manon

Intressant! Visst kan man vara en tuff tjej (liten som stor) även fast man har rosa eller korta kjolar. Det hänger inte på det, tror jag. Det viktigaste är nog hur föräldrarna är. Vem som gör vad hemma. Vem lagar maten, diskar, tvättar, städar, hämtar/lämnat på dagis osv osv. Säger jag som trots att tanken och viljan finns där inte alls lever så jämnställt nu efter barn nr 2. Sambon är bortrest i jobbet 2 dagar/vecka och dessutom blir jag helt knäpp av att behöva tänka att det är jag som kanske är borta från barnen 11-12 timmar/dag i höst. Det har sambon varit i dryga året nu.

Lalandkid - läste i tidningen att kvinnor kan med ENBART hjälp av mannens utseende avgöra om han vill skaffa barn. Undersökningen var träffsäker - männen som ville det hade mjuka rundare ansikten - de som hade skarpare drag valde kvinnorna till kortare förhållanden - intressant!

Lene - känner igen! Vi kämpar båda men tex så hämtar alltid jag...Det där är jättesvårt! Dte är så många mekanismer utom ens kontroll! Som sagt, det är inte den rosa färgen vi ska vara "rädda" för...det är bara yta...

Intressant inlägg igen.
Det här med könsroller och jämställdhet intresserar mig. Men jag tycker det är ett svårt ämne. Jag tror faktiskt väldigt mycket på genernas (hormonernas?) påverkan.

Pojkar och flickor ÄR olika. Det viktiga är att det tjejaktiga blir lika värdefullt som det killaktiga.

Jag har nog gift mig med en ganska "mjuk" man. Vår son är också en mjuk kille. En del tror det beror på att han har 3 systrar. Jag tror han bara mest är lik sin pappa och han hade 4 bröder istället.

Men visst, jag har klätt honom i rosa, lite lila ibland när han var mindre. Mycket rött eftersom vi har sådana kläder i massor. Men nu har jag gått över till mer killfärger för HAN vill det själv.

Varför kan inte det tjejer tycker om uppvärderas? Ta hand om-yrken t ex. Varför ska vi bli tekniker om vi inte vill? Visst finns det tjejer som vill bli tekniker (jag hade nog blivit en hyfsad civ.ing) men de flesta vill nog inte.

Uppvärdera de kvinnliga egenskaperna och ta bort mannen som norm.

Jag tycker nog långt som Havsfrun. De flesta pojkar är... pojkaktiga. Min pojke var det i alla fall.
I min dagbok har skrivit upp att han lekte med dockor. Jag tror det hände bara en gång, så det var värt att antecknas.

Nej, jag vill nog tro att vi behöver varandra. Att kvinnan längtar till mannen och tvärtom. Jag tycker att Ulf Lundell uttrycker mannens längtan så fint i många av sina sånger.

En man det vill jag vara så fullständigt jag kan... Men i kvinnors ögon blänker det, som en själ att landa i... :) Eller något i den stilen

Känns som jag varit igenom den här debatten ett par gånger om i olika bloggar de senaste dagarna, men ok då...

Jag blev både på dagis väldigt trött på alla "pojkmorsor". Dvs morsor som stenhårt inte bara bejakade utan matchade sina pojkar att bli så grabbiga som möjligt. Det var MYCKET värre än hur tjejerna gjordes flickiga. Det var en mycket hög acceptans för hårda tag, "pojkar slåss" konstaterades mer än en gång och jag var en hopplös person som lika ihärdigt tjatade "nej, pojkar slåss inte per automatik, det är ett inlärt dåligt beteende!". Pojksnacket var absolut mer utpräglat i de klasser med lägre medelålder bland föräldrarna, i t ex Äldstas klass där det fanns många medelålders fäder som deltog i föräldramötena var det mycket mindre grabbigt än där mötena dominerades av unga mammor! Det var där det förutsattes att alla skulle spela fotboll (träna organiserat alltså i klubb).
Ständigt tjatades det om att lärarna skulle ge pojkarna mer uppmärksamhet och beröm och förtvivlade unga kvinnliga lärare sa "men snälla ni, jag ger redan era pojkar tio gånger mer beröm och uppmärksamhet än jag hinner ge de tysta duktiga flickorna, för att pojkarna uppenbarligen är vana hemifrån att få all uppmärksamhet". Varvid det faktiskt fanns mammor som sa, "ja men det visar ju att tjejerna klarar sig utan hjälp".

Och pojkar som inte var tillräckligt grabbiga bemöttes nästan med större skepsism bland morsorna än bland de jämnåriga. "Va´, spelar han inte fotboll, vad är det för en grabb!"


Usch jag märker att jag fortfarande efter alla år är förbannad!

Ja, som jag sagt tidigare, mina flickor är uppväxta med flickiga flickklänningar och hundratals barbiedockor. Men både det flamsigt fjortisflickiga och det milt vårdande lyser starkt med sin frånvaro. Därför att flickors främsta förebild trots allt är deras mödrar.

Pojken har haft pojkkläder i kulörta färger, men lekt med köksgrejer och dockskåp blandat med ett och annat tåg. Han var definitivt som yngre det mesigaste av mina barn men den som först började hjälpa till hemma och har fortsatt... han hade en far som tog stor del i hushållet och inte ägnade sig åt grabbiga grabbsaker...

Ursäkta, ska i början stå "både på dagis och i skolan". Det var faktiskt värre i skolan än på dagis.

Eftersom genetik togs upp - mycket kort

Det märkliga när genetik tas upp så är det som om det vore gud - vår nya "religion". Visst, det FINNS genetiska skillnader men frågan är om vi ska/eller har byggt upp våra samhällen kring det - svar, nej, vårt sociala bygge bygger inte på genetik. Visst, det finns genetiskt hos människan att ta hand om de svagare, det är en sorts evolutionär skyddsmekanism, en styrka för att föröka sig...men vi är så mycket mer!

Ta detta med könsroller - ja, genetiskt är mannne svagare än kvinnan och kvinnan mer värd än mannen. Detta av fortplantningsskäl, för att kvinnan släpper enbart 12 ägg om året medan mannen producerar miljontals simmare varje dag. Detta gör att MANNEN ÄR MER DISPOSABLE! Så, att mannen tar risker, är mer aggressiv etc - tja - en man räcker åt en hel by...det gör inget ur naurens synvinkel att några män går åt lika mycket som att några kvinnor går åt. Så, detta är grunden till våra könsroller!

Men, vi bygger samhällen, vi tänker coh även detta må vara elektroniska impulser men dessa leder till mer "onaturligt" liv. Medicin tex, i dag överlever människor som förr inte skulle ha överlevt. Tom min lille A skulle inte levt i dag utan läkarkonsten (ovanligt navelsträngsproblem - akut kejsarsnitt, skulle aldrig överlevt en vanlig förlossning).

Men - så som vi lever i dag finns det inget behov av mer aggressiva män. Vi har utvecklat oss och förenklat våra liv avsevärt sedan den dagen nån kom på att man kan tillverka redskap! Vi lever inte med lejon på knuten, vi är (oftast) inte bytesdjur och den frågan vi bör ställa oss är - vilket samhälle vill vi ha? Ett med aggresiva män och fredliga kvinnor? Eller annat?

Jag känner mig skeptisk mot genetiska förklaringar, det är en ny och oprövad vetenskap , om 50 år kanske vi ser på det på samma sätt som rasbiologin - att det inte gav allt! Anser att vi i dag har en övertro på genetik - vår tids frälsare!

Apropå spänningen könen emellan - hur vi än lever så tror jag att det fortplantningsdriften är så stark att mystiken kommer att finnas kvar. Vi behöver varandra...

Sedan måste jag erkänna att gillar att klä mina tjejer flickigt, det finns så mycket fint! Pojkarna är svårare att hitta fina kläder till…Jag har oftats jeans på både flickor och pojkar fast med nåt rosa eller annat upptill, flickigt för flickor och pojkigt för pojkar. Jag gillar jeans på barn för det ser oftast snyggt ut hur vilt det än har lekt! Inga solkiga rosa tights liksom…Och jag tror som AnnaaM att det hänger mer på hur man GÖR som förälder än på de yttre attributen.

Nu hinner jag inte mer fast jag har mer att säga men jag ska med bussen....

Hej!

Igår var jag och handlade sommarklälder, kjolar, klännigar, rosa, spetsar ljuvligt - till mig och äldsta dottern 5,5 år. Samtidigt handlade jag till 3 åriga dotten, ett antal stora "killshorts" med massa ficko, tröjor med dödskallar på, ett linne med en sjörövarkarta. Hon var helt i extas när jag kom hem för att kläderna var så fina för hon är ju, enligt egen definition en kille.

Kort reflektion. Jag tror att biolign kan spela en liten roll MEN det är vi och sammhället som stärker och stärker det "kvinnliga" respektive "manliga" hos våra barn. Jag håller med kläder är inte det viktigaste det viktigaste är hur man beter sig själv och vilka betenden man uppmuntrar hos barnen.

Jag reagerade på Annas inlägg för det stämde så bra. Nu är jag i den situationen att jag har en flicka som vill vara en pojke och som jag tycker att både vi o dagis inte har ngra som helst problem med (förklaringen till att hon ser sig som pojke ligger nog främst i att det bara går killar i hennes grupp på dagis , hon leker bara med killar)MEN, fattar föräldrarna i vårt lilla radhusområde att hon kan leka med pojkar (för det finns bara pojkar i samma ålöder som henne där också, endast en tjej som hon inte känner) NEJ!! För flickor leker med flickor och pojkar med pojkar. Emmy räknas inte för hon kan väl inte vilja spela fotboll eller raca på bobbycar??? Jo, då det kan hon alldeles utmärkt! det här gör mig galen och jag kommer ta strid för det!

Jag tycker vi måste som Manon bruklar skriva, leva med våra barn" och lära dem att inget är rätt eller fel, man får vara "flickig" eller "pojkig" det är helt ok. Däremot ska man lära om allas lika värde, försöker t ex vara noga att tala om för Hanna att det spelar ingen roll hur man ser ut, är tjock eller smal etc - eftersom jag tykcer hon har lite väl mycket koll på det där....

I hemmet, ja, jag har en make som annsvarar för all tvätt, vattnar alla våra blommor och som sköter trädgården gärna tillsammans med barnen. Och så delar vi på att röja i köket efter maten och delar på lämning o hämtning. Så där är jag inte so orolig...

kram, Sofie

Kom på en sak till!

Läste en artikel som handlade om att männen blir allt duktigare på att inta de "kvinnliga" domänerna i ett hushåll - matlagning, städning etc - MEN kvinnorna är kassa på att i sin tur inta de manliga.

Och DET stämmer hos oss, för jag tankar bilen på sin höjd, inget mer. Och går ngt sönder väntar jag glatt på att maken ska fixa det. Vill inte tapetsera, inte bygga, tråkigt, blääää!
Men det här kankse man borde tänka på också?

hur är det hos er???

Ja, allas värde är viktigt! Säger till kidsen, spec där vi bodde förut då allas regler var så syntes så tydligt, att "olika regler i olika hus" och det är bara att acceptera. livet är så.

Sedan - så är det hemma hos oss med - han tar mer av det kvinnliga, men det trad manliga som renovering etc - låter jag honom ta. Host , tom gräsklippning, men dammsuging är trist med, vill inte ha mer av den varan varken ute eller innne:).