma.

Fördom - i all vämening men, sååå irriterande!

Jag svarar henne att N kan inte ett ord och knappt jag heller, hankar mig fram, att vi 100% talar svenska hemma och att hon glömmer prickarna beror på hennes ivriga personlighet. Hon har bråttom med att få historien på pränt.

Läraren godtar förklaring men är förvånad.

Jag då - ja, IBLAND, ytterst sällan händer sådana grejer och de gör mig lika förbannad varje gång. Jag känner mig som svensk, barnen har en svensk pappa, de är födda här och är 100% svenskar. Visst, vi firar st Nikolaus med lite godis varje 6 december för jag minns detta från min barndom som nåt trevligt, och den seden är utbredd på kontinenten - men det är den enda rest jag har kvar från mitt "ursprung". Gör det oss till mindre svenskar? Även inom Sverige kan man ha olika traditioner, det märks tex vid julborden!

Annat som kan irritera mig är det som hände på dagis förra terminen - alla barnen skulle ta måla "sin" flagga. Ju mer spridning på flaggor desto bättre. De frågade även mig...och jag svarar glatt den svenska förstås...de försöker fiska lite till men jag gav mig inte och de målade svenska flaggor.

Tredje händelsen hände då jag skulle vara med i en antologi och redaktören (eller vad man skulle kalla det) ville att det skulle stå i boken att jag är född någon annastans. Det skulle vara bra för boken att en med annat ursprung var med. Jag vägrade och gav inte efter. Jag förstår inte vem som skulle vilja identifiera sig med mig? Jag är ju jag med mina speciella erfarenheter och boken hade inte ett DUGG med dylikt att göra! Jag känner mig dessutom inte utländsk ett dugg. Jag har inga speciella "problem", inget som härrör sig från min sk speciella bakgrund. Jag kände mig bara förolämpad - det sista jag vill vara är en sk "samvetsneger".

Ja, och vem är jag? Ja, jag är en mix av 4 olika nationaliteter. Förutom det jag har i mitt blod finns det 3 nationaliteter till (inkl irländsk vilket jag tycker är kul:)). Min bakgrund? Modern. Väldigt modern, inom min familj har vi alltid sagt och levt efter devisen "kärleken är evig men föremålen växlar" och i medeltal har vi ca 3 äktenskap bakom oss - kvinnor som män, de sista tre generationerna bakåt. Därav den enorma blandningen. Och släkt överallt - som vi inte träffar *S*....jaja...en typisk modern familj alltså!

Det jag vill lära mina barn är att de i första hand är de SIG SJÄLVA! Och att de fyller detta med det innehåll de vill. Ja, de är födda här och de växer upp här och därför bultar deras hjärtan extra för just denna del av världen. Och jag vill att de ska vara stolta över det.

Var man är född har mindre betydelse, man skapar sitt eget liv och sin egen sammanhang - detta är vad jag har lärt mig av min bakgrund.

Har jag kategoriserat mig nu? Detta är vad jag ytligt är, det är bara en detalj men säger INGET om vem jag är som person. Jag förstår att man inte kan möta alla på individnivå, men jag avskyr att kategoriseras likt ovan nämnda exempel!

//manon

Kommentarer
Postat av: Nina på Johangården

Det är hemskt att alltid stoppas in i ett visst fack. Det borde gå efter hur man är och inte var man är född eller liknande.

Jag är helt svensk förutom vallonblodet men har alltid trotts vara utländsk. Varför vete sjutton... Och det ska inte spela någon roll i alla fall!

Postat av: Havsfrun

Jag tycker inte heller om att klassificera folk efter ditten och datten.
Men kanske är en del helt enkelt "imponerade" av en annorlunda bakgrund. Man tycker det låter intressant och därför påpekar man det.
Jag har faktiskt själv tänkt så, när jag läst en del du skrivit. Och det är absolut inget negativt utan i positiv bemärkelse.

2006-05-13 @ 16:54:28
URL: http://www.havsfrun.blogspot.com
Postat av: Manon

Nina - lustigt, ingen ser att jag kommer annanstansifrån:). Nej, det ska ju inte spela nån roll.
Havsfrun - jag har tänkt på det, det låter intressant, jag tar upp en del om det känns relevant men i det dagliga livet känns det irrelevant varifrån jag kommer. Jag har inga speciella extra problem utan lever som alla andra. Nämner inte heller bakgrunden. Råkar nån fråga så säger jag att jag är italiensk/tysk/fransk/ungersk vilket jag är, men jag nämner alt för att förvilla och slippa hamna i ett fack. För då blir det så apart att jag blir jag trots allt. Om du fattar hur jag tänker...Och JAG-et, ja det kan vara olika i olika sammanhang, på jobbet, hemma, dagis, vänner...jaget är inte konstant.

2006-05-13 @ 17:38:23
Postat av: bless

Jag kan förstå det du känner och jag kan ibland dela din frustration över hur människor vill göra det enkelt för sig med hjälp av kategorier. Själv är jag svensk i flera genrationer bakåt,men i en del människor ögon något exentrisk, vilket ibland ställer till problem för andra människor när jag inte "är som alla andra". Min fd make och tillika barnens far är född i Sverige, men har finlandssvenska föräldrar. Farmor har flyttat tillbaka till sin hembygd och mannen och barnen åker dit på sommaren. Mina barn är noga med att de också är finska, även om de inte förrens förra året begrep att svenska inte var det dominerande språket i Finland och resten av världen och tror att Finland mest är ett sommarstuge paradis. På dagis och i skolan ritar de finska och svenska flaggor lite som det faller sig. Hos sonen har den finska flaggan tillfälligt fallit i onåd eftersom han har lärt sig att vit inte är en färg. Då är den ju bara blå. En flagga med bara en färg är för dåligt tycker han. Här har vi ju dessutom den skånska flaggan att förhålla sig till med allt vad det innebär (typ Sjöbopartiet och Skånepartiet).

Jag tror att jag vill komma fram till att vara medveten om sitt ursprung inte på något sätt hindrar att man har rätt att vara hur stolt som helst över att vara svensk och att det är här man hör hemma. Min uppfattning att alla som vill göra Sverige till sitt på sitt egna sätt genom att leva här är svenskar. Oavsett var förfäderna kommer i från eller var man är född. Och att samma gäller vilket land man än gör till sitt oavsett ursprung. Jag tycker att man kan vara stolt över sina utländska anor och lika fullt vara fullt svensk.

Inte ens på Carl Larssons tid fanns det Sverige som är en enhetlig midsommardröm. I Dalarna har ju dessutom varje by sin egen omhuldade variant av midsommarstång, så vad är det som är så lika? Förutom att vi är människor?

2006-05-13 @ 17:44:48
Postat av: Manon

Bless - jag förstår vad du säger och det du säger sist - om att vara medveten om sitt ursprung men känna sig svensk - det är precis det jag menar - att varje generation skapar sitt eget sammanhang!
För min del känner jag mig så hemma här att när det talas om "invandrare" så tar jag inte åt mig för jag identifierar mig inte med "dem".

En annan sak jag är skeptisk mot är NÄR man blir svensk enligt statistiken - mina barn som har en helsvensk pappa, han är svensk sedan hedenhös, inte ens vallonblod, men HANS BARN räknas som invandrare i statisktiken och det är så fel! Det räcker altså inte ens med att man är född här och har EN förälder född här för att räknas som svensk. taskigt mot fadern speciellt....och barnen! Och hans barn kommer räknas in i den oroande invandrade brottsligheten etc, svensksvårigheter etc etc..konstigt va´? När vi två lever i hus som 2 akademiker med bra inkomster - så räknas våra barn statisktikt ha sämre förutsättningar...bara för att jag råkar vara född nån annanstans. Det går inte att kategorisera så!

Så, det är, enligt mig, av underordnad vikt var man är född. Jag tror att en ekonom från Bagdad har mer gemensamt med en ekonom från Stockholm än med en gruvarbetare från Norrland eller en nomad från Mongoliet...Så var man är född säger långt ifrån allt och det är därför jag brukar reagera då man talar alltför generellt och undantar dessa aspekter.

Nu har jag nischat in mig ordentligt:)? Och det vill jag inte, för jag är jag....Det andra är kuriosa! Visst en del andra erfarenheter men säg den person som INTE har en del egna mer udda erfarenheter!

Ju äldre jag blir desto mer får jag känslan av att man är mindre speciell än vad man tror...Så känner jag inför mig i alla fall. Alla erfarenheter alla har, alla har nåt att ge...

2006-05-13 @ 18:04:42
Postat av: bless

Ibland när jag arbeter med kulturella uttrycksätt så har jag märkt att ju subjektivare jag är i mitt utryck, desto mer allmängiltig blir jag. På något märkligt sätt så om jag plockar fram min allra djupast kända och hemligaste del av mig och visar den, så känner alla igen sig. Märkligt och underbart.

2006-05-13 @ 18:10:26
Postat av: Manon

Bless - precis!

2006-05-13 @ 18:35:53
Postat av: Lillan

Tänk så olika det kan vara. Jag bor i England sedan nästan 40 år tillbaka och tycker att det är jätteroligt om någon uppmärksammar att jag kommer från ett annat land. Det händer tyvärr mycket sällan numera.

Mina barn befinner sig i samma situation som dina, alltså de har en mor som är född utomlands. Men här räknas de bara som brittiska medborgare, inte som invandrarbarn. De två äldsta har lite ungerskt blod i ådrorna ( såväl som svenskt och engelskt)då deras farfar kom från Budapest. :)

Lillan i Cornwall

2006-05-14 @ 00:00:48
Postat av: Manon

Lillan - jag har egentligen inget emot att folk frågar - det jag har emot är att med den vetskapen så kategoriseras man ofta som "annorlunda med speciella behov och krav" automatiskt och det är DET jag har emot!
Och detta jag skriver om handlar inte bara om förnuft (från min sida) utan även om känsla. Därför kan det bli motstridigt - men sig den som enbart är förnuft:)!

Att jag vill att barnen ska måla svenska flaggor på dagis är även för att inte stigmatisera dem! För börjar de rita sådant så börjar folk se på dem på annat sätt - de avindividualiseras vilket jag inte vill för de är INTE annorlunda på nåt sätt och har varken speciella behov eller krav. De är som alla andra och lever inte annorlunda.

Det är bland annat därför jag har tagit upp bakgrunden här - för att visa att man är som alla andra även om man har en krydda från "annanstans". Speciellt som europe - herregud, vi delar samma kristna värdegrund, samma filosofiska, konstnärliga, politiska historia! Det som skiljer kan vara finlir i det sociala samspelet - och det är inte konstigt för det sociala samspelet är bara minimkoderna mellan de närmsta männsikorna som lever i hop. Det finns ju även skillnader inom ett land när det gäller sådant!

Vad kul med blandningen hos dig:), men det är också typiskt europeiskt! Måste poängtera att ävne våra barn är svenska medborgare men i STATISTIKEN räknas de som andra generationen (och med det ha speciella behov) och det känns, ja helt FEL när de är födda här och tom har helsvensk pappa! Hemma kan vi skoja om att om det verkligen går snett för nån av dem, så vet vi varför:))!!

2006-05-14 @ 01:05:32
Postat av: En liten tant

Intressant att läsa. Jag funderar på om inte ditt barns fröken är offer för PK-ismen och ville visa att hon minsann är "vidsynt och god"? Så gjorde hon istället prakttavlan att "klumpa ihop" som jag skriver om.

Att barn glömmer prickarna är inte ovanligt. Har man bråttom och mycket att säga i sin berättelse så är prickar ett onödigt tjafs som hindrar en. Men får man klart för sig att andra läser ens text fel, förstår man snabbt att prickarna har ett värde. Svårare är inte det "problemet".

2006-05-14 @ 09:29:39
URL: http://tant.webblogg.se/
Postat av: Annaa M

Tror som "tant" att dagisfröken var så rädd för att inte vara exakt pk.

Fnitter, fnitter, vi borde förstås slagit Mellans fars halvdanska ursprung i huvudet på de lärare som slet med hennes ointresse för prickar och ringar, hon tyckte lika gärna man kunde göra små blommor, och eftersom danskar förutom att de inte har lika många prickar och ringar också är jätteflummiga så kom det säkert därifrån... Visserligen var fadern under en 7-årings nivå på danska men ändå!

2006-05-14 @ 18:28:06
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Manon

Tant och AnnaaM - ja hon försökte vara pk och det blev fel..alldeles för avancerad analys av prickar:).

2006-05-15 @ 15:28:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback