manon

Stella - jag borde ha kallat mig för det. Känner mig som en ensam stjärna ljusår från andra stjärnor med fyra små månar som kretsar kring mig just nu. De yr omkring mig oftast nakna (åtminstone de tre mindre månarna verkar allergiska mot kläder för närvarande) och ibland leker de krocket med varandra och en del av dem tjuter av ilska och andra av retsamhet. Jag är inte alltid så pedagogisk längre då ilskna tjut uppstår. Ibland snor de Tors vagn och de drar bullrande runt på Vintergatan och åker på Nymånens backe upp och ner upp och ner skrattande...En liten måne har Loke som odygdig förebild och dånar gärna in på planeters territorium utan att fråga. Gärna roliga dylika som som Saturnus och Uranus där hon kanar runt runt på deras ringar fnittrande och med retsam min mycket medveten om att hon inte får. Jag får då springa efter min odygdsmåne och dra in henne.


Här ligger de utslagna efter allt de hittat på. Efter bad, getingstick i stortån, kaninbajssmakning och vansinnesfärder och kiv.

Stella - jag känner mig som i ett parallelluniversum. Lata sköna dagar...jag gör minimalt, försöker bara njuta av sysslolösheten maximalt. Det jag känner är att jag borde ha umgåtts mera men jag har inte orkat. Det har varit så skönt att ta dagen som den kommer! Dragningskraften till andra stjärnor har varit låg. Känns som om det just nu skulle vara kraftslukande...vill ha minimalt med krav, vill vila upp inför arbetet. Det är så mycket som händer hemma ändå. Ändrar mitt föräldraskap efter att ha sett en dokumentär om storfamiljer. Jag har inte dåligt samvete längre över att min största måne får hjälpa till så mycket ändå hemma. Det är så det är. När jag ser dem leka och ser dynamiken mellan dem, hur mycket de betyder för varandra, hur de kan hjälpa varandra...det är inte synd om dem för att vi har mindre tid för dem än de med färre barn. Nej, de kommer inte ha det materiellt lika bra som i familjer med färre barn men de har varandra! Och kommer alltid att ha, förhoppningsvis. Fyra människor som har starka band mellan sig. Alltid någon lekkompis. Kivas ett par, finns det andra att tillgå alltid...Det ser så roligt ut att ha så många syskon! Det är en stor gåva i sig. Mer värd än alla semesterresor vi missar och alla designerkläder vi inte kan köpa. Det är liv som för alltid kommer höra i hop.

Snart smäller det till och ekorrhjulet är i full gång. Jag vill inte att semestern ska sluta!! Jag hinner absolut inte mera hushållsarbete hemma än när jag jobbar men det är så mycket lugnare! Surdegarna ligger kvar. Samtliga surdegar som jag tänkt fixa till under semestern. Nu hoppas jag att de multnat bort eller fått fötter och rymt. Enda sättet att bli av med dem, dessa envisa surdegar...Och - jag får vara den nattuggla jag är. Jag kan vara uppe till minst 1-2 om nätterna för barnen sover till 8/9! Vanligtvis vaknar de kl 6 helger som vardagar men nu skippar jag deras dagsömn. Jag är inte människa före 9, 10, 11 om morgnarna. Vaknar de 6 är jag inte vettig, bara mumlar och är sur på 3-4 timmar. Helt fel dygnsrytm för mig och jag är övertygad om att alla har olika dygnsrytm. Jag älskar nätter! Älskar småtimmar! En del undrar vad man gör för vettigt om nätterna medan jag undrar vad man gör för vettigt så tidigt om morgnarna...

Åska, regn och blixtar! Åh. vad jag vill ha det trorts att jag formligen ÄLSKAR värmen! Jag trodde knappt att det var möjligt att ha så långvarig värme här i norden. Underbart!

//manon