Äntligen tid

Nu så har vi bokat en tid med läraren.  Hon jobbar bara till 16 så det får bli innan dess. Jag vet att vara lärare inte är ett kall men att det är så oflexibelt...inget flexjobb.

Hon undrade vad vi skulle prata om, om andra mattelärare ska vara med. Jag sa att det ska handla om dotterns känslor. Lite vagt, men det är vad det är och lite till, som mailkontakten.

Kände mig smått less då jag bokade. Oengagemanget hördes säkert. Visst tramsar dottern i matte men som jag uppfattar det handlar det om att hon i början kände sig hindrad för mycket av det de gjort i tvåan, hade de redan gjort i ettan.

Jag förstår det även om jag inte helt förstår hur dottern tänker. Men jag behöver inte heller helt förstå henne, det jag måste göra är att ta henne på allvar.

Plötsligt dyker minnen upp. Jag började i skolan då jag var 6 år i Budapest. Det gör alla än i dag och då är det riktig skola. Vi lärde oss mycket matte i ettan, i matematik var jag jämbördig de som skulle börja trean i Sverige. Så snabbt gick det framåt. Vi lärde oss upp till 12-ans multiplikationstabell i ettan. Jag var också less på matte då jag kom hit och fick gå om första klass pga språket och pga jag var 7 år, dvs den åldern man börjar skolan i här. Det var rasande vidrigt urtrist och jag minns det än. Ingen utmaning, en lång leda. Jag kunde redan räkna, läsa och skriva om än inte på rätt språk. Och språk lär man sig rasande snabbt i den åldern. De hade lugnt kunnat sätta mig i andra klass. Tänka sig, jag gick 13 år i grundskola, gått om en klass...


***********
Fler tankar....

Tänkte på det läraren säger att hon inte är med på de frivilliga aktiviteterna, inte sover över på klassresa - visst är det nåt läraren sett och tycker, att hon är med för dåligt. Men, om hon inte vill då? Hon har inte svårt att skaffa sig vänner...Måste man vara social och tillmötesgående som barn och tycka att alla sociala kontakter är roliga? Kan hon inte få, låta bli, om hon vill. Visst det gagnar inte henne antagligen och på sikt gör henne mera utanför - men om det är det hon vill? Hon kanske inte vill/orkar vara med i denna tjejklass med så många intriger. Det är jobbigt att vara i mellanstadieåldern...hon kanske föredrar ett visst mått av ensamhet istället för känslostormarna och gnabbandet? Vuxna får dra sig undan och det accepteras att vuxna har olika sociala behov. Men nån gång var de barn...

***********

Ännu fler tankar...

Så slog det mig när jag skrivit ovan - känner hon sig accepterad som den hon är i skolan? Eller känner hon sig påtvingad en roll hon inte vill ha och inte vill bli tvingad in i?

//manon


Kommentarer
Postat av: Annaa M

Yes; som barn måste man vara social och tillmötesgående och tycka allt är roligt. Glad är viktigt. Och är det några flickor som inte gillar varandra och helst vill undvika varandra så ska man tvinga dem att göra saker tillsammans. Så är det!

Postat av: Inga M

Ja, jag får väl ge Annaa rätt här då (suck!). Barnaåren och skolåren är den enda period i livet då människan avkrävs en total social kompetens, dvs svara upp mot krav på att umgås både med dem man gillar och dem man inte gillar. Senare i liver kan man välja sitt umgänge och sin arbetsplats. Och det går bra att bli kranförare eller lastbilschaufför om man vill ha ett ensamjobb utan tvång att umgås med en enda människa. Nu hårddrar jag för att tydliggöra vad jag menar. Skolan är den enda platsen där man måste umgås dag efter dag, år efter år, med människor som man själv inte valt alls. Och man måste träffas på en ganska liten yta, vilket gör umgänget ganska tajt!
Om det är rätt eller fel ska jag inte spekulera i, men jag tror inte vi har ekonomi i landet till att ordna privatundervisning åt var och en av landets barn. Så jag antar att denna ordning kommer att bestå. Rätt eller fel!
Jag fattar fortfarande inte varför den aktuella läraren inte är glad över att få träffa Er! Det måste väl vara roligt att ha föräldrar som är engagerade i barnets väl och ve. Jag skulle vara det och välkomna föräldrarnas hjälp här i detta fallet! Jag får inte så sällan bra tips och ideér från föräldrar på sånt vi kan göra i skolan. Även om jag är noga med att poängtera att var och en inte kan få precis som den ´vill.

2007-09-20 @ 23:33:54
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Annaa M

Kanske visar det sig när allt kommer omkring att det går bra att prata med läraren i fråga! Hoppas det i alla fall.
Jo, min Äldsta hon undrade många gånger varför hon inte kunde få guvernant. Mellan däremot hon har egentligen alltid velat vara MED men inte riktigt passat in. Ingen av dem har levt upp till den där idealbilden av det glada positiva barnet. Jag skrev ju det häromdagen också, att kraven på tjejer att passa in i en mall är starkare än på killarna.

2007-09-20 @ 23:56:37
Postat av: TheHolyGoat

Det känns faktiskt litet knäppt att man överhuvud taget ska hamna i resonemang som "inte med tillräckligt" om den här tjejen. N är ju en väldigt sällskaplig människa och har lätt att få kontakt med folk. Men jag tror att hon tycker att det är jobbigt med allt det här inrigerandet som verkar pågå bland flickorna i klassen just nu - inte för att jag för den skull tror att hon själv är helt oskyldig till det, men det tröttar henne uppenbart. För att inte tala om hennes känslor kring läraren.
Men jag vill inte gå in i det där mötet med förutfattade meningar. Jag vill ställa öppna frågor kring det vi undrar över, lyssna och försöka förstå hur läraren tänker, och sedan kan jag säga vad jag tycker.

2007-09-21 @ 00:33:07
URL: http://kortast.blogg.se
Postat av: Inga M

Det verkar vara en god föresats att gå till mötet med öppet sinne. Och det är intressant att ge varandra bilder av hur barnet är hemma respektive i skolan, för det är nästan alltid olika. Så det gäller att inte misstro varandra om det man får höra överraskar. Innan jag själv hade barn så funderade jag ibland på om inte föräldrar satt och blåljög mig rätt upp i ansiktet om det egna barnet, men insåg när jag blivit förälder att det verkligen kan vara väldigt olika. Barnet som hemma var pratigt och framåt kunde i skolan vara knäpptyst och initiativlöst. Förutsättningarna är så olika och barn anpassar sig och sitt sätt att vara.
Minns apropå detta hur ett av mina barn vantrivdes i sin klass och inför en tänkt trevlig skolresa spontant utbrast:
- Du kan inte tvinga mig att umgås med dom där i tre dagar!

2007-09-21 @ 06:18:28
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Manon

JA, det är bra med öppet sinne! Försöker själv att ha dte men funderar ändå, så jag inte glömmer nåt. Jag kan tänka långsamt ibland väl i en diskussionen, hinner inte smälta och analysera.
Tänkte på en sak apropå tvingas vara social på ett sätt som inte passar en och umgås med alla - läraren har satt som bänkkamrat till Dottern en tjej som jag vet hon absolut inte går i hop med, aldrig gjort, de leker inte, inte alls, de kommer sannerligen inte överens. När dottern bad om att få sitta med nån annan henne sa tydligen läraren till henne att fortsätter hon så lär hon nte ha några riktiga kompisar kvar. Nåja, det låter som att hon krånglat en del med nåt, men jag ifrågasätter änd den metoden at lära sig umgås med alla att sätta i hop två som sannerligen borde sitta i sär. Dottern själv tog det mycket hårt att läraren sa så. Hon blev oerhört sårad av det.

2007-09-21 @ 08:11:05
Postat av: Annaa M

Underligt nog så verkar det där vara ett system som många lärare ihärdigt jobbar efter. Till och med de lärare som jag har tyckt varit allra bäst och fått allra bäst kontakt med har använt sig av det. Tvinga ihop flickor som inte ser åt varandra annars, sätta lugna pojkar bredvid besvärliga osv. Jag har ännu aldrig hört någon lärare säga att det är ett bra fungerande system. Som Inga säger så är det här ju enda gången i livet man utsätts för det där tvånget att umgås med alla. Jag menar att det inte är så enkelt, det handlar om synen på barn också. På en arbetsplats finns det också människor som inte riktigt tål varandra. Ingen tycker det är särskilt konstigt om dessa undviker att jobba ihop. De kan t o m få hjälp av arbetsledning att undvika varandra. Men i en klass bestämmer chefen dvs läraren att de ska tvingas ihop. Ibland hör man även föräldrar säga samma sak på föräldramöten; "man borde kanskt tvinga dem att jobba ihop!" Hur tänker man? Jo, på samma sätt som när barn, som aldrig sett varandra förut hamnar på samma tillställning för att deras föräldrar vill umgås, föses iväg till ett barnbord eller uppmanas gå och leka med varandra. Vuxna får ju åtminstone ett glas i hand och chansen att mingla runt en stund förstk, barnen ska bara vara glada och barn som protesterar är besvärliga barn.

2007-09-21 @ 10:31:00
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Lotten

Vad bra att ni fått tid! Kan inte förstå lärarens ointresse. Men det kanske funkar jättebra när ni träffas?
Vi var oroliga för dottern förra året när hon vägrade leka med några av tjejerna i klassen, och dessutom (tyckte vi) behandlade dem otrevligt. Vi var väldigt tydliga på att hon skulle vara trevlig mot dem, men sen skulle hon inte behöva leka med dem ständigt förstås. DEt verkar som om lärarna var på samma linje, och nu tycker vi att det är ok. Men jag tycker att hon måste anpassa sig till normen och inte säga högt "jag tycker inte om henne".

2007-09-21 @ 11:38:36
URL: http://blottenblogg.blogsome.com
Postat av: Manon

Annaa - visst är det så precis!! Det funkar ju INTE! Det handlar helt och hållet om synen på barn...
Lotten - vi ska se nu vad som händer! Visst är det som du säger, så ska det funka. Brukar också säga att hon måste inte gilla alla men vara snäll mot alla.
- så ringde dottern. Läraren har pratat med henne redan och sagt att hon inte ska prata med sian föräldrar utan med läraren. Och att dottern ska lita på henne dvs läraren! Att hon säger "jag vet inte" för ofta...jag vet inte vad jag tycker om detta...magkänslan säger att detta var opsykologiskt. Visst har hon en poäng i att dottern måste pratat med läraren men det är ju just DET som är problemet - att dottern INTE litar på läraren!! Och varför skulle inte dottern prata med oss??

2007-09-21 @ 13:32:01
Postat av: Manon

En sak till - varför pratade hon med dottern INNAN hon vet nåt och talat med OSS??

2007-09-21 @ 13:33:35
Postat av: Annaa M

Jisses, en lärare som säger till en 9-10-åring att inte tala med sina föräldrar! Vem ska hon då tala med? Verkligen bra att ni får det där samtalet snart!

2007-09-21 @ 14:56:30
Postat av: Manon

Med läraren, Annaa:))! Nåja, hon har nog sina skäl. Hon tycker inte att dottern talar med henne alls och klart hon är intresserad av vad dottern tycker om skolan. Men vår dotter går inte att tvinga lita på nån
- hon sa till mig att hon vill inte prata med många om sina känslor. Och så är hon. Hon måste inte öppna sig för läraren om hon inte vill även om läraren är full av goda intentioner (och det tror jag denna lärare är också, men inte kan ta vår dotter just på rätt sätt). Jag tror inte hon ser dotterns stora integritet och VILJA att välja vem hon själv vill lita på, hon litar inte så lätt på folk och öppnar sig för alla...oavsett hur snäll den mänskan är...

2007-09-21 @ 15:03:44
Postat av: Inga M

Det här är en spännande diskussion, så jag måste bara fortsätta lite till!
Jag vill gärna sätta ihop barn som är olika på arbetsplatserna ja...
Skälet är att de kan komplettera varandra i jobbet: En kan vara pratsam och en mer tyst, en mer gåpåig och en mer försiktig, en jobbar snabbt och den andra sakta. Men jag vill inte ha barn tillsammans som uttryckligen inte gillar varandra. Då byter vi förstås. Brukar fråga på utvecklingssamtalet om det är ok att jobba med den de sitter bredvid.
Om man som lärare säger till ett barn att inte prata med sina föräldrar så får jag en magskänsla av en mycket ung person, utan egna barn och med liten livserfarenhet. Hon behöver nog få veta att förtroende kan inte beordras fram, det måste förtjänas och hon har väl missat en del där med tanke på boken som Din dotter inte fick trots löfte.
Men som lärare kan man behöva veta kontnuerligt om något är fel för ett barn. Och det blir problem om dottern inte vill prata med läraren. Då får Ni väl göra upp att hon pratar med Er föräldrar och Ni får ringa till läraren om något händer som behöver redas ut. För det är ibland ett dilemma: Det händer barn något på skolan, de berättar inte för sin lärare, men för förälder. Och när detta pågått ett tag så kommer snart en arg förälder och undrar vad som pågår och varför ingen ingriper. Om då barnet inte sagt något på skolan så kan man som lärare inte veta. Barn har ju ibland ett magiskt tänkande och tror att vi vet en massa saker som vi inte vet för ingen har berättat för oss.
Och Manon angående det här med att inte få med allt vid ett samtal. Repetera gärna hemma vad Du vill ha sagt och skriv ner stolpar så inget blir glömt. DEt är ju inte så lätt att få till samtalstid med lärarna på den här skolan så det vill väl till att utnyttja tiden. Vore intressant att veta om lärarna tvingats till detta system med fast arbetstid till 16.00 eller om det är frivilligt. Hur som helst förefaller det lite klumpigt och tungrott om man inte kan göra planerad övertid någon dag och gå hem tidigare en annan dag. Märkligt också om det inte informerats om detta på föräldramöten eller via skriftlig information till föräldrar om att lärarnas arbetstid är till 16.00 och utan en minuts flexibiltet.

2007-09-21 @ 17:27:09
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: carulmare

Skrattar gott åt Annaa Ms kommentar att det är bara som barn man behöver vara 100% social. Vilken tur, hörni, att vi inte längre är... uppfostringsobjekt...!
Annars, Manon, så har jag utvecklat mig klart nu, om änglar med rött på vingarna. Titta in, om det blir någon tid över...
Och så vill jag hälsa till Ullis *vinkar i tv-rutan* att jag tycker att hon skall berätta mera om sin blogg... snart! ... för jag är så nyfiken! :)

2007-09-21 @ 19:41:03
URL: http://carulmare.blogspot.com/
Postat av: Manon

Inga - tack igen! Jag ska skriva upp stolpar så allt kommer med! Läraren är i 30-årsåldern och har två barn som är något äldre än Dottern. Men hittills har hon känts lite otydlig och lite rigid. Dotterns förra lärare var tydligare mot Dottern som faktiskt behöver det, denna är, talar med dottern så att dottern blir förvirrad - för många ord. Säkert i all välmening. Talade med dottern igen och jo, läraren hade sagt att dottern ska ta saker direkt med henne och inte gå via föräldrar...jag börjar undra om hon tycker att denna engagemang från os är besvärligt? Apropå tiden till kl 16 så sa hon även då jag bokade att hon var ledig på måndagar och hon ville helst inte ha mötet en fredag...Alltså, signalerna..hon som pratat om engagemang med dottern från vår sida, kolla matten etc etc att hon har för många syskon har läraren klagat på också...och när vi visar engagemang så blir detta resultatet??
Visst tramsar dottern både med matten och socialt, men där tror jag det är mer normalt gruff mellan tjejerna som dottern tar ön hårdare pga sin känslighet och själv ställer till med naturligtvis. Hon är tjurskallig. Glad att du säger att du inte sätter två som definitibt inte gillar varandra i hop i ett klassrum - det är vad som skett här nämligen! I dag hade vi en diskussion med henne för i veckobrevet stod det att alla ska ha gjort tom en viss sida i matteboken till onsdagen, hon var 7 sidor efter och vi säger åt henne att efetrsom hon aldrig lär hinna färdigt dessa sidor i skolan på två dagar inan det diagnostiska så får hon sitta hemma och göra det. Inte poppis kan jag säga!! Samtidigt som hon i dag satt och gjorde en MASSA tal i en annan mattebok vi köpt åt henne, samma titel, samma årskurs som den i skolan men snäppet svårare, DEN GÖR HON MASSOR I FRIVILLIGT HEMMA, I DEN PRIVATA SVÅRARE MATTEBOKEN!!! Så jag undrar, är problemet även att den boken i skolan inte utmanar henne??? Det är mixade budskap här...Många frågor alltså...
Nej, man kan inte kommendera förtroemde och läraren har förbrukat dotterns med diverse löften som inte hållits. Jag tror inte hon förstår dottern, inte fatatt hur jobbigt det var för henne att flytta, hon längtar än i dag tillbaka och har kontakt med en granntjej...jag har alltid upplevt dottern som känslig och enormt trygghetskrävande. Att flytta rubbade hennes cirklar ordentligt. Och hon fick aldrig förtroende för läraren. Hennes förtroende är bräcklig och lätt att rasera. Jag är glad att hon pratar med oss. Men vi sa också att hon vi kan föra hennes talan gentemot läraren men att även dottern måste bjuda till för att det ska bli bra. Att hon kan lugnt tala med oss istället för läraren och vi kan ta upp aker med läraren, föra hennes talan, men det betyder inte att hon inte måste anstränga sig också!
Att läraren sa så där til dottern att hon hellre ska ta saker med läraren än gå via oss, det visar bara på hur lite hon förstår dotterns väsen. Jag tycker att även ett barn får välja vem barnet ska lita på och tala med. Och det är ju jättebra om barnet talar med föräldrarna som ska föra dess talan när barnet inte kan. Det är vårt jobb som föräldrar.
Carulmare - är också himla glad över at intevara uppfostringsobjekt och inte gå i grundskolan. Jag ska läsa om änglarna!!! Och Ullis tror jag får skicka igen adressen till mig!! Jag tror mailkontot var fullt!! Nåt fel blev det.

2007-09-22 @ 03:02:04
Postat av: Inga M

Ler lite när jag läser om hur dottern klarar av en svårare mattebok än den hon har på skolan! Min "matteguru" Sten Rydh i Bengtsfors brukar alltid säga att det är själsdödande för barn att sitta och räkna sida upp och sida ner med tal som de redan kan. Barnen behöver utmaningar för att hålla lusten uppe. Ta med och visa den boken på samtalet med läraren!
I övrigt så tycker jag att Du har kloka reflektioner när det gäller dottern och skolan (läraren egentligen, för det är nog hon som är huvudproblemet)

2007-09-22 @ 08:35:40
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Manon

Jag ska ta med den boken, Inga! Och berätta hur det gått och skriva stolpar inför samtalet jag ska ta med!!

2007-09-23 @ 12:27:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback